Intressant tråd och massor av fina bilder
Jag tillbringade själv nästan 3 månader sammanlagt i karantän i Malaysia, Filippinerna och Taiwan under Covid-19 nedstängningen och det såg nästan på pricken likadant i Taiwan som på bilderna du bifogat. När vi kom Taiwan så var samtliga som vi kontakt med klädda i heltäckande engångsoveraller på flygplatsen och vi fick åka en och en i separat taxi till karantänshotellet i Taipei där jag sedan blev inlåst i 16 dagar utan att få lämna rummet. En av oss som anlände och hade fått spotta många gånger i en kopp på flygplatsen för covid-19 test fick tyvärr ett positivt test resultat visade det sig och blev hämtad med ambulans på karantänshotellet på kvällen samma dag och ambulansen körde med blåljus och sirener till ett sjukhus med han. Vilken jävla dramatik! Han blev sedan kvar där i 14 dagar och fick t.o.m. betala för toalett pappret…När han blev släppt så var vi ute till havs och han blev förd till ett hotell i väntan på att vi anlände till Kaohsiung ett bra tag ytterligare. Karrantänsvistelsen i Taiwan delade bottenplatsen av alla vistelser med den första av flera i Malaysia då rummet var riktigt äckligt och lukta illa! För nummer 2 och efterföljande karantänsvistelser det blev i Malaysia så lyckades bolaget via lokala agenten att uppgradera till något bättre/dyrare alternativ än det man fick som standard, men fortfarande kunde man få ett rum helt utan fönster och maten var samma standard. Men med min vana av asistisk mat så led jag mindre än somliga av mina kolleger visade det sig.
Var garanterat ingen trevlig upplevelse men Taiwan är ändå Asiens mest avancerade demokrati, så känslan är ändå att det finns en bortre gräns för hur illa det kan gå, det gör det inte riktigt i Kina.
På tal om Taiwan, och framförallt Kaohsiung, så var det min första destination i Asien, så långt tillbaka som nästan direkt från universitetet 1997. En kort resa som ändå innehåller så många anekdoter som min dotter inte kan relatera till. Ett flyg från Heathrow med rökning tillåten i de bakre raderna. En mellanlandning på Hong Kongs gamla Kowloonflygplats med en inflygning där man såg folk käka sina frukostnudlar från flygplansfönstret. Hotellräkning som bara kunde betalas kontant och en middag på lokala stålverket där hundsoppa var huvudrätten.
Sista, nej senaste, året jag bodde i Sverige (1998) var Taiwan vår enda marknad och jag spenderade en stor del av året där och fram till 2003 var det fortfarande det land jag spenderade mest tid i. Det är många "first" jag alltid kommer förknippa med Taiwan och Kaohsiung. Förutom första land i Asien så var det även min första jordbävning (den stora 9-21, 1999), min första Asi....osv.
I vilket fall har det succesivt blivit allt mindre av Taiwan, det riktiga Kina, och alldeles för mycket av Taiwans utbrytarprovins, Kommunistkina. Efter flera års frånvaro pga Covid så var jag dock tillbaka i våras. Då jag flyttar till Sverige nästa sommar och Taiwan är en allt mindre del av vår business så tänkte jag att det kan vara min sista resa, så ville bo på hotellet där mitt Asienäventyr startade för 26 år sedan, Kingdom Hotel. Innan jag hann boka så mailade dock vår agent att han bokat mig på Hi-Lai Hotel så, så fick det bli. Förmodligen Kaohsiung bästa hotell, så inte mig emot. Schysst utsikt mot det som en gång i tiden var en av Asiens största hamnar.
Tänkte ta en nostalgitripp så gick ned till Love River för lite ribs på Outback. Nej, det var givetvis borta men fick ändå lite ribs på dess ersättare.
Sedan var det bara att gå runt hörnet, passera den klassiska baren Stormy Weathers där nog alla svenska sjömän, säljare och installatörer i Taiwan bärsat någon gång, för att återse mitt gamla Kingdom Hotel, där jag väckts av jordbävningar, tyfoner och en och annan Miss Li eller Chen i min relativa ungdom.
Stormy Weathers hade dessvärre bytt namn och mycket av sin klassiska dekor, men sådant är livet. Fanns ändå lite i baren som påminde om vår gamla storhetstid i denna barklenod.
Så nu var det äntligen dags för Kingdom Hotel och jag hade tänkt gå in och beställa en rom och cola som jag gjorde den där första gången 1997.
Så var det med de gamla minnena.....Blir väl något jävla köpcentrum antar jag. Utveckling säger förmodligen några, avveckling säger jag, men givetvis av sentimentala skäl.
Jag var 25 första gången jag var i Kaohsiung och jämngammal med de flesta av tjejerna i barerna. Nu är jag 51 och fortfarande jämngammal med de flesta tjejerna i baren, inte mycket utveckling på den fronten. Jävligt kul ändå att efter så många år träffa flera gamla bekantskaper.
Kaohsiung är inte någon särskilt vacker stad men tveklöst min favoritstad i Asien när det kommer till städer jag besöker i jobbet. Två bilder från promenaden tillbaka till hotellet.