Cervenka ser inte positivt på försöken att "rädda" ekonomin. Lägger hela texten här då inte alla har tillgång till DI.
--------------------------------------------------------
Ska våra barnbarn betala för corona-krisen?
Vad räcker oändligt mycket pengar till nuförtiden? Inte jättemycket, att döma av den gångna veckan. Den gigantiska notan för corona-krisen innebär att världens skuldberg måste bantas. Annars skapas en orimlig börda för framtida generationer.
KOMMENTAR ANDREAS CERVENKA Publicerad: 20 mars 2020, 22:29
Femhundra miljarder hit, några tusen miljarder dit. Den som upplever att hjärnan blivit utsatt för en överbelastningsattack den senaste veckan är ursäktad. Det är verkligen inte lätt att hänga med. Som tur är finns det myndigheter som tar sig tid att förklara.
Efter att Riksbanken meddelade att 500 miljarder ska lånas ut till svenska banker publicerade banken frågor och svar på sin hemsida. En fråga löd: ”Var kommer de 500 miljarderna kronorna ifrån? Är de skapade ur tomma intet?”.
På detta gavs svaret: ”Riksbanken är statens bank och har möjlighet att öka mängden kronor i ekonomin genom att utöka sin balansräkning.”
Vilket översatt till vanlig svenska betyder:” ja.”
Att världens centralbanker kan trolla fram nya pengar är varken nytt eller någon hemlighet, men ändå något som teknokraterna gärna talar tyst om. Det låter ju faktiskt lite knäppt när man säger det.
I Sverige sköts själva produktionen av pengar vid en terminal i Riksbankens handlarrum. Genom några knapptryckningar förs nya miljarder över till bankernas konton. Motsvarande process finns på andra centralbanker. Och de senaste veckorna har det knattrat rejält på tangentborden.
Federal Reserve har lovat över 50.000 miljarder kronor i korta lån och sjösatt stödköp för ytterligare 7.000 miljarder kronor.
ECB ska handla för över 8.000 miljarder kronor, Bank of England för nästan 2.500 miljarder kronor. Bank of Japan ska köpa aktier för 1.000 miljarder kronor per år och köper dessutom statspapper och företagsobligationer.
Centralbankerna har också varit tydliga med att de kan göra mer, mycket mer. Rent teoretiskt kan de nämligen skapa
oändligt mycket nya pengar. Och det är ju rätt mycket. Finansmarknadens reaktion på detta alla stimulansfyrverkeriers moder? Gäsp.
De historiskt stora räddningspaketen förhindrade inte nya börsras i veckan, och ännu viktigare, inte heller att räntorna på statspapper och andra obligationer steg.
Först när Federal Reserve och ECB direkt börjat intervenera på marknaden för statspapper pressades räntorna tillbaka. Dessutom har centralbankerna börjat köpa företagsobligationer vilket i praktiken är en bail-out av näringslivets storbolag. Fed har också lånat ut dollar över hela världen.
Att börserna steg något på fredagen ska ställas i relation till att centralbankerna på en enda vecka avfyrat hela sin arsenal. Vilket är ganska skrämmande. Vad händer om det blir mycket värre?
För de tiotusentals miljarderna har inte hejdat den pågående kollapsen i den verkliga ekonomin med varsel, stoppad produktion och hotande konkurser.
Hoppet sätts nu till världens regeringar hantera. De agerar just nu också som om de förfogar över obegränsade resurser.
Under veckan singlade räddningspengarna som konfetti över världsekonomin : 10.000 miljarder kronor i USA, 4.000 miljarder i Storbritannien, Tyskland sätter upp en nödfond på motsvarande 5.500 miljarder kronor och på fredagen pytsade svenska regeringen in ytterligare 125 miljarder utöver redan lovade 300 miljarder. Och så vidare.
Detta har inte ifrågasatts eftersom det framstår som det enda sättet att hindra en depression.
Men redan börjar en del att undra: vem betalar?
Det enkla svaret är: du. Ytterst kommer alla insatser att finansieras genom att stater ökar sin upplåning. Skuldsättningen kommer att galoppera, både i absoluta tal men också i förhållande till BNP eftersom ekonomin kan falla med både 5, 10 och 20 procent.
Ett problem är att utgångsläget är så dåligt. Den genomsnittliga statsskulden i EU är 86 procent av BNP, i USA är den 107 procent och i världen 88 procent. Det finns ekonomer som tror att de samlade skulderna kan öka med 30 procent av världens BNP eller mer.
Om räntorna samtidigt börjar stiga blir situationen snabbt ohållbar.
Mest oroande är utvecklingen för vad som hittills betraktats som de säkraste av alla säkra tillgångar: tyska och amerikanska statspapper. Där klättrade räntan i början av veckan, trots åtgärderna från ECB och Federal Reserve. Det indikerar att alla inte är övertygade om den långsiktiga kreditvärdigheten för dessa länder.
På kort sikt är staternas lånebehov inget problem. Centralbankerna kommer helt enkelt att, om det behövs, köpa alla skuldsedlar som ges ut.
Det är ett spel som inte kan pågå i alla evighet.
Förr eller senare måste skuldproblemet hanteras, till exempel med någon form av nedskrivningar. Redan före corona-krisen sitter många centralbanker på stora innehav av obligationer. Vissa har föreslagit att dessa skulder helt enkelt kan strykas. Det vore dock ett experiment som riskerar förtroendet för hela det monetära systemet. Att tro att det går att smita från historiens största skuldnota helt utan konsekvenser är att vara väl naiv. Någon gång, någonstans måste förlusterna tas.
Om inget görs kommer bördan på barn och barnbarn bli omoraliskt stor. Med astronomiska statsskulder riskerar välfärden att strypas i land efter land och ekonomin att tyngas ned i årtionden. En hel generation tvingas radera sina framtidsdrömmar.
Och att 40-50 och 60-talister lämnar efter sig en osäkrad handgranat som enda arvegods vore inte särskilt snyggt.
Särskilt med tanke på anledningen till att världens skuldsättning var så hög långt innan corona-viruset slog till: att dagens generation under lång tid levt över sina tillgångar.