Arbete för faranger

 
Tiden innan giftermål och gemensamma barn ger mindre utsikter till uppehållstillstånd.

Du vet vilka belopp det handlar om för att få bo i Thailand.

Även som gift med barn är de ekonomiska kraven stora för uppehållstillstånd, har aldrig hört talas om att någon får stanna av humanitära skäl i Thailand.
Hej

Själv känner jag inte till någon skötsam äkta man med gemensamma barn som har blivit utvisad, men det finns kanske exempel på det också.

Mvh isan lover
 
Har otaliga historier om motsatsen, från tiden innan isaan invaderades av faranger. När man cyklade runt fick man höra på omvägar att man va så fattig att man inte hade ràd med moppe. Eller när ja sprang till bykiosken och köpte 10 bahts tvättmedel så var ja så fattig att ja inte hade råd med stort paket. De skulle hela tiden hitta saker att snacka skit om mig och min tjejs familj. Antagligen beror det på avundsjuka.

När svärfar byggde om hemma så man kunde parkera en bil. Kom grannarna och stod och gapskrattade för vår familj skulle aldrig komma få råd med en bil.

Det var nog efter jag byygt mitt drömhus på 2 våningar och 300 kvadrat med pool som alla sådana kommentarer tog slut. Alla var så respektfulla och hörde aldrig mer skitsnack
Hej

För mig är det precis tvärtom och jag tror aldrig att jag hade fått det liv vi nu har haft i byn om vi hade byggt byns största och finaste hus och trumfat över alla andra, då hade vi nog råkat ut för avundsjuka, fått många som ville låna pengar och som hade tyckt att vi var snåla om vi inte betalade det mesta åt släkt ovh vänner. Man får ju betänka att våran släkt och vänner i byn är daglönare, småbönder och arbetare.

Men hade vi bott i ett bättre bostadsområde i en stad eller turistort så hade vi nog fått samma erfarenheter som du beskrev om vi hade levt ett enkelt liv, just det gör att jag inte trivs i den miljön och med den typen av människor.

Mvh isan lover
 
Hej

Själv känner jag inte till någon skötsam äkta man med gemensamma barn som har blivit utvisad, men det finns kanske exempel på det också.

Mvh isan lover
En engelsman i Chaiyaphum hade inte tillräckligt med pengar för den årliga förlängningen.
Han fick bara 5 dagars uppehållstillstånd för att packa och resa hem.
Han fick rådet att söka nytt visum på ambassaden i London.

Han var gift, hade ett barn och två bonusbarn samt ett townhouse.

Jag har aldrig hört talas om att man ger någon form av rabatt för uppehållstillstånd.
Bara att betala under bordet är vanligt.
 
En engelsman i Chaiyaphum hade inte tillräckligt med pengar för den årliga förlängningen.
Han fick bara 5 dagars uppehållstillstånd för att packa och resa hem.
Han fick rådet att söka nytt visum på ambassaden i London.

Han var gift, hade ett barn och två bonusbarn samt ett townhouse.

Jag har aldrig hört talas om att man ger någon form av rabatt för uppehållstillstånd.
Bara att betala under bordet är vanligt.
Hej

Att det finns exempel på dom som har utvisas var jag övertygad om men själv känner jag inte någon, men däremot flera som får stanna tack vare faderskap och giftermål.

Mvh isan lover
 
Hej

Att det finns exempel på dom som har utvisas var jag övertygad om men själv känner jag inte någon, men däremot flera som får stanna tack vare faderskap och giftermål.

Mvh isan lover
Som sagt, aldrig hört talas om att faderskap och giftermål är skäl till förlängning av uppehållstillstånd.

De som inte klarar de ekonomiska kraven brukar låna av agenter och även direkt av anställda på IM.
Tidigare var kostnaden 20.000-35.000 THB för att låna den summa som skulle finnas på kontot 2-3 månader innan.
400.000/800.000 THB
Man lånade i tre månader.
Nu är det fem månader.

Regler kring visum och uppehållstillstånd är inte flexibla.

Tjänstemän på IM är dock mutbara men det sker avskedanden också.
 
Hej

För mig är det precis tvärtom och jag tror aldrig att jag hade fått det liv vi nu har haft i byn om vi hade byggt byns största och finaste hus och trumfat över alla andra, då hade vi nog råkat ut för avundsjuka, fått många som ville låna pengar och som hade tyckt att vi var snåla om vi inte betalade det mesta åt släkt ovh vänner. Man får ju betänka att våran släkt och vänner i byn är daglönare, småbönder och arbetare.

Men hade vi bott i ett bättre bostadsområde i en stad eller turistort så hade vi nog fått samma erfarenheter som du beskrev om vi hade levt ett enkelt liv, just det gör att jag inte trivs i den miljön och med den typen av människor.

Mvh isan lover
Som sagt tidigare du bodde i en utopi by utan kriminalitet, utan avundsjuka där alla ställde upp och hjälpte varann. Vi har diskuterat detta tidigare även om det var flera år sedan.

Jag byggde mitt drömhus för jag trodde jag ville vara med den tjejen resten av livet. Hade ingen tanke på vad andra tyckte.
 
När jag startade tråden trodde jag att det fanns folk här på forumet som faktiskt jobbade i Thailand. Det verkar dock vara väldigt få som faktiskt har jobbat i Thailand här. Kanske detta inte är rätt forum.

Men om det skulle råka vara någon doldis här på forumet som har erfarenhet av att arbeta i Thailand och som också kan leda mig rätt i mina sökanden eller är i uppstartsfasen med företag i Thailand eller thai/svenskt samarbete, är ni välkomna att skicka PM. Tyvärr så är det lätt att där män samlas, blir det mycket killgissningar och mansplaining. Inget fel med det. Jag kan sålla i tråden.

Jag kommer att prata med några thailändare som driver restaurang här i Sverige och söka de råd jag kan få.

Jobbade de 3-4 sista åren offshore i Thailand men när jag såg den sannolika utvecklingen på covid så sa jag upp mig sista Feb 2020.
Frugan har 17 års erfarenhet av ekonomi/finans/bokföring, varav 14 år på multinationella företag i Bangkok, så lite har man väl hört talas om.
Men vad jag förstår så är inte våra branscher riktigt detsamma som du letar efter men, återigen, se till att din flickvän avancerar i engelska så kommer det öppna många fler dörrar för henne vilket självklart är bra för er båda.
Negativa utgifter som påverkar oss faranger är som sagt kostnader för visa/sjukförsäkring.
Vad har du mer för info, din ålder och vad du jobbat med tidigare kanske kan hjälpa till vad det gäller tips.

Jag anser f.ö. att thailändskor är individer, precis som vi, och det är inte alls bara plånboken som gäller. De är generellt sett ganska naiva och lojala av det jag sett men visst tror jag att det kan påverka klart negativt om det blir ekonomiska problem.. Men så är det väl överallt.

/ SatanG
 
Senast ändrad:
Träffade en amerikansk pensionär på BigC i Chaiyaphum vid ett tillfälle.
Han berättade att hans pension endast var 750 USD och han betalade varje år en agent för att låna till uppehållstillståndet.
I stort sett 10% av sin årsinkomst från sin pension gick till detta.

Han bodde med en familj 5 mil från stan och dom brukade åka och handla en gång per månad.
Han trivdes rätt bra men ibland saknade han någon utanför familjen för att prata med.
Familjens jordbruk var försörjningen.
Han hade inga egna barn men fru/sambo hade några.
Ett enkelt liv utan något extra.

Visst går det att leva på små marginaler och även fixa uppehållstillstånd.
 
Hej

För mig är det precis tvärtom och jag tror aldrig att jag hade fått det liv vi nu har haft i byn om vi hade byggt byns största och finaste hus och trumfat över alla andra, då hade vi nog råkat ut för avundsjuka, fått många som ville låna pengar och som hade tyckt att vi var snåla om vi inte betalade det mesta åt släkt ovh vänner. Man får ju betänka att våran släkt och vänner i byn är daglönare, småbönder och arbetare.

Men hade vi bott i ett bättre bostadsområde i en stad eller turistort så hade vi nog fått samma erfarenheter som du beskrev om vi hade levt ett enkelt liv, just det gör att jag inte trivs i den miljön och med den typen av människor.

Mvh isan lover
Är väl inga problem att låna ut pengar om de lämnar något i säkerhet. Svägerskans lata son ville låna 5 000 Baht av mig, ja visst sa jag om du kommer hit med din moppe och bok så får du tillbaka den när jag får mina pengar men då ville han inte låna.
 
Träffade en amerikansk pensionär på BigC i Chaiyaphum vid ett tillfälle.
Han berättade att hans pension endast var 750 USD och han betalade varje år en agent för att låna till uppehållstillståndet.
I stort sett 10% av sin årsinkomst från sin pension gick till detta.

Han bodde med en familj 5 mil från stan och dom brukade åka och handla en gång per månad.
Han trivdes rätt bra men ibland saknade han någon utanför familjen för att prata med.
Familjens jordbruk var försörjningen.
Han hade inga egna barn men fru/sambo hade några.
Ett enkelt liv utan något extra.

Visst går det att leva på små marginaler och även fixa uppehållstillstånd.
Farsan har 7500 i pension efter skatt. Det klarar dom sig på. Men hans fru har fått jobb nu i min frus butik. 20kB extra där men kommer höjas om hon får mer ansvar. Farsan lagar all mat hemma och fryser ner i portioner. De har hus och 2 vespor och en gammal pickup som alltid går sönder. Han har pratat mycket skit om bitcoin... men pratar desto mer om hur bra det är med en ny slipmaskin eller nått annat föremål. Harväl lärt mig att göra saker själv i min uppväxt men ingenting om hur pengar fungerar och hur man kan få pengarna att jobba för dig. Allt jag fick lära mig att ha lån var det värsta som fanns
 
Farsan har 7500 i pension efter skatt. Det klarar dom sig på. Men hans fru har fått jobb nu i min frus butik. 20kB extra där men kommer höjas om hon får mer ansvar. Farsan lagar all mat hemma och fryser ner i portioner. De har hus och 2 vespor och en gammal pickup som alltid går sönder. Han har pratat mycket skit om bitcoin... men pratar desto mer om hur bra det är med en ny slipmaskin eller nått annat föremål. Harväl lärt mig att göra saker själv i min uppväxt men ingenting om hur pengar fungerar och hur man kan få pengarna att jobba för dig. Allt jag fick lära mig att ha lån var det värsta som fanns
7500 kr att leva på om man är skuldfri räcker långt i Thailand.
Det är nästan 30k THB.

Mer än många lokala familjer lever på.

Men det räcker inte för uppehållstillstånd.
Pengar på banken eller 85.000 THB om det är samma som tidigare.
Känner flera pensionärer som fick problem när växelkursen var nere mot 3 THB per SEK.
 
Farsan har 7500 i pension efter skatt. Det klarar dom sig på. Men hans fru har fått jobb nu i min frus butik. 20kB extra där men kommer höjas om hon får mer ansvar. Farsan lagar all mat hemma och fryser ner i portioner. De har hus och 2 vespor och en gammal pickup som alltid går sönder. Han har pratat mycket skit om bitcoin... men pratar desto mer om hur bra det är med en ny slipmaskin eller nått annat föremål. Harväl lärt mig att göra saker själv i min uppväxt men ingenting om hur pengar fungerar och hur man kan få pengarna att jobba för dig. Allt jag fick lära mig att ha lån var det värsta som fanns

Ja, både Sverige och Thailand består av kontraster. Olika uppväxtförhållanden och olika liv i vuxen ålder.
Att uppväxtförhållandet inte var i någon högre klass behöver inte betyda att ens eget liv kommer att återspegla ens uppväxt. Det finns allt för många exempel på barn till ensamstående mödrar och liknande, har gjort riktigt bra ifrån sig efter att yrkeskarriären har börjat.

Det fina i den kråksången är att man väldigt sällan ska skylla sitt misslyckande på sina föräldrar eller uppväxt. Människan är, trots kommunisterna, en egen individ med egen vilja och eget driv.

Själv hörde jag till medelklassen och medelklassen är nog där jag slutar om det inte brakar åt helvete eller om jag skulle snubbla över en skottkärra med pengar.

De flesta anpassar sig till inkomsten även om det finns de som överkonsumerar och folk med stålar som lever som fattiga kyrkråttor.
Lån tar jag om det behövs, men inte till någon vardagskonsumtion eller semesterresor.
Kontot brukar ligga på 0kr när jag är färdig med det roliga. Jag är en sådan där drömkonsument för producenterna.

För min egen del så är jag lite utav en ”comfort zone” människa. Jag tar inga större risker och om jag tar någon risk så har jag räknat på den innan jag vågar.

Jag har haft några lägen att jobbat i Thailand, men konkurrensen och avsaknad av kontakter har gjort att det inte gått hela vägen fram. Fast det kan även bero på kompetensen
För min del så ser jag inte mycket risk med att hugga ett jobb i Thailand, Korea eller Singapore så länge det inte är ett kontrakt under 1år.
Jobben växer inte på träden direkt och lönerna och landet lockar varenda kotte till positionerna som oftast brukar vara tillsatta innan annonsen kommer ut.

Som den person jag är så skulle jag aldrig dra till Thailand på vinst och förlust. Jag har alldeles för mycket att förlora.
Har man inget att förlora så spelar det ingen större roll och att inte ha något att förlora kan ibland bara vara en fördel med tanke på att man faktiskt vågar satsa.

Sedan så ska jag inte sticka under stol med att jag hellre skulle vara fattig i Sverige än fattig i Thailand.
 
Ja, både Sverige och Thailand består av kontraster. Olika uppväxtförhållanden och olika liv i vuxen ålder.
Att uppväxtförhållandet inte var i någon högre klass behöver inte betyda att ens eget liv kommer att återspegla ens uppväxt. Det finns allt för många exempel på barn till ensamstående mödrar och liknande, har gjort riktigt bra ifrån sig efter att yrkeskarriären har börjat.

Det fina i den kråksången är att man väldigt sällan ska skylla sitt misslyckande på sina föräldrar eller uppväxt. Människan är, trots kommunisterna, en egen individ med egen vilja och eget driv.

Själv hörde jag till medelklassen och medelklassen är nog där jag slutar om det inte brakar åt helvete eller om jag skulle snubbla över en skottkärra med pengar.

De flesta anpassar sig till inkomsten även om det finns de som överkonsumerar och folk med stålar som lever som fattiga kyrkråttor.
Lån tar jag om det behövs, men inte till någon vardagskonsumtion eller semesterresor.
Kontot brukar ligga på 0kr när jag är färdig med det roliga. Jag är en sådan där drömkonsument för producenterna.

För min egen del så är jag lite utav en ”comfort zone” människa. Jag tar inga större risker och om jag tar någon risk så har jag räknat på den innan jag vågar.

Jag har haft några lägen att jobbat i Thailand, men konkurrensen och avsaknad av kontakter har gjort att det inte gått hela vägen fram. Fast det kan även bero på kompetensen
För min del så ser jag inte mycket risk med att hugga ett jobb i Thailand, Korea eller Singapore så länge det inte är ett kontrakt under 1år.
Jobben växer inte på träden direkt och lönerna och landet lockar varenda kotte till positionerna som oftast brukar vara tillsatta innan annonsen kommer ut.

Som den person jag är så skulle jag aldrig dra till Thailand på vinst och förlust. Jag har alldeles för mycket att förlora.
Har man inget att förlora så spelar det ingen större roll och att inte ha något att förlora kan ibland bara vara en fördel med tanke på att man faktiskt vågar satsa.

Sedan så ska jag inte sticka under stol med att jag hellre skulle vara fattig i Sverige än fattig i Thailand.
Jag levde mitt första år i Udon på 100B om dagen. Ok det var inte lätt. Var tvungen att bo i ett rum hos farsan. Han va ju på mig om att ja skulle diska deras disk och va med o betala maten. Trots att jag aldrig åt hemma. Det blev mest 20B rätter som pat si eu eller poopia... jag tog sedan ett eget rum för 3000B i månaden och slapp hans tjat o press om att ställa upp och passa tider.

Efter att ha cyklat runt i staden ett antal månader (som jag nämnde alla tyckte att jag var farang ki nok, lusfattig) tog ja mina sista slantar från mina sparade pengar som lagerarbetare och la handpenning på en ny Honda Phantom 200cc. Jag steg i anseende avsevärt... Ingen i staden hade ännu en liknande "Big Bike" och jag fick alltid VIP parkering där jag var.

Det fanns bara en bar i Udon då och gick man inte dit var det inte lätt för en ung farang att hitta tjej. Alla var gifta men ljög o sa att de var lediga. Baren, mr Tong's, var det bara överklassbrudar som gick, drinkarna var la på 100B och alldeles för dyrt för mig.

Nä jag hade ingenting att förlora när jag kom till Thailand 2000... jag hade ingenting alls ändå. Bara lite hjärna och finsk sisu o vilja att bygga något eget. Jag har aldrig haft anställning efter 10 mån på Dagab som 22 åring. Och det är först nu som jag börjar lära mig hur pengar kan jobba för mig istället för att jag skall jobba för pengar. Kommande 20 år kan bli intressant
 
Jag levde mitt första år i Udon på 100B om dagen. Ok det var inte lätt. Var tvungen att bo i ett rum hos farsan. Han va ju på mig om att ja skulle diska deras disk och va med o betala maten. Trots att jag aldrig åt hemma. Det blev mest 20B rätter som pat si eu eller poopia... jag tog sedan ett eget rum för 3000B i månaden och slapp hans tjat o press om att ställa upp och passa tider.

Efter att ha cyklat runt i staden ett antal månader (som jag nämnde alla tyckte att jag var farang ki nok, lusfattig) tog ja mina sista slantar från mina sparade pengar som lagerarbetare och la handpenning på en ny Honda Phantom 200cc. Jag steg i anseende avsevärt... Ingen i staden hade ännu en liknande "Big Bike" och jag fick alltid VIP parkering där jag var.

Det fanns bara en bar i Udon då och gick man inte dit var det inte lätt för en ung farang att hitta tjej. Alla var gifta men ljög o sa att de var lediga. Baren, mr Tong's, var det bara överklassbrudar som gick, drinkarna var la på 100B och alldeles för dyrt för mig.

Nä jag hade ingenting att förlora när jag kom till Thailand 2000... jag hade ingenting alls ändå. Bara lite hjärna och finsk sisu o vilja att bygga något eget. Jag har aldrig haft anställning efter 10 mån på Dagab som 22 åring. Och det är först nu som jag börjar lära mig hur pengar kan jobba för mig istället för att jag skall jobba för pengar. Kommande 20 år kan bli intressant

Sedär!
Den lilla historien är ju faktiskt inte helt i tråd med vad IL säger.
Du lever och beter dig som thai och ändå blir du den centrala delen i ”apan på zoo”.
Folk snackar när du är fattig och lever som övriga. Du är farang och väntas leva som farang. Gör du inte det så blir uppmärksamheten och snacket ännu större.

Kul att folk lyckas oavsett
 
Sedär!
Den lilla historien är ju faktiskt inte helt i tråd med vad IL säger.
Du lever och beter dig som thai och ändå blir du den centrala delen i ”apan på zoo”.
Folk snackar när du är fattig och lever som övriga. Du är farang och väntas leva som farang. Gör du inte det så blir uppmärksamheten och snacket ännu större.

Kul att folk lyckas oavsett
Spot on. Nä detta var ju inte ens ute i byn utan i en förort till Udon. När jag hitta min tjej o flytta hem till hennes föräldrahem det va då det riktiga hatet och skitsnacket började.

Men å andra sidan hade jag en äldre kompis Lasse i Ban phu . Han åkte runt och var totalt lyckligt ovetande om allt som hände och sas runt omkring. Kunde knappt ett ord thai. Ok jag kunde inte mkt thai i början hellermen min tjej hade absolut inga hemligheter mot mig och jag fick reda på allt. Lasse var alltid glad och lustig. Han dog för ett par år sedan. Saknar honom

Nu kom frugan i mercan med hemlagad mat. Gai pat meet mamuang.

20210901_152042.jpg
 
Senast ändrad:
Spot on. Nä detta var ju inte ens ute i byn utan i en förort till Udon. När jag hitta min tjej o flytta hem till hennes föräldrahem det va då det riktiga hatet och skitsnacket började.

Men å andra sidan hade jag en äldre kompis Lasse i Ban phu . Han åkte runt och var totalt lyckligt ovetande om allt som hände och sas runt omkring. Kunde knappt ett ord thai. Ok jag kunde inte mkt thai i början hellermen min tjej hade absolut inga hemligheter mot mig och jag fick reda på allt. Lasse var alltid glad och lustig. Han dog för ett par år sedan. Saknar honom

Nu kom frugan i mercan med hemlagad mat. Gai pat meet mamuang.

20210901_152042.jpg

Ja, om IL hade samma språkkunskaper som du så kanske han skulle vara olyckligt vetandes
 
Som sagt tidigare du bodde i en utopi by utan kriminalitet, utan avundsjuka där alla ställde upp och hjälpte varann. Vi har diskuterat detta tidigare även om det var flera år sedan.

Jag byggde mitt drömhus för jag trodde jag ville vara med den tjejen resten av livet. Hade ingen tanke på vad andra tyckte.
Hej

Förstår dig men vi hade ett annat upplägg och tänk, det har fungerat bra för oss.

Mvh isan lover
 
 

Liknande trådar

A
Svar
8
Visningar
1 K
anonymous
A
 
Tillbaka
Topp