Jag är också kluven. Jag har aldrig varit religiös och även om Buddhismen är mer flexibel och mindre dogmatisk än andra religioner så är det ändå en religion; att påstå att den inte är det bara för att de inte tror på någon Gud är bara semantik. Om vi bortser ifrån huruvida religionen i sig är bra eller dålig för människor så är det lätt att stirra sig blind på munkar som förskingrar miljoner och krökar med pr*stituerade och därför säga att Buddhismen är skit. Det är dock en kraftig förenkling och är något som figurerar inom världens alla samfund, ideella organisationer och statliga enheter.
Min fru är väldigt avogt inställd till allt som har med tempel och munkar att göra och har inte besökt byns tempel på över 10 år, förutom vid begravningar. Svärfar är likadan, men mest för att min fru sagt så och han litar blint på allt hon säger
. Vid Songkran går alltid jag och dottern med svärmor till templet; inte för att vi är Buddhister men för att glädja svärmor och för att det är tradition. Svärmor är inte heller någon större Buddhist utan mer en "social Buddhist". Bor man i en by så utgår mycket av det sociala livet, åtminstone för den äldre generationen, från bytemplet. De anordnar små marknader och fester för att samla in pengar till templet och tempelskolan, de lagar mat till byns fattiga osv. Ganska likt hur mina mor- och farföräldrar var engagerade i byns kyrka utan att vara överdrivet kristna.
Sedan är min personliga uppfattning att fler borde göra som jag och frugan och lägga våra donationer på byns skola istället för på byns tempel men jag antar att en blandning av tro på karma, och att skolan är betydligt mer korrumperad än templet, gör att miljoner Baht istället läggs på templet varje år.