Relationer, skilsmässor och underhåll

 
Jag skilde mig när min son var 13 o han ville bo med mig efter bara 5 månader när hans mor hade träffat nån. Det var lite jobbigt i början med matlagning eftersom han spelade hockey o måste äta 4 måltider om dagen. Jag hade mycket på jobbet också men det gick bra ändå. Idag är han 22 och har examen och jobb och egen boende. Jag är mycket glad att ställde upp som en riktig far och har honom som min bästa vän. Lycka till

Jag ser fram emot att ha samma relation till min när han blir vuxen. Jag är glad för er skull för min bror och speciellt jag har fått utstå alldeles för mycket skit, utnyttjande och "hård uppfostran"..
Barn i Thailand ser jag många gånger att dom får inte vara barn utan dom drillas i artighet och har extrakurser på helgerna och sommarlovet är fullbokat av mer extrakurser osv.
Om föräldrarna inte är kompis med sina barn så är det i mitt tycke helt fel ute. Och sätter gränser gör nog alla föräldrar, men oavsett att tex ja o brorsan blev plågade många gånger av farsan fick vi ALLTID använda vår kreativitet. Som att bygga en koja av vardagsrummet eller leka krig och så vidare... passiva barn och som inte har väldigt nära relation med föräldrarna kommer att bli ett h-etes tonåringar
 
Sitter man o kör och nån tant prejar en.. och man får ett utbrott o skriker "kärring jä-el..!"

Säger sonen att "Mårten säger att så får absolut inte jag säga.. då blir Mårten jättearg!!"

Haha... vad svarar man då!

-" Mårten har rätt min pojk, man skall säga skräcködla istället!"

Haha skulle vilja se styvfaderns min när han hör detta .. :D:D
 
Uppvisning i capoeira med min styvson. Vi tränar varje dag och han säger att han kommer att jobba som capoeiratränare när han blir vuxen. Det tror jag absolut han kommer göra

FB_IMG_1522041106642.jpg


FB_IMG_1522041110076.jpg
 
Jag ser fram emot att ha samma relation till min när han blir vuxen. Jag är glad för er skull för min bror och speciellt jag har fått utstå alldeles för mycket skit, utnyttjande och "hård uppfostran"..
Barn i Thailand ser jag många gånger att dom får inte vara barn utan dom drillas i artighet och har extrakurser på helgerna och sommarlovet är fullbokat av mer extrakurser osv.
Om föräldrarna inte är kompis med sina barn så är det i mitt tycke helt fel ute. Och sätter gränser gör nog alla föräldrar, men oavsett att tex ja o brorsan blev plågade många gånger av farsan fick vi ALLTID använda vår kreativitet. Som att bygga en koja av vardagsrummet eller leka krig och så vidare... passiva barn och som inte har väldigt nära relation med föräldrarna kommer att bli ett h-etes tonåringar

Ja, man bör nog vara kompis med sina barn och framför allt låta dom vara barn.
Hade själv en rätt bra uppväxt, utan några större gränser. Ja, jag testade väl kanske inte var gränserna låg alltid.
Jag var nog en helvetes jobbig unge och bortskämd som få...tycker jag, fast morsan och farsan säger fortfarande att jag inte var speciellt bortskämd eller jobbig.
Själv hade jag som förälder inte stått ut med mig som barn. Jag hade nog inte ens haft råd med en unge som mig.

Äldsta dottern käftar upp sig mot mig konstant. Fast det gör hon med glimten i ögat och tycker det är bra att hon vågar, då hon annars hade varit en väldigt kuvad tjej.
 
7 år.

Jag hade en träning igår med en 15 st filippinska barn. Dom hade jätteroligt och var också väldigt duktiga. Och man ser att dom verkligen behöver träningen. Ja vet dom drillas hårt med undervisning och detta är nog den enda sport dom fått prova på.

Jag tror att idrotten gär att dom kanske orkar med de stora pressen dom annars utsätts för i undervisningen.
Dom blir både piggare och mentalt starkare, så jag gissar att din insats är guldvärd bland barnen.
 
Jag tror att idrotten gär att dom kanske orkar med de stora pressen dom annars utsätts för i undervisningen.
Dom blir både piggare och mentalt starkare, så jag gissar att din insats är guldvärd bland barnen.

Japp Thaisen o asiaterna vill ju att deras ungar skall få en bra utbildning och jag förstår dom. Men för att lyckas koncentrera sig måste energin ut. Jag har besökt en del medeldyra skolor här och dom har ju inte idrott som vi har i Sverige, något ställe hade inte ens en idrottsplan att vara på.

Min sport är mycket krävande och bygger upp kondition styrka snabbhet explosivitet smidighet koordination men även lär vi oss portugisiska och musik och sång.
 
Om föräldrarna inte är kompis med sina barn så är det i mitt tycke helt fel ute. Och sätter gränser gör nog alla föräldrar, men oavsett att tex ja o brorsan blev plågade många gånger av farsan fick vi ALLTID använda vår kreativitet.
Visst är det idealiskt om man kan vara kompis med sina barn men tyvärr tror jag att många prioriterar det framför att lära barnen vad som är rätt och fel. Jag hade också en "fri uppfostran" på 70-80 talet. Min farsa såg jag bara varannan helg och då var han jämt full så vi fick roa oss bäst vi ville i stockholms innerstad. Min morsa var batikhäxa på invandrarverket och var aldrig hemma eftersom hon roade sig med sexuella förbindelser med de asylsökande. Resultatet var att jag skaffade extrainkomster genom att koka brännvin hemma då jag var 16 som min 13 åriga lillebror sålde utanför folkets hus då det var disco där. Inkomsterna använde jag till en mc som jag åkte runt på i fyllan utan körkort, försäkring eller hjälm. Ni kan säkert lista ut att jag hade en rätt skev rättsuppfattning och att det hade kunnat sluta rätt illa. Sen gjorde jag lumpen i övre Norrland och blev det fason på mig.
Fördelen jag hade var att jag gick på en liten "b" skola ute i skogen dit flummeriet inte hade hunnit än så vi hade en magister som lärde oss normalt folkvett. Han slogs aldrig men han vågade höja rösten och fysiskt dela på ungar som slogs.
Idag finns inte något av detta. Vi har en situation där skolan inte vågar säga till ungarna av rädsla att bli anmälda och föräldrarna kanske är skilda och ingen vågar sätta gränser av rädsla att ungarna ska välja den andra, soc är fyllt av flummare med en väldigt märklig uppfattning om uppfostran, polisen har brakat ihop och allmän värnplikt är borttaget. Vem ska lära ungarna normalt folkvett och hur man beter sig i samhället? Ska de komma på det själva? Jag tycker absolut inte man ska vara elak mot sina ungar eller slå dem men man måste ha rätt till, och våga, säga till dem då de beter sig illa och ibland fysiskt hindra dem från att ha sönder omgivningen eller andra människor.
 
Visst är det idealiskt om man kan vara kompis med sina barn men tyvärr tror jag att många prioriterar det framför att lära barnen vad som är rätt och fel. Jag hade också en "fri uppfostran" på 70-80 talet. Min farsa såg jag bara varannan helg och då var han jämt full så vi fick roa oss bäst vi ville i stockholms innerstad. Min morsa var batikhäxa på invandrarverket och var aldrig hemma eftersom hon roade sig med sexuella förbindelser med de asylsökande. Resultatet var att jag skaffade extrainkomster genom att koka brännvin hemma då jag var 16 som min 13 åriga lillebror sålde utanför folkets hus då det var disco där. Inkomsterna använde jag till en mc som jag åkte runt på i fyllan utan körkort, försäkring eller hjälm. Ni kan säkert lista ut att jag hade en rätt skev rättsuppfattning och att det hade kunnat sluta rätt illa. Sen gjorde jag lumpen i övre Norrland och blev det fason på mig.
Fördelen jag hade var att jag gick på en liten "b" skola ute i skogen dit flummeriet inte hade hunnit än så vi hade en magister som lärde oss normalt folkvett. Han slogs aldrig men han vågade höja rösten och fysiskt dela på ungar som slogs.
Idag finns inte något av detta. Vi har en situation där skolan inte vågar säga till ungarna av rädsla att bli anmälda och föräldrarna kanske är skilda och ingen vågar sätta gränser av rädsla att ungarna ska välja den andra, soc är fyllt av flummare med en väldigt märklig uppfattning om uppfostran, polisen har brakat ihop och allmän värnplikt är borttaget. Vem ska lära ungarna normalt folkvett och hur man beter sig i samhället? Ska de komma på det själva? Jag tycker absolut inte man ska vara elak mot sina ungar eller slå dem men man måste ha rätt till, och våga, säga till dem då de beter sig illa och ibland fysiskt hindra dem från att ha sönder omgivningen eller andra människor.

Gränser sätter man när det behövs. Dock har jag sett allt för många som är chef över sina barn och påpekar minsta lilla detalj som inte passar just föräldern.

Men självklart, allt är ju inte svart eller vitt och alla våras situationer är nog unika.
 
Visst är det idealiskt om man kan vara kompis med sina barn men tyvärr tror jag att många prioriterar det framför att lära barnen vad som är rätt och fel. Jag hade också en "fri uppfostran" på 70-80 talet. Min farsa såg jag bara varannan helg och då var han jämt full så vi fick roa oss bäst vi ville i stockholms innerstad. Min morsa var batikhäxa på invandrarverket och var aldrig hemma eftersom hon roade sig med sexuella förbindelser med de asylsökande. Resultatet var att jag skaffade extrainkomster genom att koka brännvin hemma då jag var 16 som min 13 åriga lillebror sålde utanför folkets hus då det var disco där. Inkomsterna använde jag till en mc som jag åkte runt på i fyllan utan körkort, försäkring eller hjälm. Ni kan säkert lista ut att jag hade en rätt skev rättsuppfattning och att det hade kunnat sluta rätt illa. Sen gjorde jag lumpen i övre Norrland och blev det fason på mig.
Fördelen jag hade var att jag gick på en liten "b" skola ute i skogen dit flummeriet inte hade hunnit än så vi hade en magister som lärde oss normalt folkvett. Han slogs aldrig men han vågade höja rösten och fysiskt dela på ungar som slogs.
Idag finns inte något av detta. Vi har en situation där skolan inte vågar säga till ungarna av rädsla att bli anmälda och föräldrarna kanske är skilda och ingen vågar sätta gränser av rädsla att ungarna ska välja den andra, soc är fyllt av flummare med en väldigt märklig uppfattning om uppfostran, polisen har brakat ihop och allmän värnplikt är borttaget. Vem ska lära ungarna normalt folkvett och hur man beter sig i samhället? Ska de komma på det själva? Jag tycker absolut inte man ska vara elak mot sina ungar eller slå dem men man måste ha rätt till, och våga, säga till dem då de beter sig illa och ibland fysiskt hindra dem från att ha sönder omgivningen eller andra människor.

Tack för att du berättar. Vi har helt olika erfenheter av vår respektive uppväxt. Att inte vara full inför barnen tror jag är en självklarhet. Jag är inte full heller annars och inte frugan heller (sen hon blev nykterist). Nu är ju mina fortfarande så små och att sätta gränser har vi ju lite olika definition på. Jag fick tex vara en extra hjälpreda till farsan när det gällde hans projekt. Allt från att reparera huset till att laga bilen. Visst lärde jag mig en del men är det något jag fick intresse och fortsatte med som vuxen? Aldrig i livet!
Visst får barnen hjälpa till med vissa saker mot sin vilja ibland som att städa men inte så att de tar nästan all deras fritid som det gjorde med mig
 
Jag fick tex vara en extra hjälpreda till farsan när det gällde hans projekt.
Jo jag fick delta i min pappas "projekt" jag med. De bestod t.ex. av att "toppa" björkarna på tomten medelst hagelbössa stående på taket, regelbundet slå sönder en grannes fönster med yxa då de inte var hemma p.g.a någon gammal oförätt, avfyra diverse skjutvapen nattetid för att skrämma upp resten av grannarna och panta tusentals ölburkar på den lokala Ica butiken. Allt givetvis i onyktert tillstånd. Jag tycker inte heller om att göra den typen av saker så då har vi något gemensamt!
 
Jo jag fick delta i min pappas "projekt" jag med. De bestod t.ex. av att "toppa" björkarna på tomten medelst hagelbössa stående på taket, regelbundet slå sönder en grannes fönster med yxa då de inte var hemma p.g.a någon gammal oförätt, avfyra diverse skjutvapen nattetid för att skrämma upp resten av grannarna och panta tusentals ölburkar på den lokala Ica butiken. Allt givetvis i onyktert tillstånd. Jag tycker inte heller om att göra den typen av saker så då har vi något gemensamt!

Förstår att du ibland saknade någon vuxen som satte en gräns.. hos oss blir det mer vardagliga gränsdragningar som typ ta bort disken när man ätit.

Go kväll
 
En sak jag skulle vilja ha åsikter om är följande:
Då jag var hos soc ville en kvinna utreda varför mina barn tyckte jag var aggressiv så hon bad mig beskriva en vanlig middag. Barnen var som sagt 8 resp 10 år.
Jag funderade en stund och så sa jag att vi brukade äta gemensamt och att jag ofta försökte engagera barnen i matlagningen. Det enda jag kunde komma på som kunde ha någon relevans till min "aggressivitet" var att min yngsta hade en ovana att ta för sig mycket av sådant som det fanns begränsat av vid bordet, t.ex. köttbullar då vi åt köttbullar och spagetti och sedan slänga mycket av det. Det beteendet resulterade i att alla andra fick mindre och var orättvist så jag brukade säga till honom att inte göra så. Då blev kvinnan mycket upphetsad och sa att jag inte skulle säga till honom eftersom det "hindrade hans kreativitet". Jag sa att jag trodde att jag skapar ett ännu större problem om jag inte förmår honom att lägga av med detta eftersom annars kommer andra människor uppfatta honom som egoistisk och inte vilja bjuda honom på middag. Den åsikten fick jag inget gehör för. Vad tycker ni?
 
En sak jag skulle vilja ha åsikter om är följande:
Då jag var hos soc ville en kvinna utreda varför mina barn tyckte jag var aggressiv så hon bad mig beskriva en vanlig middag. Barnen var som sagt 8 resp 10 år.
Jag funderade en stund och så sa jag att vi brukade äta gemensamt och att jag ofta försökte engagera barnen i matlagningen. Det enda jag kunde komma på som kunde ha någon relevans till min "aggressivitet" var att min yngsta hade en ovana att ta för sig mycket av sådant som det fanns begränsat av vid bordet, t.ex. köttbullar då vi åt köttbullar och spagetti och sedan slänga mycket av det. Det beteendet resulterade i att alla andra fick mindre och var orättvist så jag brukade säga till honom att inte göra så. Då blev kvinnan mycket upphetsad och sa att jag inte skulle säga till honom eftersom det "hindrade hans kreativitet". Jag sa att jag trodde att jag skapar ett ännu större problem om jag inte förmår honom att lägga av med detta eftersom annars kommer andra människor uppfatta honom som egoistisk och inte vilja bjuda honom på middag. Den åsikten fick jag inget gehör för. Vad tycker ni?

Borde kanske sagt till honom att ta en portion åt gången och fylla på, allt eftersom han äter upp.
Många Soc. kärringar är dock allt för flower power inspirerade och bör nog hellre jobba med alternativ konst än människor.

Du skulle ha snott kärringens börs och fått utlopp för din kreativitet.
 
 
 
Tillbaka
Topp