Att bli pappa på gamla dar

[Anonym]

Lunkan om du blir pappa o namnet blir hur långt som helst så lovar ja dig du kommer aldrig glömma va ungen heter annars e de nog inte din unge.....

. Full pott..

 

[JBK.Ltd.]

När det gäller thai och khmer, så har jag inte en aning hur han skiljer på språken eftersom jag inte förstår speciellt mycket själv. Gällande svenska o engelska så har jag ärligt talat aldrig reflekterat över saken utan vi bara pratar på..

Matteisurin...

Jag är inne på din linje till 100%, självklart att lillan/en kommer att bli flerspråkig och det ser jag som ett stort försprång jämfört med andra barn som bara kan ett modersmål.
Att Thai kommer bli det första språket är väl nästan ett måste, men där efter så kommer i tät följd Svenska och Engelskan.
Att du och din partner, babblar på och blandar hejvilt i spårkväg tror jag är bra för barnet, det gör att barnet inte tvekar själv att svara eller prata med andra som inte kan thai svenska...

 

[Gazton]

Bra val.

(((För egen del tänker jag låta mamman bestämma namn om det blir något barn, i alla fall på det första, eftersom hon har jobbat hårdast
men jag vill ha vetorätt, så det inte blir något väldigt långt, som är för svårt att komma ihåg, eller betyder något opassande på svenska eller engelska. T ex vill jag inte ha en dotter som heter Supaporn

Att inte respektera Thailändska namn, tycker jag tyder på respektlöshet gentemot "ditt" Thailändska fruämne . Var glad om du överhuvudtaget får en dotter. Vad betyder ett namn? ingenting egentligen. Jag känner en flicka som just heter Supaporn, hennes bror heter supronchat ( osäker på stavningen men inte uttal) Men det är bara på pappret det står dessa namn. I verkliga livet kallas de vid smeknamn.

 

[Gazton]

Men i övrigt håller håller jag med dig. Vissa namn väcker lite oluskännslor, som nämmde.

Men om man är fast förvissad om att det kommer att bli ett annat smeknamn, än det egentliga så tror jag man kan känna sig trygg.

Det är sällan som någon thai tilltalas med samma namn som de egentligen heter ( Min erfarenhet)

 

[Berralund]

Men i övrigt håller håller jag med dig. Vissa namn väcker lite oluskännslor, som nämmde.

Men om man är fast förvissad om att det kommer att bli ett annat smeknamn, än det egentliga så tror jag man kan känna sig trygg.

Det är sällan som någon thai tilltalas med samma namn som de egentligen heter ( Min erfarenhet)

Japp, det är min erfarenhet också. Frugan kallas aldrig vid sitt riktiga namn och inte hennes syster heller. Så det är mycket vanligare att kallas för smeknamnet, helt klart.

Det är förresten samma sak med barnen, men dom skall få svenska namn när dom kommer till Sverige (men behåller sina thailändska också förstås).

 

[Kycklingen]

Det är min erfarenhet också, men jag kan inte förstå att man inte döper dom till det namnet direkt. Istället för att ha ett namn som aldrig används mer än till vissa papper.

 

[Lunkan]

Att inte respektera Thailändska namn, tycker jag tyder på respektlöshet gentemot "ditt" Thailändska fruämne . Var glad om du överhuvudtaget får en dotter. Vad betyder ett namn? ingenting egentligen. Jag känner en flicka som just heter Supaporn, hennes bror heter supronchat ( osäker på stavningen men inte uttal) Men det är bara på pappret det står dessa namn. I verkliga livet kallas de vid smeknamn.

---
Men i övrigt håller håller jag med dig. Vissa namn väcker lite oluskännslor, som nämmde.

Men om man är fast förvissad om att det kommer att bli ett annat smeknamn, än det egentliga så tror jag man kan känna sig trygg.

Det är sällan som någon thai tilltalas med samma namn som de egentligen heter ( Min erfarenhet)

Det är inte ett dugg respektlöshet mot thai. Det är ju för att inte ge t ex skolkompisar fria "straffsparkar" om vi skulle flytta till Sverige (vilket iofs vi nästan säkert inte ska) men även annars är det ju inte särskilt roligt för henne att få höra samma komentarer om och om igen då någon får veta hennes namn. Så det är INTE EMOT thai, utan det är FÖR DOTTERN d v s omtanke

Och det är ju fortfarande frun, som får välja namn, med bara några undantag.

 

[Anonymius]

På tal om barn och språk som ni pratat om här lite grand, så är det ju rätt att barn snappar upp fort och lär sig!

Lyssna på detta...Bangkok...Krung Thep Mahanakhon Amon...

Mvh Peter

 

[Lunkan]

På tal om barn och språk som ni pratat om här lite grand, så är det ju rätt att barn snappar upp fort och lär sig!

Lyssna på detta...Bangkok...Krung Thep Mahanakhon Amon...

Mvh Peter

Haha! För oss gubbar skulle det nog ta längre tid, att lära oss det där långa namnet, än vad de där barnen är gamla

 

[Anonym]

När det gäller namn till barn så kan jag förstå problematiken med namnet om det är så att personen i fråga skall bo i det landet som ett eventuellt namn skulle missuppfattas som namnet Ulla som är välkänt här i Sverige. Men,,,om vi väljer att kringå det namnet av omtanke gentemot barnet så erkänner vi också att barnen på skolgården vinner och föräldrarna/skolan inte har någon maktposition överhuvudtaget.

De är vi som gamla vuxna individer som ska lära ut till barnen i vett och etikett,,,,Om vi lär ut våra egna fördommar så ja,,,,,då tar de ytterligare en generation innan det sker en förbättring.I Thailand så ligger acceptansnivån på olikhet otroligt högt vilket jag tycker är imponerande och skulle aldrig funka i Sverige problemfritt idag pga de olikheterna som vi har i vårat klassamhälle och väljer att ha trots att vi kallar oss för jämlika,,,,ironiskt finner jag det igentligen att Sverige klassas som nummer 1 men det gäller mest på det ekonomiska planet och inte hur vi vill leva och agera som individ.Lagom är bäst

Jag har själv haft ett långt finskt efternamn som vi har valt att byta ut i år till ett mer lätt uttaligt och skrivligt ett för barnen skull så att vi som familj ska senare ha ett enkelt och gemensamt namn istället för att som klassiskt svenskt ta över mitt.Som pappa på "äldre" dar så valde jag att göra detta av hänsyn till min fru och barn.

 

[Lunkan]

När det gäller namn till barn så kan jag förstå problematiken med namnet om det är så att personen i fråga skall bo i det landet som ett eventuellt namn skulle missuppfattas som namnet Ulla som är välkänt här i Sverige. Men,,,om vi väljer att kringå det namnet av omtanke gentemot barnet så erkänner vi också att barnen på skolgården vinner och föräldrarna/skolan inte har någon maktposition överhuvudtaget.

De är vi som gamla vuxna individer som ska lära ut till barnen i vett och etikett,,,,Om vi lär ut våra egna fördommar så ja,,,,,då tar de ytterligare en generation innan det sker en förbättring.I Thailand så ligger acceptansnivån på olikhet otroligt högt vilket jag tycker är imponerande och skulle aldrig funka i Sverige problemfritt idag pga de olikheterna som vi har i vårat klassamhälle och väljer att ha trots att vi kallar oss för jämlika,,,,ironiskt finner jag det igentligen att Sverige klassas som nummer 1 men det gäller mest på det ekonomiska planet och inte hur vi vill leva och agera som individ.Lagom är bäst

Jag har själv haft ett långt finskt efternamn som vi har valt att byta ut i år till ett mer lätt uttaligt och skrivligt ett för barnen skull så att vi som familj ska senare ha ett enkelt och gemensamt namn istället för att som klassiskt svenskt ta över mitt.Som pappa på "äldre" dar så valde jag att göra detta av hänsyn till min fru och barn.

Ja, men lite svårt att förändra hela världen (även om jag försöker ibland

Gällande efternamnet så FUNDERAR jag på att, om det är någorlunda korta namn, att alla - även jag om det inte är för krångligt - får dubbelt efternamn d v s även mammans. För att till vardags kunna använda den halva av efternamnet, som passar i det land man är i. Men jag behöver konsultera omgivningen om det först Vet inte hur thai ser på svenska efternamn (om det inte betyder något dåligt på thai alltså

 

[Lunkan]

Lunkan, jag undrar, har du barn sedan tidigare????

Nej, inga egna, men jag har "lånat" en massa andras

Ibland har jag tagit hand om
sladdsyrran
och senare syskonbarn o d.
Men mest har jag tagit hand om barn i egenskap av
(lärare)
ungdomsledare.
Då har jag "fuxat till" flera "värstingar" som samhället inte klarat av.

Men på sätt och vis är det mycket enklare att ta hand om andras barn. Iofs är en del tillstrulade, men i vissa åldrar har barn lättare att komma överens med utomstående vuxna, och dels är det lättare då det är frivilligt för mig, för om jag ledsnar på dem har jag ju möjligheten att lämna tillbaka dem

 

[Lunkan]

I rättvisans namn, så skall väl jag berätta då att jag har en dotter (36 år) samt
4st barnbarn.
Håller med dig om det där med att vara ungdomsledare, visst är det hundrafalt enklare att vara på en frivillig basis och bara vissa stunder på dygnet ta hand om annars kanske lite stökiga ungar. Att sedan ungarna utövar en idrott som de älskar gör ju INTE det hela svårare precis.

Helt rätt.
Men jag har även fått ordning på värstingar i skolan
(((T ex var det en, som skolan höll på med en skrivelse för att få bort helt från skolan, då jag blev lärarvikarie. Efter en del strul, så fick jag ordning på honom redan lite efter lunch första dagen. Då dagen slutade frågade han t o m om jag inte kunde bli deras lärare alltid. (Men det kunde jag inte, för jag väntade på att jag skulle få lägenhet i en annan stad dit jag skulle flytta snart).)))

 

[Anonym]

Helt rätt.
Men jag har även fått ordning på värstingar i skolan
(((T ex var det en, som skolan höll på med en skrivelse för att få bort helt från skolan, då jag blev lärarvikarie. Efter en del strul, så fick jag ordning på honom redan lite efter lunch första dagen. Då dagen slutade frågade han t o m om jag inte kunde bli deras lärare alltid. (Men det kunde jag inte, för jag väntade på att jag skulle få lägenhet i en annan stad dit jag skulle flytta snart).)))

Jag tror att du kan bygga en helikopter av ett gem om det är så

 

[Anonym]

Lunkan:,,,,,,,så fick jag ordning på honom redan lite efter lunch första dagen,,,,,

Bra gjort Lunkan.
Dock så tar det längre tid för vissa andra att förstå vad som är ett fel beteende oavsett upplysning.

Vi alla som haft med ungdomar att göra och de egna erfarenheterna vet om, att ibland så kan det räcka med en utomstående för att en person ska ta till sig nyttig och lärorik information pga respekten som denne kan väcka hos värstingen i fråga.

Bristen på att lyssna/lära ut/visa ödmjukhet och respekt hos föräldrar gentemot barnen sina eller andra barn gör att barnen då i sin tur söker sig utåt för att få sin bekräftelse som människa.
För om ingen visar barnet den rätta vägen,hur ska då barnet finna den?

Utåtagerande är ett vanligt försvar på en saknad uppmärksamhet i livet som vanligtvis brukar inträffa i tonåren som bekant och det är ingen lätt uppgift.Tålmodighet och samförstånd är en sak som vi föräldrar har fått lära sig den hårda vägen både med egna barn och ens egen uppväxt. Då var skillnaden att vi inte såg den själva men nu i efterhand inser vi vad föräldrarna igentligen menade och ville.

Man ser bättre på avstånd om vad som sker i närheten---Reflektion
Där ser jag en stor fördel för dem barnen som växer upp med äldre föräldrar pga den erfarenhet dessa har.

 

[Lunkan]

Lunkan:,,,,,,,så fick jag ordning på honom redan lite efter lunch första dagen,,,,,

Bra gjort Lunkan.
Dock så tar det längre tid för vissa andra att förstå vad som är ett fel beteende oavsett upplysning.

Vi alla som haft med ungdomar att göra och de egna erfarenheterna vet om, att ibland så kan det räcka med en utomstående för att en person ska ta till sig nyttig och lärorik information pga respekten som denne kan väcka hos värstingen i fråga.

Bristen på att lyssna/lära ut/visa ödmjukhet och respekt hos föräldrar gentemot barnen sina eller andra barn gör att barnen då i sin tur söker sig utåt för att få sin bekräftelse som människa.
För om ingen visar barnet den rätta vägen,hur ska då barnet finna den?

Utåtagerande är ett vanligt försvar på en saknad uppmärksamhet i livet som vanligtvis brukar inträffa i tonåren som bekant och det är ingen lätt uppgift.Tålmodighet och samförstånd är en sak som vi föräldrar har fått lära sig den hårda vägen både med egna barn och ens egen uppväxt. Då var skillnaden att vi inte såg den själva men nu i efterhand inser vi vad föräldrarna igentligen menade och ville.

Man ser bättre på avstånd om vad som sker i närheten---Reflektion
Där ser jag en stor fördel för dem barnen som växer upp med äldre föräldrar pga den erfarenhet dessa har.

Ja, fast "specialisterna" kom ju också från på avstånd då de började
Det är bedrövligt hur värdelösa majoriteten av lärare är t ex på att försöka stoppa mobbning. Iofs inte oväntat. Enligt en undersökning har skolan och sjukvården 2:a och 3:e plats efter kyrkan bland arbetsplatstyper gällande att ha MEST mobbning mellan de VUXNA, arbetsplatserna som borde vara extra bra! Och undrar vad inblandade kuratorer o d höll på med

Hoppas att även barnen tycker det sista du skrev, och inte bara tycker att man är en extra gammal stofil. Barn brukar ju tycka redan 30 är skitgammalt

 

[Berralund]

Jag tror att du kan bygga en helikopter av ett gem om det är så

Eller göra en höna av en fjäder hahaha!!

 

[Lunkan]

Eller göra en höna av en fjäder hahaha!!

Eller startar ett företag, som blir ganska stort, med bara 20 000 som startkapital, vilket jag gjorde då jag var 25

En av de som sa det var omöjligt och (hån-)skrattat mest då jag sa målsättningen för första föreningssatsningen, sa då resultaten började komma:
-I fortsättningen tror jag på vad du än säger.

 

[Anonym]

Barnens trotsålder ! usch ett sånt ord, tyvärr måste jag erkänna att grabben som snart fyller 3 år verkar ha kommit i första stadiets trotsålder. Allt som jag säger möts ofta av orden ti pappa, och nu lyssnar han heller inte alltid på sin mor. Ibland så ryter jag till och får honom att lyssna, men det händer också att jag får lite skuldkänslor och undrar om jag gjort rätt.
Allt man vill är ju ändå att barnen ska få rätt värderingar och skapa sina egna personligheter, och slippa att uppleva det en annan gjorde på 70-talet med flumsnacket om fri uppfostran som enligt min mening totalt spårade ur.

 

[Rolf]

Barnens utveckling i olika åldrar är nog nåt som ingen kan förutse. Med en god portion humor och sunt förnuft kommer man väldigt långt.
Bara mamman och pappan är överens om hur det ska vara så brukar allt gå rätt bra