A
Anonymius
Gäst
Jag tänkte flika in det här med uttal och liknande, för det verkar vara på tapeten väldigt ofta och jag vill ge mina funderingar på det hela.
Alltså det är inte så märkvärdigt egentligen anser jag när man väl sätter sig in i det, så med tanke på diskussionen i tråden Pla Ra så ger jag min syn på det här i språkhörnan och vi har ju en hel del som brukar befinna sig eller som bor eller besöker Isaan och det är ju givet att det blir mycket om denna del och det är ju kul, tycker hela Thailand är intressant och speciellt då Isaan med all god mat.
Jag är ju svag för deras mat och jag gillar även laotisk mat som ju är närbesläktad med Isaans kök utav ganska närliggande skäl, men det här med uttal osv, L eller inte L, R eller inte R eller inget L eller R alls är ju inte bara kopplat till en specifik del av Thailand, utan är nog genomgående för hela Thailand.
Linda min flickvän säger som dtam bpaala, men hon är inte från Isaan, utan hon kunde säkert ha kommit från var som helst i Thailand, fast det egentligen heter som dtam bplaa raa, så det där med uttalet när det gäller så att säga "avkorta, slå ihop eller utesluta eller ändra" är ganska lika egentligen och det hör ju ihop med L och R samt att de många gånger helt enkelt utesluter L och R när de pratar, så låter det förmodligen från norr till söder. I söder dock har de ännu mer avkortningar i ord och där talar de mycket fortare än i centrala eller norra delarna.
Fisk stavas ju ปลา ป= pb - ล= L - า =aa, så det är ju inte så märkvärdigt att det då transkriberas bplaa[sup]M[/sup] när det skall uttalas bplaa.
Linda säger till exempel bpai gaae gai som betyder "stick, gå" när hon blir putt på någon, när det egentligen heter bpai gaae glai eller muu ga tha, när det egentligen skall uttalas muu gra tha. Likadant bpai mee dai när det skall vara bpai mai dai (gick, for, åkte inte) eller mee chai (Nej), när det skall vara mai chai och varför?
Jo jag tror att thailändarna helt enkelt finner det lättare och mer följsamt samt bättre melodi i språket när man säger Pai Mee Dai än t ex Pai Mai Dai, ni kan ju testa själv, samma sak tror jag det är med R och L, det är helt enkelt enklare och mer följsamt att använda L i stället för R och det absolut enklaste är ju att helt utesluta R eller L. Som Khrap t ex utesluter de ju oftast R och säger bara Khap. Tittar man på t ex thainyheter där de talar riksthai, så låter det ju inte speciellt behagligt om jag får tycka.
När Linda säger salt fisk säger hon också bpaa khem och man hör inte L:et i bplaa khem. Just det här med att utesluta eller ändra R till L som i bpaala är ju säkert inget specifikt för just för Isaan eller norra Thailand eller södra, tror nog att det är ganska vanligt lite överallt som jag nämnde innan.
Sen undrar jag ni som håller till i Isaan eller bor där har hört dtam maak hoong eller dtam bak hoong, alltså Som dtam, eller Som dtam bpuu som i Isaan heter sohm dtam bpuu doong. Sen finns det ju säkert en massa regionala och lokala namn på samma rätter lite varstans.
Det har ju också varit uppe på tapeten det här med, varför ord, namn transkriberas som det görs och det uppfattas ibland som förvirrande. Man måste tänka på att språk som Thai, Kinesiska eller vad det nu kan vara som har ett helt annat skriftspråk än vi har blir väldigt svårt att översätta så att vi kan uttala orden, all transkribering syftar ju till att så långt som det bara är möjligt att ge alla en rimlig chans att uttala orden. För att förstå "transkriberingen", måste man sätta sig in i hur ord är uppbyggda samt alfabetet, först då förstår man bättre varför orden transkriberas som de görs.
Ta det här med namn t ex ชนิภรณ์ cha[sup]H[/sup] ni[sup]H[/sup] phohn[sup]M[/sup], här transkriberas det med ”ohn” på slutet, men skriver vi ut det normalt blir det Chaniporn, visst förvirrande, men tittar man på vilka tecken som ingår i Chaniporn, så upptäcker man att det finns ett ”R-ร” i namnet, dessutom finns inte ”A” med och inte heller ”O”, för i Thai finns det dolda vokaler som inte skrivs ut. I skolorna lär sig barnet språket genom en fonetisk uppställning ชะ-นิ-พน chaniphon (Royal Thai General System), för att lära sig hur det skall uttalas.
ชนิภรณ์ ชะ-นิ-พน= cha(ะ), A:et är dolt, นิ=ni, ภรณ์=phorhn. Här kommer det intressanta, ภ=Pho, O:et är dolt ร=R, ณ์=HN, men eftersom Thai har svårt att uttala två konsonanter efter varandra, mitt i eller i slutet av ett ord, blir RN ett problem.
RN, inga problem för oss, så vad gör man då? Jo man tar helt enkelt bort en konsonant ณ์=N, detta är konsonanten ณอ เณร naaw[sup]M[/sup] naehn[sup]M[/sup], som betyder ”Munk=novis”, genom ett så kallat ”Garantecket ์ ”, som betyder att tecknet inte skall uttalas och vad blir kvar då?
Jo ชนิภร. Nu har vi Cha-ni-phon, nä säger ni då det är ju ett ”R” på slutet. Javisst, men i Thai när ett ร=R eller ล=L står som slutkonsonant omvandlas det till ett ”N”, eftersom thai inte kan uttala L och R i slutet av ett ord, alltså när det transkriberas och ณ์=N är borttaget och inte uttalas, blir ร=R=N= cha[sup]H[/sup] ni[sup]H[/sup] phohn[sup]M[/sup].
H här betyder att det är ”aspirerande” uttal. Det är likadant med ”S”, Thai kan inte uttala ”S” på slutet, utan det blir ”T”, I want kit you, istället för I want kiss you. Så egentligen är namnet Chaniporn, för vi har inga problem att uttala RN på slutet.
Transkribering är som sagt var svårt och det finns olika transkriberingar för att passa olika språk, engelsmännen har en variant, vi har en osv. Sen har ju thai också problem med andra av våra konsonanter, X t ex, försök få en thai att säga ”Oxe”, det blir Okt.
Ja intressant...eller hur alla matglada och språkglada
Mvh Peter
Alltså det är inte så märkvärdigt egentligen anser jag när man väl sätter sig in i det, så med tanke på diskussionen i tråden Pla Ra så ger jag min syn på det här i språkhörnan och vi har ju en hel del som brukar befinna sig eller som bor eller besöker Isaan och det är ju givet att det blir mycket om denna del och det är ju kul, tycker hela Thailand är intressant och speciellt då Isaan med all god mat.
Jag är ju svag för deras mat och jag gillar även laotisk mat som ju är närbesläktad med Isaans kök utav ganska närliggande skäl, men det här med uttal osv, L eller inte L, R eller inte R eller inget L eller R alls är ju inte bara kopplat till en specifik del av Thailand, utan är nog genomgående för hela Thailand.
Linda min flickvän säger som dtam bpaala, men hon är inte från Isaan, utan hon kunde säkert ha kommit från var som helst i Thailand, fast det egentligen heter som dtam bplaa raa, så det där med uttalet när det gäller så att säga "avkorta, slå ihop eller utesluta eller ändra" är ganska lika egentligen och det hör ju ihop med L och R samt att de många gånger helt enkelt utesluter L och R när de pratar, så låter det förmodligen från norr till söder. I söder dock har de ännu mer avkortningar i ord och där talar de mycket fortare än i centrala eller norra delarna.
Fisk stavas ju ปลา ป= pb - ล= L - า =aa, så det är ju inte så märkvärdigt att det då transkriberas bplaa[sup]M[/sup] när det skall uttalas bplaa.
Linda säger till exempel bpai gaae gai som betyder "stick, gå" när hon blir putt på någon, när det egentligen heter bpai gaae glai eller muu ga tha, när det egentligen skall uttalas muu gra tha. Likadant bpai mee dai när det skall vara bpai mai dai (gick, for, åkte inte) eller mee chai (Nej), när det skall vara mai chai och varför?
Jo jag tror att thailändarna helt enkelt finner det lättare och mer följsamt samt bättre melodi i språket när man säger Pai Mee Dai än t ex Pai Mai Dai, ni kan ju testa själv, samma sak tror jag det är med R och L, det är helt enkelt enklare och mer följsamt att använda L i stället för R och det absolut enklaste är ju att helt utesluta R eller L. Som Khrap t ex utesluter de ju oftast R och säger bara Khap. Tittar man på t ex thainyheter där de talar riksthai, så låter det ju inte speciellt behagligt om jag får tycka.
När Linda säger salt fisk säger hon också bpaa khem och man hör inte L:et i bplaa khem. Just det här med att utesluta eller ändra R till L som i bpaala är ju säkert inget specifikt för just för Isaan eller norra Thailand eller södra, tror nog att det är ganska vanligt lite överallt som jag nämnde innan.
Sen undrar jag ni som håller till i Isaan eller bor där har hört dtam maak hoong eller dtam bak hoong, alltså Som dtam, eller Som dtam bpuu som i Isaan heter sohm dtam bpuu doong. Sen finns det ju säkert en massa regionala och lokala namn på samma rätter lite varstans.
Det har ju också varit uppe på tapeten det här med, varför ord, namn transkriberas som det görs och det uppfattas ibland som förvirrande. Man måste tänka på att språk som Thai, Kinesiska eller vad det nu kan vara som har ett helt annat skriftspråk än vi har blir väldigt svårt att översätta så att vi kan uttala orden, all transkribering syftar ju till att så långt som det bara är möjligt att ge alla en rimlig chans att uttala orden. För att förstå "transkriberingen", måste man sätta sig in i hur ord är uppbyggda samt alfabetet, först då förstår man bättre varför orden transkriberas som de görs.
Ta det här med namn t ex ชนิภรณ์ cha[sup]H[/sup] ni[sup]H[/sup] phohn[sup]M[/sup], här transkriberas det med ”ohn” på slutet, men skriver vi ut det normalt blir det Chaniporn, visst förvirrande, men tittar man på vilka tecken som ingår i Chaniporn, så upptäcker man att det finns ett ”R-ร” i namnet, dessutom finns inte ”A” med och inte heller ”O”, för i Thai finns det dolda vokaler som inte skrivs ut. I skolorna lär sig barnet språket genom en fonetisk uppställning ชะ-นิ-พน chaniphon (Royal Thai General System), för att lära sig hur det skall uttalas.
ชนิภรณ์ ชะ-นิ-พน= cha(ะ), A:et är dolt, นิ=ni, ภรณ์=phorhn. Här kommer det intressanta, ภ=Pho, O:et är dolt ร=R, ณ์=HN, men eftersom Thai har svårt att uttala två konsonanter efter varandra, mitt i eller i slutet av ett ord, blir RN ett problem.
RN, inga problem för oss, så vad gör man då? Jo man tar helt enkelt bort en konsonant ณ์=N, detta är konsonanten ณอ เณร naaw[sup]M[/sup] naehn[sup]M[/sup], som betyder ”Munk=novis”, genom ett så kallat ”Garantecket ์ ”, som betyder att tecknet inte skall uttalas och vad blir kvar då?
Jo ชนิภร. Nu har vi Cha-ni-phon, nä säger ni då det är ju ett ”R” på slutet. Javisst, men i Thai när ett ร=R eller ล=L står som slutkonsonant omvandlas det till ett ”N”, eftersom thai inte kan uttala L och R i slutet av ett ord, alltså när det transkriberas och ณ์=N är borttaget och inte uttalas, blir ร=R=N= cha[sup]H[/sup] ni[sup]H[/sup] phohn[sup]M[/sup].
H här betyder att det är ”aspirerande” uttal. Det är likadant med ”S”, Thai kan inte uttala ”S” på slutet, utan det blir ”T”, I want kit you, istället för I want kiss you. Så egentligen är namnet Chaniporn, för vi har inga problem att uttala RN på slutet.
Transkribering är som sagt var svårt och det finns olika transkriberingar för att passa olika språk, engelsmännen har en variant, vi har en osv. Sen har ju thai också problem med andra av våra konsonanter, X t ex, försök få en thai att säga ”Oxe”, det blir Okt.
Ja intressant...eller hur alla matglada och språkglada
Mvh Peter
