MÄNNISKOR MAN MÖTT.....OCH MINNS

 
12-1526 Man med medaljonger CHM.jpg

Amulettmannen i Chiang Mai har ni kanske träffat. Han brukar stryka omkring nere vid kinesmarknaderna vid floden och utföra små uppgifter och ärenden åt försäljarna. Jag fick ta hans foto och en tid därefter var jag dit och gav honom en papperskopia. Något som han verkade uppskatta. Jag såg senare hur han stolt visade bilden för sina kompisar bland marknadsstånden.
 
08-019 Als farmor.jpg

Gamla Yai. En av de minsta kvinnor jag sett utan att hon fördenskull var dvärg. En stackars människa som hade otur i livet. På ålderns höst fick hon ett barnbarn som övergav hennes barnbarns barn och Yai fick ta hand om pojkstackarn. Grabben fick så småningom en sponsor från Sverige så att Yai kunde låta honom gå i skolan. Hon blev hundbiten och drabbades av blindhet, men blev trots alla umbäranden mycket gammal, men fick till slut frid förra året. Minns henne som en rar gammal dam.
 
08-019 Als farmor.jpg

Gamla Yai. En av de minsta kvinnor jag sett utan att hon fördenskull var dvärg. En stackars människa som hade otur i livet. På ålderns höst fick hon ett barnbarn som övergav hennes barnbarns barn och Yai fick ta hand om pojkstackarn. Grabben fick så småningom en sponsor från Sverige så att Yai kunde låta honom gå i skolan. Hon blev hundbiten och drabbades av blindhet, men blev trots alla umbäranden mycket gammal, men fick till slut frid förra året. Minns henne som en rar gammal dam.

Hej

All heder åt den som hjälpte till så pojken kunde gå i skolan, just dom äldre är så underbara i Thailand, varma och goda människor som man verkligen fäster sig vid, dom har glimten i ögat och är vänliga, jag ägnar alltid lite extra uppmärksamhet åt dom gamla som ofta har fått slita hårt, levt fattiga liv och man får en härlig respons både ifrån dom och andra Thailändare.

Mvh isan lover
 
En thailändsk provins uppdelas i ett antal amphoes (motsv kommuner?). Det är inte helt ovanligt att välbeställda thailändare sponsrar (smörjer) personer i karriären inom amphoe-styrelsen eller polisen. Naturligtvis med den baktanken att kunna få hjälp med framtida besvärligheter ifall personen i fråga med tiden får en framskjuten placering i hierarkin.
Min kompis Preecha hade smörjt killen på bilden (vi kan kalla honom Jack) och det hade lönat sig. Jack var nu en framstående politiker. Fortfarande bjöd Preecha honom på div middagar och en gång drog han även med mig. Jack visade sig vara en trevlig bekantskap, även om han ser lite butter ut på bilden. Han drack inte särskilt mycket och förklarade relativt tidigt att han ville hem till familjen. Tyvärr var hans engelska synnerligen bristfällig, men jag fick ändå intrycket att han var en rejäl person.
06-108 Preechas kompis.jpg
 
Jag är alltid ute själv och reser nuförtiden vilket jag tycker är till stor fördel om man vill träffa nya människor.
Åker man med kompisar är det väldigt lätt att man bara binder och tyr sig till dom.
Som ensamresenär blir det så att man tar kontakt med vilt främmande människor när man typ sitter vid en bar...eller väntar vid någon tågstation och det kan vara väldigt intressant att lyssna på folks historier och livsöden...tyvärr är det sällan jag fotar mina offer ... men en synnerligen trevlig tråd detta :)
 
Den har mannen Doctor Sirikorn fran Phuket town var den forsta man i Phuket som agde en Volvo han kom ner till Patong varje helg och skulle ha lite whiskey med sig hade han sin lakarvatska , dar han hade lite Drypar medicin om nagon behovde.. Han och hans fru och en hus hjalp omkom tyvarr i flygkrachen i Phuket for manga ar sedan..

Gotland inn bar Doctor Sirikorn.jpg


1_2014916165457269_vJuvkLNJNKBVaYXgBIASXknWmfYNINQPyMeWeiZT_jpeg.jpeg
 
Jag är alltid ute själv och reser nuförtiden vilket jag tycker är till stor fördel om man vill träffa nya människor.
Åker man med kompisar är det väldigt lätt att man bara binder och tyr sig till dom.
Som ensamresenär blir det så att man tar kontakt med vilt främmande människor när man typ sitter vid en bar...eller väntar vid någon tågstation och det kan vara väldigt intressant att lyssna på folks historier och livsöden...tyvärr är det sällan jag fotar mina offer ... men en synnerligen trevlig tråd detta :)

Hej

Helt rätt, det blir en helt annorlunda upplevelse och människor tar kontakt på ett annat vis om man är ensam, det händer saker hela tiden och människor är oftast väldigt pigga på att ta kontakt, man kan bli erbjuden att äta hos folk, sova över, följa med på fester o.s.v, man vet aldrig vart det bär iväg.

Mvh isan lover
 
R.I.P. Mr Jorgen Lundbeck
Min gamla Sjoformedlare i Bangkok. han kom till Thailand 1961 dar han blev kvar till och med igar, Han efterlamnar sig Hotel Mermaid pa Soi 29 och en massa annat bade i Thaailand och Vietnam. En av fa Scandinaver jag kanner som har Thailandskt medborgarskp

mermaid (4).jpg


mermaid.jpg


mermaid (3).jpg
 
12-0042 Två män i Ban Nong Duc.jpg

Två herrar som jag mötte i en liten by i norra Vietnam. Han till vänster ville att jag skulle ta en bild av honom tillsammans med sin gode vän. Så skedde, men tyvärr fanns inget fotolab i den lilla staden så det dröjde något år innan han kunde få en papperskopia.Om jag inte hade haft bilden hade jag nog aldrig hittat honom igen, eftersom vietnamesiska inte tillhör mina favoritspråk. Alla som jag frågade på byvägen bara skakade på huvudet så förmodligen uttalade jag hans namn helt fel, men när de fick se bilden funkade allt och jag blev lotsad till hans hus.
 
R.I.P. Mr Jorgen Lundbeck
Min gamla Sjoformedlare i Bangkok. han kom till Thailand 1961 dar han blev kvar till och med igar, Han efterlamnar sig Hotel Mermaid pa Soi 29 och en massa annat bade i Thaailand och Vietnam. En av fa Scandinaver jag kanner som har Thailandskt medborgarskp

mermaid (4).jpg


mermaid.jpg


mermaid (3).jpg
Blir nog en sjujävla begravning folk från när och fjärran.
 
12-0042 Två män i Ban Nong Duc.jpg

Två herrar som jag mötte i en liten by i norra Vietnam. Han till vänster ville att jag skulle ta en bild av honom tillsammans med sin gode vän. Så skedde, men tyvärr fanns inget fotolab i den lilla staden så det dröjde något år innan han kunde få en papperskopia.Om jag inte hade haft bilden hade jag nog aldrig hittat honom igen, eftersom vietnamesiska inte tillhör mina favoritspråk. Alla som jag frågade på byvägen bara skakade på huvudet så förmodligen uttalade jag hans namn helt fel, men när de fick se bilden funkade allt och jag blev lotsad till hans hus.
Det lär ta många år innan bilden dyker upp här också. Bilder försvinner här och ingen bryr sig!
 
12-0064 Ngoc, flicka vid eld SOL.jpg

Ngoc - en av många trevliga studenter jag mötte i lilla Son La i norra Vietnam. De fattigare studenterna hyrde rum, som vi nog skulle klassa som jordkällare här hemma i bortskämda Sverige. Rinnande vatten i rummen saknades. Kalldusch för gemensamt behov fanns ute på gården. De var betydligt mera nyfikna än thailändska ungdomar och tog alla chanser att träna engelska. Jag fick höra hårresande historier om det korrupta vietnamesiska skolsystemet. Med pengar köpte man sig lätt en universitetsplats, liksom ett bra betyg. På bilden håller Ngoc på att koka te åt mig.
 
11-2301 h**atio.jpg

Holländaren h**atio mötte jag i Muang Khuha i vildaste Laos i januari år 2011. Vi var de enda farangerna i byn vid det tillfället. Man hade numera elström dygnet runt och en bro skulle byggas över floden. Vägen till Vietnam höll också på att förbättras. Det stundade nya tider för Muang Khuha. Jag visste sedan tidigare besök, att det på ytan finaste och dyraste hotellet i själva verket var det klart sämsta så jag tog in i ett av byn många guesthouses och fick ett mysigt och välstädat rum utan råttor som åt upp tandkrämen under natten.

Bergsfolket Khamu firar sitt nyår litet senare än vi och det slumpade sig så att h**atio och jag blev inbjudna till deras fest......och det blev en fest det. Förutom deras traditionella tävlingar och lekar, som vi ibland inte förstod mycket av, blev det även dragkamp där vi medverkade i var sitt lag. Det vankades hur mycket mat som helst OCH obegränsade mängder med lao-khao. Alla ville förstås skåla med farangerna....helst flera gånger. Efter ett tag insåg vi att vi måste tacka, bryta och gå hem medan vi över huvud taget kunde gå för egen maskin. Så skedde tydligen för jag vaknade upp vid middagstid dagen efter i mitt hyrda rum. Ett nyår jag aldrig glömmer....
 
Senast ändrad:
11-2301 h**atio.jpg

Holländaren h**atio mötte jag i Muang Khuha i vildaste Laos i januari år 2011. Vi var de enda farangerna i byn vid det tillfället. Man hade numera elström dygnet runt och en bro skulle byggas över floden. Vägen till Vietnam höll också på att förbättras. Det stundade nya tider för Muang Khuha. Jag visste sedan tidigare besök, att det på ytan finaste och dyraste hotellet i själva verket var det klart sämsta så jag tog in i ett av byn många guesthouses och fick ett mysigt och välstädat rum utan råttor som åt upp tandkrämen under natten.

Bergsfolket Khamu firar sitt nyår litet senare än vi och det slumpade sig så att h**atio och jag blev inbjudna till deras fest......och det blev en fest det. Förutom deras traditionella tävlingar och lekar, som vi ibland inte förstod mycket av, blev det även dragkamp där vi medverkade i var sitt lag. Det vankades hur mycket mat som helst OCH obegränsade mängder med lao-khao. Alla ville förstås skåla med farangerna....helst flera gånger. Efter ett tag insåg vi att vi måste tacka, bryta och gå hem medan vi över huvud taget kunde gå för egen maskin. Så skedde tydligen för jag vaknade upp vid middagstid dagen efter i mitt hyrda rum. Ett nyår jag aldrig glömmer....
Ser att vissa bokstäver har ersatts med asterisker. Tydligen någon slags automatfunktion som man får leva med. Alla förstår förhoppnings ändå min väns namn....annars är de ersatta bokstäverna O och R........555555555
 
11-1929 Lai's Place LNT.jpg

Första gången jag kom till Luang Nam Tha i Laos var där ont om matställen, men så hittade jag Lai's Place. Hon hade en diger matsedel och serverade både farang- och lokal mat. Dessutom jättegott! Hennes bananpannkakor bl a var helt sagolika. Blev stamkund på direkten. Genom åren har det gått riktigt bra för Lai. Hon har bytt från den första, ganska ruffiga lokalen till en annan i ett finare hus, men med ett något sämre läge. Fast nu är hon känd så kunderna hittar dit ändå.
 
 
 
Tillbaka
Topp