En sak som jag har sett ofta är när det går snett är att någon gör ett antagande om någon och samtidigt gör detta till en sanning som sedan används som grund till att göra ett motangrepp. Det är naturligtvis helt ok att göra antagandet, men då tycker jag man kan fråga om antagandet är riktigt först så att den som har skrivit får chansen att förtydliga först istället för att direkt bli angripen.
En annan sak att tänka på tycker jag är att vi skriver och läser ju här för nöjes skull i första hand, så vi kan väl försöka utgå ifrån det när vi svarar varandra?
Ja det är en riktig analys, tycker jag kanske jag skall tillägga så blir det bara min sanning
, det saknas väldigt många gånger detta med att fråga "vad menar du/avser du?", så att man får en sann och så riktig bild av vad någon menar/avser och inte bara anta eller tro, det skulle undanröja en hel del missförstånd och ge den andre en chans som du säger.
Något som också är väldigt vanligt är att ifrågasätta någons intelligens genom olika insinuanta ordval, ger ju inte några förutsättningar för att det skall bli en bra konversation precis.
Sen måste man ju också få vara lite ironisk och ge lite gliringar men de allra flest vet nog var gränsen går och man är också väl medveten om när man går över gränsen.
Ett forum skulle ju bli väldigt grått om allt som skrevs bara var akademiska, analyserande och kalkylerande inlägg med tråkig fakta, utan romantik, levnadsglädje och alla medlemmars egenskaper, det skulle nog bli ett väldigt dött och grått forum.
Sen finns en annan problematik som kanske vissa tycker är långsökt men som jag ser som en bidragande orsak till mycket i samhället inte bara i ett forum. Har ju tidigare talat om det individualistiska samhället som växt fram de senaste kanske 20-30 åren där fokus har alltmer riktats till den egna individen, vi matas dagligen med budskap om den egna individen i centrum som hela tiden är i fokus, allt för till är till för den egna individen inte som förr kollektivet.
Förr var det mer kollektivet som tog gemensamt ansvar och man fann en större trygghet i kollektivet, familjen och samhället, idag är det individens ansvar, mycket har lagts på individens skuldror som i mångt och mycket avskurits från samhället och det kollektiva och detta gör människan osäker och sårbar för du har bara dig själv, den egna individen, ansvaret ligger på dig själv, det är bara du själv som kan skydda dig.
Idag är det ju väldigt vanligt att ta till rasiststämpel, många är kränkta, många skall ha
sin rätt, mycket av budskap går idag ut på att just
Du befinner dig i universums mitt och glänser över alla världar.
Det avspeglar sig här också, det behövs inte mycket för att någon skall gå i taket just för att individen är så sårbar, attack på individen, lite grand som Thais ego, attack på egot, förr var det mer attack på kollektivet och det var inte så farligt för man fann tryggheten i kollektivet, precis som lejonen finner trygghet i flocken, det är borta idag.
Nu vet jag ju att en del kommer säkert tycka att det är trams och en del håller säkert med och en del står någon stans mitt emellan och så skall det ju vara.
