Svårt lite att smälta in som IL. Jag gillar ju film och tex datorspel. De har aldrig gått på bio. Ja gillar fn grogg havana club och en weissbier de dricker bara lao khso rller Leo. Jag älskar att träna de älskar att supa. Mina barn går privatdkola de går i byskolan och börjar jobba dom karaoketöser vid 16.. eller om de gifter sig eller rymmer med nån kille när de e 14. Hade granne som kom o åt o drack varje kväll.. efter en månad dparkade ja ut honom. Grannkärringen såg min godispåse och dkrev till sina ungar att de skulle ta så mycke de orkade bära. Jag tänkte ha det i 5 månader. Men ja stoppa dom när de hade snott runt hälften. Farfar bråka med svärmor så honom kasta ja ut. Varje dav va de nån som kom o berätta senaste ryktet om oss.. det va typ två läger för eller emot farang
Det va nästan värre innan ja hade byggt mitt hus. Då snackade precis alla skit om fattigfarangen. Nä kan nog skriva en hel bok om mina 10 år där.
Här vi bor nu e alla trevliga. Folk i samma dituation som kommit upp lite. Ibland dznsar även vi Mor Lam dans men inga poliser som kommer och passar så det inte blir bråk eller nån slås ihjäl.
Hej
Själv var jag ju ung innan datorerna och spelens tid, så dom saknar jag inte vare sig i Sverige eller Thailand, bär ogärna mobilen på mig också, ser den mer som ett hjälpmedel i jobbet, men kollar den några gånger i dygnet ifall någon har sökt mig, men bio har vi allt på landet men då av den ambulerande sorten och utomhus, det var mycket vanligare förr, numera kommer dom tyvärr sällan, gillade att sitta utomhus på marken och se på film.
Några gym finns det juninte ute i byarna, men det går ju att springa, cykla och spela fotboll, men dom flesta männen i byarna har väl inget behov av träning, dom jobbar ju ofta hårt i värmen och har kroppar utan ett gram fett, vad det gäller dricka så är det gin och tonic som gäller för min del, det har jag alltid hemma för eget bruk och gäster, men annars duger det gott med Chang och dom spritsorter som finns på landet, t.o.m någon enstaka Lao kao slinker ned ibland men då mest för att man blir bjuden.
Vad det gäller pojken så satte vi honom i byskolan redan ifrån början, föst i förskolan sen lågstadiet och nu går han i mellanstadiet, det uppskattades mycket av rektor, lärare och byborna att vi valde deras skola, det var ett medvetet val men inte bara för att vi visste att det skulle bli populärt, det var ju dessutom praktiskt att ha pojken nära hemmet och vi kunde se till honom ibland om vi ville, han kände ju också alla i klassen.
Att bära iväg godis känner jag också igen, men då ifrån förr i tiden, hos oss var det ofta dom absolut fattigaste och då även äldre som la beslag på mesta, helt oblygt stoppade dom fickorna fulla vilket ledde till att några barn kunde bli utan, då började jag att fylla plastmuggar som jag delade ut till varje barn om det var kalas eller något liknande.
Men något direkt skitsnack eller ovänskap har jag inte upplevt under alla år, men periodvis blir man väl trött på någon en tid eller kanske dom på mig, men efter ett tag så är allt som förr igen, tycker att gemenskapen fungerar bra och t.o.m klart bättre än i Sverige trots att man lever så tätt ihop i en by.
Mvh isan lover