Hur kändes det (kommer att kännas) att gå i pension?

[SatanG]

Jag har tittat med förtjusning på Berralunds bilder från hans förmodligen sista resa som aktiv sjökapten. De sista åren har jag börjat fundera mer och mer över hur livet som pensionär kommer att bli. Jag kan gå i pension om tre år men funderar ändå att arbeta (åtminstone deltid) tills jag fyller 67. Jag trivs med mitt arbete och jag vet egentligen inget om ett liv utan arbete. Hur kändes det? Hur kommer det att kännas att gå i pension. Blev det som ni tänkt er?

Slutade officiellt sista Feb. i år men har inte jobbat sedan kurs i Manila Juli 2019.
Känns kanonbra, inte bara för mig utan även familjen med två kids på 5 och snart 9 år. Det passar oss bra då frugan är mer hungrig på karriär än vad jag är så mitt jobb är att vara med grabbarna samt vad jag nu känner för. Städning/matlagning och sånt ligger på svärmor så allt upplagt för ett gott liv.
Har inte bestämt mig helt än om jag aldrig ska jobba igen, har nyss fyllt 52, men tror jag lämnar det till någon annan som behöver det bättre så kan jag göra vad jag vill. Mycket av min tid går åt till att lära mig mer om div. forskning i intressanta ämnen samt försöka hänga med på vad som händer i den globala ekonomin. Skjutsar frugan till skytrain, hämtar grabbarna i skolan ibland och deras hobbies/sportande/kurser, umgås lite med en svensk granne när det passar, underhåller huset samt njuter av livet.
Vill jag så kan jag nog skaffa mig jobb men isf projektarbete och självklart inte under någon arbetsgivare men inte förrän grabbarna blivit äldre.

Har rest runt jorden och gjort de flesta hyss man kan hitta på så känner ingen rastlöshet längre, min första resa till SEA/Australien var en enkelbiljett till Bangkok -88 när jag var 19 år, kom hem till Sverige 9 månader senare. Flyttade till Bkk när jag var 36 år (2005)

Jag rekar självklart att man ska ta tidig pension, va fan ska man vara löneslav längre än man behöver för? Är man rastlös så får man ställa om den mentala biten, det underlättar naturligtvis om man hann med tillräckligt många dumheter innan man ska gå in på det lugna lunket, rätt partner är också oerhört viktigt samt hobbies & sysselsättning med det som intresserar en istället för att fastna med flaskan som många tyvärr verkar göra.
En stabil ekonomi är också en förutsättning förstås, springa omkring och oroa sig för pengar bör ju elimineras.

Kör på, vi har bara ett liv och sitta gammal och bara ha kvar minnen som rör jobbet (istället för familjen) skulle jag se som en personlig katastrof.

/ SatanG

 

[Isan Lover]

Hej

Själv bestämde jag mig redan som 18-20 åring att pensionera mig vid 55, ingen trodde att jag skulle klara detta men det gjorde jag, dessutom hade jag sån tur att företaget skulle minska antalet anställda något, men det gällde egentligen dom som var 60+.

Detta hände första gången när jag var 54 år, det var inte tillräckligt många över 60 som ville sluta frivilligt, så jag frågade om inte jag kunde få sluta tidigare istället, det blir inget med det sa chefen, men blir det ett sånt här en gpng till i framtiden ska jag försöka fixa det sa han.

Något år senare blev det aktuellt igen och den här gången fick jag ok ifrån chefen, med förbehållet att jag inte tog jobb i samma bransch åt något konkurrerande företag, samt att jag skulle vara tillgänglig för att hoppa in på mitt gamla jobb om det behövdes.

Så jag fick en viss ersättning månadsvis under 5 år, gjorde några inhopp på jobbet när dom ringde efter mig, perioder på 3-5 vevkor, men det var bara kul att träffa alla igen och man visste ju att det var tillfälligt.

Dom första 2.5 åren var jag hemma och byggde på hus, sjöbodar och fiskade o.s.v, gjorde lite fastighetsaffärer med en granne, styckade av tomter m.m, det var en fin tid och det kändes skönt att göra vad man själv ville och att ha så mycket tid för fru och barn, det blev precis lika bra som man hade tänkt sig.

Men efter dessa 2.5 år så började jag ändå jobba på kommunen sommartid, inte för att vi behövde pengarna utan mer för att det var kul, väldigt trevliga arbetskamrater och ett helt annat jobb än jag haft tidigare, dels var det ju utomhusarbete och man träffade mycket folk.

När jag fyllde 61 år tog jag ut full pension, tänkte väl egentligen sluta jobba igen då, men dom övertalade mig att fortsätta men nu jobbar jag bara 3 dagar i veckan under 6 månader, slutar sista september, fiskar hummer två månader och åker sen normalt till Thailand i 3 månader, kommer hem i mars och börjar jobba igen 1 april.

Detta upplägg passar mig väldigt bra och det känns som om jag kommer att fortsätta så här några år till, tränar ett fotbollslag här på orten och gör i princip bara sånt jag gillar, tycker att livet som pensionär har blivit riktigt skönt även om jag inte har lagt av helt, jag står väl lite med ett ben i yrkeslivet och ett i pensionärslivet.

Mvh isan lover

 

[kurant]

Att bara gå i pension och sluta vara aktiv på något sätt är inte att rekommendera.
Har upplevt alldeles för många som tynat bort efter bara en kort tid och hamnat på en gravplats.

Har man inga intressen ska man nog vara rädda om den kamratskap och sociala gemenskap ett arbete har och inte sluta för tidigt.

Själv gick jag ner på halvtid vid 52 och fick avtalspension vid 60, med bibehållen grundlön och en extra pensionsinsättning så jag inte skulle förlora mer än utebliven övertidsersättning och andra tillägg.

Nu har jag inte legat i hängmattan utan haft både yrkesfiske i perioder, charterbåt, grävmaskin och byggföretag som pensionär.

För närvarande är jag fortfarande en entreprenör i ett nytt land med en båt i yrkesfisket, ett nybygge på gång för turism samt en passiv bonde med bara fem kor.
Fler satsningar är på gång.

Sluta inte leva som pensionär utan börja leva istället.
Tiden går så fort att det är bara att lägga in en högre växel.

 

[Audirs2]

Blev mer eller mindre påtvingad halv pension 1996 av min läkare efter ständiga besök hos honom efter en bilexplosion 1993 samt att jag skulle byta jobb vilket jag gjorde. Jag arbetade halvtid fram till Augusti 2014 men insåg att vi skulle klara oss bra på min pension, livränta och sparade medel om jag bosatte mig i Thailand, så blev det och inget jag ångrar.

Dags för omstart 3 månader, ett litet tag.

Vad gör man inte för att hamna på samma löpsedel som Svea Rikes Drottning.

Sickan, vilken jävla smäll!

 

[stef@n]

Sickan, vilken jävla smäll!

Ja det var stor förödelse, bilarna som var parkerade bredvid min bil åkte till skroten och skador på 5-6 bilar till, drygt 100 fönsterutor gick sönder, framrutan från min bil hittades på tomten bakom huset de bostar upp glas.

 

[Audirs2]

Ja det var stor förödelse, bilarna som var parkerade bredvid min bil åkte till skroten och skador på 5-6 bilar till, drygt 100 fönsterutor gick sönder, framrutan från min bil hittades på tomten bakom huset de bostar upp glas.

Är glad att du lever i alla fall! Måste få skaka din tass någon dag!

 

[stef@n]

Är glad att du lever i alla fall! Måste få skaka din tass någon dag!

Givetvis, döv på ett öra nedsatt hörsel på det andra och tinnitus får jag leva med. Ja det vore trevligt med en stenbordsträff.

 

[ulflan]

Livet är svårplanerat vilket Stefans historia visar. Jag har själv upplevt livspåverkande händelser. Tyckte, att jag planerat för ett framtida reträtt med min fru. Hon fick ett läkarbesked att hon drabbats av en obotbar sjukdom och jag tjatade mig till en pension när jag var 59 för att kunna ta hand om henne. Det gick ett par år när sjukdomen blev värre. När hon försökt döda mig några gånger blev det dags för inläggning på sjukhem och med nästan dagliga besök för mig. Efter ett par år kände hon inte igen mig längre. Då blev det dags för nytt jobb igen något år och gjorde dumheten att satsa på ett hotell. Slutade efter att blivit erbjuden nytt jobb. Pensionen från mitt sista jobb blev automatiskt. Upplever att min väg till sista pensionen varit varit krokig och långt ifrån frivillig.

Min livssituation i början har beskrivits i en bok av Gösta Bohman, som var med om ungefär samma sak som jag.

Nu är livet bra igen men det händer, att det dyker upp obehagliga minnen. För mig har livet i Thailand varit positivt därför att inget i mitt tidigare liv kan förknippas med Thailand.

Pensionen har jag sett många hantera på olika sätt. Slutsatserna så här långt. Alla som går i pension helt frivilligt förefaller lyckliga medan de som påtvingats en pension kan bli olyckliga.

 

[tongmat]

Mitt liv har gått väldig bra, förutom en skilsmässa. Har haft bra jobb hela tiden tjänat hyfsat bra, kunnat spara en slant. Träffade de min thai kvinna i Sverige, efter vi bestämts för varandra och min dåvarande arbetsplats var klar( Hallandsås) passade bra att lägga av. Nu har vi snart bott i thai i 7 år fungerar hur bra som helst. Ja har de ja fixar med så tiden går fort, i bland tar ja de lungt någon dag och kollar när gräset växer. Men för de mesta är dagarna för korta

 

[apknug]

Blev mer eller mindre påtvingad halv pension 1996 av min läkare efter ständiga besök hos honom efter en bilexplosion 1993 samt att jag skulle byta jobb vilket jag gjorde. Jag arbetade halvtid fram till Augusti 2014 men insåg att vi skulle klara oss bra på min pension, livränta och sparade medel om jag bosatte mig i Thailand, så blev det och inget jag ångrar.

Dags för omstart 3 månader, ett litet tag.

Vad gör man inte för att hamna på samma löpsedel som Svea Rikes Drottning.

Ja fy tusan till smäll!

Men var var du i smällen? Du satt väl inte bakom ratten? Då hade du nog varit betydligt smalare idag......

Givetvis, döv på ett öra nedsatt hörsel på det andra och tinnitus får jag leva med. Ja det vore trevligt med en stenbordsträff.

Var befann du dig när det smällde? Du kan väl inte ha suttit bakom ratten?

Ska du ner till immigrantion i dec-jan så slutet jag upp vid stenbord på Soi tossapan!

 

[Audirs2]

Sickan, vilken jävla smäll!

Tro fan jag skall kolla på Jönson ligan i kväll efter jobbet!

 

[stef@n]

Ja fy tusan till smäll!

Men var var du i smällen? Du satt väl inte bakom ratten? Då hade du nog varit betydligt smalare idag......

Var befann du dig när det smällde? Du kan väl inte ha suttit bakom ratten?

Ska du ner till immigrantion i dec-jan så slutet jag upp vid stenbord på Soi tossapan!

Jag hann inte sätta mig men jag skulle iväg på jobb så jag öppnade dörren.
Vet inte om det blir någon pattayaresa, har hört att man kan skicka alla papper till ambassaden för översättning nu.

 

[MoralMoral]

gasexplosion när du startade bilen pga acetylen eller ??? Vilken smäll och vilket berättelse .

Blev mer eller mindre påtvingad halv pension 1996 av min läkare efter ständiga besök hos honom efter en bilexplosion 1993 samt att jag skulle byta jobb vilket jag gjorde. Jag arbetade halvtid fram till Augusti 2014 men insåg att vi skulle klara oss bra på min pension, livränta och sparade medel om jag bosatte mig i Thailand, så blev det och inget jag ångrar.

Dags för omstart 3 månader, ett litet tag.

Vad gör man inte för att hamna på samma löpsedel som Svea Rikes Drottning.

 

[anderlind]

Är 45 idag så har några år kvar, får återkomma. Men intressant att läsa från er som nu är på väg i pension eller redan gått i pension.

 

[stef@n]

gasexplosion när du startade bilen pga acetylen eller ??? Vilken smäll och vilket berättelse .

Det small när jag öppnade bildörren, enligt utredningen så var det inte gastuberna som var stängda de trodde drivgasen läckt ut från en sprayburk som var tom.

 

[Norrpilen]

Trevligt att läsa om er som redan gått i pension och lever i Thailand. Jag själv hoppas kunna sluta jobba inom några år och kanske hitta nåt att knega med under endast några månader om året.

 

[Gottland]

Inte dumt alls att va pensionar.

 

[Pigface]

Kul att läsa allas olika erfarenheter och planer angående pensionen.
Själv jobbar jag just nu på visum och COE.
Satsar på flyg från Kastrup på nyårsafton.
Lite surt att starta året med karantän men det är smällar man får ta.

Försöker att avveckla min verksamhet och om allt går i lås så är det slutjobbat om ca en månad.
Kommer inte att sakna arbetet en enda sekund.

Vissa måste fylla dagen och alltid ha något att göra.
Jag tänker göra så lite som möjligt så länge det känns bra.
Har jobbat så att jag har haft minnesluckor vissa dagar.

Min plan är att inte ha någon plan.
När jag checkar ut från karantänshotellet vet jag inte om jag ska gå rakt fram, till höger eller till vänster.
Det får bli som det blir.
Det gäller att leva medan man är hyfsat ung och frisk.
YODO

 

[MoralMoral]

Kul att läsa allas olika erfarenheter och planer angående pensionen.
Själv jobbar jag just nu på visum och COE.
Satsar på flyg från Kastrup på nyårsafton.
Lite surt att starta året med karantän men det är smällar man får ta.

Försöker att avveckla min verksamhet och om allt går i lås så är det slutjobbat om ca en månad.
Kommer inte att sakna arbetet en enda sekund.

Vissa måste fylla dagen och alltid ha något att göra.
Jag tänker göra så lite som möjligt så länge det känns bra.
Har jobbat så att jag har haft minnesluckor vissa dagar.

Min plan är att inte ha någon plan.
När jag checkar ut från karantänshotellet vet jag inte om jag ska gå rakt fram, till höger eller till vänster.
Det får bli som det blir.
Det gäller att leva medan man är hyfsat ung och frisk.
YODO

Har du ingen fast plats i Thailand utan tar det som det kommer ???

 

[Pigface]

Har du ingen fast plats i Thailand utan tar det som det kommer ???

Jag har en condo på Samui som jag köpte för fem år sedan.
Har aldrig bott där eftersom den varit uthyrd hela tiden.
Just nu är den uppbokad till september nästa år.
Blir den ledig bor jag där billigt och om någon hyr så är det hyfsade pengar in.
Då kan jag resa runt i mitt eget tempo.

Har bestämt mig för att det som inte ryms i min ryggsäck är överflödiga och onödiga prylar.
Är trött på att ekorrhjulet snurrar snabbare för varje år som går.
Budgeten ligger på ca 25 000 SEK per månad så det blir varken lyxliv eller nudelsoppa varje dag.
Dags att börja njuta av livet.