Chaiyaphum MCCCLXXIV, Thailand
3.109 svar - 95.355 visningar
I torsdags så var jag nere för att plocka ut en sudd med thailändska baht. Jag gick ju precis som vanligt till min goe-ATM, vilken alltså inte snor mig på 150 baht varje gång som jag gör ett uttag, det gör ju alla de andra. Jag pratar alltså om den gråa ATM:en som heter AEON.....
Jag valde denna dag för ovanlighetens skull att nyttja ATM:en på Tesco Lotus, vilket skulle visa sig vara bra (eller dåligt?). jag satte in mitt svenska NORDEA VISA-kort, och tog ut 25.000 baht (max-belopp), allt gick bra, pengarna kom ut och kortet kom ut. Jag stoppade in kortet igen, och väntade så på pengarna, tittade ner och fick se det som skulle föreställa en söt liten hög med 25st thailändska tusenlappar vara nu en rörig hög där bara vissa sedlar syntes utanför ”luckan”.
Jag skyndade mig och stoppade dit min näve och började dra åt mig sedlar ur högen där. När jag hade fått 6.000 baht i min näve så sprangplashsplash stängdes plötsligt pengaluckan, och kortet kom aldrig mer ut. Där stod jag som en idiot med 6.000 baht utav 25.000 baht och inget VISA-KORT..... Va [@!# Alvesta!], va trött jag blev.
Thailändaren bakom mig sade –”vänta”, och jag hade ju ingen lust att gå däreifrån så skulle det komma nästa thai och få gratis mina 19.000 baht. Jag väntade 5 minuter och så kom thailändaren tillbaka med en anställd. Det visade sig att detta anonyma bolag faktiskt hade ett litet kontor där, vilket för övrigt är det det enda kontoret de har i hela provinsen Chaiyaphum, och det var kanske tur det.
Den anställde tog mig tillbaka till sitt kontor, och sedan ringde de huvudkontoret i Bangkok, de som kan se alla transaktioner som sker i alla deras ATM:er. Och jag fick upprepa runt 6-7 ggr för samma person exakt samma sak om hur detta hade gått till. Telefonen langades mellan deras 2 anställda och mig hela tiden. Jag var skitnervös och litar inte alls på thai måste jag ärligen säga.
Så jag blev inte lugn förränn damen ifrån Bangkok i redig ton och på redig engelska säger till mig att jag kan komma tillbaka i eftermiddag (samma dag alltså) och få tillbaka mitt kort, vidare sade hon att de brukar inte hantera cash på det sättet att de bara langar över 19.000 baht till mig.
De skulle skicka dessa pengar till min bank NORDEA i Stockholm som hade utfärdat kortet, vilket de ju kunde se. Och sedan måste jag meddela NORDEA i min tur då vad som hänt så NORDEA visste vems dessa 19.000 bahten tillhörde och kontonumret. Men sade hon vidare, avvakta tills vi ringer i eftermiddag så allt är klart här. OK det lät ju skitbra så jag åkte hem....
På eftermiddagen sent som fan när allting var stängt i hela bankvärlden, så ringde de till Yongyut, och berättade som den självklaraste saken i världen att jag inte får mitt kort förränn den 1 december, alltså om 3 veckor (!!!) Men va [@!# ojsan då!]nnnn.... De brukar nämligen inte öppna sina ATM:er mer än vid varje månadsskifte!! Jag gick i luften härhemma, och jag såg en stor katastrof komma mig till mötes.
Dels så hängde dessa 19.000 baht helt i luften, och jag visste inte alls om jag kunde lita på Thailand i denna sak.... Normalt folk härnere är så vana vid att bli dragna vid näsan så de reagerar knappt över det. De har ju inte ens någonstans att vända sig ju. Och som varande falang då, så visste jag ju hur helt chanslös jag skulle vara om någon anställd där skulle få för sig att behålla pengarna och stoppa dom i egen ficka...
Och nu då dessutom ha mitt kort hängande i luften och icke ha någon koll på det. Jag som knappat in min kod i ATM;en och samma bolag ha tillgång till kortet i 3 veckor framåt. Det lät för fantastiskt bra för min smak, så jag rusade ut till seven/eleven (7/11) och handlade upp mig på 600 baht i telefonkort, och satte mig att ringa till NODEA och deras paniktjänst eller vad man nu skall kalla det för.
De var jättetrevliga måste jag säga, och ingen skugga över dom. Det tog visserligen bra med ”tryckande” på knappar och bra med tid att komma fram till rätt folk, och när jag kommit fram och förklarat mitt ärende för 2st personer och säkerligen spenderat runt 400 baht på ingenting, så fick jag komma fram till ”spärra-kort-avdelningen”. Nu gick det snabbt som sattan, och de erbjöd mig t.om nödpengar som de kallade det. Jag ville dock inget ha. Men jag sade till dom SPÄRRA MITT KORT NU........ Fots. Nästa kapitel..
Handskak
