Mobiltelefonen sprakar som en militär kommunikationsradio. Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) sitter lutad över bordet i sitt krisledningsrum. Högtalaren är påslagen.
– Det finns en oro för hur antal döda och smittade utvecklas. Vi förbereder oss på en ny bunkringsvåg, hörs Icas Sverigechef Anders Svensson säga.
Ett krisledningsrum. En minister och en Icachef som pratar om liv och död. Vad som i februari hade varit oväntat, kanske otänkbart, är nu det nya normala för Jennie Nilsson.
– Detaljhandeln spelar en helt central roll om allt ska fungera, säger hon efter samtalet.
Hennes uppdrag kan sammanfattas i tre ord: säkra Sveriges livsmedelsförsörjning.
Alla möten sker inte via videolänk. Jennie Nilsson promenerar till regeringssammanträdena när hon kan. Foto: Malin Hoelstad
Klockan är kvart i åtta när Jennie Nilsson skyndar förbi riksdagshuset. Hon bär kassen med ombyte i ena handen och telefonen i den andra.
– Hinner vi med kaffe före första mötet? lyder första frågan till medarbetarna.
En huvudskakning senare skyndar hon mot jordbruksutskottet. När hon återvänder står kaffet fortfarande högst på dagordningen.
– Kaffe produceras inte i Sverige. Det är inte livsviktigt men alla förväntar sig att det finns om vi inte har undantagstillstånd, säger Jennie Nilsson efter dagens första kopp.
Är det vad du har sagt i jordbruksutskottet?
– Nej. Där var budskapet att vi har utmaningar när det gäller transporter. Men det råder ingen matbrist i Sverige.
Ingen matbrist. Det har blivit hennes mantra under krisen.
Budskapet lanserades när människor började att bunkra toapapper. Det upprepades när handsprit, konserver, jäst och makaroner försvann ur butikshyllorna. Sedan sålde ris slut fortare än någon hann säga ransoneringskuponger.
Hur kan det bli så, om vi inte har brist?
– Enskilda varor kan ta slut. Du kanske måste byta pastamärke men det råder inte brist på makaroner. Eller livsmedel, upprepar Jennie Nilsson envist.
Som en av medarbetarna uttrycker det: ”Ska vi leva på fläskkött och mjölk så klarar vi oss. Vill vi ha kaffe och kiwi måste vi göra något.”
Och det vill de flesta ha, säger Jennie Nilsson:
– Det är därför vi måste jobba tillsammans med branschen för att säkra livsmedelsproduktionen i hela landet, säger hon och sneglar på klockan.
Den dagliga coronarapporten till resten av regeringen väntar.
Per Callenberg är landsbygdsministerns högra hand när det gäller livsmedelsförsörjningen. Foto: Malin Hoelstad
Fläktarnas sus hörs i de tomma korridorerna. Statssekreteraren Per Callenberg blir ensam kvar. Han leder livsmedelsgruppens arbete på plats i Regeringskansliet. Nästan alla andra jobbar hemifrån för att minska smittspridningen.
Det går inte att bygga upp en egen livsmedelsförsörjning på några veckor, summerar han situationen.
– Därför har vi tät dialog med Ica, Coop, Hemköp och Willys för att se om vi måste börja ransonera.
Har ni pratat om att införa ransonering?
– Ransonering har diskuterats. Men hittills har det inte behövts. Vi har inte ens något system för hur det skulle gå till om vi kommer till den punkten.
Ransoneringskupongerna försvann 1951. Efter oljekrisen 1973 var det ransonering på bensin i ett år. Ingen myndighet minns hur det gick till och beredskapslagren från kalla kriget avvecklades efter Sovjetunionens sammanbrott.
Moderatledaren Ulf Kristersson sammanfattade situationen så här i en intervju med SvD: ”
Vi har slarvat bort våra erfarenheter från andra världskriget”.
Per Callenberg rycker på axlarna och konstaterar att moderatledaren hade rätt i sak. Men ett nytt beredskapssamhälle måste byggas med det som finns tillhands.
– Det gamla är helt skrotat. Vår analys blev att Coop och Ica och Willys måste prata med varandra så att vi ser vad som saknas.
Vad händer om regeringen kommer fram till att ransonering behövs?
– Det första steget skulle vara att fråga detaljhandeln: Kan ni se till att de här varorna fördelas i landet?
Kan ni tvinga dem?
– Ja, det finns lagstöd för det. Vi skulle kunna säga att varje medborgare bara får köpa två liter mjölk i veckan.
Finns det ett scenario där ni ser det hända?
– Vi är ett importberoende land. Faller produktionen i Europa ligger vi sist i kedjan. Fastnar transporterna på vägen är vi och Finland alltid längst bort, svarar Per Callenberg diplomatiskt.
Jennie Nilsson kallades Sveriges mest okända minister när hon tillträdde. Hon har varit politiker i 20 år. Dessförinnan var hon vårdbiträde. Foto: Malin Hoelstad
Avlägsna röster ekar i korridorerna. I fikarummet skrattar någon åt en satirartikel i tidningen Arbetet. Texten skojar med
Finlands krisberedskap:
”I Finland har man resurser lagrade i berget, det har inte vi. Finland har två miljoner respiratorer och fler munskydd än det finns människor på jorden.”
Någon citerar: ”Där finns dieselolja, rågmjöl, korvar, maskingevär, ris, sällskapsspel och kanske flundror. Under ett torg i Uleåborg finns 130 000 vinylskivor med den sorgligaste tango du kan tänka dig.”
Jennie Nilsson är tillbaka från regeringsmötet. Hon skakar på huvudet åt de finska bergrummen. Men satirartikeln berör en hjärtefråga för många. Beredskapslager är en framtidsfråga för regeringen, tillägger hon:
– De flesta förväntar sig den typ av lager man hade förr med burksoppa, konserver och spannmål som fick brännas var sjätte månad. Det tror jag inte är vad vi behöver i första hand, säger Jennie Nilsson.
Hon räknar i stället upp proteiner till konstgödsel, reservdelar till maskiner, och kemikalier för vattenrening som möjliga stapelvaror i ett framtida svenskt lager.
De enda dagligvaror som kan ta slut i Sverige i dag är frukt och grönsaker, enligt näringsdepartementets beräkningar.
Men det beror varken på utländska producenter eller transporter. Det beror på svårigheten på att få hit arbetskraft. Och på svenskarnas ovilja att ta tillfälliga låglönejobb.
– Vi måste hitta ett smörjmedel för att få arbetslösa i Sverige att ta jobben. Vi har sänkt kraven för a-kassan till tre månader. Räcker det för att fler ska ta jordbruksjobb? Det är sånt vi tittar på nu, säger landsbygdministern.
Annars blir vi utan gurkor och tomater?
– Ja, ungefär så. Och jordgubbar och sådant som odlas i växthus.
Är branschen beredd att betala avtalsenliga löner för svenska arbetare då?
– Det utgår jag ifrån.
Ur egen ficka eller för att de får statliga subventioner?
– Ur egen ficka. Det finns säkert förhoppningar om pengar från staten. Men min utgångspunkt är att det ska betalas avtalsenliga löner, säger hon och kliver in i nästa mötesrum.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmarks klackar klapprar redan i den tomma korridoren. På skärmarna väntar LRF:s krisgrupp på de båda ministrarna.
Jennie Nilsson och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark möter LRF och jordbrukets arbetsgivare via videolänk. Foto: Malin Hoelstad
Ica, Coop, Willys och Hemköp. Dagligvarujättarna skär guld med täljkniv i krisen. Både Ica och Axfood har rapporterat klart högre vinster än ifjol. Bara Icas försäljning ökade en miljard under bunkringsveckorna i mars.
Vinsterna gör det lättare att ställa krav på dem, säger Jennie Nilsson. I lantbruket pratar man mest om förluster.
– Jag har inga problem med att företag tjänar pengar om de gör ett bra jobb. Butikskedjorna anställer arbetslösa. Att det går bra för dem håller igång systemet.
Har coronakrisen gjort Ica och Coop samhällsbärande?
– Ja. Vi måste ha en kedja med primärproduktion, transporter och butiker om vi ska klara livsmedelsförsörjningen i hela Sverige.
Ett kort ståmöte mellan landsbygdsminister Jennie Nilsson och näringsminister Ibrahim Baylan i riksdagshusets tomma korridor. Foto: Malin Hoelstad
Jennie Nilsson kallades Sveriges mest okända minister före krisen. För 20 år sedan var hon vårdbiträde inom äldrevården i sin hemkommun Hylte, berättar hon när vi återvänder till hennes tjänsterum.
Hon engagerade sig fackligt, blev kommunalråd och gick vidare till riksdagen. Den svenska coronastrategin går ut på att skydda de äldsta hon en gång tog hand om. Ändå sprider sig smittan på äldreboendena.
Har strategin misslyckats?
– När det handlar om att skydda de allra sköraste är det omöjligt att beskriva det som annat än ett misslyckande. Det är naivt att tro att vården inte påverkas av sämre arbetsvillkor och många vikarier.
Korridorerna i Regeringskansliet är så stillsamma att man kan höra sitt eget armbandsur ticka när eftermiddagen nalkas. Jennie Nilsson sitter tyst en lång stund.
Krisen skrämmer henne inte, säger hon till slut:
– Jag har respekt för faran den innebär för människors hälsa och för de ekonomiska konsekvenserna. Men jag känner mig trygg i att vi kommer att reda ut det här.
Är du själv rädd för att bli smittad?
– Det borde man nog vara men jag är inte det. Jag tror inte någon går säker, men jag tänker inte på att vara rädd.
Detta är Jennie Nilsson
Ålder: 48.
Bor: Halmstad, ursprungligen från Hylte.
Bakgrund: Vårdbiträde.
Politisk karriär: Landsbygdsminister sedan januari 2019. Tidigare kommunalråd i Hylte kommun och fackligt aktiv inom Kommunal.
Parti: Socialdemokraterna
