Jag har börjat förstå vem som bestämmer i hushållet.
Du är inte unik som är i den sitsen.
Barnet är väl snart vuxen dessutom.
Hej
Det känns som om det här är både fel tråd och som om frågan har ställts många gånger förr, men eftersom intresset verkar vara så stort får jag väl dra det här lite kortfattat en gång till.
Planen var från början för mig och frugan att bygga, köpa mark och skapa inkomster som gjorde att vi skulle kunna leva där utan att vara direkt beroende av inkomster från Sverige, samtidigt som vi kunde få en vardag där nere och att jag som vill ha något att göra hade sysselsättning.
Jobba på farmen, fiska med Pan m.m, samtidigt som jag deltog i alla byns övriga aktiviteter, jag tillbringade även en del tid i skolan där jag höll lektioner i engelska för dom i 4, 5 och 6-klass, jag tränade skollaget i futsal (5-manna) och 11-manna fotboll och coachade dom båda lagen utan hjälp av någon lärare eller annan Thailändare i skolmästerskapen som hålls varje vinter när vi var där.
Bit efter bit trillade på plats och allt gick som på räls, vi kom ganska nära en flytt från Sverige till Thailand, det skedde en enorm utveckling i Isaan och vår egen by på tidigt 2000-tal, vi fick mobilnät, bättre vägar, skolan rustades upp, förskola byggdes, det öppnades banker med ATM bara några km bort, vi fick sophämtning, nya brandbilar, allmän sjukvård, rinnande vatten drogs in i byn o.s.v, samtidigt gick priset för gummi upp till ca 120 baht per kg och risstöd infördes m.m, då kunde folk köpa bilar, traktor, bygga bättre hus o.s.v.
Men sen började började den politiska oron med flera kupper i rad, både militära och juridiska sådana, folk som protesterade mot kupperna i Bangkok och krävde att demokrati och fria val skulle återinföra sköts av militär och rojalister.
Folk i Isaan visade sitt missnöje genom att kasta sten på bilar med registreringsnummer från Bangkok, det var ett spänt läge länge, juntan kväste all opposition och barnen skulle börja hylla militären i skolan, juntan skrev om historieböckerna som användes i skolan och strök massakrer på studenter m.m som hade inträffat på 70-tal och 90-tal, det kändes som om utvecklingen gick åt helt fel håll, juntaledaren började hålla långa tal i TV på bästa sändningstid, i byskolan fick rektorn order om att läsa texter och att sånger skrivna av juntaledaren skulle sjungas.
Med tanke på att en av morbröderna och en granne hade varit med som värnpliktiga vid dom tidigare massakrerna i Bangkok, där dom gråtande hade tvingats tömma sina magasin in i folkmassan, en av frugans kusiner dödades i 20-års åldern av en mina vid en tidigare konflikt vid gränsen till Kambodja så började vi oroa oss för att pojken skulle kunna kallas in till värnplikt, han talade ju nu talade flytande Thai och Lao. I det här politiska och osäkra läget beslutade jag och frugan tillsammans för att avbryta planerna på en permanent flytt.
Dessutom har frugans båda föräldrar gått bort, gammelmormor dog ju ganska nyligen, tre av morbröderna varav två som jag umgicks med mer eller mindre dagligen i byn är också döda, vår närmaste morbror har förlorat två av sina tre pojkar, båda har jag känt från det att dom föddes, båda var drygt 20 år när dom dog i MC olyckor, båda stod mig nära och vi träffades ofta, dom brukade komma hem till mig och bjuda på öl när dom hade jobbat.
Så nu har frugan istället sålt av en hel del mark och vi ska bara behålla 15 rai nära huset där vi har planterat Teak och andra lite mer exklusiva trädslag ihop med Forest Department samt har ett antal rai med eucalyptusträd, det här blir lagom sysselsättning för mig på äldre dagar, sen har vi ju 20-30 palmer och minst lika många fruktträd på tomten där dom båda husen står.
Vi kommer att tillbringa vintrarna i byn framöver men vi kommer inte att flytta helt och hållet, det får räcka med 3-6 månader beroende på vad vi vill och känner för, att vistas i Bohuslän sommartid och vintrarna i Thailand känns rätt ok för min del.
Mvh isan lover