Mötas utan gemensamt språk

[ano]

Hej!

Några här på forumet har säkert erfarenhet av att träffa någon Thailand utan att
ha ett gemensamt språk som båda behärskar. Varken svenska, thai eller engelska.

Det vore intressant att höra hur andra hanterat det hela. Språk är ju mycket mer än bara det talade ordet. Kommunikation är kanske ett lämpligare begrepp i detta sammanhang.
Att det är möjligt att "lyckas" vet jag, och nu är jag i färd med att själv kasta mig in i ett sådant äventyr.
Så vad har ni för tips? Vad funkade för er, vad funkade inte?

Tips som jag fått eller snokat upp är bl a:
- Glöm aldrig borta att prata, även om man inte förstår
- Teckenspråk räcker ofta långt
- Ha mycket tålamod och vilja
- "Lappa" saker hemma - på båda språk
- Ha de viktigaste/vanligaste orden och meningarna nedskrivna på papper på båda språk. Så kan man peka på vad man vill säga.
- Programmet Rosetta stone ska vara bra för att lära svenska
- Massor av sidor på nätet. Kan posta länkarna om någon är intresserad.

/ano

 

[Berralund]

När min nuvarande fru och jag träffades för snart tre år sedan kunde hon enbart prata thai, ingen engelska förutom några få lösryckta ord. Pga jobbet kunde vi inte träffas dagligen utan det blev en del telefonprat tidvis. Och det var inte lätt kan jag säga.

De tips du har fått är bra, det är precis så det är. Och vi har även provat Rosetta Stone och det är bra, men i vårt fall hann vi inte använda detta så mycket pga att hon var tvungen att återvända till Thailand när hennes visum gick ut.

Nu skall jag använda en sliten klyscha - Kärleken övervinner allt! Och detta stämmer till punkt och pricka. Trots en del problem språkmässigt i början så är i nu lyckligt gifta, hon går på SFI och svenskan blir bättre och bättre. Nu kan vi prata så gott som obehindrat med varandra, även om ett och annat missförstånd uppstår ibland.

 

[Anonym]

Fasen, min Svenska fru kan knappt Engelska.
Mamman här på gården kan bara Thai.
Men de pratar och viftar på armarna som bästa semaforer.
De förstår varandra helt och fullt.
Genom god vilja, ett stor portion tålamod och ett leende så går allt.

Min lilla gumma (som bara kan svenska) och jag har rest lite överallt.
Allt från Grekland till Västindien (Karibiska öarna) och nu halva Asien med Thailand som utgångspunkt.
Efter ett par öl klarar hon allt. Har till och med klarat språket på en liten lokal pub i Frankrike. Det säger inte lite.

 

[ano]

Intressant det som ledarn skriver, om att mötas på "halva vägen" genom att lära sig lite Thai för att underlätta kommunikationen. Man visar ju respekt för den andra parten också: jag är också beredd att anstränga mig!

Ja, ute i vida världen är det som legolas säger inte så gångbart med svenska. Vill man däremot ha en chans att etablera sig i Sverige och arbeta så upplever jag det som nödvändigt att kunna svenska. Om man nu inte redan pratar bra engelska. Hade en kollega från England, trevlig kille, som bott i Sverige över 10 år och kunde bra svenska, men av lathet pratade han nästan bara engelska. Alla svenskar fattar ju ändå, tyckte han!

Legolas: översättningsapparaten du nämner, var det som en elektronisk ordbok då?

Berralund: klyscha eller ej.. kärleken är ju s.a.s orsaken till hela projektet, så vi får hoppas att den står sig stark! Karma för den klyschan

 

[Berralund]

Tack ano, jag hoppas och tror verkligen att det går bra för er. Den där klyschan är en av livets stora sanningar, den saken är säker. Vi har visst råkat ut för missförstånd, det är oundvikligt. Men har man bara ett öppet sinne och är beredd att kompromissa så fungerar det alltid.

Nu är hennes två barn från hennes tidigare förhållande med en thai här i Sverige och det fungerar alldeles utmärkt. Än så länge är det knackigt med deras svenska, men det blir bättre och bättre dag för dag. Och det är underbart att ha en familj på "gamla" dagar.

Jag önskar er all lycka, det kommer att gå bra!!

 

[Gazton]

Jag har kanske inte så mycket att tillföra när det kommer till tips... Men att det är svårt för två personer, med två språk, att kommunicera på ett tredje språk (om båda kan ett språk gemensamt) det kan jag intyga

Men allt som oftast resulterar missförstånd i att man lär sig något, och det blir många skratt .
Jag försökte använda mig av en Thai-Eng Eng-Thai lexikon på en resa... Kan väl säga att det funkade sådär... Svårt som fan att behöva slå i lexikonet när man befinner sig i mörker, eller är alkohoholpåverkad

Ano,

Jag tror och hoppas allt löser sig, Ibland räcker det att man förstår varandra på ett mer mentalt plan.

 

[Kycklingen]

Kan man nån gång lära sig vad den andre personer menar, även om man pratar samma språk.
Jätte svårt att förstå vad den andre "tänker".


Handling och händer brukar funka om man tycker om varandra.

Jag är en utav dom som förstår Kentbra:s inlägg.
Är man tillräckligt ödmjuk, så förstår man varandra utan ord. Handling och kemi är vad det handlar om.
Alla har inte den egenskapen, därav att man inte förstår att andra har den.

 

[Anonym]

Se det positivt.
Sånna inlägg som derpanzarherrings gör kan vara obegripliga, Helt Ok.
Men fasen vad andra inlägg blir lättbegripliga i jämförelse med hans.

Fram med ett nytt motto.

Leta inte fel och brister, de finns överallt.
Sök efter ljuspunkter istället, och belys dem mer.

 

[ano]

Tror väl att Kycklingen menade att hon håller med om innehållet i kentbras inlägg, inte att han skriver svårbegripligt
Alltså att man kan förstå varandra på ett "djupare" plan, som inte nödvändigtvis kräver att man uttrycker sig med ord. Där håller jag med Och kanske är det lika viktigt oavsett om man talar samma språk eller ej.

 

[Kycklingen]

Tror väl att Kycklingen menade att hon håller med om innehållet i kentbras inlägg, inte att han skriver svårbegripligt
Alltså att man kan förstå varandra på ett "djupare" plan, som inte nödvändigtvis kräver att man uttrycker sig med ord. Där håller jag med Och kanske är det lika viktigt oavsett om man talar samma språk eller ej.

Tack ano
Det var så jag menade. Ibland kan det till och med vara svårare att uttrycka sig i ord och text än visa i handling vad man menar.

 

[Anonym]

javisst Kent, det är säkert bra. Min egna morsa var ungefär så som du beskriver din fru. Om sanningen skall fram, så förstår de inte ett skit, och DET kan du ta fasta på... I alla fall inget djupare än en ölmugg!!

efter detta inlägget kanske man kan förstå var din uppfattning till "falangkärringar" kommer ifrån.
lite väl långsökt att utgå ifrån att alla är som din morsa, men visst mår du bättre av din tro så kör på.

 

[Anonym]

Hallå Känner att vi hamnat lite lätt "off topic"
Tänk på att tråden handlar om "Mötas utan gemensamt språk" .... och att hellre diskutera sak än person

 

[Birger]

Kort betraktelse över detta att mötas utan språk! -96 träffade jag en liten söt och ilsken thailändska från en by utanför Udon. Hon talade inte ett begripligt ord, jag tror inte ens hon är bra på thai! Jag talade bara svenska, engelska och göteborgska. Upplagt för problem, alltså. Vi hade den där blåvita ordboken som alla har och en moster i Alingsås.
Ändå gick det förvånansvärt bra att kommunicera i vart fall det allra nödvändigaste. Nästan all kommunication bygger tydligen på ett eller ett par nyckelord, resten går med "levande charader" eller i krisfall med mostern. Prova själva: Jag skall klippa gräs.
Klippa och gräs står i boken, man pekar på sig själv och ut genom fönstret och illustrerar start av gräsklippare. Är man bra på tvåtaktsljud kan man få henne att vrida sig på golvet av skratt men budskapet blir förmedlat.
2001 var skillsmässan klar, 2002 var jag omgift. Den nya var från Khonkaen, hon talade ca 23 ord svenska (syster i Enköping) och ingen engelska. Vid det här laget hade jag lärt mig något lite thai och insett att det nog var den vägen man måste gå. Det är så mycket lättare för en studievan svensk att lära sig lite thai än för henne att lära svenska, så jag läste thai och övade på min (oförstående) fru. Vi använde thai som "skolspråk" vid svenskaövningen.
Idag talar vi lite svenska, när hon har lust, men familjespråket är thai. Vi talar det ofta med ungarna också, det är inte alltid vi ens tänker på vilket språk vi använder.
Thai är bra mycket enklare att lära än det monumentalt svåra svenska språket.
I somras hade vi en väninna på besök och det gick bra att komunicera med henne också, trots att min thai är en enkel "barnthai", jag är inte duktig.
Alltså - visst är det problem med språket om man inte har något gemensamt, men det är inget oöverstigligt hinder.

 

[Rolf]

Kul skrivet birger, tyvärr har jag inte mycket att tillföra i ämnet då min fru är från Vänersborg ??? Eller hur var det då på 60talet, det har jag glömt, men nu går det bra

 

[Birger]

Broder,

Ungarna är ju födda svenskor, deras språk är som alla andras. Äldsta tösen, med den lilla ilskna, är nu ett trettonårigt språkgeni som talar svenska, engelska o thai flytande. Skriver thai också. Lillan, åtta år, börjar gå om mig i thai, men har inte fått någon hemspråksundervisning (kommunen hittar ingen lärare) så hon har inte börjat skriva ännu.
Frugan vill inte lära sig svenska mer än nödvändigt, delvis tror jag för att hon nog är inte så många snäpp över analfabetismen. Hon är svag i thaiskrift, hur svag kom jag underfund med när jag visade upp min nya tatuering för exet och äldsta dottern och exet sa: Ja, vad fint.... men Du, vem har skrivit förlagan till texten? Det är felstavat...

Kul! Dags att få veta det efteråt! Det skulle stå: Potchai farang såntchai poying Thai,( reserv. för stavning på svenska, innebörd mkt fritt "gentlemen föredrar thailändskor") men " såntchai" blev något helt annat. Exet trodde att ordet fanns på Khmer, men inte på Thai och betydelsen på Khmer visste hon inte.

Tack o lov gick det att ändra !

Exet fick mig att svära heligt på att inte berätta för frun vem som upptäckt felet, hon trodde det kunde bli svartsjuka. Det tror jag också...

 

[Pcan]

Anekdot 1: Språkproblem är bra ibland ……
En gång kände jag ett par som nyss flyttat ihop.
Han pratade svenska och lite engelska. Hon pratade bara thai och kunde några få ord på engelska. Det mesta gick med teckenspråk.

Jag besökte dem ofta eftersom jag pratar bra thai och hon tyckte om
att ha någon att prata thai med.

En gång när jag var där så var hon arg på honom över något och sa:

”Vänta bara tills jag kan svenska. Då ska du verkligen få höra allt som jag
inte kunnat säga nu !!!”


Anekdot 2: Det kan lätt bli missförstånd …
En gång kom jag på besök hos ett annat par.
Det var bara hon hemma och hon var verkligen arg.
Hon hade bett sin man om 100 kr till fickpengar och han vägrade att ge henne något.

Hon kallade honom för alla fula namn och sa att han var den snålaste person hon mött.

Sedan kom hennes man hem. Han hade varit i tobaksaffären .
När hon bad honom om pengar hade han bara en tusenlapp, så han gick och köpte ett
packet cigaretter och för att växla pengar ….

 

[Wangthong]

När jag träffade frugan för drygt 20 år sedan hade jag åkt runt en del år i Thailand och lärt mig en hel del thailändska. Hon kunde högst ett par ord engelska då om man ska överdriva lite. När hon efter drygt ett år kom till Sverige hade vi ett gemensamt språk i thailändskan som fungerade skapligt. Visst det var svårt att beskriva djupare känslor och andra speciella intryck för varandra. Ibland var frustrationen djup, men det vardagliga livet fungerade bra. Ibland fick man ta hjälp av thaibekanta för att förklara en del saker.

Eftersom vi redan hade ett gemensamt språk som fungerade hyffsat i varje fall, var det svårt att prata svenska hemma. Det blev ofta förvecklingar och kroppar förvridna till frågetecken när vi försökte att vara konsekventa och hålla fast vid svenskan som vi hade kommit överens med varandra om. Vi återgick många många gånger till thailändskan som gemensamt språk. Förmodligen har det gått mycket lättare för frugan att lära sig svenska om vi inte hela tiden gått tillbaka till thailändskan. Men vad gör man inte när kommunikationen inte fungerar. Har man ett sett att kommunisera redan var ju valet lätt.

Det som var bra för oss var våra trevliga thaivänner som kunde rycka in och förklara när det behövdes. Både frugan och jag har ganska snabbt temperament, så ofta jagade vi upp varandra när vi inte kunde enas i en del typer av missförstånd. Vi har flyttat omkring en del och idag känns det som det kan vara svårare att finna thailändare som kan hjälpa till på samma sätt som vi fick hjälp på den tiden. Även om det finns fler thailändskor idag i Sverige så tror jag att en stor del av dessa inte vill ha så stor kontakt med sina landsmän på detta sätt! Hoppas jag misstar mig.

 

[ano]

Kul att det börjar trilla in lite historier!

Om det inte fanns vänner att vända sig till tror jag faktiskt inte jag skulle våga mig på detta.
Kanske är jag lite feg, men att saker "ligger och gror" utan att redas ut tycker jag är jobbigt i alla slags relationer.
Att det blir missförstånd är oundvikligt... och man måste ju ha något att berätta och skratta åt längre fram i livet också.

 

[Berralund]

Du skall absolut inte vara rädd för att ge dig in i en sådan relation. Saker och ting löser sig nästan alltid till det bästa, jag vet av erfarenhet. Om man bara har tålamod och vilja så är nästan hela slaget vunnet.

Släpp loss, sopa tveksamheterna under mattan och bli lycklig. Låt känslorna styra!

 

[ano]

Släpp loss, sopa tveksamheterna under mattan och bli lycklig. Låt känslorna styra!

Redan gjort! Fröken dyker upp här nästa vecka. ;D
Men i början så funderade man ju. Att förklara djupa känslor genom ombud, hur kul kan det vara? Tja, hittills har det varit jättekul!