"ragnela " sa:
Lego!
Det du skrev om det leende folket borde du skicka till någon svensk tidning. Mycket bra, tycker jag.
Den här senaste fågeln: Ser den verkligen ut så? Vad heter den och var finns den?
Läste Legos inlägg också och har lite svårt att örstå hans resonemang om:
Min teori går stick i stäv gentemot forskning och vanligt tänkande hos folk i gemen. Jag är ÖVERTYGAD med stora bokstäver dessutom, att kulturen har utvecklats åt detta håll, där man interagerar med varandra precis hela tiden medelst leenden och skratt. Och att man gör det p.gr.a. att thai har NOLL förmåga att kontrollera sitt egna temperament.....
Den teori du framför är väl ingalunda din egen och var har du fått det ifrån att "all forskning (om man ser till stycket innan)" Menar du att forskning om detta påstår att leendet tyder på någon lycka och att Thai skulle vara mer lyckliga än andra". Tvärtom har de ju samma syn som du och alla oss andra som har förnuftet kvar.
Sen om det skulle vara ett försvar för att de inte kan kontrollera sitt temprament, ja kanske det!
Där denna myt om det lyckliga folket och dess leende finns endast hos alla resebolag som vill sälja resor och tjäna pengar och denna myt köper ju intet ont anande turister. ;D
Leenden hos Asiater överhuvudtaget har många ansikten, dels samma som "wai", jag kommer i fred, dels kan det dölja sorg på grund av att de inte vill visa sin sorg. I mångt och mycket fungera asiater som oss "de vill inte besvära andra med sina problem", genom ett leende kan de undvika det.
Det kan också dölja frustration att inte avslöja avsikter är också ett annat sett att med ett leende. Leendet är inte heller lika var gång, men för oss västerlänningar kan det vara svårt att avgöra om leendet är vänligt sinnat eller det ligger lömskhet i det.
Vi västerlänningar när vi möter folk och börjar prata ställer oss med armarna i kors för att visa "kom inte för nära".
Leendet är ju också som vi alla vet ett sätt att inte tappa ansiktet.
Insayt