Måste ju vara premunant för att få läsa.
Miss av mig. Här är texten:
Vi kommer alla få ärr av coronapandemin. Det säger Harvardprofessorn Carmen Reinhart som är pessimist och liknar utvecklingen vid depressionen på 30-talet.
Therese Larsson Hultin
Uppdaterad 08:01
Publicerad 06:45
Följ skribent Följer skribent
Stäng
Dela artikeln:
Krisexpert: Dolda skulder till Kina kommer avgöra
Stäng
Carmen Reinhart är inte direkt glad över att ha fått rätt.
– Om jag var orolig tidigare, så kan du ju föreställa dig hur jag känner nu. Det här drabbar oss alla och vi kommer alla att få ärr av coronapandemin på ett eller annat sätt, säger Carmen Reinhart på videolänk från hemmet i Boston.
Harvardprofessorn har de senaste åren åkt jorden runt och varnat för att världen inte stod rustad för ännu en ekonomisk kris. Nu är hon djupt oroad av vad hon ser och inte minst vad som ska hända med världens fattiga länder när coronapandemin väl slår till med full kraft. En fråga som det märks att hon brinner för och som vi strax ska återvända till.
För Carmen Reinhart vet vad hon talar om. När det gäller kriser är det få som slår Reinhart på fingrarna. Den officiella titeln lyder ”professor i det internationella finanssystemet” på Harvard Kennedy School och hon har tillsammans med kollegan
Kenneth Rogoff skrivit den bok som närmast ses som en bibel på ekonomiska kriser.
”This time is different” kom 2009 – mitt under finanskrisen – och har översatts till ett 20-tal språk. Men den här gången är krisen ”ännu mer annorlunda” enligt Carmen Reinhart.
Carmen Reinhart har utsetts av IMF att hjälpa till med att hitta sätt för att kunna hjälpa fattiga, krisande länder. Foto: Ariana Cubillos/AP
– Skillnaden är att coronaviruset slår mot både fattiga och rika länder. Finanskrisen drabbade främst elva rika länder i Europa och USA och var bara global under en väldigt kort tid. Det är därför vi måste gå tillbaka till 1930-talets depression för att hitta något liknande, säger hon och medger att hon blivit chockad av vissa saker som hänt.
Som att arbetslösheten ökat lavinartat i USA. Den 23 april rapporterade de amerikanska myndigheterna att coronaviruset lett till att 26,5 miljoner människor förlorat sitt jobb. Carmen Reinhart konstaterar att det som tog 60 månader under finanskrisen nu gått på sex veckor.
– Jag vill inte vara allt för dyster, men jämför man med 30-talet måste vi också konstatera att vi den här gången dessutom ser en krasch på varumarknaderna, en krasch i den internationella handeln, en lamslagen turism och börser som rusar upp och ner.
Men tillbaka till världens fattiga. Carmen Reinhart har precis blivit utsedd till att ingå i det
råd av externa rådgivare som Kristalina Georgieva, chefen för den internationella valutafonden IMF, tillsatt för att bemöta krisen.
Före detta ministrar, ekonomer och representanter för näringslivet ska gemensamt försöka hitta sätt att hjälpa krisande länder. Enligt organisationens egna uppgifter har redan över 100 nationer ansökt om hjälp från IMF på grund av corona. Ett sorgligt rekord.
Karantän i Caracas, Venezuela. En man sover på en bänk i en övergiven lekpark. Foto: Ariana Cubillos/AP
Kanske är det hennes bakgrund som får hjärtat att klappa lite extra för de mer utsatta länderna. Carmen Reinhart föddes i Havanna och flydde Fidel Castros Kuba som 10-åring med sina föräldrar och tre väskor. I dag är hon amerikansk medborgare.
– Problemet är att fattiga och medelinkomstländer inte har några marginaler. De sociala skyddsnäten är dåligt utbyggda och blir du av med jobbet får det omedelbara konsekvenser. Det är dessutom svårt att sitta i karantän om man bor i ett plåtskjul, inte minst om man en är en stor familj, säger Carmen Reinhart som då inte ens börjat gå in på sjukvården som lämnar mycket att önska i många länder.
Hon säger att hon är orolig för att coronakrisen ska följas av en kris i tillgång på mat, när leverantörskedjor bryter samman och arbetare insjuknar. Hon påminner om att under den arabiska våren berodde en stor del av våldet och den sociala oron just på bristande tillgång på mat.
Lösningen enligt Reinhart, åtminstone en del av den, är att låta den fattigare delen av världen göra en paus i att betala på sina statsskulder.
Men här kommer nästa problem in. Och det heter Kina.
Shoppinggata i Peking, Kina i tisdags. Foto: Mark Schiefelbein/AP
Carmen Reinhart skrev förra året en
uppmärksammad rapport om den kinesiska utlåningen till omvärlden. Tillsammans med två europeiska kollegor kunde hon visa att Kina de senaste decennierna lånat ut rekordstora belopp, inte minst till länder i Afrika och Asien.
Och det ofta utan att redovisa lånen till organisationer som IMF eller Världsbanken. Något Reinhart kallar för ”hidden debts” – eller dolda skulder.
Till saken hör att kineserna har tagit duktigt betalt för pengarna, med räntenivåer flera procentenheter över det normala, och helt utan att ge omvärlden insyn i lånevillkoren. Något som forskarna kunde visa.
– Rent tekniskt så är det den kinesiska staten som lånat ut till andra regeringar, men villkoren är som om det vore privata, kommersiella lån. Övriga G20-länder har sagt att de är beredda att trycka på paus vad gäller lånen för att hjälpa utvecklingsländer, men Kina har varit tyst, säger Carmen Reinhart och tillägger att alla nu väntar ”med spänning” på vad det kinesiska kommunistpartiet ska göra.
Hennes förhoppningar är inte så stora. Reinhart påpekar att Venezuela, även under sin allra värsta kris, tvingades betala för de kinesiska lånen – i olja.
Carmen Reinhart tror, precis som många andra ekonomer, på en minskad globalisering efter covid-19. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Det finns också en annan viktig poäng när det gäller Kina. Reinhart påpekar att efter finanskrisen kunde Kina agera lokomotiv och hjälpa omvärlden att lyfta sig ur krisen med sin tvåsiffriga tillväxt.
Den här gången är även det annorlunda. Sedan 2015 har Kina sett en i sammanhanget mer måttlig BNP-ökning med 6 procent årligen.
Landet är dessutom kraftigt skuldsatt. Enligt Reinhart är såväl de statliga, de privata som företagsskulderna så höga, att kommunistpartiet hittills varit försiktigt med att stimulera Mittens rike ur coronakrisen.
Men det kan komma att ändras. Något vi i sådana fall kan tacka det kraftiga raset i oljepriset för.
– På grund av en prischock för fläskkött som är en viktig del av det kinesiska köket, så har matpriserna dragit upp inflationen till runt 5 procent. Det har gjort att Kinas centralbank dragit sig för att sänka räntan. Oljeprisets kollaps borde ge dem utrymme för räntesänkningar, konstaterar hon.
En kinesisk räntesänkning vore alltså bra även för oss i väst, eftersom det skulle hjälpa de kinesiska hjulen att rulla snabbare, vilket i förlängningen får hjulen att rulla snabbare även här. Åtminstone så småningom.
Men då kommer vi till nästa aber. För Reinhart, precis som många andra ekonomer, tror på en minskad globalisering efter covid-19. Vi kommer att få se fler länder som vänder blicken inåt och ser om sitt eget hus först.
– Corona har gjort det uppenbart för många länder att de behöver vara mer självförsörjande, både vad gäller mat och hälsovårdsutrustning. Men produktionen kommer att flyttas hem på många områden, säger hon och tillägger att olika länder givetvis kommer att drabbas olika hårt av den minskade handel och export som blir konsekvensen.
Intervjun slutar precis där den började – med krisprofessorns oro. En suck från den här sidan Atlanten och ett lamt konstaterade om att det är tungt att höra hennes bedömning, möts av ett stillsamt nickande på videoskärmen
.
– Jag ville inte vara pessimist. Men ja, det är tungt. Det är det.
