Fan vad tjock jag var.En hårding man inte skulle vilja möta bakom Vreta Kloster en regnig och mörk novemberkväll
Fann ett lugnt och avkopplande ställe där vi kunde sitta och filosofera lite.
Det var ju en del fina odlingar strax intill bäcken.
Slut på lantlivet för den här gången .... och nu orkade jag inte med bussen ... så det fick bli en taxi istället.
Och färden gick tillbaka till Udon .... och där skulle det bli ett antal dagars fröjdande.
Fan vad tjock jag var.
Och jag fick äntligen en lugn stund att pusta ut till nästa möte med denna trevliga västmanlänning
Det var verkligen en trevlig vistelse där ute i obygden...kände mig som hemma nästan direkt
.
Ja jag kanske skulle försöka få karantäntillstånd för dig i vårat hus
OBS! Jag har läst att det är alkoholfritt som gäller på dessa hotell. Fixar ni det gubbar?
Stampat jordgolv, kan det bli bättre?Slank in på vinylbaren ...lite lagom enkelt och spartanskt ... och härliga typer hittade man där.
Ännu en kväll som slutade i den angenäma pianobaren.
Den flygplatsen känner man väl igen, det har blivit ganska många ankomster och avgångar därifrån sedan jag mötte frugan. Dock drygt 4 år sedan sist. Men nu längtar man ännu mer, får se till sommaren men jag tvivlar.Hastigt och lustigt satt man på flygplatsen i Udon för att frakta ner fläsket till Phuket.
men den dagen det blir av så blir det väl som jag brukar göra så du inte missar mig bland allt folk 
