Chaiyaphum DCCCLXXXV + DCCCLXXXVI + DCCCLXXXVII, Thailand 29 augusti 2011
1.287 svar - 38.133 visningar
Forts. från förra kapitlet... Jag har själv smakat flera av dem hemma i Askim, och uppriktigt tyckt att de varit kanongoa. Men de är anpassade enormt efter oss falanger, och gjorda så att vi skall gilla dem. Härnere så äter inte thai dessa maträtter alls. Här i Isaan så finns de inte överhuvudtaget på menyn.
Jag har sett hundratals menyer och det är bara skitprat det där om maten och Thailand. Lite längre ner söderut i "lilla Sverige” (Phuket) där finns säkerligen hela arsenalen av dessa fanasi-maträtter, men de finns inte i det dagliga livet bland vanliga thai i det vanliga Thailand, Glöm det!!!
Så med detta vill jag ha sagt att det finns ingen goemat att få tag i för oss falanger här i Isaan. Det är det gamla vanliga, alltså om man nu älskar dessa ”barbeque” som finns vid varje bord på de flesta restauranter, alla dessa stjälkar, rötter, salladsblad och trädlöv. Plus cirka 10st maträtter till av Isaanmaten. Kau pad Kaapau moo, Ladna, Patthai, Hoy tod, plus ett gäng till...
Men detta ger i alla fall inte mig någon extas-feeling vid matbordet. Det är ju en av anledningarna till att jag vill åka typ 2ggr till Jomtien och havet varje år. Dels äta riktigt go mat och dels då få bada lite i riktigt saltvatten.
Så ikväll satt jag med Dan, och han fick äta ris plus plocka kött ifrån barbequen. Och jag fick hålla mig ifrån riset och ENBART käka kött ifrån barbequen. Gott va!!!! Det är ett aromatiskt skitliv jag lever så fort jag skall äta utanför mitt egna hem. Härhemma, inga problem alls faktiskt... jag lagar min egna mat och är nöjd med det, och jag är numera en ganska hygglig kock tycker jag!!!
Yongyut och jag själv blev uppringd på SKYPE imorse kl. 08.00 utav Kevin och Suree, det blev en trevlig pratstund med dem borta i Missouri, USA. Jag fick också talat med Kevins mamma därborta... Roligt om vi kan hålla regelbunden kontakt med varandra tycker jag. Sedan kl. 08.30, så ringde Yongyuts farbror upp henne och meddelade att de tänkte komma ner och hälsa på oss. Jasså sade ju jag naturligtvis... vilken tid kommer de då??? Stort frågetecken, secken jäkla dum fråga jag ställde!!! Jag vet inte, hur skall jag kunna veta det då, svarade hon!
Ja kanske en bra ide´att fråga dom då, sade jag! För tycker du att det är meningen att vi bara skall sitta här på arslet och vänta tills de dyker upp. Sitta här hela dagen??? Svaret jag fick var väl ganska typiskt... – ”Jag kan vänta”, sade Yongyut stolt!!! Bra det, sade jag, för jag tänker INTE sitta här och vänta i en hel dag i alla fall. Vad tror du då, om du gissar????
Jag vet inte, sade jag ju, svarade hon. Och nu var vi i det dilemmat där vi varit förut. Att få en thai att gissa!!!!! Ja det låter sig knappt göras. Det konceptet är ett helt okänt begrepp!! OK, Yongyut, vad TROR du då, jag vill veta, så jag kan vara hemma då de kommer...... Kanske 1 timma, kanske 2 timmar, jag vet inte..... Nähä, och fråga dem, det ville du inte göra då???? Man gör inte så, svarade hon,,,,, man gör inte så...... Nä men man vill gärna att människor skall stanna hemma och bara vänta i timmetal på att de kanske dyker upp....
För ofta ofta så brukar ju allting ändras och de kanske inte kommer, och då har man suttit där och förlorat en hel dag i sitt liv till absolut ingen nytta alls. Jag ligger lite pyrt till just nu.... (hahaha), men de har fortfarande inte kommit och klockan har nu passerat 13.00, och vi snackar om 4,5 timmar..... förstår ni vad jag pratar om?????
När kom de då?? Ja, först när jag frågade Yongyut igen när kl. var cirka 14.00, då trodde hon att de inte skulle komma alls!!!! Men va faan ringde de då för, undrade jag!! Ja de ville väl bara kolla om vi skulle vara hemma... De dök nu upp kl. 15.10 och det är väl OK tycker jag.
Nu hade vi inget speciellt bestämt idag, men om vi nu hade suttit här hela saatans dagen och bara väntat och väntat och missat i stort sett hela dagen, så är det ju skit...... Det var alltså Yongyuts pappas yngre bror som kom, och han hade med sig sina 2 barn, de var 13 och 15 år gamla. Han själv var 54 år gammal. Han måste alltså ha varit i styvt 40:års åldern när han blev far till dessa 2 barn!! Forts. nästa kapitel....
--------------------------------------
Forts. från förra kapitlet... Det visade sig att han skulle till sjukhuset och få medicin, och ville passa på och titta in. Mycket trevlig man och han kunde, hör och häpna, prata lite engelska. Och han var väldigt noga med att hans ungar också pratade engelska.. Så jag fick en MYCKET bra uppfattning om denne kille. Men tänk va enkelt det hade varit ändå så säg!!
Han kunde sagt imorse till Yongyut; -”Jag skall till sjukhuset och jag kommer att vara klar där nångång runt 10-12.00 så jag kommer inte att kunna komma innan kl. 13.00 i alla fall, är det OK???” Då hade dagens frågetecken rätats ut blixtsnabbt, irritationen hade varit noll, och man hade kunnat göra det man ville innan, under dagen.....
Idag måndag 29 augusti 2011, så ringde Dan in till mig och frågade om jag hade lust att hänga med upp till Baan Kwaooh och käka lunch med Gary (Mr Wales) där. Det är ju han som är gift numera med kvinnan som försnillade 10 miljoner baht ifrån vänner, bekanta och egna släkten. Och kom undan fängelsestraff precis lägligt. Det var ju tack vare att hon träffade Gary som hjälpte henne ekonomiskt, som det hela löste sig någorlunda till slut.
I alla fall, så kom vi dit upp, stannade bilen utan för Garys bostad där, och vad fick vi se om inte en middag där med cirka 60-70 människor, mestadels vackra kvinnor. Vi stegade ur bilen, och gick fram till dem, och där i högsätet sitter då en kille som heter Derek och han är ifrån Wales, Cardiff han också. Det är alltså en kille som de tagit med ifrån Wales så att han kan få sig ett fruntimmer, och bli gift äntligen i sitt liv.
Han är runt 59 år gammal och tydligen rena rama oskulden i alla möjliga sammanhang. Det började ju när han kom för 2,5 veckor sedan att han då blev ihopparad med en thailändska, han köpte efter 5 minuters bekantskap en ”dictionary” till henne, kostnad runt 8.000 baht.... När dan var över, så hade denna thailändska tröttnat på killen ifråga, och bara stack därifrån för att inte mer visa sig!!!
Då nästan dagen efter så var det dags för honom att träffa thailändska nummer två (2), Gary med fru plus denna oskuld plus den nya kvinnan stack då 2.a dagen av deras bekantskap ned till Bangkok och tillbringade 3 dagar därnere. Thaikvinnan jobbade nog ganska ihärdigt på denne kille, för det visade sig att han hade köpt smycken till henne för styvt 200.000 baht innan de lämnade Bangkok!!!
De kom tillbaka till Baan Kwaooh i fredags, och på direkten så gick Derek och kvinnan och betalade handpenning på 3 rai risfält, för han skulle kunna bygga hus därnere!! Nu blev Gary [¤#@@¤%] på honom, och sade till honom vilken jäkla stupid idiot han var. Först springa och köpa dictionary till den första kvinnan bara så där. Sedan plötsligt pröjsa 200.000 baht till nästa kvinna och nu betala för handpenning för 3 rai risfält,
- ”for what”?? Frågade han Derek. Ja det kan ju vara bra att ha när vi skall bygga hus, och de sade att om jag INTE betalade handpenning 20.000 baht redan nu idag, så skulle marken säljas imorgon och de skulle missa chansen.
Men va faaan säger Gary! Har du sett marken då?? Nä inte ännu säger Derek..... Jag trodde att Gary skulle explodera när han berättade detta för oss. I alla fall så stack de, och Derek´s nya fästemö fick visa marken, och det visade sig vara mark som låg 1,5 kilometer rakt in bland risfälten.... Alltså fullständigt värdelöst sett ur byggnads-synpunkt.
Bara att dra vatten och avlopp dit är rent ut sagt helt omöjligt, och skulle kosta en förmögenhet. Gary säger då till honom – Skit i denna marken, strunta i den.... bygg inte här, du är grundlurad..... Köp annan mark och förlora hellre de 20.000 bahten.... Marken är värdelös nu, du kommer att vara runt 95 år gammal när det är läge att bygga på den oländiga marken, och att investera ytterligare 3 miljoner baht för denna skitmark är värdelöst, glöm det bara!!!! Forts. nästa kapitel...
-----------------------------------------
Forts. från förra kapitlet...Men men men, vi får väl se, kära män är omedgörliga och blinda män, och har svårt att se längre än näsan (snabeln) räcker. Där satt alltså Derek, den sista oskulden ifrån Wales och bredvid honom satt den mest vackra kvinna jag någonsin sett i hela mitt liv. Hon var så vacker så man ju glömde nästan att äta. Att män kan falla för vackra kvinnor det vet man ju, men hon var så vacker så t.om jag inte var helt opåverkad trots att jag var lyckligt gift som ni vet!!!! Hahahaha!!!!
Maten var jättegod, och sällskapet var jättetrevligt och min polare Dan, som ju ofta vill framhäva antingen sig själv, sin fru eller sin familj har ju nu hittat ett nytt sätt att introducera sig själv inför folk, och det gjorde han samvetsgrant precis hela tiden där under middagen.
- “Hi I am Dan David, I work for the american Embassy in Bangkok”!!!! fasen jag trodde jag skulle storkna, inte mer nu snälllllaaaaa!!!!! Förut var det ju hela tiden – ”I am a teacher, and my wife (trots att hon aldrig är närvarande), is a teacher , gouvermentally employed”. Och nu skall man få höra på det där tugget om att vara "anställd” och ”jobba för” amerikanska ambassaden i Bangkok.
Det är ju förstås rent skitprat. Dan har egenhändigt kontaktat ambassaden och bönat om att få vara ”Warden” häruppe i Chaiyaphum. ”arbetet” som sådant är helt och hållet obetalt, och han får inte ens visitkort att visa när han ränner runt på de olika polisstationerna, dessa visitkort får han trycka och betala själv!!! Men det är lika bra att hålla käft, killen är 70 år gammal och känner det tydligtvis nödvändigt att hela tiden ha något att skryta om.
Idag fick Yongyut ett ”sammanbrott”, alltså ett sådant där vredesutbrott som ni vet ”sydlänningar” brukar få!!! Min Yongyut har väl haft sitt 3:e nu på lika många år, och det är otäckt otrevligt att se hur en människa kan förvandlas inför ens egna ögon. Det får tolkas hur fan det vill, men jag har lärt mig av dessa människor att det är lika bra att gå ut ur situationen och ut ur hemmet för stunden.
För ge sig in i polemik med dem är fullständigt värdelöst. I det läget så skiter jag fullständigt i om det tolkas att man är den ”svagare” parten eller om den andra anser att de ”vunnit” slaget ifråga!! Men har man en motpart som inte ens är kontaktbar för prat, ja då är det meningslöst att just då ”snacka”.
Vi har ju oftast, vi västerlänningar, en kultur där det är ”meningen” att vi skall kunna snacka, prata eller tjöta oss ur olika meningsskiljaktligheter. Tanken med det är just att vi skall slippa kriga, våldsamheter och onödig ovänskap. Bakgrunden till utbrottet är följande, och betänk att jag ”kanske” beskriver verkligheten lite för mycket pro mig själv, jag vet inte. men så här gick det till exakt.
Vi kör på vespan hemåt efter att ha varit på Big C och handlat. Vi närmar oss infarten till vår lilla söta ”gata” där vi bor. Det är en enkel liten högersväng ifrån stora vägen och in där. Vi har alltså vänstertrafik i Thailand. Just när jag kör högersvängen så börjar Yongyut slå på mig bakifrån på axeln och säga att jag är en ”bad man” som inte stannar och släpper fram en [¤#@@¤%] ”samlaw”. På utfarten som jag kör in på, så står alltså denna ”samlaw”, präktigt stående på fel sida av gatan naturligtvis.
Alltså dessa ekipage som är en vespa med ett påhäng därbak, så det kan sitta 2 personer där. OK, jag är alltså en ”bad man”, och jag hör också henne säga old woman..... Jag struntar i vad hon säger, jag fortsätter min högersväng, och detta på grund av 2 orsaker. Dels så tar detta ekipage inga ansatser alls att sätta fart och köra ut på stora vägen och ur vägen för mig, och dels så har jag absolut ingen lust alls att stanna därute på stora vägen med thaibilar som kör där fram och åter i 60-80 km/timmen.
Denna Samlaw står bara där och väntar och hon ockuperar ”min” sida av infarten för den delen också, precis som thai alltid gör. De genar alltid över till andra sidan för att spara 1,5 meter när de kör ut, alltså skiter i att de är på fel sida av vägen. Jag sket i detta, jag bara fortsatte att svänga och allting gick bra, men Yongyut var i upplösnings-tillstånd, hon kände väl tydligen att hon hade tappat ansiktet för denna kärring som körde en motorbike-taxi, mycket konstigt!! Forts. nästa kapitel....
Handskak - legolas