Hej
Det kan ju finnas flera skäl till att man bor i ett land som man anser har stora brister, fungerar dåligt och kanske t.o.m betraktar som ett skitland, för dom flesta handlar det säkerligen om att man har funnit kärleken där.
För egen del hade vi också en plan på att flytta dit en gång, frugan köpte mark, vi byggde målmedvetet upp en jordbruksverksamhet med målet att Thailand skulle bära sina egna kostnader, tänker då på markköp, byggande och köp av maskiner o.s.v, samt försörja oss under våra 3 månaders vistelser i Thailand och gav mig en vettig sysselsättning, det målet nådde vi.
I det positiva läge som rådde på slutet av 90-talet och fram till 2006 såg jag egentligen inget slut på hur långt utvecklingen kunde har gått, allt gick i ett rasande tempo, man kände knappt igen sig ute i byarna om man jämförde med 10 år tidigare, folk fick det mycket bättre, det var den längsta och mest demokratiska perioden i landets historia.
Men det som fick oss att börja tveka var militärkuppen 2006 som förändrade allt, men då hade man fortfarande hopp om att landet skulle komma på rätt spår igen så fort fria och demokratiska val tilläts igen och så blev det naturligtvis, men lyckan blev kortvarig för 2014 slog ju militären till med en ny kupp igen, nu förlorade vi och många andra allt hopp om en positiv utveckling.
Under dom här perioderna av militärstyre ändrades förhållandena för jordbruket rejält, priserna på grödorna rasade, folk på landet blev fattigare, i det här läget började frugan sälja av farmer, först såldes hon sitt hus söder om Hua Hin, sen såldes en av farmerna, något år senare ytterligare såldes ytterligare en farm och nu förra året såldes den största på närmare 70 rai, så nu har hon bara två farmer kvar, det är 15 rai nära byn som hon ärvde av sin far, samt en bit på en halvö som är på 12 rai, samt den senaste Investeringen på 2 rai mark i direkt anslutning till byn, den kommer hon att sälja som tomter för hus längre fram.
Så vi är sedan 2014 i en avvecklingsfas, det kommer nog att sluta med att hon bara har huset i byn och dom 15 rai som hon ärvde av din far kvar, lite tråkigt men i mina ögon en helt logiskt utveckling med tanke på utvecklingen.
Men vi tycker båda fortfarande om Thailand, gillar människorna där och bylivet, vi kommer säkerligen att fortsätta tillbringa vintrarna i byn så länge kroppen orkar, men lider samtidigt med befolkningen och hoppas att dom någon gång i framtiden återfår sin frihet och själva tillåts välja en väg in i framtiden som gynnar majoriteten.
Mvh isan lover