Bond uppmuntrade mig att starta denna nya tråd. Om hur det funkar med att flytta hit ner till Thailandet. Menandes att det vore bra för de som till äventyrs vill planera att göra detsamma.
För mig startade det med att jag åkte med en kompis hit ner i maj månad 2008. jag hade aldrig ens tänkt tanken att åka till Thailand innan dess. Vafalls åka till ett land fyllt av enbart pr*stituerade?? Ett land där bara perversa typer åkte!!! I alla fall så sade min omgivning hela tiden detta till mig. Och de starkaste och envetnaste åsikterna hade förstås kvinnorna, falangtanterna i denna fråga.
Föga visste jag då hemma i Sverige om varför kvinnor var så starka i sin åsikt om just Thailand, jag förstod ju inte förränn jag flyttat ner om hur "hotad" den svenska falangtanten kände sig. Där hela falangtantens värld kastades omkull när en den ena och än den andra gubben/mannen/killen drog iväg till Thailand och ut ur hennes "garn". Hon kunde aldrig, och kommer aldrig att förstå den ekvationen. Kunde inte förstå hennes egna huvudroll i det hela. ??? ??? ???
Nog om detta elände, nu till det fantastiska. Vi åkte ned, stannade i 10 dagar, jag träffade min nuvarande fru redan 3 dagen härnere, och sedan höll vi ihop resterande 7 dagar. Det kändes faktiskt lite halvkonstig där jag var med en kvinna som var 24 år yngre än mig, alltså i samma ålder som min egna dotter i stort sett. Men det gick över efter cirka 27 sekunder ;D ;D ;D
Jag hade en fantastisk semester dessa 10 dagar, den klart bästa semestern i hela mitt liv, inkluderandes de jag haft med min familj tidigare. Jag lämnade Thailand och min dam med ett löfte om att komma tillbaka snabbt igen. På planet hem, så fick jag de värsta ångest och panikkänslor jag haft i hela mitt liv.
Redan när planet baxade ut ifrån flygplatsen i Bangkok, så hade jag bestämt mig för att på något sätt flytta ned hit till Thailand.Hela den resterande biten hem, så satt jag med papper och penna och miniräknare, och skrev upp; a) Varför jag icke skall flytta till Thailand b) Vilka problem är det som jag måste lösa om jag skall flytta till Thailand.
Det blev ett himla skrivande förstås, men jag måste säga, att detta var väldigt bra att ha gjort. Mitt "problem" som jag belyste på detta sätt med att beskriva det i detalj under dessa 10 timmars flygande hem, Det gjorde att när jag kom hem hade ganska klart för mig vad jag ville och att jag kunde klara det.
Jag kom hem, började arbeta direkt, och första kvällen så bekräftades i mitt inre alla de tankar jag haft, jag försökte att se "nyktert" på det hela, så det inte BARA handlade om kärlek eller kåthet, vilket ofta oss mäns beslut gör. Jag kände bara; JAG VILL KOMMA IFRÅN SVERIGE, OCH JAG VILL FLYTTA NER TILL THAILAND.
Jag fick också mina egna svar på VARFÖR jag ville åka ner, och vad som låg bakom att jag som varit ungkarl i så herrans många år innan detta, jag plötsligt blev så sugen att lämna mitt liv. Man fann ju ganska snart då efter att man dissikerat sitt egna liv, hur mycket den svenska kvinnan påverkat ens liv. jag tänkte igenom alla de tillfällen och alla de situationer där jag fullständigt varit häpen över uppförandet ifrån falangkvinnorna här i Sverige.
Jag talar nu om de jag mött i mitt egna liv. Jag talar inte om alla de underbart bra kvinnorna som säkert finns därhemma. Min känsla, nu när jag hade bestämt mig var FRIHET, jag kände mig fri, oket liksom hade lyfts ifrån mina axlar. Jag hade sluppit ut ifrån ekorrhjuklet äntligen efter 45 års arbetande och kämpande med att få det att gå ihop i långa perioder i ens liv.
Jag kände att det jag lämnade efter mig här i Sverige var liksom klart. Min dotter var 35 år. Mina barnbarn, den äldsta var 15 år, hade det OK, mina föräldrar var döda och mina syskon gav mig ingen anledning att stanna hemma, detta var mitt liv och ingen annans. Nu var det dags att ta hand om legolas äntligen.
Och jösses vilken energi jag fick i kroppen, ni skulle bara veta. Jag hade under hela denna tid daglig telefonkontakt med min nuvarande fru, och allting var OK hela tiden. Hon visste dock inte riktigt hur mycket jag tänkt på att flytta ner till henne, utan hon visste enbart att jag skulle komma tillbaka snart.
Snart, på dagen 3 veckor efter det att jag lämnat Thailand,så var jag tillbaka igen. Och vi var nu inne i juni månad 2008. Det var naturligtvis gött att komma tillbaka igen, och vi hade en fantastisk tid tillsammans de 10 dagarna jag var där med min tillkommande. Dock så låg det hela tiden i luften, -"Vad skall hända nu, undrar vad han tänker", detta var alltså min frus tankar, hon visste ju egentligen inte någonting.
Jag berättade då för henne att jag var färdig med mitt liv i Sverige och att jag tänkte flytta ner till Thailand, till henne, om hon ville. hon sa - " vhen"?? Ni vet med det där uttalet. jag svarade henne, - " soon, maybe already in august, next month". Jag tror inte hon riktigt vågade tro på det hela, utan höll sig lite på sin vakt. Men ändå så tillät hon sig att visa lite glädje. Hon vågade nog inte riktigt tro på det hela förränn jag var "på plats" liksom.
Jag åkte tillbaka hem igen efter 10 dagars vistelse. jag satt återigen på planet hem och planerade, full av livslust, och där fanns ingen bakåtsträvare som höll mig tillbaka, och jag satt där och började att detaljplanera alltiing som måste göras för att få detta att funka, Och herre [¤#@@¤%]r vad mycket saker man har som "kokar" i sitt liv, Inte fasen visste jag vilket jädra intensivt liv man levde, inte undra på att man drog på sig blodtrycksmedicin och annan skit.
Min "lista" över de saker som jag MÅSTE göra innan jag flyttade blev alltså lång, men den var nödvändig. Jag kommer väl inte ihåg exakt alla punkter på listan men skall nämna ett par av dem i alla fall:
- När skall jag flytta ner - flyger 5 juli 2008.
- Tala med lägenhetsägaren (hyreslägenhet), be om tillåtelse att hyra ut 2:a hand.
- försöka att finna någon som vill hyra min lägenhet i andra hand tills vidare...
- Ändra hos skattemyndigheten och övriga myndigheter min vistelseadress
- Ta nödvändiga sprutor såsom hepatit a+b
- Skaffa ett non immigrant O-visa på konsulatet
- meddela alla mina vänner plus släkten om att jag nu försvinner ur deras liv, skicka flyttkort..
- Det största jobbet - rensa min lägenhet, tänkte hyra ut den möblerad tills vidare.. och
jösses va grejor man hade. Jag rensade som om jag icke tänkte komma tillbaka igen. Vilket
innebar att jag slängde en jädra massa saker. t.ex. hela min boksamling direkt i
sopcontainern, alla mina kläder förutom ett par t-shirts och shorts plus alla mina skor pang
bom till "Missionsförbundets begagnandemarknad".
Det blev ett satans jobb med att hitta någon att hyra min lägenhet, men tack vare Handels-kammaren, som hade en avdelning för detta, så hittade jag en kille med familj som idag satt och betalade 20.000:- i hyra bara för att bo i pissecity i Göteborg, Vad bra med ett barn??? Nu fick han en 89m2 3:a i förorten för 7.700:-, jag lade på runt 1.000:- för möblerat!!!
Nu närmade sig allting dramatiskt, jag "såg" min framtid och jädrar vilken känsla det var. Nu skulle man få de där extra åren i sitt liv, de åren som förvägrades mig i Sverige enbart tack vare min ålder. Samhället hade räknat ut mig vid 50 år och framåt, men jag hade inte räknat ut mig själv. Därför tog jag denna chans att få "leva" lite grand de sista glimrande 20-25 åren i ens liv... (i bästa fall)
En av mina polare som var himla glad för min skull (snickare), överaskade mig med att erbjuda sig att snicka ihop en bra låda, så jag kunde skeppa de saker som jag ville ha med mig till Thailandet. Jag hade ju planerat ganska ordentligt vad jag skulle ha med mig, så där var jag inte ovetande. jag gav honom måtten på lådan så jag skulle få in mina saker. I mitt fall räckte det enbart med styvt 1,7m3 låda.
Jag fick då med allt det nödvändigaste såsom datorn, mina gitarrer plus lite annat. Alla möbler och sådant lämnade jag, skitsamma, det var bara prylar. Det var tufft, men jag var stark och "släppte taget" om alla mina prylar. jag visste ju inombords att jag aldrig skulle se dem igen. Mitt avtal med de som hyrde lägenheten var ju att de skulle betala extra till mig under ett år, och sedan fick de behålla allting i mitt hem. Men det går, allting går, bara man är motiverad, eller hur?
De sista dagarna och kvällarna tillbringade jag på kontoret, fick fråga om lov att övernatta där, liggandes på golvet bredvid mitt skrivbord. Mitt hem var redan uthyrt fr.o.m. den 1 juli, mitt flyg går ju den 5 juli. Men inga problem, jag fick gott om tid att få allting i detalj att funka, hade ju tiden där på kvällarna på kontoret att tänka på allting kändes det som.
Men nu, erkänner jag, där på kvällen, när jag sitter på min arbetsplats, då kommer det ett litet gnagande tvivel, viskandes: - "vad har du gjort, vad ända in helvete har du ställt till med?" Man känner lite panikångest. Men då tar man sig i kragen, och tänker på allt det goa och positiva och glädjande med att flytta till Thailand.
Fan, jag hade ju t.om funderat ut hur jag skulle bo därnere, och hur jag skulle kunna tjäna ihop lite extra pengar. DÅ hade jag inte mycket grepp om det här varken med Visa eller uppehålls-tillstånd eller workpermits etc... Min tanke var att jag skulle bo på kompisens hotell i värsta fall, hade fått ett kanonpris, och där skulle jag jobba som trubadur 3 dagar i veckan.
Nästsista dagen på golvet på kontoret på kvällen, så talade med med min tillkommande, och hon var himlastormande glad nu, hon vågade (nästan) tro på att jag skulle dyka upp. Hon talade om för mig att hon gärna ville bosätta sig uppe i Chaiyaphum, där hennes familj bodde.
jag sade till henne direkt inga problem. Att jag gjorde rätt, det visste jag inte då, men det fick jag bekräftat efterhand som vi bodde däruppe.
Jag kom till Thailand den 6 juli 2008, Yongyut stod där och väntade, och jösses sicken lättnad jag såg hos henne,,,,, Nu började både hennes och mitt nya liv härnere, och det var en go feeling, Plötsligt så var det bara lätt att leva kändes det som, trots den grymma värme som slog emot mig när jag steg ut ifrån flygterminalen.
Det finns en fortsättning på det hela,,, vad som hände sen.... Men den vet jag inte om ni är så intresserad utav???
legolas
