Hej Ragnela, väldigt intressant att du tar upp det och man kan ju verkligen undra varför man hela tiden lägger till långa avslut aaaa, så att säga.
Själv hör man ju detta hela tiden och då inte bara när de skall uttala engelska ord, men det är ju mest de det handlar om.
Father, Mother, Peter, Anna, Emma, Ella, Obama, eller Cherry, ni har säkert hört Chölliiiii.
Kanske lättare om jag förklarar via engelska ord de uttalar snarare än svenska, men ändå.
Så ovanstående blir Fathööö, mothööö, bpithööö, annaa, emmaa, ellaa, (obaamaa, här lite annorlunda), här uttalar man O’ baa maa, eftersom Obama uttalas Obaama av amerikaner, så Thai uttalar Obaama rätt ända tills det sista ”ma”, där faller de på sitt språk med aaaaaa, på slutet. ;D
I språket kallas det på engelska ”stressed och unstressed syllable), vi kan översätta det till svenska med ”betonad och obetonad stavelse. Det finns i alla språk och mycket av i Thai och inte minst i engelskan.
Record =
record, mina uppgifter, meritlista mm, här ligger betoningen på “Re”, alltså stressed eller betonad stavelse.
Record, To rec
ord music = Record, här ligger betoningen på ”cord”.
Vi ser det får en helt annan betydelse.
Användandet av det i språken kan till och med ändra betydelse på ord eller få en annan innebörd, dock inte så mycket i thai som i andra språk, eftersom Thai redan har ”toner” som förändrar betydelse på ord samt stavelser inte minst. Men för uttalet av inte minst flerstaviga ord viktigt i thai, men det finns också givetvis ord som förändras genom detta i Thai också.
Vi har ju också i svenskan ord med olika betoning som ändrar betydelse som i ”banan”, tar vi nu och använder stressed och unstressed eller betonad respektive obetonad.
Banan (frukten) tex, där betonar vi ba (betonad, stressed) och sen nan (obetonad, unstressed), nan flyter liksom ut,
Banan.
Banan vi springer på här betonas istället ”nan” Ba
nan.
Till skillnad från Thai har vi ju inte så mycket betoning på avslut som på början av ord, så upplever jag det i alla fall, vi betonar mer i början av ord, inte mot slutet, där har vi ju dialekter att ta hänsyn till, så jag låter det vara osagt!
Detta är ju nu ingen exakthet med vilket vi nu använder detta, för om vi tar Sverige med våra dialekter kan det ju låta olika hur vi betonar ord eller stavelser på och det är en djungel som alltid i språk när man kommer till detta, men väldigt intressant och så är det förmodligen i alla språk. Men samtidigt har man säkert ett sätt att definiera det på när det gäller riksspråk.
I Thai finns dokumenterat hur thaispråket skall användas när det gäller just detta men samtidigt inga klara regler, se längre ner!
I det inbegrips också citation och lexikalt obetonade samt betonade ord ”banan är faktiskt ett lexikalt ord, men jag skall inte gå in på det, utan vi håller oss till det enklaste.
Thai är ju inte lika intresserade eller kanske inte är medvetna om att de praktiserar Thai när de skall prata på engelska så de vidhåller sitt sätt att prata på och där ingår att ”den sista stavelsen är alltid betonad” eller ett enskilt ord är alltid betonad (stressed betonad).
Sen har ju vi i västerländska språk ”emfas = förstärka med betoning på…” som:
Han skall spela in
MITT tal idag. Här med betoning på mig (subjektet), här blir ju MITT stressed och tal unstressed.
Han skall
spela in mitt
tal idag, ni hör ju säkert själv skillnaden utan ljud! Här med betoning på Objektet, mitt tal. Här blir spela in stressed och Tal unstressed.
Här betyder ju meningen samma men fokus ligger på olika delar av meningen . Se fetstil.
I Thai har man ju ”pitch” i sitt språk, där många stavelser i ett ord betonas och inte betonas och det är detta som är svårt, att få ett flyt i språket när vi skall tala det, som i
มหาวิทยาลัย má~hǎa-wít-tá~yaa-lai = universitet, jag transkriberar det så här för att ni skall förstå.
~ = unstressed syllable = obetonad stavelse och - = stressed syllable, betonad stavelse.
Här är
má och
tá obetonade eller unstressed stavelser och alla andra stressed eller betonade och lägg märke till att ”
lai” är den sista stavelsen som alltid är ”stressed, betonad" i Thai.
Lyssna här
http://www.thai-language.com/id/204333
Ni hör att betoningen (stressed) ligger på
hǎa,
wít och
lai, ni hör också att ”
lai”, verkar lååångt, men stavas med kort vokal
ั, men här verkar det inte kort när man hör det, det kallas stressed vowel (vokal) eller unstressed vowel (vokal) i thai, vissa vokaler är korta men uttalas långa i vissa kombinationer som
ไ = kort vokal tex.
Och här har vi också det typiska aaaaaaa, i Thai.
ไปไม่ได้ bpai maj[sup]F[/sup] daj[sup]F[/sup] stressed = här daj[sup]F[/sup] med låångt uttal: Jag kunde inte gå, gick inte.
ไม่ได้ไป maj[sup]F[/sup] daj[sup]F[/sup] bpai unstressed= här daj[sup]F[/sup] med kort uttal: kan inte gå, är inte i stånd till att gå.
…eller som i
ได้ยินไหม daj[sup]F[/sup] jin maj[sup]S[/sup]/H = hör du? Kort daj[sup]F[/sup].
ได้ daj[sup]F[/sup] = jag hör! Långt daj[sup]F[/sup].
http://www.thai-language.com/id/212362, lyssna på detta,
สร่างไข้ saang[sup]L[/sup] khai[sup]F[/sup] = känna sig bättre, friskna till från feber, med betoning på sista ordet khai[sup]F[/sup].
ทะเบียนบ้าน tha[sup]L[/sup] biian baan[sup]F[/sup], här hör ni att tha[sup]L[/sup] betonad och biian flyter med obetonad men baan[sup]F[/sup] betonad och här har vi nog mycket förklaringen till att thai uttalar också engelska ord med samma skall vi säga aaaaa på slutet.
Lyssna
http://www.thai-language.com/id/198570
Som jag sa, detta är en djungel och precis som så mycket i thai finns olika modeller och det finns ingen entydig regel men jag kom över en pdf-fil för er som är intresserade, mycket lärorik och intressant pdf, som jag ger här, ni som är intresserade kan läsa!
Av Patcharin Peyasantiwong, of University of Wisconsin-Madison, se bilaga!
Vore intressant om ni andra har samma uppfattning eller andra teorier om detta!
Lyco