S
Sir One
Gäst
Musiken förr i tiden..
Jodå, det var absolut bättre förr i tiden. Musiken var det i alla fall, eller i varje fall framförandet utan besvärande inslag av en massa elektronik. Nej, det är inget fel på den elektroniska musiken men den saknar det hantverk som finns i bl.a den akustiska. Själv spelade jag i ett band från 75 till 82. Jag var egentligen gitarrist men då jag lyckades komma över en halvakustisk elbas från början på 50-talet kom det att bli mitt instrument. Den här basen hade ett förflutet i en zigenarorkester i Malmö så visst hade den fått vara med att framföra underbar musik och med en bättre musiker som slog an de fyra strängarna än vad jag någonsin blev.
Nu är jag en radikal själ så jag tror inte att vår musik var samma som Legolas.
Vi spelade för exilföreningar som den grekiska, chilenska, argentinska m.m.
En rolig sak inträffade när vi hade en spelning på Motetten i Malmö på en argentinsk fest. Peder från danmark, medlem i gruppen hade köpt en Sandvik Stradivarius, en såg avsedd att spelas på. Peder och jag improviserade en låt, han på sågen och jag på elbasen. När improvisationen satt sig efter någon minut reste sig varenda argentinare i salen och började dansa som galningar och det blev en fantastisk stämning. Det påverkade oss att lägga ner ännu mer krut i spelandet.
På småtimmarna när vi höll på att packa ihop kom en argentinasnubbe fram till och och tackade. Han berättade att det första instrument som man spelade tango på i Argentina var såg. Utan att ha haft en tanke bakom vår improvisation utvecklade den sig till att anta just tangorytmer framförd enbart med såg och elbas.
Det var en av de roligaste spelningarna jag haft även om det bara var 200-300 pers i lokalen. Inte ens spelningarna i Göteborg på stadsteatern (tror jag det var) eller på Finlandiahuset i Stockholm med ett par tusen åhörare. Ej heller att lira på samma gala som Wilmer X i Malmö eller Eldkvarn på Münchenbryggeriet i Stockholm slog den spelningen.
Jodå, det var absolut bättre förr i tiden. Musiken var det i alla fall, eller i varje fall framförandet utan besvärande inslag av en massa elektronik. Nej, det är inget fel på den elektroniska musiken men den saknar det hantverk som finns i bl.a den akustiska. Själv spelade jag i ett band från 75 till 82. Jag var egentligen gitarrist men då jag lyckades komma över en halvakustisk elbas från början på 50-talet kom det att bli mitt instrument. Den här basen hade ett förflutet i en zigenarorkester i Malmö så visst hade den fått vara med att framföra underbar musik och med en bättre musiker som slog an de fyra strängarna än vad jag någonsin blev.
Nu är jag en radikal själ så jag tror inte att vår musik var samma som Legolas.
Vi spelade för exilföreningar som den grekiska, chilenska, argentinska m.m.
En rolig sak inträffade när vi hade en spelning på Motetten i Malmö på en argentinsk fest. Peder från danmark, medlem i gruppen hade köpt en Sandvik Stradivarius, en såg avsedd att spelas på. Peder och jag improviserade en låt, han på sågen och jag på elbasen. När improvisationen satt sig efter någon minut reste sig varenda argentinare i salen och började dansa som galningar och det blev en fantastisk stämning. Det påverkade oss att lägga ner ännu mer krut i spelandet.
På småtimmarna när vi höll på att packa ihop kom en argentinasnubbe fram till och och tackade. Han berättade att det första instrument som man spelade tango på i Argentina var såg. Utan att ha haft en tanke bakom vår improvisation utvecklade den sig till att anta just tangorytmer framförd enbart med såg och elbas.
Det var en av de roligaste spelningarna jag haft även om det bara var 200-300 pers i lokalen. Inte ens spelningarna i Göteborg på stadsteatern (tror jag det var) eller på Finlandiahuset i Stockholm med ett par tusen åhörare. Ej heller att lira på samma gala som Wilmer X i Malmö eller Eldkvarn på Münchenbryggeriet i Stockholm slog den spelningen.
