Khun Leo
Medlem
En liten historia ur det "verkliga livet"
Frugans familj kom på besök och gick en inspektionsrunda på tomten och svägerskan tittade nyfiket ner i vår grävda brunn, 5 m djup, lite klassisk Svensk stil med tak, vev, rep och hink.
Plötsligt hoppar hon baklänges som om hon blev skrämd av något och ger ifrån sig ett ljudligt ”ohhhhuuuh”.
”What happend?” sa jag, men hon tassar tyst iväg utan att svara. Jag blev så klart också nyfiken, tittar ner i djupet, men ser inga konstigheter. Jag fick senare förklaringen att hon fått för sig att det fanns spöken långt där nere i brunnen. Jag försökte utan resultat förklara att dom är snälla och inget att bry sig om.
Thailändare i allmänhet tycks vara väldigt vidskepliga och mycket i deras liv låter sig styras av andar och en massa nedärvd skrock.
På kvällen satt vi hela familjen tillsammans och ämnet kom åter på tal. Jag fick till livs en hel del historier, självupplevda blandat med allmän vidskepelse. Allt från lotterinummer till sängens placering mot rätt väderstreck vilket är viktigare än man tror. De var lite nyfikna på vad jag upplevt och trodde på eftersom min fru berättat att jag inte hängav mig åt religion i någon form, även om jag bär en amulett som hustrun gav mig som en beskyddande symbol för länge sedan. Den innehåller en miniatyr av en berömd gammal munk som jag aldrig kommer ihåg namnet på, men den tycks hålla mig vid liv i alla fall.
Jag växte upp med en mor som var synsk, inget vare sig hon eller vi barn fäste någon större notis om, men i vuxen ålder tänker jag ofta på de konstigheter hon berättade. Nu är jag agnostiker och tror helst bara på sådant som går att bevisa, men min mors förmåga får förbli obesvarad. Hennes gåvor som faktiskt räddade mig från att bli innebränd en gång, men det får bli en annan historia.
Det är Sommar 2008 hemma i Sverige och jag är ute i trädgården när en granne på väg förbi stannar till och vill kolla läget. Min hustru som nyligen gått bort efter en lång tids sjukdom har väckt grannarnas sympatier och jag fick ofta frågan om hur det går för mig. Klart är att, från att varit i tvåsamhet i mer än 35 år till att plötsligt bli ensam är en tuff omställning.
Nämnda granne, en kvinna i 40-års åldern säger plötsligt ”gissa vad jag ska göra ikväll! Jo, jag ska besöka en seans med ett känt medium. Han ska visst vara väldigt skicklig! Ska du följa med? "
Njaaee, inget för mig med tanke på vad jag kämpar mig igenom just nu svarar jag och låter saken bero.
Mot kvällningen kommer hon åter förbi och undrar om jag inte ångrat mig och vill följa med i alla fall.
Vet inte vad som fick mig att plötsligt säga OK då, men fem minuter senare är vi på väg. Väl framme efter ett par mils körning till ett lantställe ute i ingenstans, ser jag ett antal bilar och folk samlade på gården. Helt obekanta människor har samlats till eventet, mest kvinnor i övre medelåldern. Inget bekant ansikte vilket känns bra eftersom jag kände mig lite malplacerad.
Vi beordras in i ett stort vardagsrum med för dagen extra sittplatser. Vi är väl 10-12 personer, några mer upphetsade över vad som skall hända, medan jag och några till försöker hålla en låg profil. Efter en stund kommer så kvällen begivenhet, ”The Medium!” Känd vete väl tusan, i alla fall ingen jag sett förut.
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men mannen såg ju helt normal ut och hade vare sig konstiga kläder eller något annat som kunde avslöja hans lite udda syssla. Noterade bara att han säg vältränad ut.
Han började med att berätta att han till vardags arbetade inom räddningstjänsten och att han höll tyst på jobbet om sin förmåga ”det är ju inte direkt Macho” säger han med ett leende. På min enda fråga om det var något religiöst inblandat säger han till min förvåning bestämt, ”Nej absolut inget sånt, jag är faktiskt inte religiös!”
Bra tänker jag som har lite svårt för religion ö.h.t
Han skall tydligen vända sig slumpvis till var och en av deltagarna och berätta vad han ser. Han ger oss noggranna order att inte avslöja med vare sig ljud eller miner ifall han ”träffar rätt”
Seansen sätter igång och jag tycker väl att han tar det hela i ganska allmänna ordalag och att det kan stämma in på de flesta i rummet, ingen sensation alltså. Jag hoppades att han skulle låta mig passera obemärkt, men nejdå. Plötsligt ställer han sig framför mig och de närmaste minuterna kom att bli omtumlande minst sagt.
”Du har en äldre man med dig och han vill framföra en hälsning” säger han, vilket kom mig att tänka på min äldre bror som gick bort ett par år tidigare. Jag behåller pokerfejset och avslöjar inget.
”Han är ganska kortväxt och bredaxlad, har keps, blåkläder med hängslen, och ser väldigt glad” ut fortsätter han. Ytterligare några detaljer som kunde passa in på vilken gammal gubbe som helst och så säger han ”Han är noga med att allt ska vara helt rent och fungera, men inte så noga med hur det ser ut”
Här trillar en polett ner och jag ser framför mig min gamle far som varit död sedan sena 60-talet. Ytterligare målande detaljer i beskrivningen bekräftar mina misstankar att det kanske är farsan som hälsar på.
”Han är glad att du sköter ekonomin bra och lite imponerad av att du vågat satsa på börsen!” säger Mediet.
Va f.. är detta? Bra beskrivning på farsan, men min ekonomi lär du inte ha en aning om tänker jag. Dessutom kommer jag på mig med att undra om jag ser ut som en börshaj, men icke då, vanlig småsparare utan vare sig Rolex eller designerkläder, alltså en helt vanlig medelålders gubbe i enkla fritidskläder som sparar i lite pensionsfonder.
”Han visar att det är en järnväg alldeles nära ett hus” säger han plötsligt och här börjar håret resa sig i nacken. Vårt hus stod nämligen nära en bergssida och järnvägen var delvis insprängd i berget ungefär i höjd med vårt köksfönster, så nära huset att på vintern sprutade nysnön från plogen på både fönster och vägg när tåget passerade.
Mediet fortsätter att beskriva min far med diverse detaljer, så det råder för mig knappast mer än små tvivel kvar när han lite förvånat utbrister ” Men vad han går konstigt….han haltar väldigt” Nu var det nära att jag fick andnöd! Min far var nämligen svårt låghalt sedan barnsben med ena benet 5 cm kortare. Specialskor med höjd sula tror jag aldrig att han ägde, så han haltade sig fram genom livet med en mycket vaggande gångstil. Lätt att känna igen, men knappast något som mediet kunnat gissa sig till.
Min far var ateist och avskydde präster och Gudsfolk av alla sorter, alla benämndes gemensamt som Jävla Svartrockar, så om han befann sig i andevärlden så hade han nog smugit in obemärkt.
Tvivlen helt undanröjda och jag sitter helt förstummad när Mediet avslutar seansen och sällskapet drar sig hemåt. Jag noterar igen, att ingen deltagare är någon jag vare sig sett eller talat med tidigare, förutom min granne och hon hade i sin tur aldrig träffat eller talat med Mediet. Jag önskar idag att jag varit förutseende och bandat det hela.
Någon förklaring kan jag inte finna annat än han faktiskt kunde tala med andarna.
Vad tror ni?
Frugans familj kom på besök och gick en inspektionsrunda på tomten och svägerskan tittade nyfiket ner i vår grävda brunn, 5 m djup, lite klassisk Svensk stil med tak, vev, rep och hink.
Plötsligt hoppar hon baklänges som om hon blev skrämd av något och ger ifrån sig ett ljudligt ”ohhhhuuuh”.
”What happend?” sa jag, men hon tassar tyst iväg utan att svara. Jag blev så klart också nyfiken, tittar ner i djupet, men ser inga konstigheter. Jag fick senare förklaringen att hon fått för sig att det fanns spöken långt där nere i brunnen. Jag försökte utan resultat förklara att dom är snälla och inget att bry sig om.
Thailändare i allmänhet tycks vara väldigt vidskepliga och mycket i deras liv låter sig styras av andar och en massa nedärvd skrock.
På kvällen satt vi hela familjen tillsammans och ämnet kom åter på tal. Jag fick till livs en hel del historier, självupplevda blandat med allmän vidskepelse. Allt från lotterinummer till sängens placering mot rätt väderstreck vilket är viktigare än man tror. De var lite nyfikna på vad jag upplevt och trodde på eftersom min fru berättat att jag inte hängav mig åt religion i någon form, även om jag bär en amulett som hustrun gav mig som en beskyddande symbol för länge sedan. Den innehåller en miniatyr av en berömd gammal munk som jag aldrig kommer ihåg namnet på, men den tycks hålla mig vid liv i alla fall.
Jag växte upp med en mor som var synsk, inget vare sig hon eller vi barn fäste någon större notis om, men i vuxen ålder tänker jag ofta på de konstigheter hon berättade. Nu är jag agnostiker och tror helst bara på sådant som går att bevisa, men min mors förmåga får förbli obesvarad. Hennes gåvor som faktiskt räddade mig från att bli innebränd en gång, men det får bli en annan historia.
Det är Sommar 2008 hemma i Sverige och jag är ute i trädgården när en granne på väg förbi stannar till och vill kolla läget. Min hustru som nyligen gått bort efter en lång tids sjukdom har väckt grannarnas sympatier och jag fick ofta frågan om hur det går för mig. Klart är att, från att varit i tvåsamhet i mer än 35 år till att plötsligt bli ensam är en tuff omställning.
Nämnda granne, en kvinna i 40-års åldern säger plötsligt ”gissa vad jag ska göra ikväll! Jo, jag ska besöka en seans med ett känt medium. Han ska visst vara väldigt skicklig! Ska du följa med? "
Njaaee, inget för mig med tanke på vad jag kämpar mig igenom just nu svarar jag och låter saken bero.
Mot kvällningen kommer hon åter förbi och undrar om jag inte ångrat mig och vill följa med i alla fall.
Vet inte vad som fick mig att plötsligt säga OK då, men fem minuter senare är vi på väg. Väl framme efter ett par mils körning till ett lantställe ute i ingenstans, ser jag ett antal bilar och folk samlade på gården. Helt obekanta människor har samlats till eventet, mest kvinnor i övre medelåldern. Inget bekant ansikte vilket känns bra eftersom jag kände mig lite malplacerad.
Vi beordras in i ett stort vardagsrum med för dagen extra sittplatser. Vi är väl 10-12 personer, några mer upphetsade över vad som skall hända, medan jag och några till försöker hålla en låg profil. Efter en stund kommer så kvällen begivenhet, ”The Medium!” Känd vete väl tusan, i alla fall ingen jag sett förut.
Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men mannen såg ju helt normal ut och hade vare sig konstiga kläder eller något annat som kunde avslöja hans lite udda syssla. Noterade bara att han säg vältränad ut.
Han började med att berätta att han till vardags arbetade inom räddningstjänsten och att han höll tyst på jobbet om sin förmåga ”det är ju inte direkt Macho” säger han med ett leende. På min enda fråga om det var något religiöst inblandat säger han till min förvåning bestämt, ”Nej absolut inget sånt, jag är faktiskt inte religiös!”
Bra tänker jag som har lite svårt för religion ö.h.t
Han skall tydligen vända sig slumpvis till var och en av deltagarna och berätta vad han ser. Han ger oss noggranna order att inte avslöja med vare sig ljud eller miner ifall han ”träffar rätt”
Seansen sätter igång och jag tycker väl att han tar det hela i ganska allmänna ordalag och att det kan stämma in på de flesta i rummet, ingen sensation alltså. Jag hoppades att han skulle låta mig passera obemärkt, men nejdå. Plötsligt ställer han sig framför mig och de närmaste minuterna kom att bli omtumlande minst sagt.
”Du har en äldre man med dig och han vill framföra en hälsning” säger han, vilket kom mig att tänka på min äldre bror som gick bort ett par år tidigare. Jag behåller pokerfejset och avslöjar inget.
”Han är ganska kortväxt och bredaxlad, har keps, blåkläder med hängslen, och ser väldigt glad” ut fortsätter han. Ytterligare några detaljer som kunde passa in på vilken gammal gubbe som helst och så säger han ”Han är noga med att allt ska vara helt rent och fungera, men inte så noga med hur det ser ut”
Här trillar en polett ner och jag ser framför mig min gamle far som varit död sedan sena 60-talet. Ytterligare målande detaljer i beskrivningen bekräftar mina misstankar att det kanske är farsan som hälsar på.
”Han är glad att du sköter ekonomin bra och lite imponerad av att du vågat satsa på börsen!” säger Mediet.
Va f.. är detta? Bra beskrivning på farsan, men min ekonomi lär du inte ha en aning om tänker jag. Dessutom kommer jag på mig med att undra om jag ser ut som en börshaj, men icke då, vanlig småsparare utan vare sig Rolex eller designerkläder, alltså en helt vanlig medelålders gubbe i enkla fritidskläder som sparar i lite pensionsfonder.
”Han visar att det är en järnväg alldeles nära ett hus” säger han plötsligt och här börjar håret resa sig i nacken. Vårt hus stod nämligen nära en bergssida och järnvägen var delvis insprängd i berget ungefär i höjd med vårt köksfönster, så nära huset att på vintern sprutade nysnön från plogen på både fönster och vägg när tåget passerade.
Mediet fortsätter att beskriva min far med diverse detaljer, så det råder för mig knappast mer än små tvivel kvar när han lite förvånat utbrister ” Men vad han går konstigt….han haltar väldigt” Nu var det nära att jag fick andnöd! Min far var nämligen svårt låghalt sedan barnsben med ena benet 5 cm kortare. Specialskor med höjd sula tror jag aldrig att han ägde, så han haltade sig fram genom livet med en mycket vaggande gångstil. Lätt att känna igen, men knappast något som mediet kunnat gissa sig till.
Min far var ateist och avskydde präster och Gudsfolk av alla sorter, alla benämndes gemensamt som Jävla Svartrockar, så om han befann sig i andevärlden så hade han nog smugit in obemärkt.
Tvivlen helt undanröjda och jag sitter helt förstummad när Mediet avslutar seansen och sällskapet drar sig hemåt. Jag noterar igen, att ingen deltagare är någon jag vare sig sett eller talat med tidigare, förutom min granne och hon hade i sin tur aldrig träffat eller talat med Mediet. Jag önskar idag att jag varit förutseende och bandat det hela.
Någon förklaring kan jag inte finna annat än han faktiskt kunde tala med andarna.
Vad tror ni?
