En artikel om förhållanden mellan falang och Thai (Isaan).

[Atom]

Okay. Du gav en liten förklaring som gjorde det lättare att förstå dina steg. Du har överklass som det högsta där dessa 0,5% ingår.

Då förstår jag dina nivåer bättre. Hade kanske inte namngett dem så. Men resultatet blir ju detsamma.

När man kommer allra högst upp i en riktigt spetsig pyramid så blir det ordentliga skillnader inom samma grupp om man inte ska använda en osthyvel. Jag sätter min gräns för överklass vid en förmögenhet på 500 miljoner Baht men Thailands rikaste (Dhanin, CP) uppskattas ha 30 miljarder, i USD, så givetvis anser han att någon stackare som skramlat ihop 0.5 miljarder Baht på sin höjd är medelklass. Jag har för mig att det var drygt 30 thailändare på Forbes senaste lista som hade över 1 miljard USD.

Rikedom är en stor och viktig sak i Thailand. Vi hade en uppmärksammad catfight vid upphämtningstid vid dotterns skola för 2 år sedan. Det var representanter för Changs och Singhas ägarfamiljer som hamnade i slagsmål över vem som var rikast, gjorde bäst öl och var allmänt mer högtstående. Det var dock inga arvingar till imperierna som hamnade i slagsmål utan två damer i övre medelåldern; en från Laos och en från Nakhon Phanom och deras position inom imperierna var som nannys för respektive barnbarn. Jävla ingen lek att bli anklagad att vara nanny i en familj som gör "billigt öl för arbetarklassen" när man själv tjänar 9,000 Baht i månaden

 

[Atom]

Ja hur de är med olika samhällsklasser har ja ingen större vetskap om men, som ja salt förut brukar ja inte prata pengar. Men en av mina bekanta har ett par PT stationer i thai och några i Laos, tror nog han har de ganska bra. En annan hon har ett par ganska stora motorcykel affärer bor i en villa som ja gissar kostar runt 50 mille. Viken klass dom tillhör gissar ja bara, men tror nog du har helt rätt i att dom rika bor nog mest runt BK

Äger man en PTT station runt Bangkok eller vid någon av de mer trafikerade motorvägarna, eller fler än tre någon annanstans, så håller jag med om att man är övre medelklass.

Att äga ett par motorcykelaffärer klassar jag som medelklass. Ett hus för 50 miljoner? I Bangkok är 50 miljoner för ett hus inget speciellt men då är marken värd 40-45 miljoner. Att komma upp i 50 miljoner för ett hus utanför Bangkok och de största turistorterna torde vara närmast omöjligt; ett par tusen kvadrat i importerad marmor är nog ett krav.

 

[tongmat]

Äger man en PTT station runt Bangkok eller vid någon av de mer trafikerade motorvägarna, eller fler än tre någon annanstans, så håller jag med om att man är övre medelklass.

Att äga ett par motorcykelaffärer klassar jag som medelklass. Ett hus för 50 miljoner? I Bangkok är 50 miljoner för ett hus inget speciellt men då är marken värd 40-45 miljoner. Att komma upp i 50 miljoner för ett hus utanför Bangkok och de största turistorterna torde vara närmast omöjligt; ett par tusen kvadrat i importerad marmor är nog ett krav.

Tur man inte vet allt, är nöjd med livet och mitt umgänge. De är de som är viktigt för mej, var dom klassar mej är för mej o vesäntligt ja trivs och har de bra de är och förblir mitt mål

 

[Atom]

Tur man inte vet allt, är nöjd med livet och mitt umgänge. De är de som är viktigt för mej, var dom klassar mej är för mej o vesäntligt ja trivs och har de bra de är och förblir mitt mål

Det är lugnt, ingen som sagt något annat. Det var du som tog upp klassfrågan och jag ville bara korrigera det jag ansåg var fel.

Personligen tycker jag det är trevligare, och inte minst mer okomplicerat, att umgås med arbetarklass än överklass. Dock har jag kanske mer gemensamt med medelklassen och övre medelklassen. Det är en ynnest att kunna röra sig mellan klasserna, för de allra flesta thailändare är det en absolut omöjlighet.

 

[Atom]

Vill passa på att be om ursäkt om jag framstår som arrogant.

Ni som tycker att jag är arrogant har förmodligen helt rätt men har jag varit arrogant mot er så finns där förmodligen i alla fall någon liten poäng. Ser ni inte den poängen så var jag inte arrogant utan bara ärlig

 

[tongmat]

Det är lugnt, ingen som sagt något annat. Det var du som tog upp klassfrågan och jag ville bara korrigera det jag ansåg var fel.

Personligen tycker jag det är trevligare, och inte minst mer okomplicerat, att umgås med arbetarklass än överklass. Dock har jag kanske mer gemensamt med medelklassen och övre medelklassen. Det är en ynnest att kunna röra sig mellan klasserna, för de allra flesta thailändare är det en absolut omöjlighet.

Ja de är något ja också märkt, dom som inte har så mycket vill inte umgås me dom som har lite. Vi har en kompis som är född och uppväxt här i Loei men om vi ska träffas vill hon vi ska träffas i Udon. Hon seger att hennes släkt här vill bara ha hjälp så fort hon kommer hit

 

[Atom]

Ja de är något ja också märkt, dom som inte har så mycket vill inte umgås me dom som har lite. Vi har en kompis som är född och uppväxt här i Loei men om vi ska träffas vill hon vi ska träffas i Udon. Hon seger att hennes släkt här vill bara ha hjälp så fort hon kommer hit

Rikedom, eller upplevd relativ rikedom, är ett monster i det thailändska samhället. Frugan och hennes kompisar från M3 (årskurs 9) har en Line-grupp med mycket aktivitet. Så fort det drar ihop sig till en träff, normalt sett Nyår och Songkran, så är det alltid ett par tjejer, aldrig killar, som inte dyker upp. Vår by är bara 1.5 timme från Bangkok och många har idag ett ganska bra liv men de tjejer som fortfarande står på en fabrik dyker aldrig upp för att de skäms och känner att de inte platsar bland de tjejer som nu ingår i någon av medelklassens subgrupper. En av de tjejerna som aldrig dyker upp kontaktade min fru för att låna en Louis Vuitton-väska inför senaste mötet. Fick hon bara låna väskan så kunde hon tänka sig att dyka upp.....

 

[tongmat]

Mycket sant men ja tycker de är lite tråkigt de där. Om man kommer me har man ju möjlig het att bli me och accepterad, i vårat party häng försöker vi alltid att alla ska va me. Men de är nog som du skriver rötterna sitter hårt

 

[andrejsdenruskige]

Rikedom, eller upplevd relativ rikedom, är ett monster i det thailändska samhället. Frugan och hennes kompisar från M3 (årskurs 9) har en Line-grupp med mycket aktivitet. Så fort det drar ihop sig till en träff, normalt sett Nyår och Songkran, så är det alltid ett par tjejer, aldrig killar, som inte dyker upp. Vår by är bara 1.5 timme från Bangkok och många har idag ett ganska bra liv men de tjejer som fortfarande står på en fabrik dyker aldrig upp för att de skäms och känner att de inte platsar bland de tjejer som nu ingår i någon av medelklassens subgrupper. En av de tjejerna som aldrig dyker upp kontaktade min fru för att låna en Louis Vuitton-väska inför senaste mötet. Fick hon bara låna väskan så kunde hon tänka sig att dyka upp.....

Det verkar som att rätt många har vattentäta skott när det gäller att umgås mellan samhällsklasserna.
Själv tycker jag att det är givande med att umgås mellan de olika klasserna då man får en hel del olik input beroende på vem man pratar med.
Det samma gäller ungdomar och äldre. Alltid lika lärorikt att prata med dessa, då dom har en syn på saker och ting som är ganska så olik min egen syn.

 

[Atom]

Det verkar som att rätt många har vattentäta skott när det gäller att umgås mellan samhällsklasserna.
Själv tycker jag att det är givande med att umgås mellan de olika klasserna då man får en hel del olik input beroende på vem man pratar med.
Det samma gäller ungdomar och äldre. Alltid lika lärorikt att prata med dessa, då dom har en syn på saker och ting som är ganska så olik min egen syn.

Absolut, precis så är det. Jag älskar att åka hem till byn och dricka Thaiwhiskey med de gamla gubbarna och gummorna som var där och startade tvätterier mm när byn översköljdes av jänkare när de byggde sig engineeeringbas för Vietnamkriget på tidigt 70-tal. Ska man pinpointa Thailands största problem så är det inte korruption eller klasskillnader utan Kwampenthai och patroniseringssystemet; korruptionen och klasskillnaderna är ett resultat av att folk accepterar dessa företeelser.

I dagens samhälle är det dock inte några vattentäta skott längre; skotten existerar mest i folks undermedvetna. Frugan, som ändå är undre medelklass och som säkert kvalificerades som "hi-so" hemma i byn, var verkligen helt livrädd när dottern skulle börja dagis här i Bkk och vi valt den allra finaste skolan i Thailand. Vår gamle MPR-vän, Wille, var hemma och hälsade på med sin fru någon vecka innan och det fick henne att lugna ned sig lite. Willes fru var/är ändå en del av den lilla (0.5%) överklassen, och dessutom i en väldigt känd familj, så det gjorde henne lite lugnare.

Den första vi stötte på vid dotterns första skoldag var Thailands största TV-personlighet på den tiden och den andra var dottern till Thailands störste businessmogul. Numera är de dock vänninor och fler av dem har besökt vårt hus hemma i byn, till grannarnas enorma förtjusning, men inte alla Farangfruar har haft det lika enkelt. För de allra flesta är det ett steg de inte ens försöker ta och de är mer bekväma med de rika familjernas nannys och maides. Inget fel i det givetvis men det bevisar hur svårt det är att bryta sig ur från den klass man är född i.

 

[Isan Lover]

Jag antar att du menar att jag satt nivåerna för högt? Jag läste den här tråden i morse och satte då något lägre nivåer. När jag frågade min allvetande fru så tyckte hon jag satt gränserna alldeles för lågt. Vi hade lunch på Mega Bangna idag med en av frugans kusiner, och hans fru, från byn; de är undre medelklass som "tack vare" att de inte har barn kanske kan nå medelklass en dag, och när jag frågade dem tyckte de också jag satt gränserna för lågt. Det är givetvis ganska långt ifrån någon statistiskt säkerställd undersökning men jag tror verkligen att många utlänningar underskattar hur oerhört mycket pengar tämligen många thailändare har. Även ute på landet finns det en massa mångmiljonärer; oftast pga markförsäljning och ett ytterst modesta leverne.

Att många av Thaiföräldrarna på dotterns skola tillhör de 0.5% som jag definierar som överklass, och mestadels i framkant av den klassen, spelar säkert in i min bedömning men frugan är från undre medelklass, landsbygdsmedelklass kanske, och många i byn är både arbetarklass och underklass så jag tror inte jag är helt färgad av mina Bangkokkontakter.

Håller helt med om att en Thaitjej inte automatiskt gör en klassresa bara för att hon gifter sig med en Farang; hanterar hon inte sin nyfunna "rikedom" på rätt sätt är det som du säger istället lätt att hon kickas ned ett steg.

Hej

Det kan ju vara så enkelt att det skiljer en hel del på vad som är medelklass och överklass ute i byarna bland spenaten och i Bangkok, i en by där folk är relativt fattiga behövs det ju inte så väldigt mycket för att en annan familj ska hamna på en helt annan nivå men då i by perspektiv.

Mvh isan lover

 

[Isan Lover]

Det är lugnt, ingen som sagt något annat. Det var du som tog upp klassfrågan och jag ville bara korrigera det jag ansåg var fel.

Personligen tycker jag det är trevligare, och inte minst mer okomplicerat, att umgås med arbetarklass än överklass. Dock har jag kanske mer gemensamt med medelklassen och övre medelklassen. Det är en ynnest att kunna röra sig mellan klasserna, för de allra flesta thailändare är det en absolut omöjlighet.

Hej

Roligt att höra att du ”numera” tycker att det är trevligare att umgås med arbetarklass än överklass, det är ju något som jag har framhärdat i våra diskussioner i över 10 år, själv attraheras jag av det i mina ögon okomplicerade och enkla liv ”vanligt” folk lever i både Thailand och Sverige, men jag håller med om stt det är en förmån att som falang kunna röra sig fritt emellan klasserna, men det räcker med några timmar i dom övre klasserna för att längta tillbaka till arbetstklsssen.

Mvh isan lover

 

[andrejsdenruskige]

Hej

Roligt att höra att du ”numera” tycker att det är trevligare att umgås med arbetarklass än överklass, det är ju något som jag har framhärdat i våra diskussioner i över 10 år, själv attraheras jag av det i mina ögon okomplicerade och enkla liv ”vanligt” folk lever i både Thailand och Sverige, men jag håller med om stt det är en förmån att som falang kunna röra sig fritt emellan klasserna, men det räcker med några timmar i dom övre klasserna för att längta tillbaka till arbetstklsssen.

Mvh isan lover

Nu var ju definitionen av överklassen på en plats där få människor ens kommer i närheten av att träffa dessa människor.
Men ja, det är nog lättare att umgås med arbetarklass den överklassen. Det är nog till och med enklare att umgås med kungliga familjen i Sverige.

 

[Micke.T]

Hej

Roligt att höra att du ”numera” tycker att det är trevligare att umgås med arbetarklass än överklass, det är ju något som jag har framhärdat i våra diskussioner i över 10 år, själv attraheras jag av det i mina ögon okomplicerade och enkla liv ”vanligt” folk lever i både Thailand och Sverige, men jag håller med om stt det är en förmån att som falang kunna röra sig fritt emellan klasserna, men det räcker med några timmar i dom övre klasserna för att längta tillbaka till arbetstklsssen.

Mvh isan lover

Åker apklass, umgås i den samma klass i byn, har tillräckligt med översittare och överklass runt mig i Sverige gillar inte klassuppdelning.

 

[Atom]

Hej

Roligt att höra att du ”numera” tycker att det är trevligare att umgås med arbetarklass än överklass, det är ju något som jag har framhärdat i våra diskussioner i över 10 år, själv attraheras jag av det i mina ögon okomplicerade och enkla liv ”vanligt” folk lever i både Thailand och Sverige, men jag håller med om stt det är en förmån att som falang kunna röra sig fritt emellan klasserna, men det räcker med några timmar i dom övre klasserna för att längta tillbaka till arbetstklsssen.

Mvh isan lover

Varför skriver du "numera"? Det är ju helt självklart att det är enklare att umgås med arbetarklassen; påstår du att jag någonsin skrivit något annat?

Kan dock inte förstå att du "längtar tillbaka till arbetarklassen" efter några timmar med medel- och överklassen. Jag tycker det är minst lika trevligt med dessa människor men tveklöst är det mer komplicerat med överklassen; pga jobb, möten etc, vilket gör träffar med folk i arbetarklassen enklare då de jobbar 8-5. Varför skulle folk i medel- och överklass vara mindre trevliga än arbetarklassen? Har aldrig någonsin förstått hur dåligt självförtroende kan yttra sig på det sättet.

 

[Kycklingen]

Om folk i medel/överklass är mindre trevliga så beror det säkert på deras uppfostran.
Är dom sen nyrika och ser ner på arbetarklassen där dom själva kommer ifrån är det skandal, men fortfarande uppfostran.


När jag började resa till Thailand -92, så trodde jag att det var ett U-land, pga vad folk sa här i Sverige, på den tiden var det mest män som åkte, och det var dom som pratade även om män i dag skyller allt på svenska kvinnor.
Men jag upptäckte ganska snabbt att det finns fattiga, medel och rika mäniskor i Thailand precis som det finns i Sverige. Däremot är % annorlunda fördelat i Thailand mot Sverige.
I början på 2000 talet hade bägge mina bröder flyttat till Bangkok och jobbade bla som engelsklärare i ca 10 år var. Då upptäckte jag att det verkligen finns stenrika thailändare, många svenskar har inte en chans att ens komma i närheten av deras inkomst.

 

[Micke.T]

Jag är uppvuxen i Askim/Hovås, va ett hel.vete, man va en jä.la överklassunge enligt dom som inte bodde där. Och inte av tillräckligt fin härkomst bland direktörer å miljardärerna vars barn man gick i skolan med

Har sett och hört saker, barn inte skall behöva uppleva från dessa så kallade fina familjer.

Tyvärr gick det inte så bra för några av dessa så kallade överklassbarn, pressen från föräldrarna att dom skulle bli nått fick motsatt effekt.
Visst fn drog jag nytta av dessa så kallade barndomsvänner, fanns ju alltid schyssta båtar å bilar att tillgå, men insåg snabbt att dessa försökte köpa sin vänskap.

Vill påstå att detta med överklass tyvärr är en skruvad och sjuk värld man lever i många ggr.

Förtydligande så gottstältarna inte går i spinn jag är medveten att det finns massor av motsatser, men detta är min upplevelse, och den är djupt rotad.

 

[andrejsdenruskige]

Jag är uppvuxen i Askim/Hovås, va ett hel.vete, man va en jä.la överklassunge enligt dom som inte bodde där. Och inte av tillräckligt fin härkomst bland direktörer å miljardärerna vars barn man gick i skolan med

Har sett och hört saker, barn inte skall behöva uppleva från dessa så kallade fina familjer.

Tyvärr gick det inte så bra för några av dessa så kallade överklassbarn, pressen från föräldrarna att dom skulle bli nått fick motsatt effekt.
Visst fn drog jag nytta av dessa så kallade barndomsvänner, fanns ju alltid schyssta båtar å bilar att tillgå, men insåg snabbt att dessa försökte köpa sin vänskap.

Vill påstå att detta med överklass tyvärr är en skruvad och sjuk värld man lever i många ggr.

Förtydligande så gottstältarna inte går i spinn jag är medveten att det finns massor av motsatser, men detta är min upplevelse, och den är djupt rotad.

Själv är jag uppvuxen i Haparanda. Överklassen där var....obefintlig. Någon Icahandlare, en läkare som dessutom ägde en grill och en luring som sålde HTH-kök var väl de som stack ut.

 

[Isan Lover]

Varför skriver du "numera"? Det är ju helt självklart att det är enklare att umgås med arbetarklassen; påstår du att jag någonsin skrivit något annat?

Kan dock inte förstå att du "längtar tillbaka till arbetarklassen" efter några timmar med medel- och överklassen. Jag tycker det är minst lika trevligt med dessa människor men tveklöst är det mer komplicerat med överklassen; pga jobb, möten etc, vilket gör träffar med folk i arbetarklassen enklare då de jobbar 8-5. Varför skulle folk i medel- och överklass vara mindre trevliga än arbetarklassen? Har aldrig någonsin förstått hur dåligt självförtroende kan yttra sig på det sättet.

Hej

Jag har för mig att du tyckte att mitt uttalande att jag föredrog att vistas tillsammans med fattiga människor på landet framför rika en gång var konstigt men det var många år sedan, så strunt i det nu.

Enligt mig är övre medelklass och överklass fast i ekorrhjulet och har väldigt inrutade liv, mängder av måsten som skapar en stress, mindre utrymme för spontanitet, social samvaro och många har inte ens tid för sina barn, visst kan dom klämma in en runda på golfbanan i sitt späckade program, ordna en större fest där dom kan visa upp sig i all sin glans, men deras tillställningar är i mina ögon oftast stela, men jag ska erkänna att det naturligtvis finns undantag och jag har också stött på några såna genom åren.

Vanliga enkla människor på landet har ingen agenda, dom vaknar och gör spontant det dom har lust med, fiska, jaga, plantera träd eller ris, gå på en fest eller ligga kvar i hängmattan, dom har nära kontakt med släkt och grannar, folk kommer och går hos varandra hur som helst, äter ofta tillsammans 10-15 personer dagligen, har tid för barnen och sina äldre, dom äger mindre, tjänar mindre men har mer fritid och styr själva mer över sina liv, allt detta i en positiv anda och med livsglädje.

För min del så tränar jag hellre byskolans fotbollslag, fiskar, jagar eller jobbar på farmen än spelar golf eller tennis, jag äter hellre middag ute i skogen tillsammans med vänner, där vi grillar egenfångad fisk eller något djur som har skjutits över elden än på en lyxrestaurang, att kroppsarbeta, bada i floden och sova middag under ett träd känns naturligt och rogivande, tycker att naturen är mer intressant och givande än städerna med sina varuhus, restauranger o.s.v.

Men nu kom jag på att det jag kanske lite felaktigt kallade arbetarklass egentligen mer avsåg bönder på landet i Isaan, dom fastanställda arbetare som bor i baracker och jobbar åt något företag är absolut inte fria, deras livskvalitet är kraftigt beskuren och det finns nästan inget utrymme alls för spontanitet, här är familjerna dessutom ofta splittrade och man bor kanske långt ifrån släkten.

Mvh isan lover

 

[Atom]

Hej

Jag har för mig att du tyckte att mitt uttalande att jag föredrog att vistas tillsammans med fattiga människor på landet framför rika en gång var konstigt men det var många år sedan, så strunt i det nu.

Jag tycker fortfarande ditt påstående är lika konstigt som jag tyckte förr. Jag tycker att det är enklare, och ofta trevligare, att umgås med enkelt folk på landet men jag tycker det är intressantare att umgås med folk i överklassen och övre medelklassen i Bangkok. Det allra bästa är tveklöst att göra både och då det ger en förståelse man annars helt missar.

Jag har ett tämligen stressigt och hektiskt jobb, så jag tycker det är ruggigt skönt med en helg i byn då och då. Man traskar över till någon släkting eller granne och tar en öl och käkar något från marknaden; det är enkelt, avspänt och trevligt. Samtidigt finns det ganska många i byn, dessvärre framförallt i den yngre generationen, som jag har väldigt lite att prata om med. De har en oerhört dålig allmänbildning och obefintligt intresse för omvärlden och det är väl egentligen bara fotboll vi kan diskutera, och det blir ju lite tradigt efter ett tag. Det finns även de i min ålder och äldre som saknar allmänbildning men då kan man i alla fall prata om hur det var förr och jämföra med Sverige och det är alltid intressant. Många outbildade på landet, som min svärmor, är också förvånansvärt allmänbildade och har koll på vad som händer både i Thailand och resten av världen. Svärfar däremot intresserar sig för väldigt få saker utanför byn. Jag trivs i byn och med byborna men jag skulle absolut inte vilja bo där 365 dagar om året.

Alla vi umgås med ur överklassen och övre medelklassen i Bangkok har sina ungar på samma skola som dottern så redan där har man ett givet samtalsämne. 95% av dem har pluggat i US eller UK och reser runt i världen, håller på med någon business och är både bildade och allmänbildade. Tveklöst har jag mycket mer att prata om med dem och dessutom kan vi diskutera på engelska vilket är en fördel. Nackdelen är att det alltid krävs en massa planerande och att det oftast innebär 1 timme i bilkö; alltså inte lika enkelt och spontant. Ganska ofta känns det inte heller lika avspänt; jag känner ofta att de analyserar och utvärderar mig, men det kanske bara är vad jag upplever.

Summa summarum: precis som man kan trivas i både Thailand och Sverige, trots att de i nästan allt är varandras motpoler, så kan man trivas både bland bönder och herrskap. Man ska nog försöka undvika att låsa sig i en massa stereotyper utan istället se det som en möjlighet att vidga sina vyer.