Hej
Gick också ur när detta gjordes möjligt.
Men jag uppskattar ändå ex.vis en skolavslutning i kyrkan o.s.v, känner även vår lokala präst som är en trevlig och social man från bygden.
Mvh isan lover
Visst det finns ju som sagt var ett behov av riter, och om dom sköts av en trevlig person så är det ju bra.
Man kan ju vara trevlig utan att ha något slags papper på det.
Jag menar att det har ju faktiskt hänt att även jag slängt ett mynt i någon bössa för att hålla grytan kokande.
Nu sker det ju allt mer sällan, man har ju inga mynt och jag finner det omständigt att swisha.
Förr gav jag alltid mina pantkvitton till tiggarna utanför MAXI och Lidl, men nu är dom också borta.
Det gjorde jag inte för att jag är religiös, eller speciellt god.
Det kändes helt enkelt bra, och var kanske en egoistisk handling.
Det pratades mycket om att det handlade om trafficking, och vad vet man.
Men en av tiggarna återvände senare till Rumänien och kunde ge sin son en nödvändig operaton.
Det var ett reportage i tidningen där han tackade för all hjälp och vänligt bemötande.
Sånt känns ju bra även om man inte är religiös
Jag har funderat på vad som skulle kunna få mig att bli religiös?
Det är klart att om man fick en uppenbarelse, men jag är tveksam till om jag skulle tyda det som en hälsning från gud.
Frågan är om jag inte skulle försöka ringa upp vårdcentralen och hoppas på en telefontid.
En svåger hade religiösa föräldrar som när dom tyckte att han var i en passande ålder för frälsning så låste dom in honom i ett rum.
Han skulle vänta där så, "Skulle Jesus komma och ta honom", sa dom.
Han blev givetvis inte frälst, men väldigt rädd.