Den här "reseberättelsen" tyckte jag var både informativ och intressant.
Taiwan är en ö vars ursprungliga namn är Formosa. Ön är 36 000 km2 (Sverige 528 000 km2) och kan jämföras med Siciliens 25 000 km2 eller Island 103 000 km2 och där bor ca 23 miljoner invånare. Huvu…
detgodasamhallet.com
Jag tycker nog att skribenten både fått en del fakta om bakfoten samt drar en del konstiga slutsatser. Exempelvis var det inte "mellan världskrigen" som Japan invaderade Taiwan utan redan 1895.
Jag tycker jämförelsen med Gotland haltar betänkligt. Taiwan har aldrig varit en del av People's Republic of China medans Gotland alltid varit en del av Sverige. Taiwan har aldrig riktigt varit en del av Kina även om Qing-dynastin annekterade det från Holländarna. Personligen tror jag inte någon kines brydde sig om Taiwan innan 1949, en närmast obebodd ö med ris- och sockerodlingar. Kineser, och framförallt kommunistiska politiker, ser Taiwan enbart som ett geopolitiskt problem.
Jag tror också han överskattar betydelsen av guldreserven som Chiang Kai Shek flyttade till Taiwan. Jag har för mig att det var runt 100 ton medans japanerna redan tagit över 6,000 ton guld och jag har aldrig hört någon kines referera till detta som någon stor sak.
Eftersom det här är en resetråd så får jag lägga in några bilder också. Skulle varit i Korea denna vecka men det sköts på framtiden. Var dock i Pohang, sydöstra Korea, i våras. Det var en väldigt kort resa, 48 timmar, och Pohang är inte mycket att se. Pohang var länge världens största stålstad, i mängd producerad stål per invånare, och POSCO's verk är fortfarande världens näst största rostfria stålverk.
Flyg från Bkk till Busan, som jag tycker är en betydligt trevligare stad än Seoul. Från Pusans flygplats till Pohang finns en bekväm flygbuss där de tydligen inte vill ha några stinkande fötter.
Att resa i Korea blir ganska snabbt monotont. 10 minuter av berg, 10 minuter av höghus, 5 minuter växthus och 5 minuter tung industri. Och så fortsätter det.
Pohang är inte så intressant men väldigt mycket bättre än när jag började åka dit 1999. Då var det bara stålverk, taskig luft och sunkiga lägenhetskomplex. Numera har de städat upp ordentligt och även om jag inte skulle vilja flytta dit så ser det mera beboligt ut nu.
Efter en dag var det dags för det som alltid är höjdpunkten på alla Korearesor, Korean BBQ.
Var man än är i stan så tornar verket upp sig.
En liten Beach Road som ser ut ungefär som Pattayas Beach road nog kommer göra om 10-20 år.
Även från hotellet såg jag verket när jag avnjöt min morgonkopp.
Det var jag och runt hundra amerikanska officerare vid frukosten. Precis som i fallet Taiwan så är just det problemet men dessvärre förmodligen också ett nödvändigt ont. Som ni kanske noterat så skriver jag Korea och inte Sydkorea. Det finns bara ett Korea och stackarna norr om 38:e kommer förr eller senare, förhoppningsvis förr, bli fria.