Gaae´s resetråd - hur man blir kär i ett land

[Gaae]

Vi fyller på med nästa direkt och här vill jag även ställa en fråga som har med tappa ansiktet att göra. Hur går man tillväga i Thailand om man inte är nöjd med det som serveras? Jag vet ju hur viktigt detta med ansiktet är...

Mat och fotboll
måndag 10 mars 2008 Koh Lipe, Thailand

Ja, ni läste rätt, fotboll! Söndag morgon 02.00 och jag ställde väckarklockan för att se mitt kära Tottenham live på en av våra satellitkanaler. De mötte West Ham och som väntat slaktades de västra skinkorna med hela 4-0. Ett lite skamligt nöje kanske på en Thailandssemester, men vad f-n...

Vi känner oss inte helt nöjda med Lipe. Det är främst pga personalen på Mountain denna känsla har infunnit sig. De är sura och ogästvänliga och service är ett okänt begrepp för dem. Till deras försvar får man säga att turismen har exploderat på Lipe, och förmodligen är de flesta nyanställda och därför orutinerade. Synd för både boendet och stranden är bra. Ok, sängen är obetydligt mjukare än betong och det är alltid nån longtail som smattrar, men ändå...
Jag kommer inte att rekommendera Mountain när jag kommer hem, men jag kommer att rekommendera Lipe.
Vi har på sistone sökt oss bort från Mountain när det är dags att äta, och vi har hittat några guldkorn. Och även en till Mr-miss, haha.

Missen kom i förrgår när vi var på Finos, en "italiensk" restaurang. Mrs var sugen på rödvin så vi hade spanat in stället. Hon beställde en pizza och sitt efterlängtade röda, och jag, efter mitt squid-bakslag, tänkte frossa på en rejäl köttbit. I stället åkte jag på ytterligare ett bakslag! Min biff i svartpepparsås var nämligen så ini h-e seg att den var jämförbar med en slipkloss från träslöjden 1982. Feg och vankelmodig som jag är så vågade jag givetvis inte säga nåt heller, utan åt upp mina frittar, såsen och grönsakerna. Det går inget bra för mig matmässigt.

Utanför många av restaurangerna har de fisk och skaldjur på is. Det är bara att peka på vilken man vill ha så får man den tillagad, företrädesvis grillad. Jag måste prova nån kväll. Och satan, vad stora jätteräkorna är, haha! Vi har också hittat en restaurang som är så populär att folk står i kö utanför, har glömt vad den heter dock. Maten här är jättegod. Lite roligt med personalen som inte är helt straight, framför allt en kille med tiara. Han uppför sig och klär sig som en kvinna och så gillar han att ta sina kolleger i rumpan och skrevet så ofta han kan. Lite over the top när man sitter och äter kanske...men maten är som sagt mycket god.

I morgon ger vi oss ut på äventyr!

 

[Gazton]

Mycket underhållande läsning Gae

Har lust att slänga in din kanontråd för allmän beskådan.. Den är ju anonym och intetröjande. Fler borde få chansen att läsa den /Gazton

 

[Berralund]

Grattis till maten, måste va underbart att få lite variation på maten
ifrån fartygets matsal va?? En stilla fråga bara? behöver man långa armar
för att kunna äta den maträtten med bläckfisk.??
;D ;D

Yam utan "bamuk" är inte yam i mina ögon. Och ja, jag led av svår abstinens från thaimaten, vår kock ombord är ingen snitsare, väldigt basic. Svensk, men många gånger föredrar jag en filippinare. Dom är inte lika konservativa.

Och jag vet också:

 

[zetterberg_88]

Gae fortsätt med skriveriet och det Gazton säger är värt att tänka på. Många vill ta del av din fina dagbok från Thailand.

 

[JBK.Ltd.]

Gae!

Underbart skrivet!! Du har en vän när det kommer till bläckfisk och dess tillagning i olika former.
Var på resturang i sverige och ville pröva på att äta bläckfisk"calamares"och vet inte om kocken som var urusel eller om det var bläckfiskens fel, de var som att tugga på en gummisnodd, ingen höjdare alltså...
Har prövat att äta det samma i thailand, men tyvärr det går bara inte

Jo-Be

 

[Gazton]

Efter hårda påtryckningar och diverse mutningar och karma, så har Gae, min kära truckkollega gett sitt tillstånd att jag får lägga tråden till allmän granskning

Tro mig Gae.. du har inget att skämmas för

Ps Gae.. Har du bilder till tråden, kan du ju lägga den i VIP. /Gazton

 

[Gaae]

Koh Adang
tisdag 11 mars 2008 Koh Lipe, Thailand

Idag har vi varit ute på äventyr. Halv 10 i morse tog vi en longtail till ön mittemot Lipe, Koh Adang. Hela området här runt Lipe är en marin nationalpark som heter Tarutao. Adang är en av alla dessa öar som ingår i parken, och de enda som får vara fast boende är ursprungsbefolkningen Chao-Ley, och park rangers. På Adang finns det en ranger-station, en restaurang, några bungalows och några tält för uthyrning. Det man kan göra som turist här, är att antingen ge sig ut på vandringar, eller hitta sig en egen paradisremsa strand att ligga och softa på.

Vi skulle göra bägge tänkte vi. Jag hade kollat lite på nätet innan och hittat en kort vandring till en utsiktspunkt, samt en lite längre till Pirate's Waterfall. Till vattenfallet skulle inte Mrs följa med utan då hitta sin egen strand och steka sig där.

Det tog oss ca 20 minuter över till Adang, det var blåsigt och gick ganska rejäl sjögång. Vi gjorde upp om hämtningstid med vår kapten och strosade sedan runt en liten stund i den lilla "byn". Det pågick lite byggen här och var i makligt tempo. Vi läste lite om ön och vad man kan hitta här på stora skyltar, och sen tog vi sikte på stigen mot utsiktspunkten.
Det började direkt med ganska branta stigningar och sedan blev det värre. Både Mrs och jag kan numer stryka under på (om det nu är nån som har tvivlat) att man transpirerar rätt så kraftigt under bergsklättring i drygt 30 graders tropisk värme. Trots att vi båda anser oss som skapligt vältränade så var det jobbigt att ta sig upp, men till slut var vi uppe. Stigen var drygt 700 meter lång och det steg 114 meter...
Vi fick en fin utsikt över Adang channel och Koh Lipe.

Efter denna lilla pärs vände vi ner mot havet igen, och upptäckte att det är svårare att ta sig ner än upp, men viga, smidiga och säkra på foten som bergsgetter, var vi snart nere igen. Där hittade vi en jättefin liten strand som vi hade alldeles för oss själva. Vi installerade Mrs där eftersom jag hade riktat in mig på ytterligare vandring. Jag gick tillbaka en bit eftersom vi hade passerat stigen som ledde till Pirate's Waterfall när vi gick till stranden. En skylt sade att fallet var 3 km in i Adangs regnskog. Jag hade läst på nätet att det skulle ta ca 2 timmar att gå sträckan fram och tillbaka men det fnös jag åt, jag skulle lätt klara det snabbare. Jamen se goddag då, det tog två och en halv timme, och det var tur att Mrs inte var med. Rent orkesmässigt hade det inte varit några problem, men det fanns passager där hon inte hade följt med ens under pistolhot. På vissa ställen fick man gissa sig till var stigen gick, ibland var det bergsklättring, ibland var det snårigt, och hela tiden fick man hålla ögonen öppna efter reptiler och insekter. Jag slapp reptilerna, men såg några saftiga kryp modell större. Vid ett tillfälle mötte jag fyra thailändare, de blev överraskade över att möta en ensam svettig svensk i djungeln kan jag säga. Vi pratade faktiskt en stund, jag på usel thai, de på usel engelska, men på teckenspråk fick jag faktiskt fram att jag var på rätt väg. Själva vattenfallet visade sig inte vara nån höjdare så här års i slutet på torrperioden, men jag var stolt över min promenad. Jag var duktigt trött när jag kom tillbaka till Mrs, och låg och flöt i det underbara vattnet i ett par timmar innan det var dags att åka hem till Mountain igen.

På kvällen var vi och åt på vårt nya favvoställe igen, det där med lite gaytouch, maten var otrolig igen. Innan vi gick och la oss för kvällen så betalade vi Mountain för vårt uppehälle, det var enda gången vi fick ett leende...

Ja, just det, vi måste rekommendera stället vi har köpt våra biljetter härifrån hos, DangDee Tours. Otroligt trevliga och hjälpsamma. Vi har bestämt oss för att åka med båt ca en timme norrut, till Koh Bulon Leh. Mrs hårfrisörska har en kund som rekommenderat stället.

Och ytterligare en sak. Ni kommer ihåg att jag skrev om misär eller inte när vi gick genom byn här på Lipe. Det ser ju väldigt fattigt ut, framför allt för att de slänger sitt skräp överallt. Det finns skyltar som säger att vi turister ska tänka på att hålla rent, men själva behöver inte befolkningen tänka på sånt.
Det går inte att undvika att vara nyfiken och kika in genom de öppna dörrarna i byn när man går förbi. Där ser man både toppmoderna tv-apparater, stereoanläggningar och sjyst möblemang i plåtskjulen. Så misär kan vi nog stryka, tror jag.
Nu blir det sängen, nya resmål väntar i morgon!

 

[Gaae]

Ny ö
torsdag 13 mars 2008 Goh Buloan Lay, Thailand

Vi steg upp tidigt igår morse, kollade så vi hade fått ner allt i packningen och så iväg till Mountains restaurang för en sista frukost. Med den avklarad hakade vi på oss ryggorna, klättrade nerför trappan och haffade en longtailchaufför för transport till Pattaya Beach. Från den stranden går alla färjor ut från Lipe förresten. Tack vare att det som vanligt blåser som attan så fick vi åka runt ön åt andra hållet. Tacksamt, för nu har vi sett hela Lipe!

Som vanligt ett välordnat kaos vid incheckningen, vi fick våra biljetter och vår transport ut till färjan. Jag kan nog sluta att oroa mig för researrangemangen snart.

Efter en dryg timmes gungande var vi framme vid nästa lilla ö, Koh Bulon Leh. En longtail full med folk låg och väntade, inne på ön syntes inte tillstymmelse till bebyggelse. De på longtailen fick gå på vår färja först, innan det var dags för oss att embarkera den mindre farkosten. Tror vi var 10 stycken ungefär.
Det visade sig att detta inte var det ordinarie hämta- och lämnastället. Det blåste såpass att de var tvungna att söka lite lä. Det blev en väldigt gungig longtailresa till White Sand Beach och Pansand Resort.
Oroliga ansikten mötte oss i receptionen på Pansand. "Men...har ni inte bokat?" Nej det hade vi ju faktiskt inte, men tack och lov så var det bara lite spel för galleriet. De ville väldigt gärna att man bokar i förväg, men det fanns gott om lediga bungar, så vi fick gå med en ur personalen och välja vilken bunge vi ville bo i. Bara det kändes som en lyx. Bungen var jättefin! 25 meter från stranden, havsutsikt alltså, en mjuk och härlig säng, en altan mot havet och så fanns det el mellan 19 på kvällen och 7 på morgonen, så på natten kunde vi svalka oss med fläkt. Denna bunge inklusive frukostbuffé kostade 1400 baht.
Vi var snabbt nere vid stranden och provbadade och det var härligt. Här kommer vi att trivas!

Och det var dagboksberättelsen för idag, nu väntar jobbet i bowlinghallen!

 

[Gazton]

Eller inte??? vem skäms för sina foton......
8) 8) 8) 8) 8) 8)

Jag!

 

[Gaae]

Här kommer fortsättningen:

Gissa vad vi har hittat?
lördag 15 mars 2008 Goh Buloan Lay, Thailand

Svaret är: vårt paradis! Man måste vara här för att på ett rättvist sätt kunna beskriva hur fantastiskt det är här.
Som jag skrev i förrgår så bor vi i en bunge 25 m från stranden. Bungen är relativt enkel men jättefin. Själva resorten verkar vara väldigt välskött. Det är stenlagda gångar mellan bungarna och allt annat som t ex receptionen och restaurangen. Det är lummigt och grönt, och stranden är underbar. Vi bor i ena änden av den, och om man tar en strandpromenad så tar det ungefär tre kvart fram och tillbaka (vi går långsamt).Man går en bit, rundar en udde, går en bit till, och sen slutar stranden vid en annan resort.

Personalen är trevlig och så tillmötesgående att man nästan skäms. Maten är jättegod. Frukostbuffén som ingår i priset är också kanon, lite roligt att vi rostar vårt frukostbröd på en liten grill.
Jag har ägnat mig åt att utforska de närmaste omgivningarna, ska ta mig en lite längre tur nån dag. Jag har fått en handritad karta i receptionen som gör mig nyfiken. Jag vill se deras by, en gummiplantage, och kanske ta mig till ett par grottor.

Förresten så har Mrs Härmapa skadat sin lilltå! Min är så gott som bra nu så det var väl dags att det hände nåt nytt. Hon tog en av sina morgonpromenader i sällskap med Magnus Uggla, och var lite ouppmärksam, vilket resulterade i att hon dyngade lilltån rakt i en sten. Hon fick inget sår, men tån är lila, haha!
Nu är det dags att gå och handla lite mellanmål. Jag ska försöka behärska mig, Mrs tyckte jag tog i för mycket igår. Vadå! En stor öl, ett glas vin, två stora fruktfat och varsin smarrig chokladkaka(bakad, inte mjölk...). Ska man inte unna sig när man är på semester?

 

[Gaae]

Och som vanligt en till:

Ute på lite äventyr
måndag 17 mars 2008 Goh Buloan Lay, Thailand

Dagarna här flyter på i ungefär samma mönster. Vi vaknar när fläkten slutar svalka oss, ca klockan 7. Okej, Mrs vaknar tidigare. Vi gör oss i ordning och går till frukostbuffén. Förmiddagen ägnas åt badande, solande, frisbeekastande, och när det blir för varmt för att ligga still, promenader längs strandkanten.
Lunch i skuggan när det är som varmast. Restaurangen har en paviljong, där man kan sitta och njuta av en svalkande bris och utsikt över havet. Efter lunch fortsätter vi sola och bada, kanske med avbrott för en eftermiddagslur i skuggan.

Nån gång mellan 16 och 17 går vi upp och duschar. Det finns ju inget varmvatten i bungen, så för att klara av "kallvattnet" har jag utvecklat en briljant teknik. Jag springer från sista eftermiddagsbadet rakt upp till duschen...

Sedan är det dags för ett mellanmål och ett par timmar på vår altan, spelandes Maxi-Yatzy och njutandes av solnedgången. Det är förresten ingen idé att ha nån deo eller parfym, mängden myggmedel vi måste använda tar bort alla andra dofter.
Kvällsmat på antingen Pansand eller Marina Resort (kanonkäk) och så lite internet på det. Jag lyckades äntligen maila hem några bilder häromkvällen!
Vi avslutar med att läsa tills böckerna faller ur våra händer...
Vi har det så himla bra, och man riktigt känner hur batterierna laddas.

Idag har jag brutit rutinerna genom att ge mig ut på långpromenad. Med en handritad karta gav jag mig av mot öns inre. Jag passerade ett par närliggande resorter innan jag kom till byn. Jag håller en låg profil när jag är ute så här, för även om thailändarna är ett otroligt vänligt folk så tycker jag nog ändå om att hålla ett respektfullt avstånd i deras vardag. Efter att ha traskat igenom byn fortsatte jag inåt ön, följandes skyltningen till ett par andra resorter. Vi bor på den bästa kan jag säga. Till slut kunde jag inte längre se på kartan var jag var. Jag kom fram till ett ställe, resort eller bosättning kunde jag inte avgöra, men gick därifrån fort. Det satt några feta svettiga gubbar bland lokalbefolkningen, jag tyckte jag kunde urskilja tyska, men de glodde så när jag kom strosande så jag kände mig inte välkommen.

I stället letade jag mig tillbaka till en förgrening av stigen som fanns på kartan. En bit in på den nya stigen kom jag till en gummiplantage. Häftigt, min första! Jag fortsatte igenom den och kom till Mango Bay. En strand som var helt tom sånär som på lite lokala fiskebåtar. När jag gått några meter på stranden så brakade det till i buskarna bredvid mig, och en rejält stor varan flydde till skogs. Det var jag inte beredd på!
Om kartan stämde så kunde man följa den här viken och komma till Bat Cave, men efter en stund var jag tvungen att ge upp. Fel skor för att gå där det inte finns nån stig...och spår efter ormslingring i sanden...dags att ta sandalerna och gå hem. Jag kom en bra bit på väg dock, var borta i nästan tre timmar. Mrs låg kvar på stranden, hon känner väl att hon ligger efter i brunhetsligan, haha!

På väg tillbaka stannade jag i ett litet hål i väggen för att köpa vatten. Litern jag hade haft med mig var sen länge slut. När jag kom in i affären och stod still där och väntade så svettades jag så mycket att ägarinnan hämtade sina barn för att kunna visa upp mig...de skrattade så de skrek! Otroligt vad jag svettas här.
Tråkigt nog så är det dags att åka härifrån. I morgon bär det av mot Koh Lanta igen. Fan, det börjar till och med närma sig hemresa, JAG VILL INTE HEM!

 

[Wanpen]

Härliga berättelser Gae

 

[Gazton]

Schysst att stöta på Magnus Uggla på promenaden.. Jag vet flera som sprungit på både honom, Lotta Engberg och Adam Alsing där...Kändis tätt.. Bra och kul läsning

 

[Gaae]

Nja, hon gick och diggade Uggla med walkman-mobilen, mer glamoröst än så var det inte...mer klantigt...hahaha!

 

[Gazton]

Bra där kollega 200 extra visningar sedan tråden flyttades.. Du är populär.

Bra skrivet, intressant läsning . Tumme upp!

 

[Gaae]

Då var det dags för dagens dos, vill passa på och tacka för allt beröm, mycket inspirerande!

Koh Lanta igen!
tisdag 18 mars 2008 Ko Lanta, Thailand

Nu är vi tillbaka på Lanta Palm Beach bungalows igen. Vi blev ju lovade en bungalow för 1700 baht om vi återvände. De håller sitt löfte men i natt fanns ingen sån ledig, så vi fick ta en lite enklare. I morgon får vi flytta till lyxen igen. Tur det, för den här bungen luktar j-t starkt av rengöringsmedel eller nåt.

Det var ledsamt att lämna Bulon. Vi har haft det härligt, och vi har dessutom träffat lite folk de senaste kvällarna. Vi kan ju inte hålla oss för oss själva hela tiden. Ett trevligt engelskt par, Debbie och Ian, och ett ännu trevligare svenskt par, Anita och Janne. Anita och Janne träffade vi faktiskt redan på Lipe, på den där inte helt straighta restaurangen. Vi satt bredvid varann och åt, när en annan bordsgranne lutade sig mot Anita och sade: "Excuse me, I think you have a new friend." Hon tittade och upptäckte en stor padda bredvid sig och uppenbarligen gillar hon inte amfibier för det blev en liten krigsdans, haha. Vi har pratat lite på Bulon, men i allmänhet är jag och Mrs, framförallt jag, en gnutta asociala. Synd, för när vi började prata med folk, upptäckte vi hur trevliga de var. Skärpning på oss!

Jag har glömt att berätta om varanen som besökte oss för ett par dagar sen. Vi satt på vår veranda när det började röra sig nedanför, och upp glider en varan på dryga metern. Gissa om jag blev glad! Fick några fina bilder, ett par på bara några decimeters avstånd. Den var inte ett dugg rädd, men det är klart, med den storleken har den inte många fiender.

Resan till Lanta var skön. En lagom snabb båt och ett stilla hav, mycket behagligt.
Nu ska vi försöka stinka oss igenom natten, utforskning av Lanta i morgon.

 

[Gaae]

Moppe-dag
onsdag 19 mars 2008 Ko Lanta, Thailand

Idag har vi roat oss med att upptäcka Koh Lanta på egen hand. Vi hade satt upp två huvudmål med dagen. För Mrs del skulle vi hitta till Lanta Miami Resort där hon bodde för x antal år sen. För min egen del ville jag se Lanta Old Town.

Vi har ju hyrt moped förut och åkt runt lite grann med. Vänstertrafik och att ta det lugnt har jag inga som helst problem med, men jag har tyckt att mopparna är ostadiga. Den jag hyrde idag uppvisade inga såna tendenser, stadig och fin även i 70 km/h. Detta får mig att tro att mina förra inte har varit riktigt ok...

Vi satte av söderut på Lanta för att hitta Miami. Vi tog det lugnt och tittade oss omkring ordentligt. Det är rätt härligt att glida fram i okänd miljö. Fartvinden kyler behagligt i det just nu strålande vädret. Det är nånstans över 30 grader och inte ett moln på himlen.
Ju längre söderut man kommer desto mindre trafik blir det. Vi följde asfaltvägen mot som vi trodde, Miami. I stället kom vi efter en stund och en rejäl uppförsbacke till Viewpoint Restaurant. Vi hade ingen aning om var vi var, men tyckte att det var dags för en liten rast så vi gick in.

Det var en alldeles bedårande utsikt från restaurangen, men hmmm, hur kan det vara hav där? Vi är ju på Lantas västra kust. Vi upptäckte en jättestor karta över Lanta på väggen och till stor munterhet upptäckte vi att vårt lokalsinne inte riktigt fungerat idag.
Vägen vi följt går efter den västra sidan en bit, men utan att vi riktigt lagt märke till det har vi korsat ön och Viewpoint ligger på östra sidan, haha. Vi skyller på att vi kollar så mycket på omgivningarna när vi åker...
Kartan var i alla fall jättebra. Nu vet vi hur vi ska ta oss till Miami, men eftersom vi redan är en bit på väg, så bestämde vi oss för att ta Old Town först.
Vi tog varsin ostburgare på Viewpoint, (liten men jättegod) och beundrade utsikten genom en gammaldags kikare som satt på räcket, sedan gav vi oss av igen.

Ytterligare en rejäl backe, nerför denna gång, och några kilometers moppetur genom det vackra, tropiska landskapet, sedan var vi framme vid Old Town. Det tar lite tid när man hela tiden måste stanna och fota alla Kodak moments man ser. Tyvärr är det sällan bilden kan göra verkligheten rättvisa. Old Town var väl kanske inte så jättemycket att se. Jag som är naturfreak blev väl mest upphetsad över att få se livs levande slamkrypare i en gyttjig kanal.

Tillbaka samma väg för att se Miami. På vägen får jag dock se en skylt som visar vägen till en grotta. Nu bär det verkligen ut på landsbygden. Smal, skumpig grusväg och Mrs är väl inte riktigt med på noterna, med vi fortsätter. Till slut tvingar hon mig att stanna. Tydligen så börjar rumpan bli lite öm. Typiskt, vi som bara varit ute i tre timmar än...
Motvilligt låter jag henne vila en stund. Det är lite mysigt, för vi upptäcker att vi har stannat i skuggan av en skog gummiträd. Sedan fortsätter vi fram till grottan. Det visar sig att de det kostar lite baht att få gå in, men det verkar inte vara värt det så vi vänder tillbaka.

Åter på stora vägen och asfalten, hjälpta av kartan på Viewpoint, hittar vi så äntligen till Miami. Det visar sig att resorten har fått ett rejält ansiktslyft, (konstigt annars på så många år) men Mrs känner absolut igen sig.
Vi avslutar dagens åkande med ett besök på Gafae Aroy för Mr-kaffe och Mrs-shake.
Dagen avslutas med att kolla på solnedgången från vår lyxiga bungalow, och till sist en god middag på Joyful Restaurant.
I morgon ska vi rida elefant!

 

[Kycklingen]

Instämmer med alla andra, jättebra skrivet, intressant att läsa, väntar på mer.
Karma från mej.

 

[Gaae]

Då kommer det ett par avsnitt igen:

Elefantridning och grottdykning
torsdag 20 mars 2008 Ko Lanta, Thailand

Vi fick ju till vår stora glädje flytta in i en "superior" igår igen. Den är lika fin som vår förra men vår första natt blev en pina! Klockan var väl runt ett ungefär när vi båda vaknade av någon sorts ljud. Uppe strax under taket går det liksom en trumma, och i den hördes tassandet av små fötter. De tassade fram till det hörn av trumman som låg strax över vår säng. Där stannade de upp och började skrapa i stället, ungefär som om de försökte gräva sig igenom. Sömndrucket stapplade jag upp ur sängen, fick tag på ett kvastskaft och gick lös på trumman. De små fötterna sprang iväg.
Nöjd la jag mig ner igen, men det tog inte mer än en minut så var djuret, vad det nu var, tillbaka.
Nu var det krig, och så här höll vi på ett tag. Jag var till och med ute och försökte komma åt fanskapet från utsidan. Jag vet inte vem som avgick med segern till slut, jag och Mrs slocknade utmattade. Kanske gav vår okände gäst upp samtidigt. Våra grannar blev nog också glada över tystnaden...

Vi tog hjälp av väckarklocka för att komma upp på morgonen. Vi ville kunna äta frukost i lugn och ro innan vi skulle på äventyr. Som vanligt, american breakfast på Joyful. Den är god, men nu börjar det bli lite tröttsamt med rostat grovt bröd, stekt skinka, äggröra, marmelad, juice och kaffe. En som tackar för det är en fyrbent, svarthårig sak som gör oss sällskap till bordet. Jag vet att man inte ska mata jyckarna vid bordet, men det skiter jag i. Han ser så snäll ut...

Efter frukosten blev vi hämtade av en song-thaew vid receptionen och sen bar det av söderut igen. Lustigt nog åkte vi förbi Miami, så nu är vi säkra på att vi hittar dit igen, haha!
Efter ytterligare en bits färd misstänkte vi att vi var framme när vi såg några elefanter stå parkerade vid sidan av vägen. Mycket riktigt, vår skjuts stannade, och vi fick kliva av och sätta oss vid ett bord och vänta medan vår elefant gjordes i ordning. Nu pirrade det faktiskt i min mage, elefanten såg stor ut och nåt sånt här hade jag aldrig gjort förut. Mrs verkade ganska cool.
Dumbo leddes fram till en brygga och vi fick kliva på en liten metallbänk som satt fastspänd mitt uppe på ryggen på honom. En smal sittyta täckt med galon, ett lågt ryggstöd, och varsitt litet armstöd, hmmm, det här blir intressant.

Vi blev fotade på elefantryggen och sen bar det av. Eller skulle ha gjort det i alla fall. Dumbo var INTE samarbetsvillig. Han gick 20 steg framåt och sen 14 tillbaka, flera gånger, han var inte alls sugen på promenad. Skötaren blev till slut så arg att han var som matadoren i Kalle Ankas julafton. Han gick lös på elefanten med sin påk, slog honom nåt så in i ..., men Dumbo gick inte. Vi trodde vår sista stund var kommen, för att den stackars elefanten skulle stå ut med den här behandlingen verkade otänkbart. När som helst skulle han få ett utbrott och dra iväg till skogs med oss, trodde vi.
Men, medan skötaren pustade ut efter en slagserie, så fick då äntligen Dumbo visa vad som var fel. Han var rejält nödig! Och efter att ha gjort både nr 1 och nr 2, rejält, så var ordningen återställd.

Nu bar det av på en slingrig, kuperad stig, och nu blev det intressant på ett annat sätt. Hur skulle vi hålla oss kvar på bänken? Det var ju varmt ute som vanligt och sätet blev givetvis skithalkigt. Vi klamrade oss fast för glatta livet i armstöden, och sen när vi tittade på varann och såg hur dumma vi såg ut, så började vi gapskratta också. Det måste ha sett helt idiotiskt ut! Felet vi gjorde var att inte ta spjärn i nacken på Dumbo med våra fötter. Vi satt och dinglade med dem i stället för att vi tyckte synd om honom, men så här i efterhand när vi sett andra rida inser vi att det hade varit mycket lättare att göra så. En elefant är ju dessutom rätt tjockhudad så våra fötter hade nog knappast besvärat honom...
Efter en knapp halvtimme landsteg vi vid en annan brygga där vi fick kliva av. Där fick vi även mata, klappa och fota vår transport.

Nu var det dags för nästa etapp, djungelpromenad och grottdykning. En ung thai-kille kom knattrande på en moppe. Efter lite knaggliga presentationer så gav vi oss av till fots.
Sånt här gillar jag! Vilken natur! Det blev många korta stopp för fotografering på vägen till grottan. Det tog väl även här en knapp halvtimme och sen var vi framme. Mrs tog en snabb titt och sa sen: "jag väntar här"! Ingen grottdykning för henne och jag såg genast att det inte var nån idé att försöka övertala henne.
Sagt och gjort, vi dumpade Mrs ensam i djungeln utanför grottmynningen, med ett löfte om att vara tillbaka om ca 15 minuter.
Grottan började rymligt för att sedan bli trängre och trängre. När vi stängde av pannlamporna var det verkligen becksvart. Vid ett tillfälle stannade min guide och pekade uppåt och då såg jag blå himmel i en liten öppning ca 20 meter upp. Gångarna blev som som sagt trängre och trängre, och mot slutet blev det nästan lite klaustrofobiskt. Min guide var liten och smidig, men mina 180 cm och 90 pannor passade inte riktigt in i de sista gångarna. Den sista fick han dra mig ur...
Till slut öppnade det sig och jag kunde pusta ut. Jag passade på att fråga guiden om den inte fanns några djur härinne, typ spindlar som jag trodde det skulle drälla av. Jodå sa han, de finns överallt, där har du en till exempel, "very poisonus", och pekade precis bredvid min hand. Där satt det mycket riktigt en stor rackare som såg allmänt otrevlig ut.
Dags att lämna grottan!

En upplevelse var det trots allt, och när vi kom tillbaka till Mrs visade det sig att hon inte var ensam längre. Ett tyskt par och deras lille guide hade gjort henne sällskap. Mrs berättade att hon hade skämts när de kom. De verkade helt opåverkade och fräscha trots värmen och promenaden, medan Mrs var knallröd och högblank, haha. De skulle följa med tillbaka för den tyske gentlemannen som var bortemot två meter lång insåg att han aldrig skulle komma ur grottan igen om han gav sig in.

När vi kom ända tillbaka till ruta ett fick vi ett fruktfat och vatten. Ville vi kunde vi betala lite baht för att mata Dumbo med lite extragodis, och det ville vi ju. Sedan hade de framkallat foton de tog när vi gav oss iväg och det ville de ha pengar för. Vi hade inte sett just den här punkten i villkoren nånstans...men självklart höll vi god min och köpte bilderna för 160 baht, haha.
Resten av dagen har förflutit lugnt. Det har varit bad, mat, tupplur, bad, handla Aftonbladet, bad, dusch och sen maxi-yatzy. Där är förresten ställningen numer helt ointressann.
Nu ska vi gå ut och äta, i morgon blir det fiske!

 

[Gaae]

Här är näst sista delen:

På väg hem...
söndag 23 mars 2008 Krabi, Thailand

Ja, nu är det bara timmar kvar till flyget hem lyfter. Först från Krabi till Bangkok och det är därför vi sitter här i Krabi nu.
Inget skrivande igår, det är så väldigt påtagligt att vi ska hem och det kändes som om man kunde skjuta upp hemfärden om man inte skrev nåt...
Vi bara njöt igår, solade, badade och åt. Det krävdes en hel del aftersun för min del efter fisketuren i förrgår. Amatörmisstag, tro att jag inte skulle behöva solkräm bara för att jag varit här i tre veckor. Turligt nog har jag skött insmörjning innan så solsvedan la sig snabbt, är dock fläckig i ansiktet, ser ut som en A-lagare ungefär...

Som sagt, bara njöt igår, och sen upp tidigt i morse för att få frukost och komma i tid till Krabi-färjan. Det kändes uppriktigt ledsamt att lämna Lanta Palm Beach Bungalows och Koh Lanta. Båtresan var lugn och skön och när vi kom till Krabi förvånades vi över att vi inte blev påhoppade av "touts" som ville att vi skulle åka just med dem. I stället hittade vi en buss som vi blev helt ensamma på. För 50 baht blev vi körda till stan och ett Guest House där vi kunde få lämna våra saker medan vi gjorde stan. Här är vi nu, och vi får dessutom duscha innan vi fortsätter mot flygplatsen. Vår busschaufför kommer och hämtar oss med bil, denna gång förhandlade vi till oss ett pris på 200 baht. Vi är nöjda!
Vi har varit ute och tittat runt i Krabi stad, men det är så fruktansvärt varmt så det går nästan inte att vara ute. Med jämna mellanrum får man gå in och svalka sig i nån luftkonditionerad affär eller ett köpcentra.

Vi började dagen här med ett mål mat på Kentucky Fried Chicken, det var gott. Efter det lite promenad, vi var bl a till ett tempel. Sedan gick vi tillbaka till grannen till KFC, Swensens glass...är det gott eller är det gott!
Undersökte till Mrs stora nyfikenhet vitvaruavdelningen på Vogue köpcentrum. Mycket pastellfärger, men kända märken och väldigt billigt.
Vi fortsatte gå runt och titta och försöka shoppa men värmen gjorde att vi gick tillbaka till vårt Guest House nu går vi inte ut mer. Vi surfar och fikar och snart ska vi gå upp och duscha. Om två timmar blir vi körda till flygplatsen, fy vad tråkigt!