Det finns ingen lag som förbjuder att ta större ansvar än minimi. i råden angavs att de äldre skulle skyddas extra. Resultatet blev att utestänga anhöriga från kontakt medan inget blev om personalens rutiner. Det kostade för mycket att ge personalen mer tid per besök och utblidning. Fast det är ekonomiskt riskabelt för en företagare att göra mer än minimalt enligt påbud utan att tillämpa sunt förnuft. Här påstår jag att i de extrema boendena blev det en väldigt generös för företagen tolkning av råden. Här dog några för företagens vinstintresse. Ovilja att ha mer än minimibemanning kostade liv.
Som standard ser samhället ut så här.
All privat leverans till samhället sker efter de krav som samhället satt upp. Den levereras till kraven, inte till någon önskedröm.
I nästan samtliga fall där privata alternativ har kritiserats, har leverans efter krav skett. Allt annat kan man stämma dem för.
Extra utöver krav, är konkuransmedel, eller något som ges till ett högre pris. Det ökar valmöjligheter.
Ja, det finns giriga näringsidkare, jag känner själv till ett par riktiga stolpskott som ägde ett företag i Uppsala som förkortat hette NIS, det räcker så.
Efter de sugt ut staten genom att levereras undermåliga utbildningar till LAN, gav de sig in i äldreboende.
Jag lovar, det gjorde tidningsrubriker... Det radarparet är mer än lovligt om jag säger så.
Generellt när det gäller brister i privat alternativ, är det beställaren som gjort fel då han inte beställt det som efterfrågas.
Det gäller t.ex. mat som många klagar på att den numera är undermålig, beställaren har inte beställt bättre mat.
Jag håller helt med att det är förkastligt hur en del saker skötts, men jag undrar också, varför ville inte beställaren beställa bättre?
Det är svårt att skylla enbart på den privata sektorn då det är en kombination av köpare och säljare. Det är inte den äldre eller den sjuke som är köparen, utan det är stat, landsting och kommuner. Man får inte glömma i den här debatten att köparen har ett ansvar i sitt val.
Om jag går till bilsäljaren och säger jag vill ha en bil för 30 000kr och säljaren säger ok.
Då är det inte efteråt ok att jag skuldbelägger säljaren att han gav mig en sketen Fiat UNO när jag gick och drömde om en fin AMG.