legolas - Min berättelse - Jag flyttade till Thailand - Fråga mig vad ni vill

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Nä,inget Thai påbrå i dom.
Första året dom var där så gick dom i nån skola så dom fick behörighet på att vara engelsklärare. Den äldre brodern jobbade för " text and talk" den yngre kommer jag inte ihåg namnet på där han jobbade. Den äldre jobbade lite med översätta dokument också. Norsk/svensk/dansk.


Dom pratar och kan skriva Thai (måttligt)
Gått i skola för det också.
 
"legolas " sa:
Janne nämner IT, och där kan jag gott tänka mig att man kan få jobba tillfälligtvis, men passa dig Janne för att "utbilda" någon thai för bra, för dagen efter så får du kicken under förevändning att du inte behöves längre, dom klarar sig utan din hjälp.

Delvis rätt, man utbildar bara det man inte vill göra själv ... man är ju konsult :)

Angående att starta eget och att thai måste äga 51% brukar man ju fixa med en advokatbyrå som äger 51% och sen har man ett avtal med honom/henne ... hörsägen vet inte mer än så!
 
"Janne " sa:
Delvis rätt, man utbildar bara det man inte vill göra själv ... man är ju konsult :)

Angående att starta eget och att thai måste äga 51% brukar man ju fixa med en advokatbyrå som äger 51% och sen har man ett avtal med honom/henne ... hörsägen vet inte mer än så!

Hade ett aktiebolag i Sverige och funderade på olika lösningar för att köra vidare, ett alternativ var att starta dotterbolag eller nytt bolag i Thailand. Det var helt kört! Kunde haft kvar firman i Sverige men då blir det ju ingen sinkskatt. Så jag slog igen butiken.
 
"mackes " sa:
Hade ett aktiebolag i Sverige och funderade på olika lösningar för att köra vidare, ett alternativ var att starta dotterbolag eller nytt bolag i Thailand. Det var helt kört! Kunde haft kvar firman i Sverige men då blir det ju ingen sinkskatt. Så jag slog igen butiken.
Varför var det helt kört, just pga 51%?
 
"legolas - Min berättelse - Jag flyttade till Thailand - Fråga mig vad ni vill"

Ja träffade en kille i bkk som höll på med bolagsbildningar och det var en rad olika saker som gjorde det omöjligt.

Ett var ägandet, det är ju kanske lösbart med Legolas koncept, har dock hört att de nu jagar taxichaufförer som helt plötsligt blivit delägare i en IT-firma och begär en förklaring...

Sedan är det aktiekapital och arbetstillstånd, jag kommer inte ihåg detaljerna nu men det var inga småpengar om man ville ha farang anställd. Sedan får du aldrig ha mer än 25% utlänningar anställda i bolaget.

Väljer du att jobba i Thailand med ett Svenskt bolag riskerar du att få skattedeklarera i båda länderna.

Helt klart är det som Lego säger, de vill inte ge bort sina jobb och förtjänster till utlänningar. Jag tror detta är gammal tradition och hävd och det är så man klarat sig från kolonisation i alla tider.
 
Kan en persson utan Svenskt medborgarskap från ett land utanför EU starta företag i Sverige med fullt ägande, är det lättare för en utlänning att starta företag i Sverige än i Thailand? Är det inte lika nästan världen över för en persson att starta företag i annat land. Tycker det är rätt logiskt att man som icke medborgare inteskall kunna starta företag med fullt ägande i främmande land.
 
"Jonas " sa:
Kan en persson utan Svenskt medborgarskap från ett land utanför EU starta företag i Sverige med fullt ägande, är det lättare för en utlänning att starta företag i Sverige än i Thailand? Är det inte lika nästan världen över för en persson att starta företag i annat land. Tycker det är rätt logiskt att man som icke medborgare inteskall kunna starta företag med fullt ägande i främmande land.
Intressant Jonas. Jag kollade upp detta, man ska ju inte kasta sten i glashus. Och det är inget problem, eller jo man måste ansöka om UT och för att få det måste man uppfylla vissa saker. Se http://www.verksamt.se/portal/web/guest/starta/for-utlandska-medborgare/medborgare-utanfor-eu-ees. Såg att på bolagsverket kunde man få information på Thai också ... verkar som vi försöker få folk att komma hit och starta upp!

Men kan ju vara svårare än det är!
 
Livets grubblerier...
Så länge du inte skaffar en ny fru kan du bo kvar beroende på hur du själv hanterar det men en ny fru skulle aldrig trivas i ert gamla hus med grannar,släkt,vänner och minnen runtomkring.Så jag tror att miljöombyte krävs.

Hingsten som gillar fortplantning
 
"mackes " sa:
Ja träffade en kille i bkk som höll på med bolagsbildningar och det var en rad olika saker som gjorde det omöjligt.

Ett var ägandet, det är ju kanske lösbart med Legolas koncept, har dock hört att de nu jagar taxichaufförer som helt plötsligt blivit delägare i en IT-firma och begär en förklaring...

Sedan är det aktiekapital och arbetstillstånd, jag kommer inte ihåg detaljerna nu men det var inga småpengar om man ville ha farang anställd. Sedan får du aldrig ha mer än 25% utlänningar anställda i bolaget.

Väljer du att jobba i Thailand med ett Svenskt bolag riskerar du att få skattedeklarera i båda länderna.

Helt klart är det som Lego säger, de vill inte ge bort sina jobb och förtjänster till utlänningar. Jag tror detta är gammal tradition och hävd och det är så man klarat sig från kolonisation i alla tider.

Jo , det stämmer nog bra det , och tur är väl det , Thailand är och förblir Thailand med ett mindre antal emigranter
 
"Janne " sa:
Intressant Jonas. Jag kollade upp detta, man ska ju inte kasta sten i glashus. Och det är inget problem, eller jo man måste ansöka om UT och för att få det måste man uppfylla vissa saker. Se http://www.verksamt.se/portal/web/guest/starta/for-utlandska-medborgare/medborgare-utanfor-eu-ees. Såg att på bolagsverket kunde man få information på Thai också ... verkar som vi försöker få folk att komma hit och starta upp!

Men kan ju vara svårare än det är

Men vakna upp nu grabbar , i Sverige är det skitenkelt att starta eget , är du sedan "invandrad" så delas det även ut starta egetbidrag med 250,000 svkr . I alla fall var det så för några år sedan , kanske slut nu , det blir ju dyrt då alla ....vill ha eget . ;)
 
"legolas " sa:
ja du har ju en bra tanke där Uncle ledarn... Med som du säger att någon kanske INTE skulle vilja bo där....
Så du menar då våra kvinnor här uppe i Isaan som offrar precis allting, de jobbar falang (bar) och gör allt för att få tag i en egen falang.

Om en tösabit häruppe skulle få korn på mig t.ex, med eget boende, så skiter hon väl antagligen högaktningsfullt i spöken eller gamla minnen om hon kan få mig på rygg... och flytta in,,, tror jag i alla fall...

legolas
Jag hoppas verkligen att du slipper uppleva den stunden, får vara frisk och ha din skarpa hjärna som verktyg när du roar oss här på CM.
Jag tänkte på dig i morse och på att du står som ett föredöme när det gäller bryta upp från en tillvaro med en massa måsten. Du gjorde det i rätt ålder.
Jag jämför med hur det kan komma att bli för mig, en snart 63-årig gubbe med minskad arbetslust. Kommer det att vara försent för mig den dag jag står med enkelbiljetten i handen på Kastrup för att ge min in i ett okänt liv?

Jag borde ha gjort som du, och en del andra, kastat allt överbord och bara dragit iväg.
Jag var på gång men ändrade omständigheter i kärleken fick mig att backa. Jag hade tur i oturen att upptäcka bristerna i det täcka könet i tid, bristerna som min stora kärlek hade i sin etik och moral.
Skit samma. Det kommer att hända, jag kommer att göra en "Lego" och dra, fast det blir mer i form av en "Sir One" med egna preferenser.
Pensionärslivet har till viss del påtvingats mig i det jag inte kan jobba i någon större utsträckning utan jag sitter hemma med min opererade fot och lyss till det tickande vägguret på samma sätt som min farmor och farfar gjorde en gång tiden. Tick tack, tick tack, tick tack- ljuden kommer ifrån uret i en lugnande rytm. Även om det inte är en sådan tillvaro som jag har tänkt mig ger det en liten föraning om ett annat liv än det jag haft med stressande resor mellan möten, kunder som klagar och inte betalar räkningen i tid. Vid en flytt till annat land och ett totalt uppbrott måste man se till att fylla tillvaron med något vettigt och intressant. Du ser ut att ha lyckats och jag förmedlar en välment karma till dig.
 
"legolas " sa:
Sir One stort tack för alla de fina orden du ger. Men en sak vill jag gärna säga och mena. Om man ser livet för vad det verkligen är, i mina ögon är livet inget annat än en chimär.... Livet visar oss sin sida som är vår egna betraktelse.

Problemet i det vi ser i livet är alla måsten, alla ok som vi bär med oss, och som har byggts in i oss av livet självt under alla de år som vi levt.

Men stanna upp... lyssna. Men stanna upp...titta. Men stanna upp..... känn.

Plötsligt så "ser" man, man "hör" och man "känner" att allting bara är en chimär.... vi flyttar ju inte för att ta med oss oket, vi flyttar för att bli fri från oket.

Att flytta och försöka att göra sig fri,
är som att ramla i vatnnet med en kedja,
och en metallkula fäst däri

Antingen så accepterar vi metalkulan runt foten, och låter oss dras ner i djupet, eller så lossar vi den helt enkelt, och simmar i land, och tar med ett leende emot
den s.k. sista 3.e delen i livet med öppna ögon, med öron som "lyss" och en hjärna som kan känna.

Lycka till...
legolas
Väl bekomme.
Inte bara du kan vara värd lite beundran, det finns fler här på CM och jag vill att alla dessa inte ska känna sig bortglömda.
Det är just detta med att stanna upp och lyssna som har fört med sig tankarna på ett uppbrott. Finna ro i själen är vad som ska gälla de år som jag har kvar, finna något meningsfullt i tillvaron. Vad kan vara mer meningsfullt att efter ha arbetat som en slav sedan tonåren att få "finna sig själv" och få njuta av vad det än vara månde.
exet snackade om att bygga hus, grisfarm, köpa ny bil, köpa mer land...
Jag är nöjd med en skuggad veranda och umgänge med folk, både faranger och thai.
Mycket tid kommer att gå till att resa runt i världen, om det finns något i pluskan.
 
"Sir One " sa:
Jag jämför med hur det kan komma att bli för mig, en snart 63-årig gubbe med minskad arbetslust. Kommer det att vara försent för mig den dag jag står med enkelbiljetten i handen på Kastrup för att ge min in i ett okänt liv?

Jag borde ha gjort som du, och en del andra, kastat allt överbord och bara dragit iväg.
Jag var på gång men ändrade omständigheter i kärleken fick mig att backa. Jag hade tur i oturen att upptäcka bristerna i det täcka könet i tid, bristerna som min stora kärlek hade i sin etik och moral.
Skit samma. Det kommer att hända, jag kommer att göra en "Lego" och dra, fast det blir mer i form av en "Sir One" med egna preferenser.
Pensionärslivet har till viss del påtvingats mig i det jag inte kan jobba i någon större utsträckning utan jag sitter hemma med min opererade fot och lyss till det tickande vägguret på samma sätt som min farmor och farfar gjorde en gång tiden. Tick tack, tick tack, tick tack- ljuden kommer ifrån uret i en lugnande rytm. Även om det inte är en sådan tillvaro som jag har tänkt mig ger det en liten föraning om ett annat liv än det jag haft med stressande resor mellan möten, kunder som klagar och inte betalar räkningen i tid. Vid en flytt till annat land och ett totalt uppbrott måste man se till att fylla tillvaron med något vettigt och intressant. Du ser ut att ha lyckats och jag förmedlar en välment karma till dig.

Sir One,

Det är aldrig försent, om du däremot sitter kvar i en tillvaro som inte ger dig något kommer det snart att vara försent, med andra ord vill man inte leva så dör man...

Jag kände att min minskade arbetslust kom redan vid 60 och jag vet med mig att jag inte gör ett bra jobb om jag inte tycker det är kul, en nedåtgående spiral. Jag bestämde mig för Thailand och tillbringade några månader varje år här och hade turen att träffa en fantastisk kvinna som visserligen är extremt fattig men har väldigt mycket att ge tillbaks i utbyte mot den trygghet och kärlek jag kan ge henne.

Det fanns många "men så kan du ju inte göra" och "du är för gammal nu", med 5 barn och tre barnbarn så fanns det synpunkter kan jag lova. Men det är nu så att ingen annan tar ansvar för din lycka när du gjort dem till viljes, du måste själv ta besluten som du känner är rätt.

Så gör som jag, res och upptäck och se vad som händer, skapa dig en bild av vad du vill skall hända i sista tredjedelen av ditt liv och tro på den. Då kommer det att ske, med osviklig säkerhet har det hänt i mitt liv, tricket är att verkligen tro på det. Oavsett vilka resurser som behövs, de kommer de också.

Men du är ju bara 63, du har i alla fall minst 20 år på dig att skapa någonting som du trivs med och ett liv som är underbart att vakna till varje morgon. Så ta det lugnt, se dig omkring och bestäm dig för vad du vill.

Och du, lycka till med ditt nya liv, väljer du Thailand har du garanterat ett gäng goa gubbar att ungås med här. 8) :thumbsup:
 
Jag måste ge karma till Mackes och Lego. Det ni skriver är precis så jag känner fast jag är för ung för att kunna släppa allt och försörj familjen i Thailand.

Jag känner att livet är mycket mer än att bara sitta fast i ekorrhjulet.

Hela mitt liv har jag gillat att resa och upptäcka, jobb har kommit i andra hand, något man måste ha för att få pengarna att uppleva.

Min förra fru och jag levde efter måttot att resa och spara, gå i pension vid 55 och ha det gott ... emn så fick hon en tumör i hjärnan och vi kämpa för hennes överlevnad i tio år till hennes kropp inte orkade mer ...

Så fick man ta beslut vad ska jag göra av mitt liv nu, träffade min nuvarande fru och då ville jag ha barn och nu får man leva det livet med vissa begränsningar men med andra värden och hoppas man kommer iväg till Thailand senare i livet ...

Men jag gläds med er som tagit steget till Thailand och lever lyckliga och inte sitter på barer i södern och tynar bort! Grattais till er!
 
"mackes " sa:
Sir One,

Det är aldrig försent, om du däremot sitter kvar i en tillvaro som inte ger dig något kommer det snart att vara försent, med andra ord vill man inte leva så dör man...

Jag kände att min minskade arbetslust kom redan vid 60 och jag vet med mig att jag inte gör ett bra jobb om jag inte tycker det är kul, en nedåtgående spiral. Jag bestämde mig för Thailand och tillbringade några månader varje år här och hade turen att träffa en fantastisk kvinna som visserligen är extremt fattig men har väldigt mycket att ge tillbaks i utbyte mot den trygghet och kärlek jag kan ge henne.

Det fanns många "men så kan du ju inte göra" och "du är för gammal nu", med 5 barn och tre barnbarn så fanns det synpunkter kan jag lova. Men det är nu så att ingen annan tar ansvar för din lycka när du gjort dem till viljes, du måste själv ta besluten som du känner är rätt.

Så gör som jag, res och upptäck och se vad som händer, skapa dig en bild av vad du vill skall hända i sista tredjedelen av ditt liv och tro på den. Då kommer det att ske, med osviklig säkerhet har det hänt i mitt liv, tricket är att verkligen tro på det. Oavsett vilka resurser som behövs, de kommer de också.

Men du är ju bara 63, du har i alla fall minst 20 år på dig att skapa någonting som du trivs med och ett liv som är underbart att vakna till varje morgon. Så ta det lugnt, se dig omkring och bestäm dig för vad du vill.

Och du, lycka till med ditt nya liv, väljer du Thailand har du garanterat ett gäng goa gubbar att ungås med här. 8) :thumbsup:
Tack Macke.
Det finns risk att vi övertar Legos tråd så jag ska fatta mig kort.
Så du har fem barn och tre barnbarn? Tänk, det samma gäller för mig :) Mina ungar är från 25 till 39 så jag lämnar ingen i sticket. Det skulle i så fall vara lillkillen till barnbarn som verkligen älskar sin faffa.

Jag har varit på väg två gånger tidigare. Med min första tjej, henne levde jag ihop med här i Sverige. Vi skulle bo inte så långt från dig utanför Chumphuang.
Andra tjejen har ett ställe i Yasothon.
Båda töserna underbara och hårt arbetande kvinnor men det funkade inte av olika anledningar.
Sedan mitt senaste uppbrott har ryktet om min förträfflighet :) och singelstatus spridits bland bekanta i Thailand och invitationerna dimper ner lika tätt som reklamblad från ICA och Coop i min mailbox. :) Nå, ett par damer som jag känt genom vänner i några år har gjort trevare. Dessbättre är dessa lite äldre än mina "avverkade" så vi får se om någon av dem lyckas fånga mitt intresse.
 
"Janne " sa:
Jag måste ge karma till Mackes och Lego. Det ni skriver är precis så jag känner fast jag är för ung för att kunna släppa allt och försörj familjen i Thailand.

Jag känner att livet är mycket mer än att bara sitta fast i ekorrhjulet.

Hela mitt liv har jag gillat att resa och upptäcka, jobb har kommit i andra hand, något man måste ha för att få pengarna att uppleva.

Min förra fru och jag levde efter måttot att resa och spara, gå i pension vid 55 och ha det gott ... emn så fick hon en tumör i hjärnan och vi kämpa för hennes överlevnad i tio år till hennes kropp inte orkade mer ...

Så fick man ta beslut vad ska jag göra av mitt liv nu, träffade min nuvarande fru och då ville jag ha barn och nu får man leva det livet med vissa begränsningar men med andra värden och hoppas man kommer iväg till Thailand senare i livet ...

Men jag gläds med er som tagit steget till Thailand och lever lyckliga och inte sitter på barer i södern och tynar bort! Grattais till er!

Tack för att du delar med dig Janne och en Karma till dig för det.

Det måste varit en tragisk upplevelse att mista sin livskamrat. Jag vet inte vilket som är värst, det sättet du fick uppleva eller mitt där hon lämnade mig för en annan men vi har ju båda lyckats ta oss tillbaka till livet igen.

Jag har mycket gemensamt med dig har jag känt redan tidigare, hoppas verkligen att vi får se dig här i värmen så småningom, drömmar skall man odla...
 
"Sir One " sa:
Så du har fem barn och tre barnbarn? Tänk, det samma gäller för mig :) Mina ungar är från 25 till 39 så jag lämnar ingen i sticket.

Jajemen, fem stycken i två omgångar, 28-30 och 40-46, det är de äldre som fått barn. Började tidigt ;D
 
"mackes " sa:
Tack för att du delar med dig Janne och en Karma till dig för det.

Det måste varit en tragisk upplevelse att mista sin livskamrat. Jag vet inte vilket som är värst, det sättet du fick uppleva eller mitt där hon lämnade mig för en annan men vi har ju båda lyckats ta oss tillbaka till livet igen.

Jag har mycket gemensamt med dig har jag känt redan tidigare, hoppas verkligen att vi får se dig här i värmen så småningom, drömmar skall man odla...
Jag vet heller inte vad som är värst men tror det är bättre när någon dör ... jag hade ju några år på mig att sörja även om slutet kommer som definitivt ... en skillsmässa är ju inte lika definitivt ... som tur var han vi inte få några gemensamma barn (hon fick tumören ett halvt år efter vi gifte oss).

Jo skulle vara kul att träffas, svärfar är från dina regioner ... i varje samma provins ...
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 

Liknande trådar

A
Svar
22
Visningar
2 K
Anonym
A
 
Tillbaka
Topp