helt klart att jag har för mycket att göra, men nu har jag startat att skriva boken, helst vill jag ha boken klar senast i September, men det blir nog svårt att få till, Bosse i texten är en advokat jag jobbat ihop med dom senaste 22 åren....jo, just det, skrivarkursen, jag blev relegerad första dagen, kanske inte riktigt så, vi var väl mera överens om att kursen skulle nog inte hjälpa mig på vägen.
Tis 2025-01-28 07:21
Hej Bosse
Hamnade på sjukhus, men är nu åter hemma, jag har försökt att starta med att skriva boken om Martinsson-fallet, och tror mig funnit svaret på varför Martinsson blev dömd, Martinsson fick aldrig en rättvis rättegång, ett polis och åklagar-fel, vill Bosse skriva några rader i boken så är Du välkommen, jag kommer även att bjuda in Kammaråklagare Inger Sandström att göra detsamma, oavsett vad Ni skriver så kommer jag att kopiera texten, inget kommer att ändras, läggas till eller dras ifrån.
(Ungefär som ett kapitel ur boken)
Mitt möte med Riksåklagaren
Men jag förstod snart att det inte skulle bli så enkelt. Riksåklagaren var bestämd och hänvisade till orubblighetsprincipen, att en fastställd dom står fast, och får icke rubbas, men som en säkerhetsventil, så finns lag om resning, under förutsättning att något nytt har framkommit som inte varit känt under rättegångarna, så kan det finnas skäl till resning, och om dessa nya omständigheter skulle kunnat förändrat utgången i målet. Han förklarade att det var viktigt att göra en grundlig utredning och se till att rättvisa skipades, och det är just detta som det finns klara brister i enligt min mening. Jag insåg att det skulle bli en lång och svår kamp att få Martinsson fallet rättvist behandlat. Men jag var fast besluten att inte ge upp. Jag visste att jag hade sanningen på min sida och att jag skulle kämpa för att få rättvisa för Martinsson och hans familj. Efter mötet med Riksåklagaren kände jag mig både frustrerad och motiverad. Frustrerad över det komplicerade rättssystemet och de många hindren som stod i vägen. Men samtidigt motiverad att kämpa vidare och göra allt jag kunde för att få rättvisa för Martinsson. Jag lämnade mötet med en känsla av bestämdhet och en brinnande vilja att kämpa för det som var rätt. Jag visste att vägen framåt skulle vara lång och svår, men jag var redo att ta den utmaningen. Jag skulle inte ge upp förrän jag hade fått rättvisa för Martinsson och hans familj.
Och nu har det gått 20 år, jag gav mitt ord och lovade Martinsson, att för hans barns skull så ska jag aldrig giva mig detta upp...och här är jag idag.
Christer
