Tack gubbar.
Det blev en ganska väntad reaktion på mitt skriveri om att skaffa barn.
Tro inte annat än att jag har stött och blött frågan i min arma skalle.
Visst, egentligen är jag, enligt svenska normer, för gammal att skaffa barn men Thailands verklighet ser lite annorlunda ut.
Jag tror inte på hennes snack om att hon vill ha barn för att hon skulle så djupt älska mig eller som sades "thai/falangbarn blir så vackra". Hennes motiv är att hon gillar barn men fram för allt ser hon det nog som den "pensionsförsäkring" som någon uttryckte det.
Visst ska hon få en sådan av mig den dag vi är gifta. Efter min bortgång finns fortfarande ett engagemang som genererar en del som kommer henne till gagn. Den ekonomiska situationen för henne och ett ev. barns trygghet är viktig för mig.
Får jag smaka på din så får du smaka på min.
Så kan man nog ganska ofta sammanfatta många förhållande mellan thai och farang. Vi ska nog erkänna för oss själva att vi gärna ser en ung kvinna vid vår sida och en sådan har en massa kraft att bruka på samma sätt som våra tidigare fruar gjort. D-v-s planera för framtiden med villa, Volvo, snurrfåtölj och barn. Det är oftast bara vi faranger som kan ge dem de tre första sakerna. Kanske att man ska stoppa där?