En fördubbling av koldioxid i atmosfären beräknas ge en global temperaturökning på omkring 2–4,5 °C, med ett mest sannolikt värde runt 3 °C enligt IPCC. Den exakta siffran är osäker eftersom klimatkänsligheten påverkas av återkopplingar i klimatsystemet
Det där stämmer dåligt med det faktum att det är ett logaritmiskt samband. Det har visats många gånger (se bl a tidigare i tråden) att effekten av mer CO2 är kraftigt minskande. Undrar var IPCC har hittat de rapporterna som visar på dessa temperaturökningar?
F ö kanske det här klimattramsandet - och särskilt CO2 fokuseringen - leda till västs undergång!
----------------
... "Det mest avslöjande exempel han lyfte fram var Europas klimatomställning. Kontinenten står för ungefär sju procent av världens utsläpp men driver en elektrifieringsagenda som om Europa ensamt bar skulden och lösningen. Man pressar fram vind och sol som bas, samtidigt som man saknar det centrala som gör systemet stabilt: energilagring i stor skala och den industri som bygger den.
Europa gör nämligen knappt några batterier. Man kontrollerar inte råmaterialen, äger inte värdekedjorna och har i praktiken accepterat att bli beroende av Kina för teknik, komponenter och kapacitet. Det är här Lutnicks argument blir skoningslöst: varför skulle Europa frivilligt göra sig underdånigt till ett totalitärt system för att nå ett politiskt mål som dessutom är marginellt i global utsläppsmatematik?
Detta är inte grön idealism. Det är strategisk ansvarslöshet gentemot Europas befolkning. Att bygga ett energisystem som man inte kan försörja, reparera eller säkra utan en geopolitisk rival är att lägga sin framtida el, industri och försvarsförmåga i någon annans händer. Det betyder högre priser, större sårbarhet och mindre politisk frihet.
Samtidigt talar Emmanuel Macron om att öka handelsutbytet med Kina. Den bilden sammanfattar Europas problem: öppna gränser inåt, ökade beroenden utåt, och en självbild som ersätter strategiskt tänkande. I Davos stod därför två modeller mot varandra. USA säger: säkra gränser, återindustrialiserad kapacitet och leveranskedjor du kan lita på. Europa säger: låt oss hoppas att världen förblir snäll.
Det finns en enkel logik här som Europa har glömt: beroenden är inte moraliska, de är materiella. Om läkemedel, halvledare, elnät, transformatorer och batterier kommer utifrån, då kommer även villkoren utifrån. Och om du måste vara beroende av någon, då bör det vara av dina mest pålitliga allierade – inte av regimer som ser handel som ett verktyg för inflytande. Därför är det märkligt att Europa kan vara kompromisslöst i sina mål, men lättsinnigt i sina medel.
Det är också därför gränsfrågan hör ihop med energin. Ett samhälle som inte kan upprätthålla ordning vid sin territoriella gräns får till slut samma problem i sin ekonomiska gräns: okontrollerade flöden, växande kostnader, svagare tillit och mer konflikt om resurser. Att kalla varje krav på kontroll för omänsklighet är att göra politiken barnslig. En stat finns för att prioritera sina medborgares trygghet och långsiktiga välstånd. ...
Europas klimatpolitik gör oss beroende av Kina – särskilt gällande batterier, råmaterial och industriell kapacitet. Energi, handel och suveränitet hänger ihop, och Europas omställning riskerar att bli strategiskt ansvarslös snarare än hållbar. Detta skriver Paul Holmgren.
bulletin.nu
omni.se
www.svtplay.se
