Går det att jobba sig upp från 0 i Thailand

[brt666]

Jag funderar lite över det här att jag ibland har känt att jag har haft rätt bra möjligheter att skapa mig ett bra liv i Sverige och att andra människor i länder som Thailand kanske inte har haft samma möjligheter.
Jag är uppvuxen ute i skogen. 2 mil till närmsta tätort. Min pappa var taxichaufför och ägnade sin lediga tid med att supa och min mamma jobbade som assistent på invandrarverket. De skildes när jag var 10 och min mor fick stå för i princip hela försörjningen. Inte fett alls. Jag fick några gamla mopeder som min pappa hittat i sopcontainrar som jag skruvade ihop till en fungerande enhet och åkte runt på. Många skulle nog tycka att Jag inte hade någon sund moral riktigt heller, Happy days!
Men.... ändå lyckades jag ta mig igenom skolsystemet och har idag ett rätt välbetalt arbete. Jag behöver inte titta på prislappen då jag handlar på Lidl och jag har inget problem att betala hyran (2000 kr/mån). Jag är definitivt inte något geni, bara väldigt mån om att inte vara beroende av andra. Jag lagar min egen mat (litar inte på matindustrin), lagar min egen bil (litar ännu mindre på "serviceverkstäder"), bygger mitt eget hus (litar definitivt inte på okända "hantverkare").
Hur ser det ut i Thailand? Har man en rimlig chans att nå till samma ekonomiska position som jag, och lära sig samma saker, om man är uppvuxen i någon avkrok, har outbildade fattiga föräldrar och är medelsmart? Eller stoppas man av att inte komma in på universitet, kulturellt motstånd mot viss sysselsättning och liknande? Alltså att man skulle betraktas som otroligt konstig om man ställde sig och skruvade med bilen fastän man tjänar bra.

 

[andrejsdenruskige]

Jag funderar lite över det här att jag ibland har känt att jag har haft rätt bra möjligheter att skapa mig ett bra liv i Sverige och att andra människor i länder som Thailand kanske inte har haft samma möjligheter.
Jag är uppvuxen ute i skogen. 2 mil till närmsta tätort. Min pappa var taxichaufför och ägnade sin lediga tid med att supa och min mamma jobbade som assistent på invandrarverket. De skildes när jag var 10 och min mor fick stå för i princip hela försörjningen. Inte fett alls. Jag fick några gamla mopeder som min pappa hittat i sopcontainrar som jag skruvade ihop till en fungerande enhet och åkte runt på. Många skulle nog tycka att Jag inte hade någon sund moral riktigt heller, Happy days!
Men.... ändå lyckades jag ta mig igenom skolsystemet och har idag ett rätt välbetalt arbete. Jag behöver inte titta på prislappen då jag handlar på Lidl och jag har inget problem att betala hyran (2000 kr/mån). Jag är definitivt inte något geni, bara väldigt mån om att inte vara beroende av andra. Jag lagar min egen mat (litar inte på matindustrin), lagar min egen bil (litar ännu mindre på "serviceverkstäder"), bygger mitt eget hus (litar definitivt inte på okända "hantverkare").
Hur ser det ut i Thailand? Har man en rimlig chans att nå till samma ekonomiska position som jag, och lära sig samma saker, om man är uppvuxen i någon avkrok, har outbildade fattiga föräldrar och är medelsmart? Eller stoppas man av att inte komma in på universitet, kulturellt motstånd mot viss sysselsättning och liknande? Alltså att man skulle betraktas som otroligt konstig om man ställde sig och skruvade med bilen fastän man tjänar bra.

Fråga @SatanG

Det är svårare i Thailand än i Sverige.
Det är dock inte alltid så lätt i Sverige heller, vad det verkar som.
I Sverige är det dock inte lika viktigt att utbilda sig.

 

[PanPan]

Fråga @SatanG

Det är svårare i Thailand än i Sverige.
Det är dock inte alltid så lätt i Sverige heller, vad det verkar som.
I Sverige är det dock inte lika viktigt att utbilda sig.

Har @SatanG jobbat sig upp i Thailand ?

 

[andrejsdenruskige]

Har @SatanG jobbat sig upp i Thailand ?

Nej, men han har närstående inom familjen som gjort det.

 

[Matt82]

Nej, men han har närstående inom familjen som gjort det.

Ja nu ska vi inte beskylla folk på TS för att jobba! Det överlåts åt närstående

 

[Kentha]

Min åsikt är att det är lättare för en thai idag att jobba upp sig från fattigdom i Thailand än i Sverige om man är driftig. Jämför med Sverige på 50-60 talet när allt bara gick uppåt i Sverige och Thailand är i lite samma situation idag. Många har inte utbildning men är jävligt streetsmarta och drivna och dessa har en bra chans att ta sig till medelklassen.

 

[Anonyma]

Har man bara råd med utbildningen så är det inga problem i Thailand om man verkligen vill. Men det är ju just där det skiter sig för dom med fattig bakgrund.

 

[Krister]

Med egen business i Thai kan man gå i princip hur långt som helst. (Ta tex Oishi som sålde te på gatan) I sverige jagar dom pensionärer på torget som säljer handvirkade babymössor. (Arvika för nåt år sedan blev ertappad med att inte ha godkänd kassapprarat mm. )
I thailand tjänar din dotter mkt mer när hon säljer sashimibitar för 5 B st på marknaden än du gör med en 3 årig sjuksköteskeutbildning. (Min grannfamilj)
Fattiga har inte råd med utbildning men om man är någorlunda driftig, innovativ och sparsam kan man gå hur långt som helst... finns oändligt antal exempel på detta.
Den ebtreprenör som ligger mig närmast är väl Rod fai marknadens grundare som började sin bana med att leta upp gamla grejer i byarna som han sedan tog gratiståget in till Bkk och sålde på marknaden där. Nu äger han flera marknader i Bkk och e god för 100 tals miljoner..

 

[Isan Lover]

Har man bara råd med utbildningen så är det inga problem i Thailand om man verkligen vill. Men det är ju just där det skiter sig för dom med fattig bakgrund.

Hej

Helt rätt, utbildning betyder allt i Thailand, utan utbildning på högre nivå är du i princip utestängd ifrån stora delar av arbetsmarknaden och hänvisad till okvalificerade jobb med låg status och lön.

Mvh isan lover

 

[PeterSfa]

Den här frågan har två helt olika svårigheter. Jag skulle tvärtom vilja hävda att det är lättare att jobba sig upp från noll i Thailand.
I Sverige är skatte och avgiftsläget för högt för att främja starta från noll. Avgifterna är där från första tjänade kronan.
I Thailand är du skattebefriad upp till viss inkomst, det underlättar enormt.
Vad gäller utbildning är det visst så att du lättare får den i Sverige, än så länge. Vad gäller krav på utbildning är den som "jobba eget" obefintlig i båda länderna. Som anställd behöver du ofta visa att du har adekvat utbildning.
Det här är inte helt svart o vitt, jämför till ex. Banverket som tvärtemot sänkte sin kompetens när man införde policy att alla skulle vara minst högskoleutbildade.
Som utlänning i Thailand är det svårare än det är som utlänning i Sverige.

 

[Mr.Jo]

Som det syns på svaren finns det två vägar att gå.
Starta eget om man är driftig, mycket lättare än i Sverige att jobba upp sig.
Håller med Krister att du kan i princip bli rik rätt lätt i Thailand.
Kanske inte så lätt om du bor kvar på landet.
Den andra vägen alltså studievägen är mycket svårare för det kostar pengar att studera i Thailand.
Det går ändå, har exempel i familjen. Min fru är från en by och familjen var fattig.
Hon har bekostat sin universitetsutbildning själv med hjälp av lån och hårt arbete. Hon har hyfsad lön och har kunnat betala lånen plus hjäpt familjen på många sätt.
Så visst går även det om man är driftig.

 

[Isan Lover]

Med egen business i Thai kan man gå i princip hur långt som helst. (Ta tex Oishi som sålde te på gatan) I sverige jagar dom pensionärer på torget som säljer handvirkade babymössor. (Arvika för nåt år sedan blev ertappad med att inte ha godkänd kassapprarat mm. )
I thailand tjänar din dotter mkt mer när hon säljer sashimibitar för 5 B st på marknaden än du gör med en 3 årig sjuksköteskeutbildning. (Min grannfamilj)
Fattiga har inte råd med utbildning men om man är någorlunda driftig, innovativ och sparsam kan man gå hur långt som helst... finns oändligt antal exempel på detta.
Den ebtreprenör som ligger mig närmast är väl Rod fai marknadens grundare som började sin bana med att leta upp gamla grejer i byarna som han sedan tog gratiståget in till Bkk och sålde på marknaden där. Nu äger han flera marknader i Bkk och e god för 100 tals miljoner..

Hej

Har man ingenting är allt lättare i Sverige, visst finns det undantagsmänniskor som lyckas ifrån noll i Thailand också, vi har något sånt exempel i vår släkt också, men dom är väldigt få.

Att det skulle bli lättare om man lämnade byn vet jag inte heller om jag håller med om, i stan ska man skaffa och betala för bostad, maten är dyrare (i byn nästan gratis), sen ska man hitta ett jobb som ger så mycket i lön att man kan spara för att kunna öppna något eget.

När man ska öppna eget behöver man en lokal eller plats att stå på vilket kostar, sen ska man ha råd med utrustning och varor, sen gäller det att sälja så mycket att det räcker till hyra, mat, kanske något fordon, kunna ta ut lön och kunna köpa in nya varor att sälja, ska man åka runt på marknader behöver man en bil vilket är en omöjlighet för många o.s.v, så det blir inte lätt.

Mvh isan lover

 

[PeterSfa]

Hej

Har man ingenting är allt lättare i Sverige, visst finns det undantagsmänniskor som lyckas ifrån noll i Thailand också, vi har något sånt exempel i vår släkt också, men dom är väldigt få.

Att det skulle bli lättare om man lämnade byn vet jag inte heller om jag håller med om, i stan ska man skaffa och betala för bostad, maten är dyrare (i byn nästan gratis), sen ska man hitta ett jobb som ger så mycket i lön att man kan spara för att kunna öppna något eget.

När man ska öppna eget behöver man en lokal eller plats att stå på vilket kostar, sen ska man ha råd med utrustning och varor, sen gäller det att sälja så mycket att det räcker till hyra, mat, kanske något fordon, kunna ta ut lön och kunna köpa in nya varor att sälja, ska man åka runt på marknader behöver man en bil vilket är en omöjlighet för många o.s.v, så det blir inte lätt.

Mvh isan lover

Det är på den här punkten det stupar i Sverige, för svårt. S skyller ifrån sig och säger att du i så fall inte har tillräckligt bra affärsidé. I Thailand har du inte det här problemet. Allt skatter och avgifter är extremt låga i förhållande till Sverige.
För att kunna starta ett företag i Sverige behöver man i princip ha omsättning från dag ett, det behövs inte i Thailand. I Thailand kan det starta extremt blygsamt. Alla lokaler, maskiner etc är också väsentligt billigare i Thailand.

 

[Isan Lover]

Det är på den här punkten det stupar i Sverige, för svårt. S skyller ifrån sig och säger att du i så fall inte har tillräckligt bra affärsidé. I Thailand har du inte det här problemet. Allt skatter och avgifter är extremt låga i förhållande till Sverige.
För att kunna starta ett företag i Sverige behöver man i princip ha omsättning från dag ett, det behövs inte i Thailand. I Thailand kan det starta extremt blygsamt. Alla lokaler, maskiner etc är också väsentligt billigare i Thailand.

Hej

Håller med helt, men det finns tiotals miljoner människor som bara får ihop tillräckligt för att äta och bo dag för dag, då spelar det ingen roll om det är billigt att hyra en lokaler och maskiner o.s.v.

Mvh isan lover

 

[PeterSfa]

Hej

Håller med helt, men det finns tiotals miljoner människor som bara får ihop tillräckligt för att äta och bo dag för dag, då spelar det ingen roll om det är billigt att hyra en lokaler och maskiner o.s.v.

Mvh isan lover

Jo men det är också så att den som inget har i Sverige inte heller kan fixa det här, lika lite som den som inget har i Thailand.
Ja det finns eller i vart fall fanns en viss hjälp i Sverige. Om du var arbetslös i minst ett år kunde man få starta eget bidrag. Det gick ut på att du fick behålla din ev. ersättning från akassan under sex månader. Men det är en mycket svag hjälp.
Den ersättningen eller andra ersättningar/bidrag man kan få som från soc etc räcker ju inte heller då existensminumum är lågt även för enbart överlevnad på billigaste sätt.
Jag ser inga fördelar i Sverige här då Thailand är så mycket billigare också på begagnatmarknaden. Börja extremt blygsamt, få in lite pengar. köp första begagnade maskinen även om det är nästan skrot.
Jämför Sverige, från dag 1 måste du ha en bokföring (oftast behöva köpa in), du måste börja betala in pengar till staten för din skatt på en beräkning av vad du eventuellt kommer att tjäna. Alltså inte baserat på vad du tjänat, utan du tvingas betala denna skatt för att du KANSKE kommer att tjäna dem.
OM du jämför t.ex. en viss yrkeskategori som sälja mat. Du åker dit på tusentals kronor i avgifter bara för att du planerar starta sälja mat. Följt av ännu mer utgifter till samma myndighet från den dagen du startar.
Du får oplanerade besök från samma myndighet, där du måste betala alla kostnader, typ konsultarvode + resekostnad och arvodet även under den resan.
Det är en extremt hög mur man måste ta sig över i Sverige. Du måste ha pengar sparade i förväg. Du måste ju betala skatten på förväntade inkomster oavsett hur de är precis när du startar. Självklart kan man korrigera i efterhand när man såg hur det blev, men det hjälper dig inte i starten.

Det är ungefär som när en sjuk söker hjälp på socialen för medicin. Apoteket säljer bara i en förpackningsstorlek som räcker ett visst antal månader och kostar skjortan. Socialen räknar ut vad kostnaden blir per månad och ger dig bara del av summan första månaden. Det hjälper ju inte, man blir fortfarande utan medicinen eftersom apoteket inte säljer på det sättet.
Sverige är extremt krångligt och bökigt. Det fungerar så länge du är född och uppväxt i en familj med trygg ekonomi, men kommer man från en utslagen familj så är det i princip kört. Utslagna i Sverige har det ungefär som utslagna i Thailand. Trappan upp är för svår.

 

[SatanG]

Hej

Har man ingenting är allt lättare i Sverige, visst finns det undantagsmänniskor som lyckas ifrån noll i Thailand också, vi har något sånt exempel i vår släkt också, men dom är väldigt få.

Att det skulle bli lättare om man lämnade byn vet jag inte heller om jag håller med om, i stan ska man skaffa och betala för bostad, maten är dyrare (i byn nästan gratis), sen ska man hitta ett jobb som ger så mycket i lön att man kan spara för att kunna öppna något eget.

När man ska öppna eget behöver man en lokal eller plats att stå på vilket kostar, sen ska man ha råd med utrustning och varor, sen gäller det att sälja så mycket att det räcker till hyra, mat, kanske något fordon, kunna ta ut lön och kunna köpa in nya varor att sälja, ska man åka runt på marknader behöver man en bil vilket är en omöjlighet för många o.s.v, så det blir inte lätt.

Mvh isan lover

Håller med helt i det du skriver. Att börja från 0 i Thailand innebär en tröskel som är mycket svårt att ta sig över och det är svårt att komma någonstans om man är fullt ockuperad med att oroa sig för nästa mål mat etc.

Frugan var ju riktig fattig när hon växte upp, farsan som distansjobbade gick bort alldeles för tidigt när hon bara var 8 år. Fram tills dess funkade det väl hyffsat. Därefter var försörjningen från mamman att samla plast med en vagn, tidvis varvat med ett matstånd. Fattigt värre, och ensamt, många av de närmaste släktingarna ville inte ha besök av dom för de var rädda att behöva låna ut pengar eller annat.
Frugan fortsatte i skolan med ett grymt driv att aldrig bli beroende av andra och toppade klassen varje år. Hon är brightare än vanligt, blev utvald i senare tonåren att representera provinsen nationellt tre år i rad i 3 olika ämnen i tvprogrammet "Unga genier". Tackade nej till stipendium till lärarutbildningen och sökte sig istället med hjälp av betygen in till universitetet Rajamangala i norra Bkk. Studielån varvat med hårt arbete på alla ledigheter klarade ekonomin och hon fixade utbildningen i företagsekonomi.

När jag träffade henne jobbade hon på amerikanska Seagate men är numera ekonomichef Thailand på ett stort internationellt företag inom främst offshorejobb/Oil&gas. Så visst går det att ta sig upp även från 0 i Thailand.

/ SatanG

 

[Anonym]

Hej

Helt rätt, utbildning betyder allt i Thailand, utan utbildning på högre nivå är du i princip utestängd ifrån stora delar av arbetsmarknaden och hänvisad till okvalificerade jobb med låg status och lön.

Mvh isan lover

Läste du inte de tre sista inläggen ovan ??

 

[Isan Lover]

Håller med helt i det du skriver. Att börja från 0 i Thailand innebär en tröskel som är mycket svårt att ta sig över och det är svårt att komma någonstans om man är fullt ockuperad med att oroa sig för nästa mål mat etc.

Frugan var ju riktig fattig när hon växte upp, farsan som distansjobbade gick bort alldeles för tidigt när hon bara var 8 år. Fram tills dess funkade det väl hyffsat. Därefter var försörjningen från mamman att samla plast med en vagn, tidvis varvat med ett matstånd. Fattigt värre, och ensamt, många av de närmaste släktingarna ville inte ha besök av dom för de var rädda att behöva låna ut pengar eller annat.
Frugan fortsatte i skolan med ett grymt driv att aldrig bli beroende av andra och toppade klassen varje år. Hon är brightare än vanligt, blev utvald i senare tonåren att representera provinsen nationellt tre år i rad i 3 olika ämnen i tvprogrammet "Unga genier". Tackade nej till stipendium till lärarutbildningen och sökte sig istället med hjälp av betygen in till universitetet Rajamangala i norra Bkk. Studielån varvat med hårt arbete på alla ledigheter klarade ekonomin och hon fixade utbildningen i företagsekonomi.

När jag träffade henne jobbade hon på amerikanska Seagate men är numera ekonomichef Thailand på ett stort internationellt företag inom främst offshorejobb/Oil&gas. Så visst går det att ta sig upp även från 0 i Thailand.

/ SatanG

Hej

Lite likt min fru, hon växte också upp i en extremt fattig familj, pappan analfabet och daglönare, men frugan var också duktig i skolan, bäst varje år, men några pengar att studera vidare efter grundskolan fanns naturligtvis inte, men hon hade tur och fick med en lärarinnas hjälp stipendium ifrån ett stort Japanskt företag, hon läste sedan hela vägen till Rajabhat Universitet i Udon Thani där hon tog en examen som Civilekonom med inriktning på marknadsföring, en Japansk VD var hennes mentor under studietiden, vi har fortfarande kontakt med den Japanske VD.n och den lärarinna som hjälpte henne att få stipendium, vi var för några årsedan inbjudna av Japanerna i organisationen bakom stipendierna och som driver flera skolor i Thailand till en stor 25 års jubileums fest på Nong Khais största hotell, det var en stor och fin tillställning, t.o.m jag fick motvilligt klä upp mig och vara med.

Frugan hoppade av den planerade karriären i det Japanska företaget och flyttade med mig till Sverige, där klarade hon av SFI på tre månader, tog jobb som hon ordnade själv och läste sen vidare på kvällstid med Svenska A och B tillsammans med Svenskar, tog körkort, läste till undersköterska, har nu länge haft tre jobb, undersköterska, hemspråkslärare och tolk.

Mvh isan lover

 

[Anonyma]

Som utlänning i Thailand är det svårare än det är som utlänning i Sverige.

Nähä det menar du inte?

 

[Atom]

Visst kan man jobba upp sig. Från underklass tar man sig via arbetarklass upp till undre medelklass med lite vilja och smarthet alternativt intelligens.

De som är födda innan tidigt 80-tal kunde nog ta sig ända till etablerad medelklass men det är nog svårare nu. Fram till ekonomiska krisen 1997 så växte Thailand snabbt och den etablerade medelklassen samt uppåt behövde fyllas på så det fanns möjligheter som motiverade och duktiga ungar från risfälten kunde ta. Nu har framförallt den undre, men även den etablerade, medelklassen fyllts på ordentligt och skillnaden i utbildningsnivå mot byskolan är större än någonsin. Att komma in på ett hyfsat universitet är en större bedrift än någonsin om man växer upp i Nakorn Nowhere.

Visst finns det entreprenörer som gör en klassresa men de flesta success stories man läser utelämnar stora delar av bakgrunden. I nästan alla fall av dessa framgångssagor så var ”risbondens son” inte riktigt så utan resurser som man kan tro. Farsan var kanske risbonde men inte sällan också bychef eller med en farbror i Bangkok. I vissa andra fall så förekommer ihärdiga rykten, sanna eller ej, att framgången hade en hel del hjälp av sidoinkomster från droger etc. Kanske bara avundssjuka men min slutsats är att kan man avancera två klasser så har man gjort det bra och fixar man tre klasser så är man ett unikum.