"suriya " sa:
ขี้เมา Kii[sup]F[/sup] Maow[sup]M[/sup] skulle jag nog översätta till fyllo, och det kan man ju säga om en alkoholist också.
Annars tror jag ติดเหล้างอมแงม Dtidd[sup]L[/sup] Laow[sup]F[/sup] Ngaam[sup]M[/sup] Ngääm[sup]M[/sup] är mer rätt för att benämna en alkoholist.
ขี้เหนียว Kii[sup]F[/sup] Niow[sup]S[/sup], betyder, som Berralund skriver, snål.
ไปเลย Bpajj[sup]M[/sup] Lööi[sup]M[/sup] skulle jag översätta som försvinn, men det har mycket med situationen och hur man säger det att göra också.
ใบร้อย Bajj[sup]M[/sup] Raaj[sup]H[/sup] skulle jag översätta till hundralapp eller hundring.
Bra Suriya!
Men som alltid vill jag ha ett ord med i laget. Att transkribera är ju en jungel. Jag får säga att du och jag har precis samma sätt att transkribera på upphöjda F, S osv och att vi transkriberar i förhållande till svenska.
Själv tycker jag att bokstäver som är upphöjda efter transkriberad text för att visa toner är mer pedagogiska än diakritiska tecken som ^.
Men det är ju mitt tycke, men ser samtidigt att du tycker det är bra och det gläder mig, det bästa är ju att alla vi är intresserade av språket håller oss till en gemensam transkribering där alla kan känna igen sig.
Det är ju så när man vill lära sig ett språk, måste man också lära sig transkriberingsmetodiken, alla har sitt sätt att transkribera och köper man en bok t ex av någon författare som transkriberar på ett vis måste man också förstå transkriberingsspråket, de flesta författare av Thai är ju engelskspråkiga och enligt min mening helt hopplös transkribering i förållande vårt alfabet, så det är svårt.
Engelsk transkribering har mycket R på slutet och W på slutet.
Detta beror på att engelskan består i slutet av "are", how" "aow", många ord i thai transkriberas just på detta sätt. Sen låter faktiskt många avslut i thai "aow",, precis som W i Why, man anar ett W i slutet.
Det är ju supersvårt att via transkription visa på ljud eller uttal av naturliga själ, utan lyssna är ju det ultimata.
ขี้เหนียว Kii[sup]F[/sup] Niow[sup]S[/sup], betyder, som Berralund skriver, snål.
Här har vi ju en speciell vokal
เียว = iiao, vill man transkribera det genom engelsk transkribering så iiaaow, för det låter lite gurgligt på slutet som waow.
ข้าวเหนียว khaao niiaao om man lyssnar riktigt noga är det först "niii och sen aaao, aaao med hög ton.
niow som du transkriberar här det speglar inte uttalet, det skall uttalas som "niiaao", alltså ett A skall finnas där, inte "nio", i Issan vet jag att man uttalar det så och de talar snabbt "nio".
Så niiaao, långt utdraget I och A
Som jag sa i ett annat inlägg finns oregelbundenhet i thai.
Exempel här i förhållande till vad vi pratar om ovan är khao[sup]S[/sup] = pronomen ขาว = khaao[sup]S[/sup] = vit färg.
Låter likadant och har samma ton men A är utdragen från A

till AAA

!
Ni ser skillnaden första kort uttal av "ao", andra långt utdraget "aao".
Sen har vi i Sverige än jävla fördel att vi har Å, Ä; och Ö, det finns mängder med ord som uttalas med just Ä och Ö. Kanske inte Å men i vissa fall.
ไปเลย BpajjM LööiM, hur skall man kunna traskribera detta bättre än så här? Så låter det ju Lööi om vi skall vara petiga då med svenska förhållande okey "löööj", men ni ser vi i Sverige har en fördel där.
Sen har jag aldrig fattat "dubbelkonsonanter" BpajjM, J kan ju inte bli mer än J i detta fall där en vokal är initialt, J här betecknar ett uttal av "aj", hur kan det bli mer än "aj", "ajjjjjj".
Som jag sagt tidigare betonar inte Thai konsonanter sist i en stavelse och då kan man heller inte transkribera en stavelse med dubbelkonsonant. I detta fall är det en vokal "aj", men det kan inte bli mer än "aj". Vokaler är antinget kort eller lång, samt kort "stressed" eller uttdragen "unstressest" .
Man transkriberar aldrig vokaler samt konsonanter genom att "dubbla dem", finns inte i något språk, så detta är bara konstigheter att man gör så! Bara i svenskan antagligen.
BpajjM här skall man transkribera detta ord mer som bpaj, för om du nu vill att vi här skall uttala dett ord korrekt med BpajjM, hur säger man två JJ på slutet, ja jag vet inte hur!
I mitt idigare inlägg pratade jag om just stressed och unstressed syllable och jag pratade om vokaler som är stressed och unstressed samt längden eller uttdragen vokal.
Jag ser detta ofta när det gäller svenskar som skall transkribera och visst säger vi "sannt", låter det som att vi betonar "nn" på slutet men i transkribering fyller det absolut inget syfte när det gäller Thai.
Så dubblera konsonanter för transkribering är ingen bra idé. Inte heller att dubblera konsonanter för att visa på vokaler som i detta fall BajjM.
ใบร้อย BajjM RaajH, denna är svår här har vi A Aaang
อ aa aang, hur skall vi transkribera detta för att vi skall kunna "höra", ja det är svårt?
RaajH visar på ingenting om hur det skall uttalas, här hade vi blivit mer behjälpliga av engelskans Roy, alltså namnet på en kille Roy, för så uttalas det.
Här får man uppfattningen att det uttalas som "bajs"
aa aang är ju både vokal och konsonant.
I 9 av 10 fall uttalas อ aa aang som ett A som i Arne, ett djupt A.
Lyssna här
http://www.thai-language.com/id/131153.
I en del fall låter det som ett svenskt Å.
Peter