Håller med StefanXErixon. Lite "onödigt snack" får man räkna med. Det går inte att undvika.
Om tråden spårar ut totalt är en annan sak.
Jag är för närvarande i Addis för att annullera mitt residence permit. Jag berättar mer om min karriär när jag är tillbaka på kontoret imorgon.
Tillbaka i Kombolcha och kontoret.
Jag berättade i första inlägget i grova drag om min karriär inom järnvägen. Jag är rädd för att det uppfattas som skryt men jag ska berätta lite till.
Jag började som rallare på allra lägsta nivå och har arbetat mig upp i hierakin. Jag har jobbar många år fysisk på spåret och det har varit till stor nytta . Jag blev ganska fort befordrad som förman, sen har det bara rullat på. Jag ställer (fortfarande) höga krav på mig själv och också på mina medarbetare. Att leverera hög kvalite är alltid min högsta prioritet men givetvis jagar man alltid kortast möjlig produktionstid.
Jag har ingen ingenjörsutbildning, endast verkstadsmekanisk utbildning. I alla projekten utomlands har jag fått frågan av mina arbetskollegor: Are you Civil Engineer? Nej, Are you Mechanical Engineer? Då har jag alltid svarat ja för ingenjör måste jag ju vara enligt dom och med dom positionenerna jag har haft. När jag jobbade för ett Konsult JV i Saudi hade jag 15 Track Engineers i mitt team. Från Egypten, Jordanien, Indien, Pakistan och Bangladesh. Alla Civil Engineers men svårt att tro.
Track Engineer’n från Egypten var helt värdelös med sina 25+ års erfarenhet i järnvägsbranchen. Jag bad ledningen att sparka honom men det var dom inte intresserad av eftersom företaget fick betalt för honom även om han inte utförde något nyttigt. Ett överraskande besked. Jag träffade ofta Deputy CEO på Saudi Railway när han gjorde sina arbetsplatsbesök. En gång när vi hade lunch tillsammans frågade han mig plötsligt, How is Bahaa? (Track Engineer'n från Egypten) Jag blev helt ställd. Jag kunde inte säga att han var värdelös gentemot mina chefer och jag kunde inte heller säga att han var duktig för det var ju lögn och då hade jag säkert blivit sparkad. Sån var Deputy CEO. Kom inte på vad jag skulle säga någonting, visste inte vad jag skulle svara, så sa han, ok tack du har svarat. Han hade givetvis fått insider information om Bahaa. Dagen efter när han kom tillbaka till kontoret i Riyadh gick han in till min projektchef och beordrade honom att sparka Bahaa.
Kort tid efter var det tid att förnya kontraktet mellan Konsulterna och Saudi Railway. Saudi Railway begärde in alla CV från Konsult JV. Jag var helt säker på nu är det dags att lämna projektet pga min saknade universitetsutbildning. Det tog ett par veckor när mellan 35-40 personer fick sparken och fick gå samma dag. Därav ytterligare 3 av mina Track Engineers. Saudi Railway hade spioner ute för att kontrollera arbetsprestationer på arbetsplaterna. Det tog lite tid att fatta att inte jag var en av dom sparkade. När jag sen sa upp mig blev jag kallad till Riyadh för att summera sista lönen, avgångsvederlag etc. Men det började med att dom försöka övertala mig att ta tillbaka uppsägningen, men det lyckades dom inte med. Det var första gången jag har jobbat på konsultens sida. Det var mycket lärorikt att vara med om hur dom jobbar men jag föredrar att jobba för entreprenören.
I alla projekten, när jag har lämnat alla handlingar som krävts för ansökan om work permit, så har arbetsgivaren alltid frågat efter bl.a University degree vilket oftast har varit krav. Har inget, ser en oförstånde blick och hakan ramlar ner en bit. Men på något sätt har det alltid lyckats att få work permit.
Innan detta projektet I Etiopian blev jag kallad till Istanbul av Yapi Merkezis ägare för jag tvekade först att ta deras erbjudande. Etiopien har ju alltid haft en negative klang. När jag anlände Istanbul träffade jag först Yapirays VD som jag känt i många år. Sen träffade jag Yapi Merkezis VD som jag träffat några gånger tidigare men inte haft närmare kontakt med. Han hade mitt CV framför sig. Han bläddrade igenom det och sade. Education, Elementary school and Workshop mechanic school och skrattade och slängde CV:t till sidan. Sen sa han, när kan du börja hos oss? Jag svarade att jag behöver mer betänketid men det tyckte han inte var nödvändıgt och berättade om allt positivt om Etiopien. När vi var färdiga sa han, min Far vill också träffa dig. Jag hade endast sett honom tidigare på invigningar, aldrig snackat med honom. En mycket aktad man. Han håller ofta föredrag på universitet mm. Googla på ersin arıoğlu
När Yapi Merkezi fick det första Metroprojektet i Istanbul 1987, det första stora utlandsjobbet för det Svenska företaget, var det ingen av dom gamla erfarna inom företaget som var villig att ta Platschefspositionen. Då kom frågan till mig och jag hoppade på efter ett par sekunders betänketid.
När det projektet var slut köpte Yapi Merkezi alla maskiner och jag reste hem och fortsatte jobba i Skandinavien. Yapi Merkezi fortsatte att ha nära kontakt med det Svenska företaget. När Yapi Merkezi fick etapp 2-3 i Istanbul Metro, sedan Izmir Metro, Bursa Metro och delar av Ankara Metro, reste jag ofta ner som support efter Yapi Merkezi begäran. Yapiray bildades 1998 som dotterbolag till Yapi Merkezi och det första stora projektet dom fick var Eskişehir tramway 2003, under Yapi Merkezi, och då frågade Yapiray om jag ville jobba direkt under dom vilket jag accepterade. Det fösta projektet med ingjutet spår, slab track, som dom inte hade erfarenhet av. Knappt jag heller förutom Copenhagen Metro. Bockning av räler till dom snäva kurvorna var helt nytt för dom. I slutet av projektet hade jag inte sa bra relation med Yapirays VD. Anledningen var att han ofta gick förbi mig och favoriserade en förman som jag aldrig har gillat. Förmannen tog all ära till sig och ljög mycket för VD:n och VD:n trodde tyvärr allt för mycket på honom.
I detta projektet blev Yapi Merkezi tilldelat ett pris från UITP. Yapi Merkezis projektchef, som jag hade ett mycket bra och nära samarbete med, gav pokalen till mig personligen. Han var också i konflikt med Yapirays VD. Egentligen skulle jag ge den till Yapiray men jag behöll den i ren besvikelse gentemot Yapiray.
Ja sedan möttes vi igen i Etiopien. Har hört senare att det var en begäran från Yapi Merkezis ägare att Yapiray skulle anställa mig. För två år sen blev Yapirays VD sparkad och det hade jag väntat på länge. Han har aldrig verkat som en VD. Vi har varit mycket nära vänner. Han jobbade som Site Engineer på en station i det första metro projektet i Istanbul. Vi fick höra att en Turk snackade Svenska och efter att vi hade träffat honom hyrde vi honom som tolk, för lokala inköp mm. Han hade bott i Sverige i 3-4 år. Han blev ansvarig för spårbyggen i efterföljande metro projekt. Vi hade mycket bra samarbete i alla projekt till spårvägsprojektet i Eskisehir där samarbetsproblem uppstod. Då var han VD och hade annan attityd. Idag har vi bättre kontakt men träffas sällan.
I detta projektet i Etiopien har jag haft mycket bra kontakt med alla utom projektchefen. Dom två första åren fick jag fria händer att införa nya arbetsrutiner, utfärdade alla arbetsbeskrivningar, beställde verktyg och tillverkade verktyg etc.
Jag har alltid varit lite av en innovatör och gillar att tillverka och modifiera maskiner och handverktyg för att underlätta arbeten i produktionen. Jag har fortfarande svårt att hålla fingrarna i styr när jag diskuterar tekniska saker med en duktig förman (helt olik dom andra förmannen, samma intresse som mig och han fattar direkt när jag förklarar nya ideer) och ett par duktiga reparatörer. Dom Turkiska spårcheferna och dom flesta förmännen bara står och stirrar när jag blivit totalt skitig om händerna. Det exsisterar inte i the Turkiska hierkin att en chef blir skitig om händerna. Nedvärderande. Verkstadschefen visar sig sällan i verkstaden. Ingen risk att han skulle skita ner fingrarna.
Sen när allt flöt på, tog projektchefen mer och mer över och tog själv äran till sig många gånger när beröm kom från Istanbul . Jag begär aldrig att jag personligen skall få berömet utan jag gillar när alla får höra när någonting går bra vilket motiverar all inblandade och sporrar mig ännu mer när man ser hur stolta och nöjda arbetarna kan bli. Projektchefen här är det största motivationsdödaren jag har jobbat med. För hans skull skall det bli skönt att lämna projektet men annars vemodigt. Dom sista dagarna har många kommit och beklagat sig att jag lämnar.
Måste sluta här...tid för en kopp Etiopiskt kaffe