Till saken är den att jag som ung och oförstörd skulle minsann lära mig Thai.
Bodde med en Thai från Surin iofs de skulle ju envisas ibland med Khmer.
Men likförbannat köpte jag Thailändska barnböcker tragglade och lärde mig läsa lite kunde ju se var bilarna kom från iallafall.
Lärde mig att beställa käk, fråga vägen, lite basala grejer.
Sen tog det slut mellan oss efter en 6-7 år och skulle aldrig mer träffa asiater bara massa strul.
Höll väl sig i ett år kanske har nu de senaste 15 åren varit tillsammans med en Laoit (ja från Vientiane).
Deras krumelurer såg ju inte alls ut som Thai faktiskt mycket finare tycker jag (de är mjukare i formen).
Men att lära mig det också? Nä någon måtta får det vara.
Sen att man har hört varför är i regel Laoiter mer plattnästa än Thailändarna?….. Jo för hit men inte längre…..
Men visst lite avis de gånger jag är där nere att jag inte kan mer.
Men vi bor i Sverige gjorde även så med Thailändaren från Surin.
Har bra arbete i Sverige och vill för allt i världen inte inte bara vara fast i Laos eller Thailand för den delen heller.
Jag/vi gillar att resa runt att vara fast på ett ställe skulle jag få klåda av.
Finns så fruktansvärt mycket att se men så gillar jag ju att se nya saker och har mina favoriter i världen/Sverige och fler lär det bli.
Det här att jag inte inte vill vara fast på ett ställe kom nog som liten då jag alltid frågade mina föräldrar vad som var bakom nästa kurva eller vad t.ex. kraftledningarna gick till.
Så nu kan jag lika gärna se årstiderna växla i Sverige som nu på hösten när det är som finast.
Men grattis till er som pratar Thai/Lao det är något som jag blir avundsjuk på de veckorna per år vi är där.
Annars skulle jag vilja kunna Japanska, Mandarin, Khmer, Filipino, Burmesiska, Spanska, Portugisiska där man är för stunden men tur att det finns Google translate iallafall.
Hej
Själv började jag också med att försöka lära mig Thai på 80-talet, jag var då i ett förhållande i Petchabun Provins och även där på landsbygden, där talade ju nästan alla Thai och bara några få Lao, då var jag ju fortfarande relativt ung och snappade upp efterhand, det fanns ju inga falanger så ville man ha någon att tala med var det bara att försöka lära sig.
Det gick väl hyfsat efter några år och ju mer man kunde ju roligare blev det.
Efter det var jag singel några år och tänkte precis som du att det får det vara nog med asiatiska förhållanden, men på senare delen av 90-talet träffade jag en tjej ifrån Nong Khai provins (min nuvarande fru), i hennes by fanns det ingen som pratade Thai överhuvudtaget, så det blev till att börja plugga igen, en del ord var ju samma medans andra var så olika som det kan bli. Jag gjorde en egen lista där jag skrev upp dom nya orden som dom uttalades på Lao och vad dom betydde på Svenska. Jag köpte även en Engelsk-Lao ordbok och pluggade lite med den när jag var i Sverige.
Nu kan jag hänga med och förstår vad folk säger, svara och konversera i dom flesta vanliga situationer, kan namn på olika verktyg, träd, växter, fiskar och annat, men det finns förstås fackord som jag inte kan, men efter några år med Lao har jag märkt att min Thailändska blev sämre och på den vägen är det, använder man inte ett språk så riskerar man nog att tappa det.
Men att språket är viktigt och jag önskar precis som du att man kunde fler språk, en av anledningarna att jag inte trivs lika bra när jag besöker andra länder i asien är förmodligen att jag inte kan språket där, nu är jag nyss fyllda 65 år och det finns ingen tanke på att lära mig något annat språk. Jag trivs dessutom så bra i Isaan att jag knappast inte vill åka till någon annan plats, men i vinter blir det åtminstone en tur till Laos.
Dessutom finns det ju människor ifrån Isaan nästan vart man än åker i Thailand, så språket kommer till nytta både i Bangkok, Pattaya, Hua Hin, Phuket m.m om man nu reser ifrån Isaan på en tur till havet eller så, dessutom inbillar jag mig att man får ett extra bra bemötande, service och lätt får nya vänner runtomkring i landet som också kommer ifrån Isaan.
Mvh isan lover
