"Ubon " sa:
Ersättningsnivåer per ton, så jobbar dom inte
Det jag skrev om ersättning per ton gällde dem, som vill hänga på som egna farmare på egna marker, men kanske vill ha hjälp med transport, försäljning och eventuellt finansiering.
"Ubon " sa:
Förra gången jag var ner och vände så skickade jag ner pengar till guidens bror just för att borra vatten, med utgångspunkten av att jag talar för området där jag verkar, vattnet går inte i ådror, i det här fallet har för mig borrdjup 7 meter?
Vet inte om vattnet går i ådror i Thailand.
Däremot har jag frågat på flera ställen i Isan hur djupt de behövt borra och det är väldigt olika på olika ställen, från 7-9 meter, som du skrev till 30-40 meter.
Man behöver ned så djupt då det är som torrast alltså. Och även då det är mycket vatten, så måste man ner ganska djupt om det är till hushållsvatten, för översta meterna av brunnen måste vara TÄT.
På andra sidan gränsen i Kambodja hade en dansk ingenjör väldiga problem att få till en OK brunn till ett sjukhus. Det skulle bli en stor brunn. och de byggde med tegel och tätade genom att ha dit puts på insidan. Fastän det var gott om vatten, för de byggde fel, fastän han hade sagt åt dem hur de skulle göra OCH hade fått Ja på att de fattade från byggbossen.
Först byggde de poröst ända upp, så brunnen blev full med gyttjigt vatten, oanvändbart till sjukhuset.
Då visade ingenjören dem ännu tydligare genom att klättra ner i brunnen och visa. Då gjorde de rätt - men undertiden ingenjören åkte iväg ett tag, så tätade de ÄVEN tillrinningshålen på undre delen, så då kom det knappt något vatten alls istället

Fast då kom en smart byggjobbare på att de inte behövde något krångligt ombygge, utan det gick att borra upp hål istället för de igencementerade
"Ubon " sa:
däremot så delar jag inte din uppfattning att ekonomin skulle generellt bli bättre för Willagen om flera äktenskap med västerlänningar kom till stånd, ekonomin som farangen för in i byn är begränsad och kommer till en mindre del byn tillgodo,
Tanken var att farangerna kan tillföra mer STARTkapital. Iofs lånar bankerna ut, men för fattiga brukar det bara finnas dyra alternativ - ockrare eller sharemoney.
De fattiga är vana med andelslösningar - de gör jobbet och någon annan står för utrustningen, vanligt inom jordbruk då markinnehavaren varken vill göra jobbet själv eller behöva krångla med anställda. Då delar de istället skörden efter överenskommen andel t ex 60-40 % (olika efter vad för slags gröda o d, eftersom det är olika mycket jobb.)
På många ställen är det vanligt att "varenda" farmarfamilj SJÄLVA sitter och säljer på marknaden, istället för att det rationaliceras. Och nästan alla sitter och säljer på en nära marknad där de flesta det blir mycket samma produkter, eftersom de har liknande jordar, med skördar som blir klara ungefär samtidigt. Men NÅGRA har fattat att det kan löna sig att köra iväg till andra provinser, men i många provinser sker det fortfaramde i väldigt liten skala. T ex från "min" by kör de bara med en PERSONbil.