Gaae´s resetråd - hur man blir kär i ett land

[Gaae]

Sista delen av "Jungfruresan 2008":

Hemma igen!
måndag 24 mars 2008 , Sverige

Har jag varit iväg?
Att döma av min jetlag och min solbränna så antar jag det, men det känns helt overkligt. Jag har ju varit utomlands förut men det här går utanpå allt annat. Jag förstår nu varför så många talar i lyriska ordalag om Thailand. Den här resan kommer för alltid att sitta i mitt minne. Sånär som på varsin skadad tå har allt gått som smort.
Vi kom till flygplatsen i Krabi utan problem och checkade in. Det stod ett svenskt par före oss i kön med varsin jätteresväska. Ena väskan vägde 38 kilo och den andra 36...våra ryggsäckar vägde 13 kilo ihop...

Väl på Suvarnabhumi hade vi några timmar att fördriva. Vi inledde med ett besök på Burger King för ett rejält skrovmål. Sedan gick vi runt och fönstershoppade lite innan det var dags att dra sig mot gaten. En knapp timme försenade lyfte vi åter mot Sverige. Hemresan blev mycket kortare än nedresan eftersom vi sov som stockar. Nästan sju timmar försvann!
När vi klev ut från Arlanda för att äntra bussen till Benstocken hade vi på 10 timmar gått från 35 grader plus till 11 grader minus! Jag tror två nyanser solbränna trillade av redan där...
Vi hade tagit tjänsten varm bil som tur var, så Opeln var både villig och varm, haha.
När vi stannade vid första macken för att köpa godis kollade expediten på oss och konstaterade: "Ni har inte varit i Sverige på ett tag,va"?
Där djupnade solbrännan igen.
Resten av hemresan flöt perfekt i ett strålande marsväder och nu sitter vi här. Vi kommer med all säkerhet att åka igen!

Här följer ett litet betyg på våra resorter och öar.

Koh Lanta och Palm Beach Bungalows med stranden Long Beach ger jag en fyra!

Koh Lipe och Mountain Resort med stranden Sunset Beach får en trea!

Koh Bulon och Pansand Resort med stranden White Sand Beach en klockren femma!

 

[Berralund]

Jättebra skrivet och rolig läsning, Gae. Jag tycker alltid att solbrännan sitter kvar i flygplansstolen när man reser hem, men ni klarade er tydligen eftersom expediten sa som hon/han sa. Karma för berättelsen naturligtvis!!!

 

[Gaae]

Jaha mina vänner, vad sägs om att åka iväg med mig igen. 2009 års resa, och denna gång med sambon som medförfattare. Det här hjälper mig att hålla abstinensen borta, jag har nu hela 20 dagar kvar tills det bär iväg igen. Hoppas ni gillar denna också!

I resfeberstadiet...
måndag 23 februari 2009 Någonstans, Sverige

Nu orkar inte Mr hålla sig längre, det är dags att inviga dagboken. Det är nu bara 12 dagar kvar till avfärd och i mitt huvud finns nu bara tankar på semester. Mrs är som vanligt coolare. Vi fick häromdagen besked om att vår semester blir lite längre, flyget hem är framflyttat. Jag föredrar att se det positivt, jag får ju vara längre i Thailand!

Vi har ännu inte börjat plocka fram saker och provpacka, det gjorde vi förra året, men nu börjar det bli dags att se över vad vi ska ha med oss, så det inte blir panik med något. Vi reser lätt, huvuddelen av tyngden på väg ner kommer att bestå av böcker. Jag är ganska nöjd med min packning från förra året, en sak jag kommer att skippa är fyra par strumpor, haha, vad fick mig att packa det?

Starten har gått i alla fall, i fredags blev det en tripp till Karlstad där en ny bikini (skitsnygg) till Mrs, samt en aftersun deluxe inhandlades.
Tack för i lördags, alla bowlinglirare, det var jättetrevligt!

 

[Gaae]

Avresa!
lördag 7 mars 2009 Någonstans, Sverige

Nu är det nära! Allt är nu packat och vi har gått igenom checklistan åtminstone en gång för mycket. Nu åker vi till Mrs mor för att få i oss lite god frukost. Vi räknar med att dra från stan om en timme.
Om inget oförutsett inträffar lyfter vårt plan 13.55, för att sen landa i Bangkok 05.55 lokal tid. Vi väntar två timmar för att sedan flyga vidare till Krabi, där vi ska landa 09.20.
Då har vi en dryg timme på oss att hinna till båten som går till Koh Lanta. Dit tar det 2-2,5 timme.
Det vi har att se fram emot nu är alltså att vara på resande fot i drygt 24 timmar.
Det här ska bli så skönt, vi hörs om något dygn!

 

[Gaae]

Det blir tre delar till att börja med, de är så korta...

25 timmar dorr till dorr...
söndag 8 mars 2009 Ko Lanta, Thailand

...men det ar vart varenda minut!
Nu ar vi framme, och det har varit annu en resa utan missoden. Vi klev ut genom dorren hemma kl. tio i atta lordag morgon, lyfte fran Arlanda nagra minuter efter tva ,men var framme i Bangkok pa utsatt tid. Tva timmars vantan, sen en ny erfarenhet jamfort med foregaende ar, buss fran gaten till flyget. Landade i Krabi, dar spanningsmomentet med packningen knappt ens hann bli spannande, packningen kom.
Kopte snabbt bussbiljetter och batbiljetter pa flygplatsen och hann med farjan till Krabi. Tio i nio svensk tid, tio i tre pa eftermiddagen lokal tid, satte vi nyckeln i laset till var bungalow pa Relax Bay. AC och frukost med poolutsikt for 1800 baht. Stranden ar 100 meter langre bort. Det ar jattefint har, men de ligger avskilt och har ingen direkt konkurrens som gor att mat och dryck ar ganska dyrt. Det loser vi genom att nyttja frukosten pa resorten och sen var hyrda moped for billigare matstallen.
Det ar riktigt varmt har, i ar tog jag med mig en egen termometer for att riktigt kunna vara turist. Hogsta uppmatta idag ar 34 grader i skuggan...
Vi har det i alla fall jattebra och det har ska bli harligt. Nu ska Mr ga och handla en bars och lite chips, sen ska Mrs fa smisk i Maxiyatzy.
Vi Hors!

 

[Gaae]

Fortsättning på semestern, här kliver sambon in och författar...

Somnade till ett haftigt osregn & aska...
måndag 9 mars 2009 Ko Lanta, Thailand

...och vaknade till klarbla himmel och vagornas brus. Somnade vid 10 tiden igar och vaknade kl 8. Kande oss utvilade sa jag tror att vi slipper jetlagen, skam vore val annars sa som vi har forberett oss.
Efter en god frukostbuffe sa tog vi oss en langpromenad. Forbi diverse stockar och stenar for att komma till Long Beach (dar vi bodde orra aret). Den ar 3 km lang alltsa blev det en tur pa 6 km. Mr tycker att jag har en tendens till powerwalk nar jag gar sa jag fick beharska mej for att han skulle hinna med. Sedan var det dags for skuggan vi poolen dar vi matte upp tempen till 27 gr, nastan sa att det svalkade. Till lunch blev det en krockad madame (resorten ar franskagd) och en club sandwich, valdigt thai eller hur? Efter lite lasande och dagbokskrivande blev det dags att kolla in havet. Till skillnad mot forra aret da vi knappt hann fa av oss ryggorna innan vi slangde oss i hann det ga ett dygn. Havet var t o m varmare an poolen sa det kandes som att ligga i badkaret.

Solnedgangen var lovely och enormt snabb sa Mr missade den. Nu sitter han bredvid mej och har en eller kanske fler svettdroppar hangandes pa nastippen. Personalen satte pa flakten nar de sag hans ansikte, det ser ut som ha just klivit upp ur poolen...

Nu ar det snart dags for middag och sen fortsatter vi var maxiyatsy-turnering. Mrs leder med 3-0 men det handlar bara om tur och otur enligt Mr. Kan i viss man halla med honom da jag var tvungen att sla sex fyror pa tre slag for att vinna och gjorde det!

Relax Bay resort gor verkligen skal for namnet. Det ar som en lugn oas och personalen ar kanon. Man far ratt mat, fort gar det, den kommer in samtidigt till bada och den ar god. Vid beachbaren finns det stora ekor (typ) dar man kan ligga pa dynor och lasa i skuggan och hangmattor som man latt somnar i. Allt man ater och gar skriver man upp pa nota och betalar nar man aker. Har en kansla av att man kanske handlar mer pa detta satt men det ar valdigt pratiskt sa kort och kontanter laser vi in i safetyboxen i receptionen. Det tycker Mr ar bra, forsiktighetsminister som han ar.

Over and out/

 

[Gaae]

Ytterligare ett avsnitt:

Hjalmfrilla
tisdag 10 mars 2009 Ko Lanta, Thailand

Stor ide att fixa haret och sedan ga ut i den fuktiga luften och dessutom ta pa sig en moppehjalm. Det bekymrar ju inte Mr forstass.
Dagens morgonpromenad gick at motsatt hall fran var resort men vi kom aldrig fram till var tankta beach utan fick ga pa en stig genom djungeln som slutade med 2 stora rostiga grindar och taggtrad. Som tur var kunde vi "bryta" oss ut och tog sedan huvudvagen tillbaka. Dar lag var forsta djurupplevelse i form av en som tur var dod pyton. Dagen tillbringades i 2 hangmattor av flatad bambu. Vi stoppade var lilla vaska i ett hal i tradet som de var fasta i, dar bodde en krafta som blev glad for sin nya madrass. Mr daremot bjod upp till en liten dans nar den krop pa handen.

Idag har vi varit i Saladan och shoppat. Mr ville ga ur butiken nar jag skulle forhandla om priset pa 2 par flipflops. Han ar lite kanslig. Sa skulle vara kunder vara eller hur vesjejken och ms moneymaker?
Mrs dricker mixed fruit juice och Mr dricker Chang*. Ingen har tagit ledningen i brunhetsligan da vi bara ar i skuggan. Mrs leder fortfarande i Maxiyatzy-duellen.
Mr haller pa att maila till nasta stalle vi ska till Laoliang for att se om det finns plats for oss i nagot talt. Vi har kollat upp att det gar bat dit pa fredag i alla fall.
Det var alles.

*Jag hade inte upptäckt Leo än! ;D

 

[Gaae]

Tja, jag fortsätter väl med dagboken från 2009, Sol och Baht heter den förresten...

Mr pa vift
onsdag 11 mars 2009 Ko Lanta, Thailand

Sa nu har jag antligen smitit ifran en stund. Tidig eftermiddag tog jag moppen och rymde. Nja, sa illa ar det val inte, men Mrs kanner av en liten forkylning och var darfor lite daven. Hon foredrog helt enkelt att stanna vid pool eller strand.
Sjalv har jag varit inne till det svenska cafet Gafae Aroy, jag vet, varfor soka svenskt nar man ar sa langt borta? Varfor inte sager jag, vi kommer anda att forsvinna fran civilisationen snart.

Vi vantar pa mail fran han som driver taltresorten pa Koh Laoliang. Finns det plats sticker vi pa fredag. Jag har inhandlat snorkel, mask och fenor pa Lanta Divers, det ska bli harligt att slapa pa, haha!
I morgon ska de invigas. Vi har anmalt oss (det kravdes lite trugande for att Mrs skulle nappa) till en snorklingstripp som gar till Koh Rok. En heldagstur, all inclusive, for 1600 baht. Ska tydligen vara nat alldeles extra. Lanta Divers ar vara guider.
Angaende resorten vi bor pa, Relax Bay Resort, sa kan vi inte rekommendera den nog till alla som laser detta. Fastan den ligger pa en av de popularaste stranderna sa ar det som att vara pa en ode o. Mycket avskilt fran ovriga resorter. Det marks dock att den ar popular pa sa vis att den ar fullbelagd.

Maten ar lite dyr, men det kompenseras av att den ar fantastiskt god, plus att det i boendet for 1800 baht (AC) ingar frukostbuffe. Stranden vore 5+ om inte vattnet var sa grumligt. Sanden virvlar upp hela tiden pga kraftiga dyningar. Om det inte vore sa grumligt skulle man se de stora och skrovliga stenar som ligger strategiskt utplacerade. Mr loser detta genom att bada med sandaler, Mrs anvander sina tar som en blindkapp ungefar. Det ser ytterst smartsamt ut stundtals, men var och en blir ju salig pa sin fason...

Pa formiddagen idag har vi varit pa standen norr om oss. Vi tog moppen efter frukost i morse och parkerade sa langt soderut som mojligt dar. Sedan promenerade vi till norra anden och tillbaka igen. Det tog tva timmar! Behover jag saga att det var skont med ett bad sen?
Kl 11 var lufttemperaturen 28 grader, temperaturen i havet 31...

Dags att lamna detta internetcafe och soka sig till skuggan, det blir en lang, het dag i solen i morgon.
Oj, vad det ar synd om oss! :-D

 

[Gaae]

Och ytterligare ett avsnitt, sambon vid rodret igen:

Mrs vid tangentbordet igen.
torsdag 12 mars 2009 Ko Lanta, Thailand

Idag har vi varit ute pa en snorklingtripp. Tog 1 timme med speedboat sen var vi pa on Ko Rok och hade en nice formiddag. Mr holl koll under vattenytan och Mrs ovanfor. Dras med en forkylning men det kvittar ju nar man ar i vattnet, vet ej om det ar tarar eller saltvatten pa kinden och man ar ju konstant blot sa lite snor gor inget. Mrs var lite nervos infor lunchserveringen men det hade hon inget for. Jattegott! For sedan vidare en bit ut i havet och stannade for ny snorkling for de som ville. Mr ar som vanligt forst i och sist ur, undrar om han har galar undanstoppade nånstans?

Vad gäller stallningen i yatzy-duellen kan jag meddela att Mr inte riktigt har hamtat sig efter Mrs chockstart. I skrivande stund star det 10-3 till Mrs (vi lyckades spela oavgjort en match da Mr var pa vag att vinna men Mrs spurtade bra).
Vi har en speciell procedur nar vi ska bestalla mat. Mr (som ar den modiga av oss) bestaller en ny ratt varje dag som Mrs smakar pa. Om den faller i god jord ater hon den dagen efter. Idag var Mrs lite modigare och tog en ny ratt som visade sig vara en forratt men gott var det. Kanske lite liten portion.

Har just betalat for dessa 5 dagars boende, atande, oldrickande, utflykter etc. Summan verkade stamma och vi holl budgeten.
Imorgon tar vi baten till LaoLiang (byter bat i Hat Yao) for att spendera kommande 3 natter i talt. Mycket spannande.
Lika spannade blir det att se Mr packa ner sin nyinkopta snorgklingsutrustning i en redan full rygga. Iofs har vi ju blivit av med en (1) bok och en (1) sollotionsflaska... men har ju fyllt pa med flipflops och ny solkram.

Det blir tyst ifran oss nagra dagar framover da vi betvivlar att vi kommer att ha tillgang till internet pa LaoLiang. Men kanner jag Mr ratt sa nosar han upp en dator han kan anvanda och efter det hittar han en Aftonbladet att lasa till middagen!

 

[Gaae]

Fyller på med lite dagbok igen:



Sa var vart lilla Robinson-aventyr over for denna gang!
tisdag 17 mars 2009 Koh Lipe, Thailand

Fredagmorgon, vi sitter i receptionen och vantar pa var skjuts till piren. Den skulle vara har kl 9. Nar klockan narmar sig 9.30 sa utbrister Mr: Hur kunde jag vara sa dum? Boka in en resdag fredag den 13:e. Det kan ju bara sluta pa ett satt!
Vi far hjalp av receptionen att ringa, de lovar att undersoka var var bil ar och ringa tillbaka men innan det sker kommer var skjuts. Val vid piren tankte vi sla oss ner pa stenbanken i skuggan och vanta men nej da glomde visst att har ska alla ha sin del av turisternas reskassa.

In pa en restaurang, fram med menyerna. - Do you want something to eat? Tror inte det, vi kommer direkt fran frukostbuffen och var bat gar om 14 minuter. Mr bestaller iaf in en stor vattenflaska. Vi hade sett ut ett cafe dagen innan dar vi tankte bestalla mackor for batfarden men det var det inte tid till nu. Mrs hastar ivag nedfor bygatan for att kopa solfaktor. Det maste vi hinna da vi ska till en ode o. In i forsta basta hal i vaggen, handla och ut igen. Men vanta nu! Vart ska jag nu vanster eller hoger? Far fraga killen i affaren mittemot: Which way did I come from? Han log lite snallt och pekade. Nar jag kommer tillbaka ar alla (inkl mitt bagage) pa baten och den avgar fore utsatt tid!


En trevlig battur pa drygt 2 timmar vantar oss, sen ar det dags for batbyte (tror vi, det ar inte sa latt att forsta vad de menar alla ganger). Pa plats i den hamnen finns de sedvanliga matstanden. Mr gor da nagot som vi sagt att vi aldrig ska gora: Handlar friterad kyckling pa pinne (den ligger iof inte direkt i solen men...). Mrs haller sig till vattenmelon. Hade jag vetat det jag vet nu sa hade jag inte gjort det, utan passat pa nar mat fanns att tillga.


Efter en kort stunds vantan ar det dags att kliva pa den nya baten. Vi aker 1,5 timmar for att sedan byta till den vantande longtailen for att komma in till stranden pa LaoLiang. En inte alltfor kravande resa. Nu ska det bli gott met mat.
Vi blir mottagna av Bex (yogainstruktoren) som forklarar hur det gar till pa denna o och sedan visar hon oss till vart talt.
Ops, inga lakan eller handdukar, sandigt och allmant stokigt inne i taltet. Det skulle visa sig senare nar vi fragade Lawrence (bossen) om det fanns lakan att hyra att vi hade fatt fel talt, nasta sag ut som pa bilderna vi hade sett. Nu var nasta steg lunch som fortfarande serverades fast timmen var lite sen pa dagen. Vi valjer ris och nagon sorts fiskgryta, inte god!

Resten av dagen tillbringar vi i hangmattorna. Mr gjorde inte det lika lange som Mrs da hans lossnade. Dags for middag, finns bara en sak att saga: Det brinner i munnen! Inte ens Mr kunde ata maten men ris och frukt ar ju inte helt fel. Vad som var fel var att Mrs borjade misstanka att hon hade fatt en allergisk reaktion mot farsk ananas, da hon var prickig av bolder pa (nastan) hela kroppen. Det blir till att utesluta den frukten men det fanns ju fortfarande vattenmelon och sedan sag vi att det fanns brod och brodrost till frukosten sa det ska nog ga bra. Om det inte hade varit for att brodet tog slut.


Dag 2 borjade inte sa bra. Hungriga och ledbrutna (harda madrasser) kom vi till frukosten dar Mrs genast blev attackerad av myggen, det fanns nastan inget atbart sa hade det varit mojligt sa hade jag simmat till Ko Lipe redan da. Mr tog hand om mej pa basta satt sa det blev ingen simtur. Resten av dagen tillbringade vi pa stranden. Mr forsokte snorkla men det var for grumligt, blaste en del. Nar vi talade med Lawrence om vart matbekymmer sa han att kocken var pa semster ett par dagar och thaiarna tycker om stark mat. Han ordnade sa vi fick vegetarisk lite mildare kost sa nu ar Mr's nya favorit Tofu...
Dag 3 kom Asiens svar pa Bingo Rimer (men av poserna att doma sa jobbade han nog for Kamratposten) och ovadret men istallet forsvann Lawrence och Bex, de enda som forstod engelska. Regnet fullkomligt vrakte ner men i vart talt var det torrt, nastan... Det var en perfekt dag for yatzy och stallningen ar nu 13-7.


Dag 4 innebar ny resdag och Mr var lite fundersam hur det skulle ga nar bossen fortfarande inte hade kommit fram. Klockan 12 hade vi packat vara ryggor och lamnade taltet, at en god (faktiskt) lunch, betalade vad vi var skyldiga och la oss i skuggan for att vanta. Kl 14 skulle vi aka ut till farjan. Nar klockan narmade sig 14 upptackte vi att det inte fanns nagon longtail eller speedboat vid stranden. Hur ska vi nu komma ut? Det visade sig att vi inte hade behovt oroa oss for det kom ingen farja, istallet kom det fram en thaitjej (som kunde engelska) och sa att den var forsenad till 16. Ok det var bara att forsatta lasa i boken. Kl 16 kom samma tjej fram med en mobiltelefon till Mr. Det var den forsvunne bossen som erbjod oss att stanna en natt till da farjan var ytterligare 2 timmar sen. Tack men nej tack, vi vantar.

17.30 var det dags att hoppa pa speedboaten. Thaitjejen hade packat ner mat och cola till oss och ett annat par som ocksa skulle aka, sa vi var inte sakra pa om det skulle bli farja eller speedboaten hela vagen, men snart dok det upp en liten bat i horisonten. Problemet var att den blev inte storre ju narmare vi kom och den sag ut att vara full av folk. Jippie staplats!
Den batresan blir det Mr som far ta er med pa i morgon for nu ska jag ga och bada.

Mr and Mrs Darkbrown

 

[Gaae]

Som vanligt kommer det en del till:

Att vara ett kontrollfreak
onsdag 18 mars 2009 Koh Lipe, Thailand

Jag, Mr, har inte haft det latt ett par dagar. Forra aret var vi helt forskonade fran missoden, (sa nar som pa varsin lillta) men i ar har det gatt lite tyngre. Mrs har ju redan skrivit hur det var pa Laoliang, men jag far val fylla i lite. On var ju helt klart ett paradis, men nar man inte sjalv kan bestamma nar man ska ata, samt att maten ar vidrig da spelar det ingen roll att man bor bra eller att det ar som ett vykort var man an tittar. Min fisketur gick i stopet, den punkten i programmet fanns inte langre. Jubla inte Carlberg, jag har manga chanser kvar!
Den tredje dagen som skulle agnas att utforska omgivningen med kajak forsvann i ett tropiskt askvader.
Arligt talat sa skulle det bli skont att lamna on. Men provningarna fortsatte.

Forst var jag orolig for att vi inte skulle komma ivag alls, for chefen for resorten hade dragit ivag och lamnat oss med ett gang thailandare som kunde ett ord pa engelska, och det var "Yes", och det var ocksa svaret pa allt. Till slut hittade jag dock en tjej som inte bara kunde engelska, utan hon fixade ocksa biljetter till Koh Lipe samt en broschyr med ett telefonnummer som jag kunde anvanda till att forsoka boka plats pa en resort.

Kl 14 skulle baten komma, men innan dess hann tjejen komma och beratta att baten var tva timmar forsenad. Halv 4 kom hon kutande med en mobiltelefon dar chefen var pa traden. Han berattade att baten var ytterligare tva timmar forsenad och erbjod oss gentilt att stanna en natt till for bara 1000 baht. For en gangs skull radfragade jag inte Mrs utan svarade nat i stil med, over min doda kropp, hellre later jag mig bindas vid en klippa dar korpar far hacka ut min lever. Vilket oversatt till engelska blir , no, thank you very much!
Halv sex blev det brattom, da var det dags att springa med alla grejer till ons speedboat for vidare transport ut till havs for att mota upp farjan.

Efter en stund moter vi upp med ett vrak fran gangna tider coh undrar givetvis vad det ar, men det ar ju bara att klattra pa, det gungar och far, besattningen snor var medskickade mat och cola, (varfor visar sig senare) och vi ar pa vag mot Lipe. Det forsta budet for ankomst till Lipe var runt kl 20. Efter ett par justeringar blev kl halv 1 pa natten! De forsta passagerarna hade klivit ombord pa Phi Phi kl 8 pa morgonen. Gissa hur de sag ut! Det var nagra av dessa som fick var mat, tror vi.

Saken var namligen den att den forsta farjan hade gatt sonder efter knappt halva resan, sa de hade tagit sig till Hat Yao och blev sen korda med buss tre mil tillbaka, fick vanta lite och sen antra vraket som Mrs och jag hade hamnat pa.
Vi hade ju anda tur som bara behovde vara med pa sista delen, men vilken del sen!

Det tog alltsa drygt sex timmar istallet for de utsatta tva. Vraket gick inte sa fort namligen. Sen vet ju en del av er vad som hander runt 19 i sydostasien, for er som inte vet sa kan jag beratta att det blir morkt. Jattemorkt. Ett vrak, becksvart morker,rejal sjogang, hundratals daligt upplysta fiskebatar efter rutten, personal som haller pa nere i motorrummet samt springer och lyser med ficklampor efter sidorna pa vraket och kollar branslenivan med 10 minuters mellanrum, och en dvd med thailandsk hardrockhippiekaraoke pa hogsta volym gjorde att jag inte kande mig riktigt komfortabel.
Efter en timme visste jag exakt var alla flytvastar var och vilka resenarer jag kunde offra for att Mrs och jag skulle overleva vrakets undergang.

Efter tva timmar hade jag lugnat mig sapass att jag kunde borja andas. Besattningens kroppssprak visade att de hade kontroll och vraket verkade halla ihop. Det enda som var olustigt var morkret och mangden fiskebatar att se upp for. En gang fick kapten sla back i maskin och backa for ett nat som en fiskebat signalerade vilt for.
Strax efter halv 12 sag vi Lipes ljus for forsta gangen och en knapp timme senare var vi framme helskinnade.
Provningarna var inte slut.

Tre longtails med sjozigenare, Lipes urbefolkning tillika taxichaufforer moter upp for att som vi tror kora oss till vara resorter. Jag hade bokat pa Varin Beach Resort via mobilen. Chefszigenaren meddelar att alla Lipes resorter har stangt och att det bara ar en som ar oppen. Han skapar snabbt lynchstamning genom att med sin daliga engelska saga fel, att det ar hans resort som ar oppen. Han rattade sig och det var inte alls sa han menade men skadan var skedd. Tyvarr kunde vi inget gora, vi var manga, men de hade batarna. Vi blev ivagskyfflade till Tarutao Cabana Resort och fick en bungalow for det facila rabatterade priset 500 baht. Vi hade inte betalat 50 baht for skiten men vi kande oss tvungna att ta det, for var var resort stangd sa fanns bara stranden eller djungeln kvar som alternativ, och just nu var vi lite trotta pa Robinson-liv.
Kort, var resort var stangd, vi sov i ett kyffe, och pa morgonen tog vi vart pick och pack och drog till Varin och fick en bungalow med AC, och som det sen skulle visa sig, den basta frukostbuffen vi haft i Thailand for 1300 baht! Alla som ska till Lipe, bo pa Varin!

Igar var vi helt slut, vi solade, badade och at, somnade runt 22 och vaknade halv 9 i morse. Nu ar vi som folk igen.
Vi har traffat ett par, lite yngre an oss som vi har umgatts med och det lutar nog at lite rusdrycker ikvall.
Igar var det varmt och soligt som f-n, likadant fram till middag idag. 33 grader i skuggan och 31 i vattnet. Vid halv 2 oppnade sig himlen men nu ar det fint igen.
Tack vare Varin mar vi prima, och nu har vara planer andrats lite. Till att borja med stannar vi har tva dagar till, sen far vi se.
Nu har min timme for 160 baht snart kommit till vags ande.
Vi hors snart igen!

 

[Gaae]

Mrs skriver på i dagboken.

Himmelriket
torsdag 19 mars 2009 Koh Lipe, Thailand

Hej igen. Idag tänkte jag glädja er med prickar på a och o. Kan bli lite lättare att läsa då. Det är kul med era kommentarer och vi läser dem även om vi inte alltid svarar men tiden vid datorn blir lätt lite stressig då minuterna går fort.
Mr har en date med den lokala frisören, han hade blivit lite som en hippie så det var dags att ta bort allt. Tjejen i receptionen trodde att han menade allt ovanför huvudet och drog ett streck med handen över halsen men jag tror att hon förstod till slut. Själv tänkte jag ansa mina lurviga men en madam hade semester, en hade slut på vax och den tredje sa att håren var för korta så det blir att ta fram pincetten.

Blev bjudna över till grannarna Daniel och Sandra igår och gissa vad de hade i ryggorna. En bag in box med rött. Halleluja, prisa herren. Vi träffade dem på den (korta) båtfärden hit när jag frågade om inte båten skulle öka takten någongång. Sen var snacket i full gang. Ni kan ju tänka er hur en bilnasare och en vitvarudito låter tillsammans. Sandra sa att vi ialla fall inte talade i mun på varann. Sedan dess har det blivit många goa (och råa) skratt. Mr var nästan lite bakfull i morse. Vi gamlingar är ju inte riktigt lika vana med rusdryckerna som ungdomarna (30 plus) är.

Vår duell har hamnat lite i stå men ställningen är 14-10. Vi har spelat vanlig yatzy med D & S med lika blodigt allvar.
Nu kom Mr tillbaka och var riktigt stilig, lite Kojak över honom även om han nu har blivit brun.
Imorgon bär det av till nästa ö, koh Taratou men av någon anledning väljer vi att inte tälta där. Vi har även bokat båtresan därifrån till Bulone på söndag. Där blir vi nog kvar i 5-6 nätter.

Igår kväll efter förfesten hos grannarna gick vi till en liten skruttig restaurang som hade den godaste vi maten vi ätit hittills. Sedan blev det lite shopping. Jättesnygga örhängen i bärnsten. Han som hade gjort dem var en söt liten farbror från Mexico. Han smälte när jag log mot honom och prutade.
Det gjorde inte damen jag köpte en sarong av men jag skulle bara ha den för den var så snygg så vad gör man?

Dagarna går väldigt fort men ändå känns det som vi har varit borta längre än vad vi har. Fortfarande blir det mest solande i skuggan men idag försökte Mr ligga i solen. Efter 2 minuter såg han väldigt plågad ut under hatten. När han lyfte på den samma fick vi oss ett gott skratt. Han såg ut som han just hade klivit ur duschen.
På tal om dusch så har vi inte längre tillgång till varmvatten. Jag brukar ju kunna tömma vår varmvattenberedare hemma men här är det bara att ta ett djupt andetag.

Vi har ändrat vår åsikt om denna ö som vi inte gillade så mycket förra året. Bättre boende i år och trevligt sällskap kan vara en bidragande orsak.
Dags för det djupa andetaget nu för Sandra lockar med att vi inte rikigt tömde boxen i går. Vi har förresten köpt en oceanpack (vattentät väska) som Mr har döpt till Bag-in-box för då glömmer Mrs den inte.
Nu blir det tyst i några dagar igen men hav förtröstan: Vi hörs igen.

Family one (när vi beställer på restaurangerna så delar de in oss i family one och family two för att kunna splitta notan).

 

[Gaae]

Ytterligare ett från Mrs:

45 min med Speedboat...
måndag 23 mars 2009 Ko Tarutao, Thailand

...om man får plats ja!

Då var det dags att lämna Lipe och våra nya vänner för att resa till Tarutao. Båten skulle gå 9.30, så i god tid beger vi oss till stranden. Får skjuts av en longtail men när vi kommer till båten så är den full. Cirkulerar runt ute på havet i kanske 15 min innan vi styr mot ett vrak där vi ska kliva ombord. De där 45 min blev till dryga 2 timmar med ett litet stopp på en ö där vi körde rätt upp på stranden och asiaterna sprang i land med kameran i beredskap. Vad det var som skulle fotas vet vi inte.

Anländer till Tarutao och får nyckeln till vårt boende i receptionen, på väg därifrån upptäcker Mr att han saknar en rygga. Med lite lätt panik går han tillbaka till piren och där står den och väntar.
Nu är det dags för lunch. Vid restaurangen står det en grupp asiater framför en monter så vi ställer oss i kö vi med. När de blir vår tur så får vi en meny, beställer, betalar och går till ett ledigt bord. Maten ar valdigt billig och valdigt god.
Med en karta och en rygga med vatten, kex och ficklampor var det sen aventyrsdags. Vi skulle ga till ett vattenfall. Redan efter 10 min stannar en lastbil och fragar vart vi ska. Long way sa de men vi blir inte avskrackta.

Efter 2 timmar i valdig kuperad terrang och de enda vilda djur vi hade sett var nagra gulliga apor, sa var det antligen dags att vika av fran vagen in i djungeln. Vi tvekade en stund for pa skylten stod det Ao sone beach 200 m och vattenfall 3 och nagot olasligt. Mr overtalade Mrs att valja djungeln nar vi nu anda hade gatt sa langt. Vi hade inte gatt lange pa stigen innan det som alla som kanner Mrs visste skulle handa, hande. Hon forsvann ur Mr's synfalt. Mr sankte blicken och dar lag hon, lite ledbruten men vid liv aven om det tog en orolig minut innan Mr fick nagot svar. Efter att ha kollat att Mrs var hel sa fortsatte farden.

Vi gick ett tag till men borjade fundera pa om det dar olasliga efter 3an pa skylten var km och med tanke pa att det tog 2 timmar att ga de forsta 8 km sa var det nog dags att vanda hemat utan att ha fatt sett nagot vattenfall. Klockan var nu 16 och om 2,5 timmar skulle det vara morkt, valdigt morkt ute. Gick till stranden 200 meter bort i stallet for att se om det fanns nagon longtail att aka med tillbaka da det inte var sa lockande att vandra rakt upp och ner och upp och ner i 2 timmar till men nejda, ingen bat sa det var bara att borja ga. Efter en kort stund blev vi omakta av en gruslastbil med nagra turister pa flaket och skrek pa chaufforen att ta upp oss ocksa. Vet inte om det hade varit att foredra promenaden men hem kom vi iallafall.

Pa kvallen kom ovadret sa nattsomnen blev val inte den basta. Stenharda sangar, asksmallar och blixtar som inte liknade nåt vi sett förut (inga gardiner for fonstren). Nar vi vaknade var det uppehall sa vi tog oss bort till frukosten, val dar oppnade sig himlen igen och servitoren fick ha en medhjalpare som holl upp ett paraply over maten. Tillbaka till boendet for att vanta ut regnet, Mr lagger ner huvudet pa den sa kallade kudden och vaknar lagom till lunch. Det hander inte mycket har som ni marker. Mr bestammer sig for att vandra upp till View-point medan Mrs av forklarliga skal tar en strandpromenad. Inte en manniska pa stranden.

Nasta aventyr blir en longtail till Crocodile-cave, nar motorn slogs av mitt inne i Mangrove-trasket var det sa stilla och tyst sa man nastan blev religios. Guiden pekade pa en trappa/stege och vi klev in i grottan. Mr var helt i sitt esse medans Mrs mest var radd for att guiden skulle aka darifran utan oss.

Nasta dag var det dags for att resa vidare. Vis av foregaende resa var vi valdigt tidiga vid piren och tur var val det. 45 minuter innan avgang dyker det upp en speedboat. Mr gar fram for att kolla om det ar var bat och Mrs blir tillfragad av en thai om han fick vara med pa bild tillsammans med henne. Tror inte att det berodde pa min sexiga morgonfrisyr utan pa att jag var ett exotiskt inslag i hans liv. Resten av sallskapet ville ocksa vara med pa bild. De ropade pa Mr sa han fick ocksa vara fotomodell. Sedan hjalpte de oss att packa in oss och ryggorna pa baten. Med tanke pa hur full denna speedboat var sa undrar vi hur full den var som vi inte fick aka med fran Lipe. Och ivag bar det 40 min innan avgangstid (vi var nastan framme innan vi skulle ha akt sa dar "tjanade" vi tillbaka lite restid). Fortsattning foljer.

Mr and Mrs Rostbrun

 

[b-tung]

Härligt skrivet av Mr & Mrs, många sköna skratt har jag fått och då hoppade ert karma opp! Kul när man inte kan använda åäö som när Mrs skrev Mr loser (löser) och då förknippade jag det med den för Mr förnedrande Yatzystatistiken.

Hoppas innerligen att ni är tvättäkta Norrstrandare???

 

[Gaae]

Jag prövar med en liten comeback här. Fortsätter som om ingenting hänt:

Ja, Mrs var valdigt irriterad forut over det kassa tangentbordet och det tycker jag nog gjorde att vissa detaljer ur vara forehavanden pa sistone utlamnades.

Det var ju sa att var battripp till Tarutao skulle ske med speedboat men det sket sig ju rejalt som Mrs skrev. Det ar sa oherrans mycket asiater ute och reser nu, vet inte varfor men man kan nastan tro att det skulle vara deras industrisemester eller nat.
Jaja, i vilket fall som helst blev det ju aterigen en aldre och skruttigare variant av bat, men vi kom ju fram i alla fall.

Mrs visade vid det oplanerade stoppet prov pa oanade kunskaper i thai. Jag var torstig och sa fragade en ur besattningen om jag kunde fa kopa vatten. Ungefar "pom ja su naam", som jag har lart mig att det heter. Jag forklarade detta for Mrs som blev makta imponerad. Medan vi sen vantade pa horden av fotograferande asiater blev jag lite sugen pa att bada, och undrade da till Mrs vad "jag skulle vilja bada" heter pa thai. Och fick da till svar "pom ja plumsi-plumsi"...jag beslot mig for att testa senare pa nan thaiare som sag mer skojfrisk ut.

Tarutao ar en rejalt stor o, och knutpunkten i en nationalpark. Har finns mycket man kan gora och jag var laddad till tusen nar vi kom dit. Snabb matbit efter att ha upplevt ett udda kosystem och sen ut pa vandring. Ronny, du skulle gilla matstallet, 160 baht for tva pers, ingen dricks ville de ha, och i priset var aven drickan med. Dar skulle du ha stannat hela semestern ;-)

8 km vandring i Sverige ar en barnlek. 8 km vandring i enormt kuperad terrang i 34 graders varme ar en provning. Nar vi val fattade att det var ytterligare 3 km till vattenfallet vi var ute efter var det bara att ge upp. Inga mer aventyr i morkret, och definitivt inte i djungeln. Sen hade ju jag redan fatt uppleva ett fall fran forsta parkett. Mrs fall, efter att inte ha uppmarksammat en rot som blind-Lars pa bowlingen skulle ha sett. (Forlat Lars!)

Har ni sett san dar amerikansk brottning nan gang? Detta var nat liknande. Det sag ut som om hon blev upplyft, lagd vagratt i ungefar min midjehojd och sen bodyslammad till marken. Det var en san dar vurpa som inte ens ser rolig ut, utan jag bara stod dar och undrade hur f-n jag skulle fa ut henne till vagen igen. Efter nan minut borjade hon svara pa tilltal, och efter ytterligare en liten stund var hon pa fotter, skakad, lite mindre luft i lungorna an vanligt, men oskadd. Jag plockade upp hennes solglasogon som lag ett par meter langre fram och sen fortsatte vi. Tufft!
Efter att vi tack och lov fatt skjuts med grusbilen, (det hade blivit segt med promenad tillbaka ocksa, vi hade redan gjort slut pa 3 liter vatten), kande vi oss ratt sa mora.
Bilen var ju ett kapitel for sig, en dumpster med trabankar pa flaket. Trabankar som var sa rangliga att jag inte fattar hur de kunde halla ihop. Jag holl i mig sa jag kunde inte rata ut fingrarna pa en liten stund nar vi kom tillbaka. I ena hornet bodde en rejalt stor spindel dessutom, behover jag saga att Mrs satt i motsatt horn?

En eftermiddag drog en apflock in i bungalowbyn. Skrek och skranade, valte soptunnor och kliade sig i skrevet, ja, ungefar som FBK-fans! Jag stallde i fran mig min kasse med chips och bars, slet fram kameran och gick fram mot tva apor som satt och smaskade pa lite godbitar de hade fiskat upp ur en soptunna. En av dem var valdigt intresserad av att vara fotomodell sa jag fick fina narbilder. Plotsligt kande jag att det var nat pa gang, och mycket riktigt, hans tjuvaktige lille kompis hade smugit runt bakom mig for att sno min kasse, men tack vare mina skarpa sinnen hann jag nappa at mig kassen och hans hariga lilla hand grep bara luft. Nejdu, sa jag stolt, men han verkade inte bry sig.

Bungalowerna pa Tarutao var fina men opersonliga. 800 baht, el mellan 17.30 och midnatt, (vilket innebar att man vaknade 00.10 och var dyngsvett) inga gardiner, dock en valdigt sjysst toa. Sangarna var tva enkelsangar, och om vi har klagat pa harda sangar forut sa tar vi tillbaka det. Vi hade formodligen haft det skonare pa betongen utanfor.

Stranden var haftig. Sanden var sa fin att det gnisslade om fotterna nar man gick pa den. Kritvitt pulver. Sen ar det ju alltid coolt nar det star att man ska se sig for nar man badar, for det fanns bade stingrockor och sebrafiskar nara stranden.
Jag fick mig ytterligare en djungeltur sista dagen nar jag klattrade upp till ett utsiktstorn, och sen gjorde vi en utflykt till Crocodile Cave ocksa.
Det finns ett fangelse att se ocksa men det far vanta till nasta gang, 5 timmars vandring i djungeln for att komma dit och sen en tre-timmars batresa med longtail for att komma hem, Mrs var INTE sugen.

Avresedagen var det tur att vi var tidigt pa piren. Speedboaten gick 50 minuter for tidigt! Sallan har vi kant oss sa uttittade, det var vi och 50-60 asiater. Dar behovde jag inte ha pa mig hatten for att sticka ut...
Nu har vi hamnat pa Bulon, vilket paradis i ar igen, men Mrs ska fa chansen att skriva inlagg igen, vi far se om hon borjar i Pakbara, dar jag tog en ankfot som mellanmal!

 

[Gaae]

Ett till, författat av Mrs:

Kom som sagt tidigt till PakBara dar vi skulle byta bat for vidare fard till Bulone (var paradiso). Mr agnade sig at shopping och spektakular mat medan Mrs laste och svettades. Nar tiden for avgang narmade sig gick vi ur skuggan mot batarna och fick sa smaningom kliva ombord. Baten var om mojligt annu skruttigare an den fran Lipe. Vi hade hort nagonting om 30 min nar vi kopte biljett men det skulle bli nagot langre restid som vanligt. Om batarna fortsatter att forsamras i samma takt kommer det att sluta med att vi far ro var egen eka sista resan innan flyget hem.

Efter 1,5 timme kunde vi urskilja stranden pa Bulone. I vanliga fall sa skulle nagon ur batpersonalen skrika ut ons samn ett antal ganger sa man vet var man ar men da det bara var vi (6 turister) och kaptenen fick Mrs agera: Bulone, bulone, bulone ropade hon med gladje i rosten.

Den vänliga mannen var vilka vänlig som forra aret (var tvungen att skriva med prick over annars kanske ni tror att han var vanlig) och den vackra receptionisten lika vacker. Hon kom ihag Mr (antar att det kan bero pa hatten). Pa vag till var bungalow hittade vi Humlorna, eller Anita och Janne som de heter. Det blev ett kart aterseende. Val i bungalowen efter en sen och efterlangtad lunch tog Mr en siesta medans Mrs tvattade och packade upp...

Tog sedan en promenad langs stranden (det var har jag brot min ta forra aret) och blev valdigt ledsna over allt skrap. Det fick sin forklaring i att en bit ut i havet lag det 2 fiskebatar och de slanger allt over bord sa senare pa dagen stadade personalen upp och sedan var allt som det skulle. Pa vag tillbaka kopte vi mellanmal: 1 stor Chang till Mr ett glas rott till Mrs (yes we have istallet for no have) och en frukttallrik.
Innan middagen hamnade vi pa humlornas altan och dar bjods det pa vin och whiskey. Vi holl pa att aldrig komma ivag och ata. Gick till Marina Resort dar vi stangde stallet (de har inte sa sena vanor pa denna o).

Dag 2 bjod upp med sol och bad aven om ovadret inte var langt borta. Askvarmen gjorde att Mr svettades mer an vanligt sa nar vi pussades var det som att bli slickad av en kotunga...
Gick till affaren (det fallfardiga skjulet mitt pa on menar jag) och handlade snacks och dryck till eftermiddagens yatzy. Hon kunde nog stanga affaren for den dagen nar vi hade gatt sa mycket som vi handlade.
Yatzy-stallningen ar nu 26-20. Mr verkar aldrig komma ikapp men han kampar, som han kampar.

Hamnade pa humlornas altan efter maten dar de visade bilder och berattade om sin resa sa langt. Nar man lyssnade pa deras aventyr borjade vi undra om det inte var vi som var pensionarer. Vilka strapatser. Det blev ett gott skratt nar Anita berattade om nar hon orfilade upp en muslimsk man infor hela (och da menar jag hela) hans familj. Janne trodde nastan att han skulle bli tvungen att ingripa.

Somnade till ett stilla regn for att vakna upp till en solig morgon. Fick lov att vacka Mr nar hungern inte gick att harda ut. Frukostbuffen ar en perfekt start pa dagen.
Vi hade hort askan hela dagen men den verkade vara langt borta. Framat lunchtid sa borjade det ialla fall blasa rejalt sa vi satt pa var altan i 28 gr varme och fros. Har precis atit lunch och Mr haller pa att stada upp i bibliotekets bokhylla (bockerna star tydligen inte i ratt ordning eller nat) sa da passar jag pa att skriva lite.
Ska stanna har till fredag da vi far vidare till Koh Jum, annu en ny bekantskap. Eventuellt blir det en overnattning pa Lanta, beror pa hur batarna gar. Med tanke pa var otur denna resa hinner vi nog inte med hela resan pa en dag.

Nu ska jag ta min lanade Svensk Damtidning fran okt 2008 och mina dyrt inkopta brownies (smakade underbart) och lagga mej i min mjuka sang for lite siesta. Mr kom just in med en bunt bocker ur den nystadade bokhyllan.

Mr and Mrs Blafrusen

 

[Gaae]

Känner mig på g, så det blir ytterligare ett, författat av mig:

Nu har vi varit har i 4 natter, och har bara en kvar. I morgon ska vi vidare. Fragan i rubriken ar berattigad for har kanns det som om man kunde stanna hur lange som helst.
Det har var var favorit forra aret och det var med viss bavan vi atervande. Tank om det inte alls skulle vara som vi kom ihag och ville ha det?

Vara farhagor besannades inte. Det har ar fortfarande ett paradis, och jag har svart att tanka mig ett battre stalle att ladda batterierna pa for att klara ett helt ar i Sverige. Jaja, sommaren hemma ar helt ok stundtals, men i oktober, november och storre delen av december onskar man val oftast att man var nan annanstans.
Koh Bulon Leh ar inte nan stor o, jag vet inte riktigt var man ska placera in den storleksmassigt. Den ar i alla fall storre an Lipe. Det man kan gora har ar bada, snorkla och sola. På Pansand finns en stor bokhylla man kan lana bocker ur och urvalet har efter ett par ar blivit ganska rejalt.

For den aventyrlige, eller atminstone den som vill rora pa sig, sa ar det en valdigt intressant o att utforska. Det finns en by som bebos av ursprungsbefolkningen chao-le, sjozigenare. Man kan kolla in deras fiskelager som finns pa ett par stallen, handla och ata pa deras egna pytterestauranger om man ar riktigt modig, eller besoka deras moske. Eller ja, det dar sista blir val mest att man gar forbi utanfor, jag har inte konverterat fullt ut an...

De har gummitradsplantager, en rejal djungel och nagra otillgangliga grottor man kan forsoka ta sig till. Forra aret var jag pa nat riktigt obskyrt stalle en bra bit in pa on dar det satt feta gamla svettblanka tyskar bland lokalbefolkningen. Dit har jag inte atervant i ar, de sag inte ut att uppskatta granskande ogon.
Det finns mangrovetrask med tillhorande markliga djurliv. Kort sagt, det ar lugnt men anda kanns det som om det hela tiden finns nat att gora om man vill.

Det allra harligaste ar dock stranden vid hogvatten. Vit finkornig sand och smaragdgront vatten. Man skulle kunna ligga i hur lange som helst. Vid lagvatten blir stranden jattestor och da ar det svarare att bada pa vissa stallen for da kommer korallerna direkt dar vattnet borjar. Da kan man snorkla istallet for da ar vattnet kristallklart.
Vattentemperaturen ligger pa envisa 31 grader.

Resorten vi bor pa ar suveran. 1500 baht for flaktbungalow inkl. frukostbuffe. Personalen ar ett under av hjalpsamhet och trevlighet och maten ar mycket bra och billig. Har finns aven vin till Mrs och gin o tonic till mig.

Ett snapp langre bort pa motsatt sida on finns ytterligare tva resorter, Bulone Resort, ser ok ut, det verkar vara ett barnfamiljsstalle, med mycket fin strand och ok mat.
Sedan aven Marina Resort, med 100 meter till stranden, bungalows som ser jattehaftiga ut, och mat som ar fantastiskt god. Har forsoker vi ata en gang om dagen.
I morgon ater vi var sista frukostbuffe och embarkerar sen baten till Koh Lanta kl 10. Vi gor ett ennatts-stopp dar och sedan ska vi till Koh Jum. Da far vi se, Lotta, om det kan mata sig med var favorit!

Stoppet pa Lanta ska agnas at lite personlig hygien, benvaxning for Mrs, och diverse uppgifter for en barberare a Mr:s rakning.
Kan gladja er frusna sjalar hemma med att vi har haft aska och regn i natt, och mulet pa dagen. Det ar knappt att tempen orkade kravla sig upp till 30.
Det var val allt Mr hade att komma med denna gang. Jag kan val bara halsa miss MM att Mrs bjuder pa den bilden, och till min syster vill jag bara saga att jag ar alltid till min fordel...:-D
Ok da, grattis alla FBK-fans! Och vad f-n haller Leksand pa med?

 

[Berralund]

Verkligen trevlig läsning. Fortsätt gärna medan inspirationen är på topp. Tack!!

 

[glimten66]

Kan bara hålla me riktigt kul läsning kör så det ryker längtar redan efter nästa

micke

 

[Gaae]

Tack för era berömmande ord. Jag rodnar lite och suger åt mig. Jättekul! Alright, nästa är författad av Mrs:

Så hade det blivit dags att lämna vår paradisö och även humlorna. Vi trodde att det skulle bli lite vemodigt att säga adjö till våra pensionärer men det blev det inte, vi hann nämligen inte säga hejdå. Deras båt skulle gå kl 9 och vår kl 10. Så efter frukost bestämde vi oss för att packa en stund och sedan gå ner till stranden för att vinka av dem vid kvart i 9. Några minuter innan hör vi en båtmotor, släpper allt vi har i händerna och springer, bara för att se bakändan på longtailen. Vi fick ta farväl via SMS.

För att inte bli besvikna så hade vi inte frågat vilken sorts båt vi skulle åka med utan satt och höll alla tummar vi hade för att det skulle vara en speedboat. Kvart i 10 var det dags att kliva i longtailen. Eftersom det är ett litet tak över sittplatserna så såg vi inte när båten kom utan det blev en surprise. Speedboat! Vi hade lyckats lura dem genom att ladda upp med vatten, chips och kakor som för en långresa. Bästa platserna fick vi också och sen bar det iväg. Huj vad det gick. 2 timmar senare var vi på Lanta och inom 10 minuter hade vi tagit oss förbi alla som ville skjutsa oss någonstans eller erbjuda boende och bokad biljett till nästa ö (Lanta var bara en mellandlandning) samt ett väldigt trevligt rum nästan vid piren. Vilka rutinerade backpackers vi är! Båten går nämligen kl 8 i morgon bitti så vi kan gå dit.

Efter en lätt lunch klev vi i sandalerna igen (man tar nämligen alltid av sig dem pä rest, i recptionen, i affärerna etc) för att gå till beauty-salongen. Genast dök det upp en tuk-tuk och ville köra oss. När vi förklarade var vi skulle och att vi skulle gå de 50 metrarna så log han och sa: 2 baht (50 öre). Det är tur att de har lite humor även här.

Nu blev jag äntligen av med mina håriga ben, alltså håren inte benen. Mr blev rakad pa huvudet och efter det så tvättade hon håret (!) på honom. Han luktar numera som en glädjeflicka. Sedan lyckades vi åberopa den 3-åriga reklamationsrätten gällande vår bag-in-box som vi köpte på Lanta för 2 veckor sedan och fick en ny bärrem till den. I samma affär köpte Mrs svenskt lösgodis. Får se hur länge det dröjer innan det är slut. För att vara rikigt svenniga så åkte vi även till svensk-cafet för att kopa en aftonbladet men de var slut...

Ikväll när det inte är riktigt så varmt så ska vi på shoppingrunda. Det går inte att prova något under dagtid eftersom vi inte bara är lite blanka i ansiktet utan svetten rinner överallt (kanske lite överflödig information men så är det).

Om ni undrar över varför vi inte alltid använder prickarna så beror det på internetpriset och kvaliten på tangenborden. Vissa gånger måste man trycka hårt, länge och ibland flera gånger för att få bokstaven man vill ha och då struntar man i dem. Denna dator är billig och bra. Har även en fläkt som blåser på mig ibland.

Ja just det. Det aktuella ställningen var det ju. 33-28 och då förstår ni varför Mr aldrig redovisar sportresultaten. Förutom bowlingmatchen då men den fick ni ju bara i bilder. Ni må tro att vi fick lite undrande blickar på stranden.

Nu är det dags för en liten siesta. Det tär på krafterna att röra sig i denna värme även om det har varit lite si och så med vädret i år. Åskan har gått varm (ha ha) den senaste veckan. Blixtarna här är något större en hemma men det är ett riktigt skådespel på kvällarna.
En liga leder Mr förresten: brunhetsligan, tro det om ni vill! Mrs ligger bara i vattnet eller skuggan.