Relationer, skilsmässor och underhåll

 
Håller helt med. Men i alla fall i mina ögon då jag tyvärr har gått igenom ett helvete själv och sett folk som haft det värre... Det finns en gräns, till slut kan du inte "vinna" längre för du är inte ens dig själv.
Precis, dessutom tvivlade jag starkt på mig själv där ett tag. Man vill ju gärna tro att soc vet vad de håller på med och då blir det rätt jobbigt då man frågar "vad har jag gjort?" och får svaret "det vet du nog, något måste det vara eftersom barnen inte vill träffa dig" jag kunde inte för mitt liv förstå vad jag hade gjort och då börjar tankarna mala... "har jag varit för sträng?" "Har jag visat för lite kärlek?" "passar jag verkligen som förälder?" Till slut orkar man inte längre och även folk runt om börjar tröttna på ens ältande.
 
En av få "bra" saker med att ha ett riktigt djävulsex... Man uppskattar varenda flickvän efteråt så mycket mer, för hon ser så bra ut i jämförelse :)

Trodde aldrig att jag skulle skaffa barn igen även om jag ville just på grund av risken för smutsiga tvister. Men som tur är har jag en helt underbar flickvän nu som jag planerar att skaffa barn med i framtiden :)
 
En av få "bra" saker med att ha ett riktigt djävulsex... Man uppskattar varenda flickvän efteråt så mycket mer, för hon ser så bra ut i jämförelse :)

Trodde aldrig att jag skulle skaffa barn igen även om jag ville just på grund av risken för smutsiga tvister. Men som tur är har jag en helt underbar flickvän nu som jag planerar att skaffa barn med i framtiden :)
Djävul-sex lät ju rätt tufft annars ;)
 
Min pojk e 8. Har bearbetat honom o varit snällaste coolaste och roligaste pappan. Ja har träffat styvfadern o han har inte en chans mot mig. :cool:

Planen e att sonen skall vilja flytta till mig när han fyllt 12. Modern hans vill ju bara bli rik och allt annat är inte viktigt
 
Precis, dessutom tvivlade jag starkt på mig själv där ett tag. Man vill ju gärna tro att soc vet vad de håller på med och då blir det rätt jobbigt då man frågar "vad har jag gjort?" och får svaret "det vet du nog, något måste det vara eftersom barnen inte vill träffa dig" jag kunde inte för mitt liv förstå vad jag hade gjort och då börjar tankarna mala... "har jag varit för sträng?" "Har jag visat för lite kärlek?" "passar jag verkligen som förälder?" Till slut orkar man inte längre och även folk runt om börjar tröttna på ens ältande.

Soc. vet inte vad dom håller på med. En socialsekreterare har gått en fyra-årig AMS-kurs, som utgör högskolesveriges bottenskrap. Läser till socialsekreterare gör man bara om man inte har betyg för det man ville bli. Elevunderlaget är så till den grad svagt att flera högskolor har tvingats sänka kraven till under vad som krävs, för att kunna godkänna eleverna. Så berövades till exempel Hälsohögskolan i Jönköping sin examensrätt för socionomlinjen, för några år sedan, man hade sänkt kraven för lågt. En socionom är bara en AMS-utbildad nolla, hon/han vet lite om mycket och begriper i stort sett ingenting. Jag har läst igenom socionomutbildningens studiematerial och tror, helt ärligt, att jag kan klara examen på ett år. Så svag är kursen.
 
Läser till socialsekreterare gör man bara om man inte har betyg för det man ville bli.
Håller med men jag har faktiskt stött på några enstaka som faktiskt har bidragit med något vettigt när min äldsta var på väg rejält utför med droger och kriminalitet. Det hade dock aldrig kommit dit om inte de innan hade varit så inkompetenta.
 
Min pojk e 8. Har bearbetat honom o varit snällaste coolaste och roligaste pappan. Ja har träffat styvfadern o han har inte en chans mot mig. :cool:

Planen e att sonen skall vilja flytta till mig när han fyllt 12. Modern hans vill ju bara bli rik och allt annat är inte viktigt
Det är lockande att vara den snälla parten, och det kanske är den vinnande taktiken, men jag tror att barn behöver någon som sätter gränser och det kanske inte alltid är vad de i stunden betraktar som "snällt" men de kommer nog uppskatta det senare i livet eftersom de förmodligen kommer att fungera bättre socialt. Många ungar blir ju så curlade så att de tror att resten av världen ska passa upp på dem och att de inte behöver anpassa sig. Det blir lite krock då om de ska fungera på ett jobb eller i ett kärleksförhållande.
Min åsikt är att ungar, särskilt, söner behöver en pappa, inte en till kompis. Annars kommer vi få en generation könslösa egoister. Jag tror att Alexander Bard har en hel del rätt i sina åsikter om det.
 
Jag har ju träffat dig och båda dina barn och tycker det är helt förfärligt att läsa vad du går igenom och anser att du är en bra pappa och det här är helt förjävligt.
Hoppas det ordnar sig för dig.
Hade en barndomskompis som går igenom exakt samma som dig.
Han var här nere med sina barn i sommras direkt han sa till dom att sköta sig när dom var här sprang dom och ringde mamma som hotade med att hon skulle ta vårdnaden ifrån han etc.
Minsta lilla sak om bröderna bråka och han sa till sprang dom och ringde mamma.
Jag vet att du är en bra kille.
Just därför förbjöd jag dem att ta med några mobiler till Thailand i somras, de fick ligga kvar på köksbordet i Sverige. Jag ville spendera tid med dem utan kontinuerliga rapporter hem till mamma med efterföljande förmaningar och nedlåtande kommentarer om vad vi gjorde. Det gjorde jag både för deras skull och min skull.
 
Min pojk e 8. Har bearbetat honom o varit snällaste coolaste och roligaste pappan. Ja har träffat styvfadern o han har inte en chans mot mig. :cool:

Planen e att sonen skall vilja flytta till mig när han fyllt 12. Modern hans vill ju bara bli rik och allt annat är inte viktigt
Jag skilde mig när min son var 13 o han ville bo med mig efter bara 5 månader när hans mor hade träffat nån. Det var lite jobbigt i början med matlagning eftersom han spelade hockey o måste äta 4 måltider om dagen. Jag hade mycket på jobbet också men det gick bra ändå. Idag är han 22 och har examen och jobb och egen boende. Jag är mycket glad att ställde upp som en riktig far och har honom som min bästa vän. Lycka till
 
Jag skilde mig när min son var 13 o han ville bo med mig efter bara 5 månader när hans mor hade träffat nån. Det var lite jobbigt i början med matlagning eftersom han spelade hockey o måste äta 4 måltider om dagen. Jag hade mycket på jobbet också men det gick bra ändå. Idag är han 22 och har examen och jobb och egen boende. Jag är mycket glad att ställde upp som en riktig far och har honom som min bästa vän. Lycka till
Bra jobbat
 
Jag skilde mig när min son var 13 o han ville bo med mig efter bara 5 månader när hans mor hade träffat nån. Det var lite jobbigt i början med matlagning eftersom han spelade hockey o måste äta 4 måltider om dagen. Jag hade mycket på jobbet också men det gick bra ändå. Idag är han 22 och har examen och jobb och egen boende. Jag är mycket glad att ställde upp som en riktig far och har honom som min bästa vän. Lycka till

Dottern och hennes "nya mamma" har inga problem. Dottern ger väl mer fan i mig och umgås mer med damen min.
 
Jag skilde mig när min son var 13 o han ville bo med mig efter bara 5 månader när hans mor hade träffat nån. Det var lite jobbigt i början med matlagning eftersom han spelade hockey o måste äta 4 måltider om dagen. Jag hade mycket på jobbet också men det gick bra ändå. Idag är han 22 och har examen och jobb och egen boende. Jag är mycket glad att ställde upp som en riktig far och har honom som min bästa vän. Lycka till
Jag skiljde mig när dottern var 12 och hon vill bara bo med mig. Jag köpte loss lägenheten från mitt ex så jag och dotter bor kvar.
Går helt utmärkt.
 
 
 
Tillbaka
Topp