Nyheter gällande svenskar i Thailand.

 
Jag har börjat förstå vem som bestämmer i hushållet.

Du är inte unik som är i den sitsen.

Barnet är väl snart vuxen dessutom.
Hej

Det känns som om det här är både fel tråd och som om frågan har ställts många gånger förr, men eftersom intresset verkar vara så stort får jag väl dra det här lite kortfattat en gång till.

Planen var från början för mig och frugan att bygga, köpa mark och skapa inkomster som gjorde att vi skulle kunna leva där utan att vara direkt beroende av inkomster från Sverige, samtidigt som vi kunde få en vardag där nere och att jag som vill ha något att göra hade sysselsättning.

Jobba på farmen, fiska med Pan m.m, samtidigt som jag deltog i alla byns övriga aktiviteter, jag tillbringade även en del tid i skolan där jag höll lektioner i engelska för dom i 4, 5 och 6-klass, jag tränade skollaget i futsal (5-manna) och 11-manna fotboll och coachade dom båda lagen utan hjälp av någon lärare eller annan Thailändare i skolmästerskapen som hålls varje vinter när vi var där.

Bit efter bit trillade på plats och allt gick som på räls, vi kom ganska nära en flytt från Sverige till Thailand, det skedde en enorm utveckling i Isaan och vår egen by på tidigt 2000-tal, vi fick mobilnät, bättre vägar, skolan rustades upp, förskola byggdes, det öppnades banker med ATM bara några km bort, vi fick sophämtning, nya brandbilar, allmän sjukvård, rinnande vatten drogs in i byn o.s.v, samtidigt gick priset för gummi upp till ca 120 baht per kg och risstöd infördes m.m, då kunde folk köpa bilar, traktor, bygga bättre hus o.s.v.

Men sen började började den politiska oron med flera kupper i rad, både militära och juridiska sådana, folk som protesterade mot kupperna i Bangkok och krävde att demokrati och fria val skulle återinföra sköts av militär och rojalister.

Folk i Isaan visade sitt missnöje genom att kasta sten på bilar med registreringsnummer från Bangkok, det var ett spänt läge länge, juntan kväste all opposition och barnen skulle börja hylla militären i skolan, juntan skrev om historieböckerna som användes i skolan och strök massakrer på studenter m.m som hade inträffat på 70-tal och 90-tal, det kändes som om utvecklingen gick åt helt fel håll, juntaledaren började hålla långa tal i TV på bästa sändningstid, i byskolan fick rektorn order om att läsa texter och att sånger skrivna av juntaledaren skulle sjungas.

Med tanke på att en av morbröderna och en granne hade varit med som värnpliktiga vid dom tidigare massakrerna i Bangkok, där dom gråtande hade tvingats tömma sina magasin in i folkmassan, en av frugans kusiner dödades i 20-års åldern av en mina vid en tidigare konflikt vid gränsen till Kambodja så började vi oroa oss för att pojken skulle kunna kallas in till värnplikt, han talade ju nu talade flytande Thai och Lao. I det här politiska och osäkra läget beslutade jag och frugan tillsammans för att avbryta planerna på en permanent flytt.

Dessutom har frugans båda föräldrar gått bort, gammelmormor dog ju ganska nyligen, tre av morbröderna varav två som jag umgicks med mer eller mindre dagligen i byn är också döda, vår närmaste morbror har förlorat två av sina tre pojkar, båda har jag känt från det att dom föddes, båda var drygt 20 år när dom dog i MC olyckor, båda stod mig nära och vi träffades ofta, dom brukade komma hem till mig och bjuda på öl när dom hade jobbat.

Så nu har frugan istället sålt av en hel del mark och vi ska bara behålla 15 rai nära huset där vi har planterat Teak och andra lite mer exklusiva trädslag ihop med Forest Department samt har ett antal rai med eucalyptusträd, det här blir lagom sysselsättning för mig på äldre dagar, sen har vi ju 20-30 palmer och minst lika många fruktträd på tomten där dom båda husen står.

Vi kommer att tillbringa vintrarna i byn framöver men vi kommer inte att flytta helt och hållet, det får räcka med 3-6 månader beroende på vad vi vill och känner för, att vistas i Bohuslän sommartid och vintrarna i Thailand känns rätt ok för min del.

Mvh isan lover
 
Hej

Det känns som om det här är både fel tråd och som om frågan har ställts många gånger förr, men eftersom intresset verkar vara så stort får jag väl dra det här lite kortfattat en gång till.

Planen var från början för mig och frugan att bygga, köpa mark och skapa inkomster som gjorde att vi skulle kunna leva där utan att vara direkt beroende av inkomster från Sverige, samtidigt som vi kunde få en vardag där nere och att jag som vill ha något att göra hade sysselsättning.

Jobba på farmen, fiska med Pan m.m, samtidigt som jag deltog i alla byns övriga aktiviteter, jag tillbringade även en del tid i skolan där jag höll lektioner i engelska för dom i 4, 5 och 6-klass, jag tränade skollaget i futsal (5-manna) och 11-manna fotboll och coachade dom båda lagen utan hjälp av någon lärare eller annan Thailändare i skolmästerskapen som hålls varje vinter när vi var där.

Bit efter bit trillade på plats och allt gick som på räls, vi kom ganska nära en flytt från Sverige till Thailand, det skedde en enorm utveckling i Isaan och vår egen by på tidigt 2000-tal, vi fick mobilnät, bättre vägar, skolan rustades upp, förskola byggdes, det öppnades banker med ATM bara några km bort, vi fick sophämtning, nya brandbilar, allmän sjukvård, rinnande vatten drogs in i byn o.s.v, samtidigt gick priset för gummi upp till ca 120 baht per kg och risstöd infördes m.m, då kunde folk köpa bilar, traktor, bygga bättre hus o.s.v.

Men sen började började den politiska oron med flera kupper i rad, både militära och juridiska sådana, folk som protesterade mot kupperna i Bangkok och krävde att demokrati och fria val skulle återinföra sköts av militär och rojalister.

Folk i Isaan visade sitt missnöje genom att kasta sten på bilar med registreringsnummer från Bangkok, det var ett spänt läge länge, juntan kväste all opposition och barnen skulle börja hylla militären i skolan, juntan skrev om historieböckerna som användes i skolan och strök massakrer på studenter m.m som hade inträffat på 70-tal och 90-tal, det kändes som om utvecklingen gick åt helt fel håll, juntaledaren började hålla långa tal i TV på bästa sändningstid, i byskolan fick rektorn order om att läsa texter och att sånger skrivna av juntaledaren skulle sjungas.

Med tanke på att en av morbröderna och en granne hade varit med som värnpliktiga vid dom tidigare massakrerna i Bangkok, där dom gråtande hade tvingats tömma sina magasin in i folkmassan, en av frugans kusiner dödades i 20-års åldern av en mina vid en tidigare konflikt vid gränsen till Kambodja så började vi oroa oss för att pojken skulle kunna kallas in till värnplikt, han talade ju nu talade flytande Thai och Lao. I det här politiska och osäkra läget beslutade jag och frugan tillsammans för att avbryta planerna på en permanent flytt.

Dessutom har frugans båda föräldrar gått bort, gammelmormor dog ju ganska nyligen, tre av morbröderna varav två som jag umgicks med mer eller mindre dagligen i byn är också döda, vår närmaste morbror har förlorat två av sina tre pojkar, båda har jag känt från det att dom föddes, båda var drygt 20 år när dom dog i MC olyckor, båda stod mig nära och vi träffades ofta, dom brukade komma hem till mig och bjuda på öl när dom hade jobbat.

Så nu har frugan istället sålt av en hel del mark och vi ska bara behålla 15 rai nära huset där vi har planterat Teak och andra lite mer exklusiva trädslag ihop med Forest Department samt har ett antal rai med eucalyptusträd, det här blir lagom sysselsättning för mig på äldre dagar, sen har vi ju 20-30 palmer och minst lika många fruktträd på tomten där dom båda husen står.

Vi kommer att tillbringa vintrarna i byn framöver men vi kommer inte att flytta helt och hållet, det får räcka med 3-6 månader beroende på vad vi vill och känner för, att vistas i Bohuslän sommartid och vintrarna i Thailand känns rätt ok för min del.

Mvh isan lover
Nu svarar du på något helt annat än vad jag avsåg att ni inte kan vara ifrån varandra som gifta med ett barn så du kan resa själv till ert hus och farmen som pensionär.

.Vi har nog lite olika syn på det där med att vara gifta.


Man måste inte vara tillsammans hela tiden.
Du kan mycket väl åka själv i några veckor upp till någon månad flera gånger per år.

Om det inte finns kontrollbehov och att man inte litar på varandra.
Är själv gift sedan snart tio år och vi ger varandra mycket frihet att vara från varandra i omgångar.
Det är min positiva erfarenhet av att vara gift.
 
Nu svarar du på något helt annat än vad jag avsåg att ni inte kan vara ifrån varandra som gifta med ett barn så du kan resa själv till ert hus och farmen som pensionär.

.Vi har nog lite olika syn på det där med att vara gifta.


Man måste inte vara tillsammans hela tiden.
Du kan mycket väl åka själv i några veckor upp till någon månad flera gånger per år.

Om det inte finns kontrollbehov och att man inte litar på varandra.
Är själv gift sedan snart tio år och vi ger varandra mycket frihet att vara från varandra i omgångar.
Det är min positiva erfarenhet av att vara gift.

Har man varit gift i många år och kommit över 60 kanske man inte vill eller orkar inleda något nytt förhållande. Särskilt inte med någon yngre och sexuellt krävande dam.

BTT
 
Ja gubbar närmare 65 till 70 år bör man kunna ge friare tyglar och lita på.

"Till Pattaya ränner jag när det pockar på. Frugan löper ochså bra fast inte lika fort.Pattaya hoppfallera, Pattaya hoppfallerej, för stackers mig hoppfallerej."

Sexlusten brukar avta efter 60 och dom flesta är otrogna på grund av ren kåthet så risken för hyss är nog inte jättestor i den åldern.

BTT
 
Jag hamnade ibland i samma fälla som isanlover när jag bodde i Thailand. Jag försökte leva som en fattig thaiare med både boende och mat och trodde att jag på så sätt skulle få respekt och beundran från lokalbefolkningen.
Istället blev jag till åtlöje och det skrattades och snackades bakom ryggen på mig.
Stupid och crazy falang.

BTT
Det har inte dikesgrävaren fattat efter 30 års turistresor.
 
Hej

Du har ju som alla vet inte alla hästar hemma och fantiserar vilt grundat på dina egna negativa upplevelser och erfarenheter. :)

Har du träffat dom här falangerna eftersom du vet hur ofta och hur länge dom vidtas i sina respektive hemländer ?

Eller skriver du sånt som står mellan raderna där det är tomrum ?

Mvh isan lover
Vem är alla? Är det du och Tallen? Jag har bott i Chang Rai och Buriram och har nog mer kunskap än dig om livet utanför ditt näste i djungeln.
 
Nu svarar du på något helt annat än vad jag avsåg att ni inte kan vara ifrån varandra som gifta med ett barn så du kan resa själv till ert hus och farmen som pensionär.

.Vi har nog lite olika syn på det där med att vara gifta.


Man måste inte vara tillsammans hela tiden.
Du kan mycket väl åka själv i några veckor upp till någon månad flera gånger per år.

Om det inte finns kontrollbehov och att man inte litar på varandra.
Är själv gift sedan snart tio år och vi ger varandra mycket frihet att vara från varandra i omgångar.
Det är min positiva erfarenhet av att vara gift.
Det skulle ILs kärring tillåta. Han måste hållas i strama tyglar efter alla sina bravader han redogjort för.
 
Hej

Det känns som om det här är både fel tråd och som om frågan har ställts många gånger förr, men eftersom intresset verkar vara så stort får jag väl dra det här lite kortfattat en gång till.

Planen var från början för mig och frugan att bygga, köpa mark och skapa inkomster som gjorde att vi skulle kunna leva där utan att vara direkt beroende av inkomster från Sverige, samtidigt som vi kunde få en vardag där nere och att jag som vill ha något att göra hade sysselsättning.

Jobba på farmen, fiska med Pan m.m, samtidigt som jag deltog i alla byns övriga aktiviteter, jag tillbringade även en del tid i skolan där jag höll lektioner i engelska för dom i 4, 5 och 6-klass, jag tränade skollaget i futsal (5-manna) och 11-manna fotboll och coachade dom båda lagen utan hjälp av någon lärare eller annan Thailändare i skolmästerskapen som hålls varje vinter när vi var där.

Bit efter bit trillade på plats och allt gick som på räls, vi kom ganska nära en flytt från Sverige till Thailand, det skedde en enorm utveckling i Isaan och vår egen by på tidigt 2000-tal, vi fick mobilnät, bättre vägar, skolan rustades upp, förskola byggdes, det öppnades banker med ATM bara några km bort, vi fick sophämtning, nya brandbilar, allmän sjukvård, rinnande vatten drogs in i byn o.s.v, samtidigt gick priset för gummi upp till ca 120 baht per kg och risstöd infördes m.m, då kunde folk köpa bilar, traktor, bygga bättre hus o.s.v.

Men sen började började den politiska oron med flera kupper i rad, både militära och juridiska sådana, folk som protesterade mot kupperna i Bangkok och krävde att demokrati och fria val skulle återinföra sköts av militär och rojalister.

Folk i Isaan visade sitt missnöje genom att kasta sten på bilar med registreringsnummer från Bangkok, det var ett spänt läge länge, juntan kväste all opposition och barnen skulle börja hylla militären i skolan, juntan skrev om historieböckerna som användes i skolan och strök massakrer på studenter m.m som hade inträffat på 70-tal och 90-tal, det kändes som om utvecklingen gick åt helt fel håll, juntaledaren började hålla långa tal i TV på bästa sändningstid, i byskolan fick rektorn order om att läsa texter och att sånger skrivna av juntaledaren skulle sjungas.

Med tanke på att en av morbröderna och en granne hade varit med som värnpliktiga vid dom tidigare massakrerna i Bangkok, där dom gråtande hade tvingats tömma sina magasin in i folkmassan, en av frugans kusiner dödades i 20-års åldern av en mina vid en tidigare konflikt vid gränsen till Kambodja så började vi oroa oss för att pojken skulle kunna kallas in till värnplikt, han talade ju nu talade flytande Thai och Lao. I det här politiska och osäkra läget beslutade jag och frugan tillsammans för att avbryta planerna på en permanent flytt.

Dessutom har frugans båda föräldrar gått bort, gammelmormor dog ju ganska nyligen, tre av morbröderna varav två som jag umgicks med mer eller mindre dagligen i byn är också döda, vår närmaste morbror har förlorat två av sina tre pojkar, båda har jag känt från det att dom föddes, båda var drygt 20 år när dom dog i MC olyckor, båda stod mig nära och vi träffades ofta, dom brukade komma hem till mig och bjuda på öl när dom hade jobbat.

Så nu har frugan istället sålt av en hel del mark och vi ska bara behålla 15 rai nära huset där vi har planterat Teak och andra lite mer exklusiva trädslag ihop med Forest Department samt har ett antal rai med eucalyptusträd, det här blir lagom sysselsättning för mig på äldre dagar, sen har vi ju 20-30 palmer och minst lika många fruktträd på tomten där dom båda husen står.

Vi kommer att tillbringa vintrarna i byn framöver men vi kommer inte att flytta helt och hållet, det får räcka med 3-6 månader beroende på vad vi vill och känner för, att vistas i Bohuslän sommartid och vintrarna i Thailand känns rätt ok för min del.

Mvh isan lover
Kunde ha varit ett bra inlägg om du skippat politiken. Det fina med detta forum är tycker jag att man slipper politiken. Varför inte ta och respektera det?
 
Vem är alla? Är det du och Tallen? Jag har bott i Chang Rai och Buriram och har nog mer kunskap än dig om livet utanför ditt näste i djungeln.
Hej

Du gömmer dina kunskaper väl, ibland undrar man ju t.o.m om du har varit i Thailand överhuvudtaget. :)

Du verkar väl mer vara medlem på forumet för att kasta skit och hacka på andra än att dela med dig av dina erfareheter och livet du lever i Thailand.

Mvh isan lover
 
Senast ändrad:
Hej

Det känns som om det här är både fel tråd och som om frågan har ställts många gånger förr, men eftersom intresset verkar vara så stort får jag väl dra det här lite kortfattat en gång till.

Planen var från början för mig och frugan att bygga, köpa mark och skapa inkomster som gjorde att vi skulle kunna leva där utan att vara direkt beroende av inkomster från Sverige, samtidigt som vi kunde få en vardag där nere och att jag som vill ha något att göra hade sysselsättning.

Jobba på farmen, fiska med Pan m.m, samtidigt som jag deltog i alla byns övriga aktiviteter, jag tillbringade även en del tid i skolan där jag höll lektioner i engelska för dom i 4, 5 och 6-klass, jag tränade skollaget i futsal (5-manna) och 11-manna fotboll och coachade dom båda lagen utan hjälp av någon lärare eller annan Thailändare i skolmästerskapen som hålls varje vinter när vi var där.

Bit efter bit trillade på plats och allt gick som på räls, vi kom ganska nära en flytt från Sverige till Thailand, det skedde en enorm utveckling i Isaan och vår egen by på tidigt 2000-tal, vi fick mobilnät, bättre vägar, skolan rustades upp, förskola byggdes, det öppnades banker med ATM bara några km bort, vi fick sophämtning, nya brandbilar, allmän sjukvård, rinnande vatten drogs in i byn o.s.v, samtidigt gick priset för gummi upp till ca 120 baht per kg och risstöd infördes m.m, då kunde folk köpa bilar, traktor, bygga bättre hus o.s.v.

Men sen började började den politiska oron med flera kupper i rad, både militära och juridiska sådana, folk som protesterade mot kupperna i Bangkok och krävde att demokrati och fria val skulle återinföra sköts av militär och rojalister.

Folk i Isaan visade sitt missnöje genom att kasta sten på bilar med registreringsnummer från Bangkok, det var ett spänt läge länge, juntan kväste all opposition och barnen skulle börja hylla militären i skolan, juntan skrev om historieböckerna som användes i skolan och strök massakrer på studenter m.m som hade inträffat på 70-tal och 90-tal, det kändes som om utvecklingen gick åt helt fel håll, juntaledaren började hålla långa tal i TV på bästa sändningstid, i byskolan fick rektorn order om att läsa texter och att sånger skrivna av juntaledaren skulle sjungas.

Med tanke på att en av morbröderna och en granne hade varit med som värnpliktiga vid dom tidigare massakrerna i Bangkok, där dom gråtande hade tvingats tömma sina magasin in i folkmassan, en av frugans kusiner dödades i 20-års åldern av en mina vid en tidigare konflikt vid gränsen till Kambodja så började vi oroa oss för att pojken skulle kunna kallas in till värnplikt, han talade ju nu talade flytande Thai och Lao. I det här politiska och osäkra läget beslutade jag och frugan tillsammans för att avbryta planerna på en permanent flytt.

Dessutom har frugans båda föräldrar gått bort, gammelmormor dog ju ganska nyligen, tre av morbröderna varav två som jag umgicks med mer eller mindre dagligen i byn är också döda, vår närmaste morbror har förlorat två av sina tre pojkar, båda har jag känt från det att dom föddes, båda var drygt 20 år när dom dog i MC olyckor, båda stod mig nära och vi träffades ofta, dom brukade komma hem till mig och bjuda på öl när dom hade jobbat.

Så nu har frugan istället sålt av en hel del mark och vi ska bara behålla 15 rai nära huset där vi har planterat Teak och andra lite mer exklusiva trädslag ihop med Forest Department samt har ett antal rai med eucalyptusträd, det här blir lagom sysselsättning för mig på äldre dagar, sen har vi ju 20-30 palmer och minst lika många fruktträd på tomten där dom båda husen står.

Vi kommer att tillbringa vintrarna i byn framöver men vi kommer inte att flytta helt och hållet, det får räcka med 3-6 månader beroende på vad vi vill och känner för, att vistas i Bohuslän sommartid och vintrarna i Thailand känns rätt ok för min del.

Mvh isan lover
Du är helt överlägsen de flesta av dina belackare när det kommer till kunskap och förståelse om och för Thailand, så det är så trist att du emellanåt blandar ihop hur du skulle vilja att det var med hur det faktiskt är.

Kupperna har varit fel på alla sätt men Thailand skulle idag, på alla plan, förmodligen se precis likadant ut som om de inte hänt. Thailand har aldrig varit en fungerande demokrati och Thaksin är nästan lika skyldig som militären till att så är fallet.
 
 

Liknande trådar

A
Svar
39
Visningar
4 K
Sir One
S
A
Svar
0
Visningar
2 K
Anonym
A
A
Svar
3
Visningar
6 K
A
 
Tillbaka
Topp