Vaxet older version
Aktiv medlem
Skrev detta 2009 i mitt eget sorgearbete och postade det på ett då stort Thaiforum, men tänkte att det kanske är dags att berätta det igen. Delar upp historien i delar och ber om ursäkt till de kompisar som aldrig hjälpte, men som klagade på att sanningen kom fram. Nej, jag ber inte om ursäkt, eftersom denna händelse påverkade mig så mycket att jag själv höll på att falla på samma sätt. Det tog mig 12 år att bearbeta det och komma tillbaka själv.
Prolog
Det har nu gått nästan ett år sedan min vän valde att ta livet av sig i Thailand. Denna tragiska historia känns nästan overklig, men jag tänkte, så kort som möjligt, berätta vad som ledde till det mycket tragiska beslut han tog på morgonen den 5 september 2008.
Min vän var under de sista åren av sitt liv en sjuk man som hade det mycket jobbigt med sin mentala ohälsa, och vi som var nära honom såg vilken hemsk sjukdom det var. Jag känner mig ledsen och jag saknar honom, men jag känner mig också arg och bitter på honom, inte bara för vad han gjorde den där dagen i september utan också för hur han behandlade mig och andra de sista åren av sitt liv.
Är det någon som tycker att det är dumt av mig att skriva denna historia, så vill jag säga att jag är övertygad om att han hade velat berätta allt detta själv när han levde.
Men han hade ingen som ville lyssna. Nu är det för sent och genom att berätta denna historia vill jag göra slut på alla rykten och spekulationer som förekommer både i hans svenska hemstad och på olika forum på internet.
Här kommer min historia om vad som först ledde till ett mycket tragiskt självmordsförsök och till slut till att han lyckades ta sitt eget liv. Det finns säkert saker i den här historien som jag missuppfattat, men historien baserar sig på mina egna upplevelser samt på det han berättade för mig medan han levde.
Avslut i Sverige
Han hade under ungefär åtta år, 1997–98, drivit en golfresebyrå med bas i Sverige. Tre gånger om året tog han med sig gäster till Pattaya och stannade där i fem till åtta veckor varje gång.
Gästerna fick en reseledare som var fantastiskt duktig på att ta hand om dem, både på golfbanan och som guide i nattlivet.
Hur han orkade fattar jag inte, gästerna stannade normalt två veckor i stöten och när de for hem kom nästa grupp ner.
Att festa i två veckor på en semester går väl ganska bra, men han var nästan alltid sist kvar på natten och först upp på morgonen, trots att han var nere i upp emot två månader i taget.
Under våren 2005 sa han till mig att han skulle flytta till Thailand på heltid. Eftersom han hade nästan vuxna barn tillsammans med sin sambo sedan många år undrade jag hur de skulle ta det.
Han sa att hans sambo och han höll på att separera och att barnen var så stora nu, så de brydde sig inte.
En vecka innan han skulle åka ner kom han hem till mig, eftersom han ville berätta något som han sa.
Det visade sig att han inte hade haft modet att tala om vare sig för sin sambo eller för sina barn om beslutet att flytta till Thailand. Nu hade han dock släppt bomben och tänkte helt sonika överlåta på familjen att ta hand om allt det praktiska, emedan han tog planet ner till Thailand.
Så blev det också, barnen och sambon tog hand om bodelningen, sålde ett företag som de drev tillsammans och där sambon jobbade och nu blev arbetslös, samt allt annat praktiskt. Han flyttade till Thailand och började arbeta, och så småningom fick han sin del av bodelningen nedsänd av sin före detta sambo.
Trots detta, för mig ofattbara sätt att avsluta en familjerelation, brydde sig barnen om honom, och det bestämdes att de skulle komma och hälsa på runt jul och nyår 2005/2006.
Även ex-sambon visade oerhörd empati, trots att hon på kort tid blev utan både partner och jobb. Och hon förstod antagligen att hon nog var den enda i sin omgivning som inte visste att han skulle flytta till Thailand.
Som jag förstod det senare mådde hon så dåligt att hon knappt orkade gå ut och ändå brydde hon sig fortfarande om honom.
Det var nämligen så att redan första veckan han kom till Thailand drabbades han av en riktig mental baksmälla och mådde oerhört dåligt.
Han måste ha ringt och beklagat sig för exet, eftersom hon vid flera tillfällen ringde mig och oroade sig för honom.
Jag kände inte henne särskilt väl, men hon visste att jag pendlade mellan Thailand och Sverige och att vi bodde nära honom.
Själv märkte jag dock inte att han mådde dåligt utan snarare tvärtom. I stort sett varje dag hörde han av sig och ville få med mig ut på ett party.
Jag hängde på en hel del, men även om jag var nästan 15 år yngre än honom orkade jag inte hänga med i hans tempo.
Han formligen älskade att vara “kung i baren” och shootsen stod som spön i backen. Han njöt dessutom av uppmärksamheten han fick när han ringde i klockan och bjöd hela baren på en omgång dricka. Detta kunde han göra, ja, faktiskt flera gånger på en kväll.
Självklart blev han populär bland barerna och han snålade inte heller på “tippen” till bardamerna, så han blev behandlad som en kändis när han var ute och festade.
Butterfly är väl det ord som ska användas här. Ja, samma dam som två dagar fanns inte i hans värld, och det var nog inte många nätter han ens sov ensam.
När jag träffade honom var han alltid överlycklig över att ha bestämt sig för att flytta till Thailand.
Men som jag senare förstod, när han var ensam och nykter, mådde han dåligt.
Fina flickan
Hon hette Fon och sjöng i ett band på Beachroad i Pattis.
Hon hade tidigare drivit en massage shop på soi Welcome i Jomtien, men den inrättningen hade gått omkull, så nu var hon mellan jobb och försörjde sig som sångerska.
Hon var ljushyad, uppvuxen med sin mammas syster, som var nunna, och dessutom hade hon en bachelor's degree från universitetet.
Hon hade också lite pengar på banken, via ett arv från en relativt avlägsen släkting. Hon var alltså precis motsatsen till alla dessa damer som han hade träffat tidigare i barerna.
Fon och min vän hade träffat varandra något år tidigare när hon drev shopen, men något tycke hade inte uppstått. Hon hade snarare uttryckt visst förakt för honom, eftersom hon ansåg att han var gammal och inte såg ut att ha så mycket pengar.
Jag visste detta när hon just uttryckte dessa tankar för andra bekanta, och vid våra besök i shopen fick man alltid veta allt om alla på gatan samt en rapport om hur bra affärerna gick.
Hur nu min vän hade stött på Fon igen vet jag inte, men en dag kom han hem till mitt då nybyggda hus med Fon i släptåg.
Vi fick av honom veta att han var trött på alla “glädjefickor” som han nu uttryckte sig, och att han nu hade träffat denna välutbildade, oskyldiga, nästan rika och framför allt fina flicka.
Ja, hon var så fin att hon inte kunde ett enda ord engelska, för enligt honom var det bara bardamer som kunde prata engelska, och Fon var i och för sig i stort sett orörd......................... Ja kanske då förutom den där indiern som hon hade tänkt gifta sig med, men som hon gjort slut med då han när han blev arg tenderade till att använda nävarna i stället för ord.
För säkerhets skull fick vi också veta att min dåvarande fru ju också var nästan lika bra. Hon var ju också studerad, kunde inte mycket engelska när vi träffades och just oskuldsfrågan berördes inte.
Jag blev dock bra häpen när hon fick höra från honom att Fon kom från en bättre familj, och det kunde man ju se eftersom hon var ljushyad.
Fon själv sa inte så mycket, utan gick mest runt och inspekterade vårt hus som jag just hade byggt färdigt.
Det enda jag kommer ihåg att hon sa på thailändska var att hon aldrig skulle bo med min vän så länge han bara hade en liten lägenhet, flera översatte snabbt till mig och honom
Ja, Fon sa faktiskt så, och när han hörde detta svarade han snabbt på svenska så att hon inte förstod att det inte skulle bli något hus. Folk runt om översatte dock inte detta.
Nä, aldrig, han trivdes så bra i sin lägenhet och han tänkte aldrig igen skaffa sig de problem med underhåll etc. som ett hus innebar.
Fon och han lämnade, och jag undrade mycket över hur dessa två personer hade funnit något tilltalande i varandra och hur det skulle fungera.
Två veckor senare flyttade han ut ur sin lägenhet och in i ett hyrt hus tillsammans med Fon..........
Driva företaget
Resebolaget som han startat och som hade kontor bakom soi Welcome i Jomtien blomstrade.
Han hade flera anställda och gästerna, som blev allt fler, var mycket nöjda med den extremt höga servicen man fick.
Den stora skillnaden nu, efter att han mött Fon, var att de nattliga guidade turerna inte längre ingick i programmet.
Nä, ville gästerna ha en liten visning av det thailändska nattlivet, så blev det ett restaurangbesök med honom och Fon. Om sedan man drog till det riktigt ordentligt, så kunde kvällen eller snarare natten avslutas på en karaokebar, då Fon verkligen gillade att visa upp sin musikalitet för alla.
Min vän njöt av den uppskattning hans gäster visade för Fon och han såg ut att trivas enormt med livet.
De anställda på företaget, två chaufförer och en sekreterare, njöt dock inte lika mycket av Fons uppvisning. De hade nu en chef som sa en sak och en chefs flickvän som skällde ut dem på thailändska för att de inte gjorde som hon sa.
En månad efter att min vän och Fon blev tillsammans hade båda chaufförerna samt sekreteraren fått sparken då Fon hade upplyst honom om hur odugliga dessa personer var.
Nu var Fon sekreterare och skötte allt på kontoret. Han trivdes bra med att köra gästerna till och från golfbanorna och var glad över att slippa det tråkiga administrativa arbetet. Tack vare att han var så enormt duktig på att underhålla och serva sina gäster blev det här nya upplägget en succé.
Han fixade tävlingar för gästerna och var nu själv alltid på plats för att betjäna dem. Inte som förut, då han också måste jobba på kontoret.
Fon hon skötte jobbet på kontoret med bravur och hon gjorde verkligen ett mycket bra jobb. Hon var också mycket omtyckt av gästerna, och de blev allt fler.
Fon hade dessutom lärt sig engelska på bara några månader och talade nu i stort sett flytande engelska, ja t.o.m. med engelsk accent.
Själv var jag lite undrande inför detta mirakel och misstänkte att hennes okunskap i engelska kanske inte var helt sant, vilket jag på fyllan råkade säga.
Jag fick denna kväll en riktig utskällning, och han uttryckte sin vrede över att jag inte accepterat Fon och inte heller visat henne den respekt hon så väl förtjänade.
Efter att ha försökt övertala honom om att jag visst hade viss respekt för Fon, men att just engelskafrågan var lite misstänksam, blev han mycket arg och sa en hel del inte så trevligt.
Nåväl, nu kunde Fon tala engelska och dessutom gick affärerna lysande. Jag kommer ihåg att de under någon månad på hösten gjorde mer än 500 000 baht i vinst.
Han såg ut att vara lycklig och Fon var drottningen av soi Welcome
Fortsättningen följer....
Prolog
Det har nu gått nästan ett år sedan min vän valde att ta livet av sig i Thailand. Denna tragiska historia känns nästan overklig, men jag tänkte, så kort som möjligt, berätta vad som ledde till det mycket tragiska beslut han tog på morgonen den 5 september 2008.
Min vän var under de sista åren av sitt liv en sjuk man som hade det mycket jobbigt med sin mentala ohälsa, och vi som var nära honom såg vilken hemsk sjukdom det var. Jag känner mig ledsen och jag saknar honom, men jag känner mig också arg och bitter på honom, inte bara för vad han gjorde den där dagen i september utan också för hur han behandlade mig och andra de sista åren av sitt liv.
Är det någon som tycker att det är dumt av mig att skriva denna historia, så vill jag säga att jag är övertygad om att han hade velat berätta allt detta själv när han levde.
Men han hade ingen som ville lyssna. Nu är det för sent och genom att berätta denna historia vill jag göra slut på alla rykten och spekulationer som förekommer både i hans svenska hemstad och på olika forum på internet.
Här kommer min historia om vad som först ledde till ett mycket tragiskt självmordsförsök och till slut till att han lyckades ta sitt eget liv. Det finns säkert saker i den här historien som jag missuppfattat, men historien baserar sig på mina egna upplevelser samt på det han berättade för mig medan han levde.
Avslut i Sverige
Han hade under ungefär åtta år, 1997–98, drivit en golfresebyrå med bas i Sverige. Tre gånger om året tog han med sig gäster till Pattaya och stannade där i fem till åtta veckor varje gång.
Gästerna fick en reseledare som var fantastiskt duktig på att ta hand om dem, både på golfbanan och som guide i nattlivet.
Hur han orkade fattar jag inte, gästerna stannade normalt två veckor i stöten och när de for hem kom nästa grupp ner.
Att festa i två veckor på en semester går väl ganska bra, men han var nästan alltid sist kvar på natten och först upp på morgonen, trots att han var nere i upp emot två månader i taget.
Under våren 2005 sa han till mig att han skulle flytta till Thailand på heltid. Eftersom han hade nästan vuxna barn tillsammans med sin sambo sedan många år undrade jag hur de skulle ta det.
Han sa att hans sambo och han höll på att separera och att barnen var så stora nu, så de brydde sig inte.
En vecka innan han skulle åka ner kom han hem till mig, eftersom han ville berätta något som han sa.
Det visade sig att han inte hade haft modet att tala om vare sig för sin sambo eller för sina barn om beslutet att flytta till Thailand. Nu hade han dock släppt bomben och tänkte helt sonika överlåta på familjen att ta hand om allt det praktiska, emedan han tog planet ner till Thailand.
Så blev det också, barnen och sambon tog hand om bodelningen, sålde ett företag som de drev tillsammans och där sambon jobbade och nu blev arbetslös, samt allt annat praktiskt. Han flyttade till Thailand och började arbeta, och så småningom fick han sin del av bodelningen nedsänd av sin före detta sambo.
Trots detta, för mig ofattbara sätt att avsluta en familjerelation, brydde sig barnen om honom, och det bestämdes att de skulle komma och hälsa på runt jul och nyår 2005/2006.
Även ex-sambon visade oerhörd empati, trots att hon på kort tid blev utan både partner och jobb. Och hon förstod antagligen att hon nog var den enda i sin omgivning som inte visste att han skulle flytta till Thailand.
Som jag förstod det senare mådde hon så dåligt att hon knappt orkade gå ut och ändå brydde hon sig fortfarande om honom.
Det var nämligen så att redan första veckan han kom till Thailand drabbades han av en riktig mental baksmälla och mådde oerhört dåligt.
Han måste ha ringt och beklagat sig för exet, eftersom hon vid flera tillfällen ringde mig och oroade sig för honom.
Jag kände inte henne särskilt väl, men hon visste att jag pendlade mellan Thailand och Sverige och att vi bodde nära honom.
Själv märkte jag dock inte att han mådde dåligt utan snarare tvärtom. I stort sett varje dag hörde han av sig och ville få med mig ut på ett party.
Jag hängde på en hel del, men även om jag var nästan 15 år yngre än honom orkade jag inte hänga med i hans tempo.
Han formligen älskade att vara “kung i baren” och shootsen stod som spön i backen. Han njöt dessutom av uppmärksamheten han fick när han ringde i klockan och bjöd hela baren på en omgång dricka. Detta kunde han göra, ja, faktiskt flera gånger på en kväll.
Självklart blev han populär bland barerna och han snålade inte heller på “tippen” till bardamerna, så han blev behandlad som en kändis när han var ute och festade.
Butterfly är väl det ord som ska användas här. Ja, samma dam som två dagar fanns inte i hans värld, och det var nog inte många nätter han ens sov ensam.
När jag träffade honom var han alltid överlycklig över att ha bestämt sig för att flytta till Thailand.
Men som jag senare förstod, när han var ensam och nykter, mådde han dåligt.
Fina flickan
Hon hette Fon och sjöng i ett band på Beachroad i Pattis.
Hon hade tidigare drivit en massage shop på soi Welcome i Jomtien, men den inrättningen hade gått omkull, så nu var hon mellan jobb och försörjde sig som sångerska.
Hon var ljushyad, uppvuxen med sin mammas syster, som var nunna, och dessutom hade hon en bachelor's degree från universitetet.
Hon hade också lite pengar på banken, via ett arv från en relativt avlägsen släkting. Hon var alltså precis motsatsen till alla dessa damer som han hade träffat tidigare i barerna.
Fon och min vän hade träffat varandra något år tidigare när hon drev shopen, men något tycke hade inte uppstått. Hon hade snarare uttryckt visst förakt för honom, eftersom hon ansåg att han var gammal och inte såg ut att ha så mycket pengar.
Jag visste detta när hon just uttryckte dessa tankar för andra bekanta, och vid våra besök i shopen fick man alltid veta allt om alla på gatan samt en rapport om hur bra affärerna gick.
Hur nu min vän hade stött på Fon igen vet jag inte, men en dag kom han hem till mitt då nybyggda hus med Fon i släptåg.
Vi fick av honom veta att han var trött på alla “glädjefickor” som han nu uttryckte sig, och att han nu hade träffat denna välutbildade, oskyldiga, nästan rika och framför allt fina flicka.
Ja, hon var så fin att hon inte kunde ett enda ord engelska, för enligt honom var det bara bardamer som kunde prata engelska, och Fon var i och för sig i stort sett orörd......................... Ja kanske då förutom den där indiern som hon hade tänkt gifta sig med, men som hon gjort slut med då han när han blev arg tenderade till att använda nävarna i stället för ord.
För säkerhets skull fick vi också veta att min dåvarande fru ju också var nästan lika bra. Hon var ju också studerad, kunde inte mycket engelska när vi träffades och just oskuldsfrågan berördes inte.
Jag blev dock bra häpen när hon fick höra från honom att Fon kom från en bättre familj, och det kunde man ju se eftersom hon var ljushyad.
Fon själv sa inte så mycket, utan gick mest runt och inspekterade vårt hus som jag just hade byggt färdigt.
Det enda jag kommer ihåg att hon sa på thailändska var att hon aldrig skulle bo med min vän så länge han bara hade en liten lägenhet, flera översatte snabbt till mig och honom
Ja, Fon sa faktiskt så, och när han hörde detta svarade han snabbt på svenska så att hon inte förstod att det inte skulle bli något hus. Folk runt om översatte dock inte detta.
Nä, aldrig, han trivdes så bra i sin lägenhet och han tänkte aldrig igen skaffa sig de problem med underhåll etc. som ett hus innebar.
Fon och han lämnade, och jag undrade mycket över hur dessa två personer hade funnit något tilltalande i varandra och hur det skulle fungera.
Två veckor senare flyttade han ut ur sin lägenhet och in i ett hyrt hus tillsammans med Fon..........
Driva företaget
Resebolaget som han startat och som hade kontor bakom soi Welcome i Jomtien blomstrade.
Han hade flera anställda och gästerna, som blev allt fler, var mycket nöjda med den extremt höga servicen man fick.
Den stora skillnaden nu, efter att han mött Fon, var att de nattliga guidade turerna inte längre ingick i programmet.
Nä, ville gästerna ha en liten visning av det thailändska nattlivet, så blev det ett restaurangbesök med honom och Fon. Om sedan man drog till det riktigt ordentligt, så kunde kvällen eller snarare natten avslutas på en karaokebar, då Fon verkligen gillade att visa upp sin musikalitet för alla.
Min vän njöt av den uppskattning hans gäster visade för Fon och han såg ut att trivas enormt med livet.
De anställda på företaget, två chaufförer och en sekreterare, njöt dock inte lika mycket av Fons uppvisning. De hade nu en chef som sa en sak och en chefs flickvän som skällde ut dem på thailändska för att de inte gjorde som hon sa.
En månad efter att min vän och Fon blev tillsammans hade båda chaufförerna samt sekreteraren fått sparken då Fon hade upplyst honom om hur odugliga dessa personer var.
Nu var Fon sekreterare och skötte allt på kontoret. Han trivdes bra med att köra gästerna till och från golfbanorna och var glad över att slippa det tråkiga administrativa arbetet. Tack vare att han var så enormt duktig på att underhålla och serva sina gäster blev det här nya upplägget en succé.
Han fixade tävlingar för gästerna och var nu själv alltid på plats för att betjäna dem. Inte som förut, då han också måste jobba på kontoret.
Fon hon skötte jobbet på kontoret med bravur och hon gjorde verkligen ett mycket bra jobb. Hon var också mycket omtyckt av gästerna, och de blev allt fler.
Fon hade dessutom lärt sig engelska på bara några månader och talade nu i stort sett flytande engelska, ja t.o.m. med engelsk accent.
Själv var jag lite undrande inför detta mirakel och misstänkte att hennes okunskap i engelska kanske inte var helt sant, vilket jag på fyllan råkade säga.
Jag fick denna kväll en riktig utskällning, och han uttryckte sin vrede över att jag inte accepterat Fon och inte heller visat henne den respekt hon så väl förtjänade.
Efter att ha försökt övertala honom om att jag visst hade viss respekt för Fon, men att just engelskafrågan var lite misstänksam, blev han mycket arg och sa en hel del inte så trevligt.
Nåväl, nu kunde Fon tala engelska och dessutom gick affärerna lysande. Jag kommer ihåg att de under någon månad på hösten gjorde mer än 500 000 baht i vinst.
Han såg ut att vara lycklig och Fon var drottningen av soi Welcome
Fortsättningen följer....
, ja, innan jag skrev detta första gången 2009.
