Själv bor jag i en Stockholmsförort, få vänner i närheten . Jobbar 3,5 mil bort, inga arbetskamrater från kontoret som orkar/vågar sig hit. Ibland har jag jobbat hemifrån (systemutvecklare), och hör ambulans/polis en gång i kvarten en vardag, detta i en stad med bara 30.000 invånare.
Sedan hälsar jag på hos min kvinna i Thailand på landsbygden, en mindre stad finns 45 minuters bilresa bort. Tyst och lugnt på kvällen, inga bråk, ingen stereo på hög volym, bara syrsor och fåglar på kvällen. En hotellstäderska sade vid förra resan då vi bodde på hotell nära "thaistranden" (nästan inga västerlänningar där) att jag var den lyckligaste Farang hon sett, under varje dag i två veckor... När jag ler i Thailand blir folk väldigt glada, intresserade av att umgås, hjälpa till, gratis i många fall.
Jag passar inte riktigt i Sverige, eller varje fall i Stockholmstrakten där jag bor. Kan nog glömma att hitta lägenhet i lugnare område, har inga resurser att köpa bostadsrätt (exet tog pengarna som fanns). Om man skulle le här i min förort så betraktas man som hånfull eller "gay" :-x ... Och smockan hänger i luften. På kvällen drar gäng omkring och letar efter offer. Många självmord vid pendeltågsspåren. Nästan inget skrivs det om i tidningarna.
Åker om några veckor till henne igen. Vi ska prova att bo en längre tid i hennes lägenhet. Mark är redan köpt av hennes föräldrar för att kunna bygga hus vid ett senare tillfälle.
Går det, så går det... Men jag tror att det blir en väldigt mysig tid med henne efter 57 -årsdagen

.