S
salmon
Gäst

Min förra flickvän och jag skulle göra ett besök hos hennes son på hans skola där han skulle avsluta sin ¨buddhistutbildning¨. Vi var på väg till Koh Samui där vi bodde,men först ett besök hos hennes son. Vi kom i taxi till skolan för ett besök. Jag väntade i taxin medan hon sökte upp sin son.
Dom kom tillsammans efter ett ganska långt tag. Jag såg direkt att något hade hänt! Min flickvän berättade vad som hänt. Hon hade köpt sin son en gitarr,(fast det var väl egentligen jag som köpt den åt honom

Hans besvikelse över denna händelse var mycket stor. Detta berättades för mig i taxin. Min spontana reaktion var naturligtvis en stor vrede och sorg över det jag såg i sonens ögon, en besvikelse som var enorm. Jag förklarade för honom att så här får det inte gå till. Vi skall prata med rektorn. .............-Nej gör inte det,sa han. Då får jag problem. Jaha,vad säger/gör man då?
Jag sa åt hennes son att: -Jag köper dig en ny gitarr! Jag trodde att han skulle bli gladare,men han svarade: -Det är ingen bra idé för då kommer någon annan munk och tar av mig den också. Därefter berättade han om att flera hade blivit av med sina mobiltelefoner på liknande sätt. Jag blev så j-a förb. och visste inte riktigt vad att göra. När jag lugnat ner mig insåg jag att vad jag än gör blir det värre för hennes son. Så jag lät det bero,tyvärr. Dock lovade jag honom en ny gitarr när terminen var slut och han skulle komma hem igen. Det tröstade en del. Nu är ju inte historien slut med detta. Denna skola låg i Chonburi.
Jag och min flickvän lämnade honom där efter en trevlig middag på en restaurang. For hem till Koh Samui. Det gick en tid,så ringde polisen till hans mamma. Alla eleverna hade flyttats till ett hem i Bangkok för ungdomar som hade blivit sexuellt utnyttjade. Hela skolan blev stängd efter det att en pojke hade hängt sig efter att ha blivit utnyttjad/våldtagen av en munk. Allt kom fram,skolan stängdes och en massa munkar blev arresterade och ärendet under utredning. Den tog en ganska lång tid och pojkarna var ¨typ¨internerade¨också under denna tid på denna rehabilitionsplats.
Detta medförde att när förhör och domar avkunnats och eleverna skulle tillbaka till skolan som skulle öppnas igen. Där några munkar förhoppningsvis hade dömts
(Vet ej säkert) Då vägrade min flickväns son gå tillbaka. Så han slutade skolan utan avgångsbetyg/liknande. Han flyttade därefter ner till oss på Koh Samui,bodde med oss ett tag. Jag lyckades fixa ett jobb åt honom på ett turistiskt elefanttracking företag. Där han jobbade som elefantskötare men blev sedan någon slags ljudtekniker vid elefantuppträdanden för turisterna/gästerna. Det blev han därför att jag hade gett honom en dator till skolarbetet,den blev väl mest en leksak eller en slags ¨gameboy¨, han lärde sig att hantera en dator. Det ledde ju i alla fall till ett jobb som han trivdes med.
Fast det är ju en annan sak. Min känsla och respekt till munkarna däremot och deras leverne ger jag inte mycket för!

Salmon