DI: Anders Hansen skriver både skrämmande och hoppfullt.
I Tyskland upptäcktes 1967 ett nytt virus. ”Marburg-viruset” tros härstamma från fladdermöss och spreds från apor som användes för utveckling av poliovaccin.
www.di.se
Hoppas vi lärt oss läxan när nästa pandemi är här
I Tyskland upptäcktes 1967 ett nytt virus. ”Marburg-viruset” tros härstamma från fladdermöss och spreds från apor som användes för utveckling av poliovaccin. Viruset smittade ett trettiotal forskare, deras anhöriga och sjukhuspersonal.
KRÖNIKA ANDERS HANSEN
Publicerad: 02 april 2020, 05:07 Artikeln handlar om:
Medicin och hälsa Krönika Coronaviruset
Spridning mellan människor kräver blod eller saliv vilket gjorde att smittan snabbt kunde avgränsas. Det ska vi vara tacksamma för. Marburg leder till svåra blödningar och har en dödlighet på mellan 20 och 90 procent.
Det kan jämföras med sars-cov-2 (nedan ”corona”) vilket, baserat på data från de länder som provtagit bredast, tycks ha en dödlighet på runt 0,5-1 procent men som i egenskap av luftvägsburen droppsmitta sprids som en löpeld.
Pandemin vi genomlider blottlägger samhällets sårbarhet på flera plan. Både globala dominoeffekter av kapade försörjningsskedjor men också inom vår svenska sjukvård. Intensivvårdsplatser har stadigt skalats ned till Europas lägsta nivåer. Beredskapslager av medicin och skyddsutrustning. Sjukhussängar. Personalkostnader. Allt har slimmats.
På managementspråk har ledstjärnan inte sällan stavats ”lean”. En managementfilosofi med rötter i japansk bilindustri som bland annat innebär att kapitalbindning ska bantas. Helst ska insatsvaror inte hinna nudda lagerhyllan innan de förädlas och flyger ut ur produktionsanläggningen.
Sådant fungerar tills det inte gör det. Där är vi nu. Bantningen har varit så kraftig att allt från försörjningskedjor till sjukvård har blivit överkänsliga för störningar. Med följden att ett, i pandemihistoriskt dödlighetsperspektiv, relativt ”måttligt” virus kan segla upp som alla svarta svanars moder. Lägg till det en digital uppmärksamhetsekonomi som piskar upp panikstämning genom att mata oss med mortalitetssiffror från världens alla hörn och du har den toxiska cocktail som lamslår planeten.
Corona kommer inte att hamna i historieböckerna för sin dödlighet utan för vår motreaktion. För paniken som spreds. För forskningssamhällets blixtsnabba kunskapsinhämtning. För sjukvårdens heroiska mobilisering. För att så många var så oförberedda för något som bara var en tidsfråga.
För pandemier är ett ständigt återkommande gissel sedan människan började leva tätare för 10.000 år sedan. Vi har aldrig levt tätare än nu. Vi har aldrig varit fler på jorden än nu. Frågan är inte om nästa pandemi kommer utan när och givet dagens befolkningstäthet kan vi kallt räkna med att frekvensen ökar framöver.
”Mannaminne” brukar vara två år, sedan är kriser glömda. Låt oss hoppas det inte stämmer den här gången och att vi har lärt oss läxan till nästa pandemi oavsett om den inträffar 2021, 2031 eller 2051. Det vi nu befinner oss i är en generalrepetition inför nästa pandemi. Då kan det vara något som är betydligt mer dödligt.