hejsan gotoburiram!!! jag är ju 60 år gammal, och det första man kom i kontakt med när man flyttade ihop här 2008 (57 år då) Var ju samma sak som vi ALLA råkar ut för nästan när vi blir ihop med en thaidam. De vill gärna ha en baby.. Fullt förstårligt för många av dem är fortfarande i en fertil ålder och deras hormoner fungerar fortfarande bra!!! Deras kroppar skriker ju "jag vill ha en bebbe".....
Man tycker (jag tyckte) då att va sjuttan jag har ju redan barn sedan 35 år tillbaka i tiden, och dessutom så är jag alldeles för gammal för att gå igenom den skiten en gång till!!! Thai tycker däremot, du är inte alls gammal, du är ung, och så klämmer de på armen för att kolla att skinnet fortfarande är smidigt och intakt. Inte lätt att ha ett smidigt skinn med allt mitt cyklande.... och sedan säger de att man är en atlet nattetid (???)
De andra thai (släkt och grannar) skrider till fruns undsättning och berättar att 57 eller 60 år är absolut ingen ålder att tala om, många många thai män har barn i den åldern.... Detta är visserligen fullt skitsnack, men det är jättekul att höra dem och framförallt höra deras åsikter om det här med ålder. Det viktigaste för en thai är "He got a good heart".....
hemma är man uppfostrad med de kristna värderingarna, och de är ju helt klara. För stor åldersskillnad är en stor dödssynd och omgivningens förakt är fullt berättigat av kristendomen. Att ha mage att skaffa sig barn i den aktningsvärda åldern är en dödssynd fullt i klass med att nästan "konvertera" ifrån kristendomen, och nu är föraktet fullt och fast ifrån omgivningen, och det finns t.om stöd i bibeln för detta (tror jag)....
Orkar man bara stå emot dessa [¤#@@¤%ผีสาง@¤]s korkade åsikter som gror och frodas i vårt "gamla" hemland och i den västliga kulturen, så vågar jag lova att det finns många goda år kvar i livet för en 60:åring, han kan skaffa sig barn om han så själv väljer, och han kan unna sig att ha jäkligt kul..... Bara skit i de stupida och bakåtsträvande åsikter som gror hemma i falangland. kör på tycker jag i alla fall.
Man hör ju ifrån alla precis den meningen som du själv skrev att vara 67 år och ungen är 20 år.....Egentligen härnere så är det ett väldigt vanligt scenario och absolut inget konstigt....Det är väl i så fall mycket ovanligare och kanske konstigare i våra ögon när barnet är 20, då är vi 80 eller stendöda. Men t.om detta scenario skall inte avhålla oss att vara lyckliga, Vi skall göra det som gör oss mer långlivade och det är lycka och många skratt.
Barnen klarar sig galant utan vår hjälp när vi är döda eller för trötta att orka bry oss om utbildning och uppfostran. de har ju en fullt fungerande mamma som tar hand om dem plus en fantastisk släkt som finns där för dem.... Så kör på... skaffa barn om ni vill, vill ni inte... försök att stå emot, inte lätt jag lovar!!!! Själv vill jag dock aldrig mer ha barn, 1 barn räcker för min del (36 år gammal nu)...