Relationer, skilsmässor och underhåll

 
Borde kanske sagt till honom att ta en portion åt gången och fylla på, allt eftersom han äter upp.
Ungefär så här jag lärt mina ungar. Man tar en mindre portion först så man ser att det räcker till alla, sedan kan man ta mer. För mig är det självklart men min egen uppfostran är väl som sagt lite eljest så det är fint att få det bekräftat! Sen det där med att härja i affärer... Då mina ungar började gorma om att de skulle ha det ena och det andra i affären så vart det enkel biljett ut ur affären ett par gånger och så var det lugnt sedan. Jag tycker det är rätt störande med skrikande ungar när jag handlar så jag tyckte det var pinsamt då mina ställde till en scen och jag tycker inte det är ok när föräldrar står till synes handfallna inför situationen och låter resten av kunderna lida. Hur ser ni på saken?
 
Ungefär så här jag lärt mina ungar. Man tar en mindre portion först så man ser att det räcker till alla, sedan kan man ta mer. För mig är det självklart men min egen uppfostran är väl som sagt lite eljest så det är fint att få det bekräftat! Sen det där med att härja i affärer... Då mina ungar började gorma om att de skulle ha det ena och det andra i affären så vart det enkel biljett ut ur affären ett par gånger och så var det lugnt sedan. Jag tycker det är rätt störande med skrikande ungar när jag handlar så jag tyckte det var pinsamt då mina ställde till en scen och jag tycker inte det är ok när föräldrar står till synes handfallna inför situationen och låter resten av kunderna lida. Hur ser ni på saken?

Gormande ungar i affär är väl inte mitt favoritnöje.
Äldsta dottern har dock aldrig varit jobbig på det sättet. Däremot har hon väl varit sur ett antal gånger när man lämnat butiken.

Inte nog med att alla föräldrar är olika. De flesta barn är även dom olika och man kan inte behandla alla likadant.

Så att svara generellt på uppfostran, barns och vuxnas beteenden, är inte helt enkelt.
 
Ungefär så här jag lärt mina ungar. Man tar en mindre portion först så man ser att det räcker till alla, sedan kan man ta mer. För mig är det självklart men min egen uppfostran är väl som sagt lite eljest så det är fint att få det bekräftat! Sen det där med att härja i affärer... Då mina ungar började gorma om att de skulle ha det ena och det andra i affären så vart det enkel biljett ut ur affären ett par gånger och så var det lugnt sedan. Jag tycker det är rätt störande med skrikande ungar när jag handlar så jag tyckte det var pinsamt då mina ställde till en scen och jag tycker inte det är ok när föräldrar står till synes handfallna inför situationen och låter resten av kunderna lida. Hur ser ni på saken?
Skulle någon av mina små inte lyssna vid tillsägelse när vi är på affären, tar jag den som beter sig illa och går till bilen så får frugan fortsätta handla själv.

Är jag ensam med barnen, blir det inget handlat om liv uppstår. Raka vägen ut till bilen.

Detta har hänt, men barnen verka lärt sig för händer inte så ofta längre;)

Sedan får man inte glömma att dom är barn, hör liksom till att testa gränser på oss päron.
Viktigast tycker jag är att inte bli arg vid sådana tillfällen, bara vänligt men bestämt ta dom där ifrån och förklara att sådant beteende inte är ok.
 
Senast ändrad:
Skulle någon av mina små inte lyssna vid tillsägelse när vi är på affären, tar jag den som beter sig illa och går till bilen så får frugan fortsätta handla själv.

Är jag ensam med barnen, blir det inget handlat om liv uppstår. Raka vägen ut till bilen.

Detta har hänt, men barnen verka lärt sig för händer inte så ofta längre;)

Sedan får man inte glömma att dom är barn, hör liksom till att testa gränser på oss päron.
Viktigast tycker jag är att inte bli arg vid sådana tillfällen, bara vänligt men bestämt ta dom där ifrån och förklara att sådant beteende inte är ok.
Precis så har jag med gjort, inget tjafs utan raka vägen ut.
 
Gormande ungar i affär är väl inte mitt favoritnöje.
Äldsta dottern har dock aldrig varit jobbig på det sättet. Däremot har hon väl varit sur ett antal gånger när man lämnat butiken.

Inte nog med att alla föräldrar är olika. De flesta barn är även dom olika och man kan inte behandla alla likadant.

Så att svara generellt på uppfostran, barns och vuxnas beteenden, är inte helt enkelt.
Jo nog är de olika allt... den bestraffning vi hade när den äldsta hade passerat gränsen för långt eller för många gånger (t.ex. petat sin lillebror x antal gånger i ögat eller något annat "kul") var att han fick stå på muggen och skämmas en stund. Det brukade fungera så att jag hivade in honom handgripligen på muggen och så satt han där och kontemplerade i en kvart eller så för att sedan glänta på dörren och fråga om han fick komma ut. Om vi ansåg att han hade "bestraffas" klart fick han komma ut och så var saken ur världen till nästa gång han passerade gränsen för mycket.
Den metoden fungerade dock inte på min yngsta. Vi provade bara en gång. Samma procedur, passerat gränsen, hivade in på muggen men... Han gläntade aldrig på dörren och frågade om han fick komma ut. Han tvärtom VÄGRADE att komma ut. Han satt där hur länge som helst arg som ett bi och vi fick till slut handgripligen ta ut honom därifrån. Fail... men han höll aldrig på och testade gränserna på samma sätt som min äldsta heller så vi hade heller inte samma behov av att sätta gränser för honom. Min äldsta kom skrikande till världen med buller och bång, min yngsta blev mest sur över att bli väckt...
 
Uppvisning i capoeira med min styvson. Vi tränar varje dag och han säger att han kommer att jobba som capoeiratränare när han blir vuxen. Det tror jag absolut han kommer göra

FB_IMG_1522041106642.jpg


FB_IMG_1522041110076.jpg
Ser trevligt ut @krister ! Vad är capoeira ? En kampsport eller en dans?
Har aldrig hört talas om det. Om det är en kampsport, har man graderingar i bälten?
Kul att veta, fördjupa sig lite..
 
Ser trevligt ut @krister ! Vad är capoeira ? En kampsport eller en dans?
Har aldrig hört talas om det. Om det är en kampsport, har man graderingar i bälten?
Kul att veta, fördjupa sig lite..
Svar ja.. det finns bälten.. fast vi har snören istället. Ursprunget är från de svarta slavarna i Brasilien. Förr var det olagligt för slavarna att slåss sinsemellan.. då vakterna kom sa dom att "vi dansar lite bara ". Så man kan säga att man ställde sig i en ring och spelade på sina instrument (berimbau) och så slogs man som fan...
En verklig historia som är mycket känd som inträffade var när det bröt ut krig mellan Brasilien och Argentina. Brassarna ville utnyttja alla sina svarta slavar för att kunna vinna, så man lovade dom att dom skylle bli fria män om dom vann kriget med livet i behåll. De vita Brassarna var ändå rätt säkra på att ingen svart skulle bli fri utan de skulle bli kanonmat.
På den tiden hade man inte tillräckligt med vapen och amminition så det var oftast att man va tvungen att ha ihjäl varann för hand så att säga. Och det visade sig att de slavarna gjorde att Brasilien vann överlägset och utrotade nästan hälften av hela Argentinas befolkning. Capoeira vann och nästan alla överlevde och man blev tvingade att släppa alla capoeirister fria.
 
Soc. vet inte vad dom håller på med. En socialsekreterare har gått en fyra-årig AMS-kurs, som utgör högskolesveriges bottenskrap. Läser till socialsekreterare gör man bara om man inte har betyg för det man ville bli. Elevunderlaget är så till den grad svagt att flera högskolor har tvingats sänka kraven till under vad som krävs, för att kunna godkänna eleverna. Så berövades till exempel Hälsohögskolan i Jönköping sin examensrätt för socionomlinjen, för några år sedan, man hade sänkt kraven för lågt. En socionom är bara en AMS-utbildad nolla, hon/han vet lite om mycket och begriper i stort sett ingenting. Jag har läst igenom socionomutbildningens studiematerial och tror, helt ärligt, att jag kan klara examen på ett år. Så svag är kursen.


Tror inte socionomer bara är en AMS-utbildad nolla. kollat poängen som behövs nu; verkar vara en eftertraktad utbildning. sen vad det är för folk som söker till barn/familjerätt kan jag hålla med om.
Brorsan blev hellurad av dom, men själv är jag gift med en socionom.
Förresten...Hej Birger. Å-B.
 
Socionomer är rätt så intelligenta. Finns ingen annan yrkesgrupp i Sverige som är så skyddad vid tjänstefel eller slipper ta något som helst ansvar för vad de gör.
Min dotter är socionom hon gick 3 år på Umeå universitet. En massa studielån och mår dåligt av en massa idioter på jobbet. Det är inget lätt yrke, de har sina chefer och pekfinger och jag tror inte de får göra vad de vill särskilt när ett barn finns i frågan.
Det varierar kvaliteten från kommun till kommun också.
 
Tror inte socionomer bara är en AMS-utbildad nolla. kollat poängen som behövs nu; verkar vara en eftertraktad utbildning. sen vad det är för folk som söker till barn/familjerätt kan jag hålla med om.
Brorsan blev hellurad av dom, men själv är jag gift med en socionom.
Förresten...Hej Birger. Å-B.

AMS-utbildad var givetvis bara ett skällsord, det var inte bokstavligt menat. I verkligheten är socionomlinjen en treårig högskoleutbildning, där dom studenter samlas som inte hade poäng nog för den utbildning dom egentligen ville ha.... Soc är högskolesveriges bottenfilter... resultaten ses på landets socialbyråer, där man kan få möta miffon man inte trodde fanns. Känner vi varandra?
 
AMS-utbildad var givetvis bara ett skällsord, det var inte bokstavligt menat. I verkligheten är socionomlinjen en treårig högskoleutbildning, där dom studenter samlas som inte hade poäng nog för den utbildning dom egentligen ville ha.... Soc är högskolesveriges bottenfilter... resultaten ses på landets socialbyråer, där man kan få möta miffon man inte trodde fanns. Känner vi varandra?
Det kan jag hålla med om, Ams för svetsare t ex är en yrkesutbildning. Behövs inga poäng alls. Klarar man inte av kraven på utbildningen kan man ju alltid bli en statsminister. :p:rolleyes:
 
Soc. vet inte vad dom håller på med. En socialsekreterare har gått en fyra-årig AMS-kurs, som utgör högskolesveriges bottenskrap. Läser till socialsekreterare gör man bara om man inte har betyg för det man ville bli. Elevunderlaget är så till den grad svagt att flera högskolor har tvingats sänka kraven till under vad som krävs, för att kunna godkänna eleverna. Så berövades till exempel Hälsohögskolan i Jönköping sin examensrätt för socionomlinjen, för några år sedan, man hade sänkt kraven för lågt. En socionom är bara en AMS-utbildad nolla, hon/han vet lite om mycket och begriper i stort sett ingenting. Jag har läst igenom socionomutbildningens studiematerial och tror, helt ärligt, att jag kan klara examen på ett år. Så svag är kursen.

Jag va en gång i tiden "ihop" med en socionom en kort kort tid....Råkade kolla i hennes studieböcker.... Fick fan ont i ögonen! ! Flummigt va det :-\ Fast jag är nog färgad för jag har råkat ut för tråkigheter med soss... Men säkert tidvis ett tufft jobb.
 
Senast redigerad av en moderator:
Under rätt lång tid engagerade jag mig i familjerätt och uppträdde ofta som ombud. Jag insåg snart att det sällan var domstolen som dömde, det hade soc. redan gjort och alltså var den viktigaste uppgiften i rätten att slå sönder vårdnadsutredningen för att få den att tappa i bevisvärde. För att kunna göra detta, var det ju nödvändigt att veta vilka faktiska kunskaper en socionom verkligen har, så jag läste igenom deras utbildningsmaterial. Det var gjort på några månader, hur man kan behöva tre år för den utbildningen begriper jag inte, men det är ju inte studie-essen som söker sig dit..
En socionom verkar kunna oerhört lite om oerhört mycket, han/hon har bristfälliga kunskaper över ett brett område av sociala problem och är inte särskilt kunnig inom något.... Vittnesförhör med vårdnadsutredare blev lite lättare efter dessa enkla studier, två gånger lyckades jag bevisa att utredaren helt enkelt saknade adekvata kunskaper och få rätten att bortse från utredningen. En gång fick jag soctanten att gråta i vittnesbåset, det är jag särskilt stolt över.

Men oftast var ju uppgiften hopplös...
 
Men oftast var ju uppgiften hopplös...
Den jurist jag kontaktade sa ungefär samma sak, dessutom skulle det ta så lång tid så mina barn ändå skulle hinna bli så gamla så att domslutet skulle få liten betydelse i praktiken. Därför avstod jag ifrån att göra rättssak av mitt fall.
Däremot tycker jag att instansen "familjerätten" har en grovt missvisande benämning. De har ju inga som helst rättsliga befogenheter och det förs inte ens protokoll över samtalen man har där. De vill bara att man ska bli överrens oavsett hur orimligt den ena partens anspråk är.
 
Med kommentaren ovan, måste jag i rättvisans namn skriva att det kan slå åt andra hållet också. Men sällan. Grundprincipen är ju "barnets bästa", men eftersom det inte är föräldralösa barn det handlar om så blir det ju "barnets och åtminstone en förälders bästa! En förälder kommer alltså att gynnas oskäligt, vanligen mamman.
 
 
 
Tillbaka
Topp