Jag tittar inte så ofta på thaitextad film, men en sak kan jag säga är att kvaliteten på textningen kan vara väldigt varierande. Vissa textar bra med bra timing, tydligt teckensnitt och inte för mycket text per gång. När jag ser sådana filmer brukar jag passa på att tidvis under filmen öva upp min läsförmåga samtidigt som jag ser filmen, men så finns det dåligt textade filemer med stora textmängder per gång och dåligt teckensnitt och där är det lönlöst att försöka hänga med på texten.
Så när det gäller bra och medelbra textade filmer så har jag svårt att tänka mig att thailändare inte hänger med på textningen om det inte är så att de är i behov av glasögon utan att veta om det eller om de struntar i att skaffa fast de vet att de skulle behöva dem.
Så både och kan nog vara rätt beroende på hur vältextad filmen är och hur god synskärpan är.

Självklart finns det analfabeter också, men jag tycker den gruppen verkar vara rättså liten bland de som ser på film.
Faktiskt så blev jag positivt överraskad när jag läste en konversation mellan thailändare och såg hur pass många som skrev att det var viktigt att se filmen med orginal-soundtrack för att inte gå miste om känslan i filmen.

Det är många som växlar mellan ljud och text och försöker få i hop det, och så upptäcker de att de förstår mer och mer och behöver därför vartefter inte läsa så mycket längre.