Så säger AI.
Har överlåtelsen godkänts av rätt myndighet och registrerats enligt Sor Por Kor-reglerna?
Om svaret är nej, eller om affären bara bygger på ett privat avtal bevittnat av byhövdingen, finns det en risk att köparen inte har en rättsligt giltig överlåten rätt.
En överlåtelse av Sor Por Kor-rättigheter måste följa de särskilda regler som gäller för den marktypen. En privat överenskommelse med endast byhövding och vittnen räcker inte i sig om lagen kräver att den ansvariga myndigheten godkänner eller registrerar överlåtelsen.
Om den person som köpte marken aldrig fick sin rätt registrerad enligt gällande regler kan överlåtelsen senare underkännas.
Thailand har under de senaste åren skärpt kontrollen av markinnehav och användning, inklusive granskning av Sor Por Kor-mark och fall där reglerna kring innehav eller överlåtelser inte har följts. Det innebär att myndigheter i dag kan granska äldre affärer mer noggrant än tidigare.
Hej
Man får egentligen aldrig fått sälja Sor por kor mark lagligt överhuvudtaget och det är inte Department of Lands (DOL) som har ansvar för den här typen av mark utan Agricultural Land Reform Office (ALRO) eftersom det en gång i tiden var statlig jordbruksmark det handlade om, denna mark delades en gång i tiden ut till småbönder i bitar på max 50 rai, Thailand (Siam) kom väl över den här marken i krig mot grannlandet Laos och ville befolka den och få kontroll över den.
Dom som en gång fick dessa markbitar är nu ofta borta för längesedan och marken kan ha styckats upp, lagts ihop och bytt ägare massor av gånger genom åren, det finns t.o.m hela byar och städer som ligger på Sor Por Kor mark och även har fått Amphoe status, vilket i princip skulle vara omöjligt enligt gällande lagar.
Det enda sättet att lagligt bli registrerad ägare av Sor Por Kor mark var från början att ärva mark av sina föräldrar, så fick frugan en del av sin familjs mark och den står hon nu officiellt registrerad på, men året innan pandemin började myndigheterna försöka kartlägga alla nuvarande brukare och ägare av Sor Por Kor mark eftersom dom visste att deras register inte stämmer överens med verkligheten.
Då kunde man gå till Opotor kontoret med dom Sor Por Kor dokument man fick när man ”köpte” marken, kvitto på köpet m.m, Sor Por Kor dokumentet hade då den förste ägarens namn, sen kunde man få hjälp med att själv bli registrerad som ny brukare (ägare) om man uppfyllde kraven kunde man senare hämta ut nya dokument där man hade sitt eget namn, gissa om det var kö med människor som anmälde sig till detta.
Som så många gånger förr i Thailand löste sig allt för dom flesta även om dom inte hade följt lagen till punkt och pricka, men märkligt nog fanns det hela tiden dokument att använda och en rutin för hur ett köp skulle gå till trots att det egentligen aldrig var riktigt lagligt och AI inte ens var uppfunnet.
Mvh isan lover
