"Berralund " sa:
Jag vet inte om höjdrädsla har med örat och balanssinnet att göra, men jag vet att om man har ett bra balanssinne så blir man också sjösjuk.
Det är då för väl att jag själv har ett uselt balanssinne, annars hade man väl spytt tarmarna ur sig vid det här laget. :
Jag är inte flygrädd i den meningen, men jag har en stor respekt för höjder, när en börja sin yrkesverksamma tid, så fanns ingen räddsla.
Men efter jag hade rasat ner från en stege(oskadd), så kom höjdräddslan. Blev mer försiktig när man skulle upp på byggställningar o liknade.
När det kommer till att flyga, så älskar jag starten, att tryckas bakåt i stolen ger en känsla av äntligen påväg, resten av resan njuter jag av så mycket(om det inte är dåligt flygväder)jag kan och inmundigar pilsner å GT i den hast de kan leverera.
Sen kommer vi till den landning som måste göras, där måste jag säga att jag inte är så stursk, visst ner ska vi men hur det är en fråga jag ställer mig in för landning...
Ett citat ur Aftonbladets Kropp och Hälsa:
De flesta av oss reagerar inte på balansen.
Vi tar den för given. Vi kan, tack vare ett
sinnrikt samspel mellan synen, hjärnan och känselsinnet, gå upp på morgonen,
promenera, cykla, jogga.
Men för några, ja väldigt många(ca200.000)egentligen,
händer det att systemet rubbas. Balansorganet, som sitter i örat, lämnar
plötsligt för få signaler till hjärnan.
Tänkbara orsaker: infektion eller inflammation i balansnerven.
Andra orsaker: hjärtsvikt, migrän eller störningar i hjärnans kärl.
Ny forskning visar att vi klarar att behandla
de flesta patienter med gott eller mycket gott resultat,
säger Johan Bergenius, överläkare på Karolinska sjukhusets balansmottagning.
Slut citat.
M.v.h. Berra