A
Anonym
Gäst
"ano " sa:Mycket sötsaker! Två slags bullar ur ugnen
Ja helt klart...lite olika jäsningstid bara!!
..och förarbetet olika....en bild till från thailand i sommar.
Mvh, Frank
Att bli pappa på gamla dar
- Trådstartare Anonym
- Start datum
-
- Taggar
- barn och familj
Ja helt klart...lite olika jäsningstid bara!!
..och förarbetet olika....en bild till från thailand i sommar.
Mvh, Frank
A
Anonym
Gäst
En liten uppdatering i tråden. Bägge barnen har firat sina födelsedagar under sommaren, till omgivningens stora glädje, Själv önskar man att tiden stog stilla 
Visa bilaga 23184
Visa bilaga 23186
Visa bilaga 23184
Visa bilaga 23186
G
glimten66
Gäst
Matte dom växer dom små liven snart e ju grabben större än dig 
S
Sir One
Gäst
När man ser de där små liven så fattar man varför OOY tjatar om att bli befruktad....
A
Anonym
Gäst
Dottern har utryckt vissa önskemål om att bli pilot ! men frågan är om hon egenligen är lämpad för yrket ???
Visa bilaga 23275
Visa bilaga 23277
Visa bilaga 23275
Visa bilaga 23277
R
Rolf
Gäst
Inte i Sverige, det finns inga jobb och inga bostäder för ungdomen. Dom blir kvar i hemmet och kommer att önska livet ur sina föräldrar så att dom änligen får va ifred."legolas " sa:
Bara för att belysa lite, så av de familjer som var och kollade vår fastighet, så var det 4st som skulle ha det som ett slags generations boende.
Där då föräldrar och barn skulle samsas.
Frågan blir då, är vi på väg mot det gamla feodalsamhället med "undantaget" där mor och far sitter på kammaren och inväntar döden ???
Det är mycket som i ditt feodalsamhälle redan nu Rolf, tveklöst. Min morsa bor på ett särskilt boende, hon lider av svår Alzheimer. Det är ytterst sällan som någon är och besöker dom andra när jag är där, och det är ofta när jag är hemma. Och farsan är där så gott som varje dag, han säger samma sak.
Det gör verkligen ont i mig när jag ser detta, och det är en sak jag gillar med Thailand och hur man bryr sig om sin familj. OK, ibland kan det tendera att bli för mycket, men på det hela taget så är det rätt sätt att tänka tycker jag.
Det gör verkligen ont i mig när jag ser detta, och det är en sak jag gillar med Thailand och hur man bryr sig om sin familj. OK, ibland kan det tendera att bli för mycket, men på det hela taget så är det rätt sätt att tänka tycker jag.
A
Anonym
Gäst
När man som mej är en bit över 60...har 7 barnbarn i Sverige och funderar över hur det skall gå för min 3-åring...känns ändå Sverige och västvärlden tryggare än Thailand där man inte har någon "trygghetsförsäkring" alls om det skulle hända "familjeförsörjaren" ngt. Är fast besluten att åka tillbaka till Thailand...men många funderingar har jag över hur man löser den sociala tryggheten för familjen.
Min 3-åring pratar nu flytande svenska efter mer än ett år på dagis och börjar bli bekant med många traditioner...och detta var ju min mening...att jag inte ville ha ett barn som inte visste ngt om sverige och som endast pratade Thai...det skrämde mej..och därför har bestämde vi att åka till Sverige ett par år.
Allt har gått över förväntan...nästan för bra!!..min fru går i Skolan..jobbar..och trivs allt för bra här... och vill inte flytta tillbaka till värmen!!!...smutsen och alla ormarna!!!
Ha, ha...så det kan gå...jag vill ju bara bo i Thailand!!...men ..man ska nog tänka sej för lite innan man blir pappa på gamla dar och släpar med frugan till Sverige!!
Och,...jag hade ju inget val..och visst det är underbara stunder med min 3-åring..men det inskränker ju helt klart på de "fria åren" man tänkt sej efter ett lååångt yrkesliv....
Så gubbar...tänk Er för innan ni blir pappa på gamla dar!!
Frank
Min 3-åring pratar nu flytande svenska efter mer än ett år på dagis och börjar bli bekant med många traditioner...och detta var ju min mening...att jag inte ville ha ett barn som inte visste ngt om sverige och som endast pratade Thai...det skrämde mej..och därför har bestämde vi att åka till Sverige ett par år.
Allt har gått över förväntan...nästan för bra!!..min fru går i Skolan..jobbar..och trivs allt för bra här... och vill inte flytta tillbaka till värmen!!!...smutsen och alla ormarna!!!
Ha, ha...så det kan gå...jag vill ju bara bo i Thailand!!...men ..man ska nog tänka sej för lite innan man blir pappa på gamla dar och släpar med frugan till Sverige!!
Och,...jag hade ju inget val..och visst det är underbara stunder med min 3-åring..men det inskränker ju helt klart på de "fria åren" man tänkt sej efter ett lååångt yrkesliv....
Så gubbar...tänk Er för innan ni blir pappa på gamla dar!!
Frank
Frank, ungarna där hemma säger precis samma sak - dom vill inte tillbaka till Thailand. Det är alldeles för varmt där. Och nu vill jag absolut inte tvinga dom att återvända dit för gott, särskilt nu när dom har rotat sig ordentligt och börjat andra läsåret i skolan och pratar flytande svenska även dom. Ytterligare en sådan omställning hade inte varit rätt.
Jag ångrar inte en enda sekund att vi tog hit ungarna även om det kan vara jobbigt ibland. Så någon förändring blir det aldrig om jag får råda!
Jag ångrar inte en enda sekund att vi tog hit ungarna även om det kan vara jobbigt ibland. Så någon förändring blir det aldrig om jag får råda!
S
Sir One
Gäst
Just som areeya har jag barnbarn. Visserligen bara tre än så länge...
Det är kanske en sak om man får barn på gamla dar oförhappandes och en annan om man planerar att det ska ske.
Mitt lilla hjärta vill så gärna ha en unge till, ett farangbarn och jag är som en åsna mellan två hötappar. Jag är villrådig som bara den. Man tänker på den egna åldern och att man inte kommer att vandra på jorden så värst många år, man tänker på hennes längtan efter ytterligare ett barn, hon har en dotter på 8 som jag avgudar och som gillar mig.
Kommer jag att göra dem illa? Kommer dom att klara sig utan mig? Var är det bäst att bo?
Jag ser Berra lite grann som ett föredöme. Han har levt ensam en längre tid när han trillade dit på en thai som hade barn. Som jag förstår det så går det väldigt bra för honom och jag hoppas att alla vi andra farangs kommer att fixa det lika gott.
Andra tankar som dyker upp är att min äldsta son kommer att vara 40 år när han får ett yngre syskon. Hur kommer han, och hans fyra syskon reagera på att gammelgubben inte låtit könsorganet gå till den eviga vilan?
En klok gammal man sa till mig en gång: "När spriten går in så försvinner hälften av vettet och när // försvinner resten."
Kan det vara detta som drabbar oss? (Läs Sir one) Försöker vi att bevisa något eller är det så att vi faktiskt känner oss så ungdomliga och så älskade att någon vill producera barn med oss? Vi måste ta ansvar för våra handlingar även efter vår bortgång.
Jag läser vad areeya skriver med största intresse. Han har bra synpunkter. Just som areeya vill jag vara i Thailand en stor del av året men det låter sig inte göras om man har fru och barn i Sverige. I mitt fall två barn då jag räknar med att inlemma tjejens dotter i vår framtida familj. Jag kan inte tänka mig att separera dom och dessutom är jag jäkligt fäst vid Celine, som dottern heter
Red av forumvärden. Dylika ord är inte tillåtna.
Det är kanske en sak om man får barn på gamla dar oförhappandes och en annan om man planerar att det ska ske.
Mitt lilla hjärta vill så gärna ha en unge till, ett farangbarn och jag är som en åsna mellan två hötappar. Jag är villrådig som bara den. Man tänker på den egna åldern och att man inte kommer att vandra på jorden så värst många år, man tänker på hennes längtan efter ytterligare ett barn, hon har en dotter på 8 som jag avgudar och som gillar mig.
Kommer jag att göra dem illa? Kommer dom att klara sig utan mig? Var är det bäst att bo?
Jag ser Berra lite grann som ett föredöme. Han har levt ensam en längre tid när han trillade dit på en thai som hade barn. Som jag förstår det så går det väldigt bra för honom och jag hoppas att alla vi andra farangs kommer att fixa det lika gott.
Andra tankar som dyker upp är att min äldsta son kommer att vara 40 år när han får ett yngre syskon. Hur kommer han, och hans fyra syskon reagera på att gammelgubben inte låtit könsorganet gå till den eviga vilan?
En klok gammal man sa till mig en gång: "När spriten går in så försvinner hälften av vettet och när // försvinner resten."
Kan det vara detta som drabbar oss? (Läs Sir one) Försöker vi att bevisa något eller är det så att vi faktiskt känner oss så ungdomliga och så älskade att någon vill producera barn med oss? Vi måste ta ansvar för våra handlingar även efter vår bortgång.
Jag läser vad areeya skriver med största intresse. Han har bra synpunkter. Just som areeya vill jag vara i Thailand en stor del av året men det låter sig inte göras om man har fru och barn i Sverige. I mitt fall två barn då jag räknar med att inlemma tjejens dotter i vår framtida familj. Jag kan inte tänka mig att separera dom och dessutom är jag jäkligt fäst vid Celine, som dottern heter
Red av forumvärden. Dylika ord är inte tillåtna.
A
Anonym
Gäst
Hej Sir One.
I februari detta året var du singel och ville till stockholm för att medverka på CM forumsträff, och även träffa damer. Nu några månader senare är du inte singel längre och du är även riktigt fäst vid din flickväns dotter som du logiskt sätt inte borde ha träffat om man ska tyda dina tidigare inlägg korrekt.
Vem är du?
Har jag missuppfattat dina tidigare inlägg så ber jag om ursäkt, men du borde kanske ge en förklaring innan fler än jag börjar undra vem du är och varför du skriver en massa som inte hänger samman om man undrar och vill kolla dina gamla inlägg.
I februari detta året var du singel och ville till stockholm för att medverka på CM forumsträff, och även träffa damer. Nu några månader senare är du inte singel längre och du är även riktigt fäst vid din flickväns dotter som du logiskt sätt inte borde ha träffat om man ska tyda dina tidigare inlägg korrekt.
Vem är du?
Har jag missuppfattat dina tidigare inlägg så ber jag om ursäkt, men du borde kanske ge en förklaring innan fler än jag börjar undra vem du är och varför du skriver en massa som inte hänger samman om man undrar och vill kolla dina gamla inlägg.
R
ragnela
Gäst
Min definition av orden "att älska någon" är att för den jag älskar kan jag offra livet. För min del gäller det barn och barnbarn. Sedan kan jag tycka om, en del bra mycket, andra människor (och djur).
S
Sir One
Gäst
Du har fått ett PM som förklarar saken."Ann64 " sa:
Jag tycker INTE om att bli påhoppad på det sätt som sker här.
A
Anonym
Gäst
"Sir One " sa:
Tack för ditt PM.
Jag ber om ursäkt om du kände dig påhoppad det var aldrig menat på det viset.
Jag bara skrev utifrån som jag har tolkat det när jag har läst en del inlägg.
S
Sir One
Gäst
Det är OK. No hard feelings."Ann64 " sa:Tack för ditt PM.
Jag ber om ursäkt om du kände dig påhoppad det var aldrig menat på det viset.
Jag bara skrev utifrån som jag har tolkat det när jag har läst en del inlägg.
Ibland kan vara svårt att rätt tolka det skrivna ordet, jag är medveten om det och får ta på mig en del av "skulden". Fast, man kanske inte vill avslöja allt som händer en i livet. Framför allt vill jag inte lämna ut andra människor som stått mig nära men vars öde jag inte kommit att dela.
Först vill jag säga att Sir One fick en karma av mig för sitt sätt att hantera ordväxlingen mellan honom och Ann64 på ett riktigt bra och moget sätt. 
Via PM. Det underlättar våra jobb inom Staff.
Sen vill jag be er alla att åtegå till vad tråden handlar om.
/kycklingen
Via PM. Det underlättar våra jobb inom Staff.
Sen vill jag be er alla att åtegå till vad tråden handlar om.
/kycklingen
A
Anonym
Gäst
Ja du LEGOLAS...där sa du ngt...agera som en pappa!!! Ja, sant..man får ju liksom uppdatera sig själv...så långt det nu är möjligt! Gäller att hänga med..på barnens alla upptåg..och i deras utveckling. Inte minst med alla tekniska saker...spel osv. Och musiksmak...klädstil. Min äldsta dotter hjälper mig vad gäller kläder osv...inte så lätt för en "gubbe" att veta vad som är rätt eller fel....för en 3,3-åring..och min fru är ju född på landet i Thailand och är helt borta vad gäller uppväxtmiljö i Sverige för en liten dotter."legolas " sa:
Nej, helt klart...man måste agera "under ansvar"...och låta sitt barn få växa upp under "moderna" förhållanden och inte som om man var hennes farfar eller morfar!!!
På måndag är det föräldramöte...Jag går alltid...och jag är klart äldst, äldre än alla kan jag tro!! Men alla har vant sej och jag har inga problem alls med detta.
Och sen blir det kalas med skolkamraterna...fritids...fotboll....hämta o lämna! Nej det är fullt upp för "gammla far"...och speciellt då man har en "Thaifru" som varken har körkort, pratar bra Svenska eller är insatt i våra "riter" i Sverige!
Man bör nog tänka sig för innan man frivilligt blir far på gammla dar. Jag klagar inte!!!
Tror att man håller sig ung längre även om man är trött ibland....och önskar sitta och njuta i lugn o ro uppe i Isaan med en kall CHANG...utan is!
Ha det bra alla!
Frank
Lego och areeya, karma till er båda två för era kloka inlägg. Det är absolut inget fel i att bli pappa på gamla dar, varför skall man kastas på sophögen för det? Naturen har väl en mening med att vi män är fertila långt upp i åren.
Att satsa helhjärtat och vara pappa på riktigt om det händer är ju en självklarhet, jag tror t o m att man kommer att känna sig betydligt yngre om man har ett litet barn att ta hand om. Och handen på hjärtat - jag känner mig redan betydligt yngre genom att min kära hustru är så pass mycket yngre än mig.
Att satsa helhjärtat och vara pappa på riktigt om det händer är ju en självklarhet, jag tror t o m att man kommer att känna sig betydligt yngre om man har ett litet barn att ta hand om. Och handen på hjärtat - jag känner mig redan betydligt yngre genom att min kära hustru är så pass mycket yngre än mig.
anubaan
Medlem
Kloka ord från Legolas. Hittills har ju tråden handlat om pappans roll . Det är kanske naturligt med tanke på rubriken "Att bli pappa på gamla dar". Men kanske skulle man fundera lite på barnets situation. Låt oss säga att jag skulle bli pappa nu drygt sextio år gammal. De första fem åren skulle nog barnet inte märka så mycket att pappa var gammal jämfört med sina kompisars pappor. Men låt oss tänka på vad som händer sedan. Inte skulle jag som drygt sjuttio år gammal orka med att t.ex. lira fotboll eller andra fysiska aktiviteter med mina barn. Då skulle nog barnet börja fundera på vilken gammal gubbe det var som är pappa. Vad som händer när barnet sedan kommer upp i tonåren med alla de påfrestningar som det innebär, då tror jag att det kan bli mycket svåra situationer i familjen. Jag bortser inte från att frun är ung och stark,. Med både för flickor och pojkar så är det väl nu ställt utom tvivel att det är mycket viktigt med en bra fadersgestalt. Frågan hänger då i luften , kan vi verkligen vara det om vi är sjuttio år och där över?
/Anubaan
/Anubaan
Liknande trådar
